med anledning av prop. 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
Bristen på långsiktighet
Vid de senaste årens överläggningar i kyrka-statfrågan har
två synpunkter givits allt större vikt: Reformen bör ske i
bredast möjliga enighet och lösningen skall vara långsiktig.
Konstitutionsutskottet underströk i betänkandet inför principbeslutet
hösten 1995 (1995/96:KU12) långsiktigheten: "Regeringens förslag syftar till
att efter den mycket långa perioden av återkommande utredningar nu få till
stånd en varaktig lösning av kyrka-statfrågan."1
Beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen framhöll KU åter vikten av
långsiktighet:
"Utskottet instämmer i att ersättningen bör vara ett led i ett ömsesidigt
åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska värdena
inom Svenska kyrkan, och detta bör komma till uttryck i en långsiktig
överenskommelse mellan staten och kyrkan." 1
I utredningen Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de
kyrkliga arkiven (SOU 1997:43) framhöll en enig kommitté att "ersättningen
skall vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten och Svenska kyrkan att
bevara kyrkans kulturhistoriska värden. Detta skall komma till uttryck i en
långsiktig överenskommelse. Denna överenskommelse bör sträcka sig över
25 år."
Beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen framlägger regeringen i
propositionen ett förslag med en varaktighet av endast åtta år, från 2002 till
2009. Därefter skall nya överläggningar upptas. Förslaget om skattefrihet för
prästlönetillgångarna begränsas likaså till 10 år, varefter nya överläggningar
skall tas upp också i denna fråga. Det är inte lätt att se hur dessa förslag
stämmer överens med det allmänt omfattade kravet på långsiktighet.
Relationsförändringen mellan staten och kyrkan innebär en historisk
reform, därom är alla ense. Ett förhållande som varat lika länge som Sverige
framträtt som nationalstat ersätts av ett där kyrkan i väsentliga avseenden blir
fri att besluta i egna angelägenheter. Mera prosaiskt uttryckt lämnar kyrkan
den offentliga sektorn och får en privaträttslig associationsform. Regeringens
uppfattning om vad långsiktighet innebär verkar mot denna bakgrund något
begränsad: Man nöjer sig med påpekandet att 10 år är en lång tid i budget-
sammanhang (se prop. s. 256).
Långsiktigheten är viktig för att kyrkan så långt som är möjligt skall kunna
arbeta under kända och förutsebara ekonomiska förhållanden. Osäkerheten
inför framtiden förstärks emellertid ytterligare av att regeringen i proposi-
tionen säger sig "överväga att under perioden och för tiden därefter införa
någon form av avgift eller skatt för att uppnå statsfinansiell neutralitet" (se
prop. s. 260).
Begravningsverksamheten
Regeringen framhåller i propositionen att åtskilliga
remissinstanser ifrågasatt utformningen av förslaget att vissa
transporter skall ingå i begravningsavgiften och därför
tillhandahållas utan särskild kostnad för dödsboet.
Regeringen menar att det är rimligt att samhället genom
begravningsavgiften tar ansvar för finansieringen av
kostnaden för transporter eftersom det enskilda dödsboet har
små möjligheter att påverka behovet av transporter av den
avlidne i samband med en begravning. Förslaget innebär
emellertid att endast en del av transporterna omfattas,
närmare bestämt sådana som sker efter det att stoftet kommit
till bisättningslokal eller liknande. Det kan till exempel
innebära transport från ceremonilokal (kyrka eller kapell) till
krematorium eller grav. Transport från bårhus till
bisättningslokal ingår inte. Idag utförs transporterna, som
alltså är flera, av begravningsbyrån. Det förefaller opraktiskt
att huvudmannen skall överta ansvaret för en begränsad del
av transporterna. I propositionen skrivs att det allmännas
ansvar för en del av transporterna inte behöver innebära att
huvudmannen själv utför transporterna i egen regi utan att
den transportorganisation som redan finns hos
begravningsbyråerna bör kunna utnyttjas. Resignerat
konstaterar regeringen att det inte är möjligt att i lag i detalj
precisera alla förutsättningar för att en transport skall ingå i
begravningsavgiften. "Det är en fråga som får lösas i den
praktiska tillämpningen." Ett sådant förslag är enligt vår
mening så illa berett att det knappast kan bli föremål för
lagstiftning.
Regeringen föreslår vidare att länsstyrelsen skall utse ombud med uppgift
att granska hur församlingarna tar till vara de personers intressen som inte
tillhör Svenska kyrkan. Enligt vår uppfattning är detta förslag omständligt
och onödigt. Länsstyrelsens nuvarande tillsynsregler är tillräckliga.
Kyrkoavgiften
Det faktum att kyrkoavgiften/avgiften till trossamfund
kommer att beräknas efter den kommunalt beskattningsbara
inkomsten av tjänst, proportionellt och utan tak, medför vissa
uppenbara olägenheter. Medan de som enbart har
kapitalinkomster helt slipper avgift måste de som har en god
inkomst av tjänst betala ett belopp som kan tyckas bli
orimligt högt för en frivillig tillhörighet till ett samfund.
En egendomlighet som följer av kopplingen till den kommunalt beskatt-
ningsbara inkomsten är vidare att kyrkoavgiften kommer att påverkas varje
gång det sker en förändring av kommunalskattelagens regler, t.ex.
beträffande grundavdrag eller reseavdrag.
Eftersom några krav på ändringar inte förts fram från trossamfunden själva
är det dock inte rimligt att nu lägga fram något alternativt förslag. Däremot
bör beredskapen vara god för att tillmötesgå framtida önskemål om ändrat
beräkningssätt för uttagande av kyrkoavgift.
