med anledning av prop. 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnen, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
Religionsfrihet
Religionsfriheten är en del av de medborgerliga fri- och
rättigheterna som omfattar rätten att hysa och uttrycka
personliga övertygelser. Det innebär också att var och en har
rätt att sammansluta sig i - eller stå utanför - religiösa
samfund. En följd av religionsfriheten är vidare att staten
förhåller sig neutral i trosfrågor. För liberaler har kampen för
religionsfrihet alltid varit central.
En viktig utgångspunkt för Folkpartiet liberalerna är att Svenska kyrkan
inte skall vara föremål för en sådan särbehandling att den även efter rela-
tionsförändringen kan betraktas som bärare av en statsreligion och i viss
mån utgöra ett offentligträttsligt subjekt.
Vad gäller den nu aktuella propositionen vill vi uppehålla oss vid förslagen
rörande begravningsverksamheten, kulturminnena och effekterna på
skattetrycket och för den enskilde.
Begravningsverksamheten
I direktiven till Begravningsverksamhetskommittén (BVK)
anger statsrådet att ansvaret att anordna och hålla särskilda
gravplatser för icke kristna trosbekännare inte längre borde
ligga på Svenska kyrkan. Av det skälet prövade BVK olika
lösningar, bland annat att lägga ansvaret på kommunerna
eller länsstyrelserna. Regeringen har dock kommit till
slutsatsen att det trots de uttryckliga ställningstagandena i
direktiven till BVK på denna punkt ändå är bäst att
pastoraten skall ha ansvaret för att anordna särskilda
begravningsplatser för denna grupp. Vi anser att det av
religionsfrihetsskäl hade varit bättre om regeringen kommit
fram till en lösning i enlighet med de tidigare
ställningstagandena i utredningsdirektiven.
Enligt vår uppfattning kan det inte vara rimligt att staten uppdrar åt
Svenska kyrkan efter relationsförändringen vid tusenårsskiftet att fortsätta
ansvara för att ordna avskilda begravningsplatser för personer som valt att stå
utanför varje kristet samfund. Av respekt för de människor det här gäller
borde regeringen mer aktivt ha sökt en lösning för att finna en lämplig
huvudman utanför Svenska kyrkan. Det har tydligen inte funnits intresse för
detta hos regeringen.
Folkpartiet liberalerna anser att länsstyrelserna bör vara lämpliga huvud-
män för denna uppgift.
Kulturminnena
Av riksdagens principbeslut följer att kulturminneslagens
skydd skall behållas även vid ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan. Vidare uttalades att
relationsändringen inte bör leda till försämrade
förutsättningar för vård och underhåll av de kulturhistoriska
värdena inom kyrkan. I princippropositionen framhölls också
att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en
angelägenhet för hela samhället och svenska folket samt att
det inte är rimligt att den totala kostnaden för detta
allmänintresse bärs enbart av Svenska kyrkans medlemmar.
Svenska kyrkan bör därför enligt principbeslutet kunna få
viss ersättning för vård av kulturhistoriskt värdefull
egendom.
Regeringens förslag i den nu aktuella propositionen innebär ett årligt stöd
på i snitt 200 miljoner kronor fr o m år 2002 t o m 2009. Detta vill
Folkpartiet se som en övergångslösning inför ett fullständigt skiljande mellan
staten och kyrkan. Några särlösningar för ett samfund vill vi därefter inte ha.
Målet bör vara att vården och underhållet på sikt får en principiell lösning
som är densamma för samfunden. Folkpartiet ställer därför inte upp på
regeringens löfte att innan tidsperioden löper ut överväga en fortsatt
finansiering enligt den modell som nu kommer att tillämpas t o m 2009.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Effekter på skattetrycket
och för den enskilde
Regeringens resonemang om att det, genom att kyrkoskatten
upphör, finns utrymme för att höja de statliga skatterna med
7 miljarder kronor för att förstärka den offentliga sektorns
finanser, kan vi inte ställa upp på. Detta är en orimlig form
av skatteväxling.
Vi anser inte att det är rimligt att regering och riksdag skall tillhålla
Svenska kyrkans församlingar eller några andra frivilliga samfund eller
föreningar att minska sina medlemsavgifter. Detta måste vara en uppgift för
respektive samfund eller förening att ta ställning till. Det är därtill en hart
när
omöjlig uppgift att skilja ut reformens ekonomiska effekter från de skäl som
en församling kan ha för att höja eller sänka sin kyrkoavgift. En självklar
konsekvens av detta är naturligtvis att den framtida kyrkoavgiften inte ingår i
de samlade skatterna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på proposition 1998/99:38 i denna del beslutar
att länsstyrelse bör vara huvudman för begravningsplatser för icke kristna (1
kap. 1 § begravningslagen),
2.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vården och underhållet av kulturhistoriskt värdefull egendom
på sikt får en principiell lösning som är densamma för samfunden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformens effekter på skattetrycket för den enskilde.