Genom lagen om registrerat partnerskap har lagstiftaren tagit ställning för att homo- och bisexuella skall synliggöras och att homosexualiteten som sexuell läggning och samlevnadsform är jämställd med heterosexualiteten. Fortfarande finns det dock flera områden inom svensk lagstiftning där homo- och bisexuella diskrimineras genom att särbehandlas negativt. Det mest påfallande av dessa områden handlar om homosexuellt föräldraskap. Riksdagen måste visa att den är beredd att dra de fulla konsekvenserna av sina deklarationer om att homosexuell samlevnad ur samhällets synpunkt är en fullt acceptabel samlevnadsform (bet. 1973:LU20), att det fortlöpande på olika rättsområden bör skapas regler som så långt det är möjligt inte diskriminerar homosexuella (bet. 1975/76:SoU19) och att varje form av diskriminering av homosexuella bör motarbetas (bet. 1986/87:SoU31).
Regeringsformen innehåller ett förbud mot lagar eller andra föreskrifter som innebär att personer missgynnas därför att de med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet (RF 2:15, 2:22). Det är alltså förbjudet att införa lagar som diskriminerar t.ex. svarta, invandrare eller zigenare. Den statliga utredningen om homosexuellas situation i samhället föreslog i sitt betänkande (1984:SoU63) att detta förbud skulle utsträckas till att även gälla lagar som diskriminerar homosexuella. Frågan har flera gånger varit uppe till behandling i riksdagen men har ännu inte lett fram till ett positivt beslut. Vid en uppvaktning av justitieministern den 24 oktober 1995 fick företrädare för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) veta att en lagändring inte var aktuell eftersom den skulle leda till att lagstiftningen skulle behöva jämställa homo- och heterosexuella även på föräldrarättens område.
Med hänvisning till ett påstått behov av att särbehandla homosexuella på föräldrarättens område vill regeringen med andra ord att riksdag och regering skall förbehålla sig rätten att fritt kunna stifta lagar som diskriminerar homo- och bisexuella. Mot bakgrund av tidigare tillkännagivanden om att varje form av diskriminering av homosexuella bör motarbetas kan denna inställ- ning inte accepteras.
Ett stort problem med avsaknaden av ett diskrimineringsskydd är vidare att det närmast slentrianmässigt fortsätter att införas nya bestämmelser som särbehandlar homo- och bisexuella negativt. Bland de diskriminerande be- stämmelser som införts under förra mandatperioden kan nämnas 10 kap. 2 § i förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga, 17 § första punkten i förordningen (1997:909) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner samt 1 § andra punkten i förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar. Förhoppnings- vis har regeringen inte medvetet gått in för att diskriminera de homosexuella som är totalförsvarspliktiga, pensionärer eller föräldrar till hörselskadade barn, men ändå har dessa bestämmelser införts. Här hade ett diskriminerings- skydd i regeringsformen förhindrat ett införande av de nya, diskriminerande bestämmelserna.
Riksdagen bör alltså ge regeringen i uppdrag att komma med ett förslag till förbud i regeringsformen mot lagstiftning som diskriminerar homo- och bisexuella.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär ett förbud i regeringsformen mot lagstiftning som diskriminerar homo- och bisexuella.
Stockholm den 16 oktober 1998
Yvonne Ruwaida (mp)
Per Lager (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Thomas Julin (mp)
Mikael Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)