De ekonomiska
regleringarna
I propositionen framhålls att det inte är självklart hur
reformen skall summeras i ekonomiska termer. Det är lätt att
instämma i detta påstående. De överväganden som görs i
propositionen om hur en statsfinansiell neutralitet skall
räknas fram är inte heller särskilt övertygande.
Statens inkomstbortfall är huvudsakligen en följd av att församlingarnas
kommunstatus upphör. Beträffande den så kallade administrativa ersätt-
ningen kan tilläggas att den vid införandet år 1995 motiverades med statens
trängda ekonomiska läge. Därför borde också de kyrkliga kommunerna
lämna sina bidrag, menade man. Kopplingen till församlingarnas kommun-
status var uppenbar. När denna upphör år 2000 och församlingarna får en
privaträttslig associationsform bortfaller grunden för att denna post skall
belasta kyrkan vid ekonomiska beräkningar. Regeringen menar i proposi-
tionen i polemik mot kyrkomötet att avgiften alls inte sades vara tillfällig när
beslutet fattades utan skulle gälla tills vidare. Men även om staten också i
fortsättningen kommer att befinna sig i ett trängt ekonomiskt läge och
behöva dra in pengar från kommunerna så saknar detta relevans för kyrkans
del. Församlingarna upphör ju att vara kommuner år 2000.
Den kulturhistoriska överkostnaden för Svenska kyrkan, vilken har
beräknats till 460 miljoner kronor per år, är en följd av kulturminneslagens
bestämmelser. Dessa var vid införandet en följd av kyrkans kommunstatus.
Vi delar uppfattningen att det är positivt för kyrkan att de ekonomiska
regleringarna upphör. Tillskottet till år 2000 anges i propositionen motsvara
sju öre i skatte- eller avgiftssats. I likhet med regeringen anser vi att kyrkan
bör utnyttja utrymmet till en sänkning av kyrkoavgiften. Om kyrkan genom-
för skattesänkningen kan den delen av reformen anses ekonomiskt neutral.
Besluten måste dock fattas självständigt av de många pastoraten och sam-
fälligheterna.
Det finns inte något invändningsfritt sätt att göra kalkylen om ekonomiska
plus och minus för staten av reformen. Regeringen har inte heller i
propositionen givit sig ut för att ha räknat och resonerat på det enda rimliga
sättet, utan markerar på många ställen sin osäkerhet. Med tanke på det
uttalade önskemålet att reformen skall vara långsiktig och beslutas i bred
enighet bör därför, enligt vår mening, förslaget omarbetas i vissa avseenden.
Det kyrkoantikvariska anslaget
Redan i 1995 års principproposition framhölls att bevarandet
av de kyrkliga kulturvärdena är en angelägenhet för hela
samhället och svenska folket och att det därför inte är rimligt
att den totala kostnaden för detta allmänintresse bärs enbart
av medlemmar av Svenska kyrkan. Relationsförändringen
mellan staten och kyrkan sker år 2000. Regeringen föreslår
emellertid att ingen kyrkoantikvarisk ersättning skall utgå för
åren 2000 och 2001 och att bestämmelsen i
kulturminneslagen om Svenska kyrkans rätt till ersättning för
vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena därför inte
skall träda i kraft förrän den 1 januari 2002. Detta innebär
enligt vår mening ett avsteg från principbeslutet. Argumentet
att det s.k. miljardprogrammet för kyrkliga jobb har minskat
behovet av underhåll är inte övertygande eftersom
åtgärderna endast i ringa omfattning berör den
kyrkoantikvariskt värdefulla egendomen. Regeringen bör
därför i samband med vårpropositionen återkomma med
förslag om kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000-2001.
Prästlönetillgångarna
Prästlönetillgångarna bör behålla sin skattefrihet. Som flera
remissinstanser framhållit har relationsförändringen inte haft
till syfte att åstadkomma några skattemässiga förändringar.
Egendomen har i alla tider varit befriad från skatt och har av
hävd använts till att finansiera kyrkans förkunnelse.
Nya skatter och avgifter
Hotet att staten kan återkomma med nya skatter eller avgifter
bör av skäl som ovan antytts avvisas.
Om dessa villkor tillgodoses kan kraven på långsiktighet och enighet upp-
fyllas. Därigenom kan det reformarbete som hittills bedrivits med avsevärd
framgång fullföljas på ett lyckligt sätt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om kyrkoantikvarisk ersättning
såvitt avser åren 2000-2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förslag om kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000-2001
bör läggas fram i vårpropositionen 1999,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
begravningslagen såvitt avser 9 kap. 6 § tredje strecksatsen angående vissa
kostnader för transporter i samband med begravning i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av begravningslagen
såvitt avser 10 kap. angående utseende av ombud med uppgift att granska hur
församlingarna tar till vara de personers intressen som inte tillhör Svenska
kyrkan,
5. att riksdagen antar förslaget till lag om skattefrihet för
prästlönetillgångar vid 2001-2010 års taxering med den ändringen att
skattebefrielsen inte tidsbegränsas utan att orden "vid 2001-2010 års
taxeringar" utgår ur rubriken och lagtexten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det inte bör införas ytterligare någon form av avgift eller skatt
för att uppnå s.k. statsfinansiell neutralitet.
Stockholm den 21 januari 1999
Per Unckel (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Karin Enström (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Ola Karlsson (m)
Anders Björck (m)