med anledning av prop. 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
Svenska kyrkan är och blir efter ändrade relationer mellan
staten och kyrkan ansvarig för den största sammanhållna
delen av vårt kulturarv. Det kyrkliga kulturarvet omfattar
kyrkobyggnader, prästgårdar och andra byggnader,
kyrkogårdar m.m.
De kyrkliga kulturarven har byggts upp under en tusenårsperiod och har
därigenom kommit att spegla viktiga delar av Sveriges historia. Detta har
också legat till grund för uttalandet vid 1995 års beslut i kyrka-statfrågan där
riksdagen konstaterat att de som tillhör Svenska kyrkan inte kan ta hela
ansvaret för att vårda det kulturarv som är ett gemensamt nationellt intresse. I
samband med principbeslutet konstaterades att staten måste ge ett bidrag till
vården av det kyrkliga kulturarvet.
Stödet till Svenska kyrkan har behandlats av flera utredningar under 1980-
och 1990-talen. I samtliga fall har konstaterats att detta bidrag bör uppgå till
cirka 460 miljoner kronor per år. Även den utredning som tillsattes efter
1995 års principbeslut redovisade ett statsbidrag om 460 miljoner kronor
som rimlig nivå.
I propositionen uttalas vidare att staten och Svenska kyrkan skall träffa en
långsiktig överenskommelse avseende bevarandet av det kyrkliga
kulturarvet. Det kyrkliga kulturarvets betydelse och att det är ett gemensamt
intresse att det bevaras motiverar enligt regeringen att en sådan överenskom-
melse inte tidsbegränsas utan gäller tills vidare (s. 149).
Ovan nämnda uttalande rimmar illa med de uttalanden som regeringen gör
beträffande stödets omfattning. Vi konstaterar att regeringen först år 2009
uppnår den volym som tidigare uttalats vara en rimlig nivå redan för år 1996.
Därutöver säger regeringen att stödet skall omprövas 2009 trots att det sam-
tidigt sagts att överenskommelsen skall gälla tills vidare. "Om inte
erforderlig finansiering kan ordnas inom reformens ram eller det aktuella
utgiftsområde, vilket är regeringens ambition, är statens utgångspunkt att
väsentligt minska stödet efter tioårsperioden." Om det ekonomiska stödet
inte kan upprätthållas kan det enligt regeringen bli nödvändigt att pröva en
sänkning av ambitionen vad gäller skyddet av kulturminnena.
Enligt vår mening bör riksdagen uttala att det skall råda överensstämmelse
mellan stöd, avtalets omfattning och kulturminneslagens bestämmelser. En
sänkning av ambitionsnivån vad gäller skyddet av kulturminnena vore
mycket olyckligt. Regeringen bör därför skyndsamt utreda hur skyddet av
kulturminnena skall kunna garanteras även efter år 2009. Detta bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna känna vad i
motionen anförts om en utredning i syfte att garantera skyddet av de kyrkliga
kulturminnena.