Diskrimineringsskydd för homo- och bisexuella i regeringsformen
Genom lagen om registrerat partnerskap har lagstiftaren tagit
ställning för att homo- och bisexuella skall synliggöras och
att homosexualiteten som sexuell läggning och
samlevnadsform är jämställd med heterosexualiteten.
Fortfarande finns det dock flera områden inom svensk
lagstiftning där homo- och bisexuella diskrimineras genom
att särbehandlas negativt. Det mest påfallande av dessa
områden handlar om homosexuellt föräldraskap. Riksdagen
måste visa att den är beredd att dra de fulla konsekvenserna
av sina deklarationer om att homosexuell samlevnad ur
samhällets synpunkt är en fullt acceptabel samlevnadsform
(bet. 1973:LU20), att det fortlöpande på olika rättsområden
bör skapas regler som så långt det är möjligt inte
diskriminerar homosexuella (bet. 1975/76:SoU19) och att
varje form av diskriminering av homosexuella bör
motarbetas (bet. 1986/87:SoU31).
Regeringsformen innehåller ett förbud mot lagar eller andra föreskrifter
som innebär att personer missgynnas därför att de med hänsyn till ras,
hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet (RF 2:15, 2:22). Det är
alltså förbjudet att införa lagar som diskriminerar t.ex. svarta, invandrare
eller zigenare. Den statliga utredningen om homosexuellas situation i
samhället föreslog i sitt betänkande (1984:SoU63) att detta förbud skulle
utsträckas till att även gälla lagar som diskriminerar homosexuella. Frågan
har flera gånger varit uppe till behandling i riksdagen men har ännu inte lett
fram till ett positivt beslut. Vid en uppvaktning av justitieministern den 24
oktober 1995 fick företrädare för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
(RFSL) veta att en lagändring inte var aktuell eftersom den skulle leda till att
lagstiftningen skulle behöva jämställa homo- och heterosexuella även på
föräldrarättens område.
Med hänvisning till ett påstått behov av att särbehandla homosexuella på
föräldrarättens område vill regeringen med andra ord att riksdag och regering
skall förbehålla sig rätten att fritt kunna stifta lagar som diskriminerar homo-
och bisexuella. Mot bakgrund av tidigare tillkännagivanden om att varje
form av diskriminering av homosexuella bör motarbetas kan denna inställ-
ning inte accepteras.
Ett stort problem med avsaknaden av ett diskrimineringsskydd är vidare
att det närmast slentrianmässigt fortsätter att införas nya bestämmelser som
särbehandlar homo- och bisexuella negativt. Bland de diskriminerande be-
stämmelser som införts under förra mandatperioden kan nämnas 10 kap. 2 § i
förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga, 17 § första
punkten i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga
tjänstepensionsförmåner samt 1 § andra punkten i förordningen (1997:1158)
om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar. Förhoppnings-
vis har regeringen inte medvetet gått in för att diskriminera de homosexuella
som är totalförsvarspliktiga, pensionärer eller föräldrar till hörselskadade
barn, men ändå har dessa bestämmelser införts. Här hade ett diskriminerings-
skydd i regeringsformen förhindrat ett införande av de nya, diskriminerande
bestämmelserna.
Riksdagen bör alltså ge regeringen i uppdrag att komma med ett förslag
till förbud i regeringsformen mot lagstiftning som diskriminerar homo- och
bisexuella.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär ett
förbud i regeringsformen mot lagstiftning som diskriminerar homo-
och bisexuella.