med anledning av prop. 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
Inledning
Regeringen har i sin proposition 1998/99:38 Staten och
trossamfunden lagt fram förslag angående bland annat
begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen och
avgiftsbetalningen.
Kristdemokraterna tillstyrker i stort regeringens förslag men vi vill fram-
föra avvikande åsikter vad gäller begravningsverksamheten, de kyrkliga kul-
turminnena, svenska kyrkans personal samt prästlönetillgångarna.
Begravningsverksamheten
Övergripande
Vi stödjer regeringens förslag att Svenska kyrkans
huvudmannaskap för den helt övervägande delen av
begravningsverksamheten skall bestå samt att finansieringen
skall ske genom en lokalt beslutad begravningsavgift och att
ett riksomfattande obligatoriskt clearingsystem införs.
Regeringens proposition följer i dessa delar både
Begravningsutredningens förslag och kyrkomötets
synpunkter väl.
De särskilda gravplatserna för dem som inte
tillhör något kristet trossamfund
Frågan om huvudmannaskapet för de särskilda gravplatserna
för dem som inte tillhör något kristet trossamfund har
behandlats i olika instanser.
Vid 1995 års kyrkomöte uttalades: "Det finns skäl att peka på att ansvaret
för att bereda icke-kristna trosbekännare tillgång till särskilda begravnings-
platser måste beaktas i det fortsatta utredningsarbetet. Detta åvilar idag
stiftssamfälligheten men bör inte längre vara en uppgift för ett kyrkligt
organ." (2KL 1995:1)
Samma uppfattning, att huvudmannaskapet för dessa gravplatser inte bör
ligga hos Svenska kyrkan, finns också i proposition 1995/96:80 där rege-
ringen tydligt, i avsnitt 6, deklarerar att den delar kyrkomötets uppfattning,
samt i direktivet (Dir.1995:162) som konstaterar att "i framtiden bör detta
ansvar inte längre ligga på ett kyrkligt organ".
Begravningsverksamhetskommittén kommer i sitt betänkande, SOU
1997:42, emellertid till en annan slutsats; ansvaret för de så kallade särskilda
gravplatserna föreslås ligga kvar hos huvudmannen, dvs i de allra flesta
fallen hos Svenska kyrkan. Det bedöms vara helt i enlighet med religions-
friheten. Man föreslår dessutom att särskilda ombud utsedda av länsstyrelsen
skall ta tillvara de icke kyrkotillhörigas intressen.
Många av de remissinstanser som yttrat sig särskilt om dessa frågor är
tveksamma eller negativa till just dessa förslag. Främst andra trossamfund,
kristna såväl som icke-kristna, men också flera statliga myndigheter är
tveksamma till om den föreslagna ordningen om huvudmannaskapet för de
särskilda gravplatserna är godtagbar. Ordningen med ombud möter också
kritik från många remissinstanser däribland tunga juridiska instanser som JO
och Svea hovrätt.
Kritiken till trots överlämnade regeringen till kyrkomötet för yttrande ett
förslag som helt följde utredningsförslaget.
1998 års kyrkomöte tillstyrkte regeringens förslag angående huvudmanna-
skapet för de särskilda gravplatserna, men beslutet var inte enhälligt.
Kristdemokraternas synpunkter
Kristdemokraterna menar att förslaget angående
huvudmannaskapet för de särskilda gravplatserna är
olämpligt ur flera aspekter.
Bland annat åsidosätts religionsfriheten. De som tillhör en annan religion
måste respekteras. Religionsfrihetsaspekten oroar tydligt regeringen då det
utöver länsstyrelsens tillsynsansvar föreslås en ordning med särskilda ombud
med uppgift att granska hur församlingarna tar tillvara de personers intressen
som inte tillhör Svenska kyrkan. Ordningen med ombud har vid remiss-
behandlingen bedömts som en nödlösning och det är även Kristdemo-
kraternas mening att förslaget inte ger tillräckligt skydd för de grupper det är
fråga om. Ombuden saknar reellt medinflytande och systemet kan på goda
grunder anses vara odemokratiskt. Det är dessutom viktigt att skapa tro-
värdiga möjligheter för Svenska kyrkan att även långsiktigt behålla ansvaret
för huvuddelen av begravningsverksamheten.
Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem som inte tillhör något
kristet trossamfund bör i framtiden inte ligga på ett kyrkligt organ.
Att ha ytterligare en huvudman för de särskilda begravningsplatserna till
exempel inom varje kommun bör inte vara mer svårhanterligt än vad det är
att tillämpa ett rikstäckande clearingsystem.
Kristdemokraterna avvisar därför förslaget med fortsatt kyrkligt huvud-
mannaskap för de så kallade särskilda gravplatserna samt ordningen med
särskilda ombud och ber regeringen återkomma i denna fråga.
De kyrkliga kulturminnena
Av de förslag som framförts i detta avsnitt menar vi att
förslaget om den kyrkoantikvariska ersättningens omfattning
innebär ett avsteg från de utgångspunkter som fastslagits i
1995 års principbeslut.
Den kyrkoantikvariska ersättningens omfattning
I betänkande 1995/96:KU12 ansluter sig riksdagen till
kyrkomötets bedömning att det inte är rimligt att kostnaderna
för bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena endast bärs av
Svenska kyrkans medlemmar. Riksdagen fann att en
ekonomisk ersättning skulle vara ett led i ett ömsesidigt
åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara de
kulturhistoriska värdena och att detta borde komma till
uttryck i en långsiktig överenskommelse. I det statliga
utredningsarbetet, SOU 1997:43, har bedömningen gjorts att
ett skäligt belopp för en sådan ersättning skulle vara 460
miljoner kronor per år i 1996 års penningvärde.
Regeringen föreslår i den aktuella propositionen att den överenskommelse
som ingås mellan staten och svenska kyrkan skall omfatta tio år. Ersätt-
ningen skall börja utgå först år 2002 med 50 miljoner kronor och inte förrän
år 2009 uppnå den tidigare beräknade erforderliga summan 460 miljoner
kronor.
Som skäl för den gradvisa upptrappningen anför regeringen att det under
senare år genomförts kostnadskrävande underhåll och restaureringar av
kyrkobyggnader. Man anför fortsättningsvis att det så kallade Miljardpro-
grammet också kommer att bidra till att stärka de kyrkliga kulturvärdena.
1998 års kyrkomöte accepterade inte regeringens förslag.
Kristdemokraterna vill betona vikten av att bevarandet av de kyrkliga
kulturvärdena är en angelägenhet för hela samhället och svenska folket.
Beräkningen av det årliga behovet av kyrkoantikvarisk ersättning har
gjorts mycket noggrant. Det har till och med ifrågasatts om inte beloppet är
för lågt, men Riksantikvarieämbetet bedömer i sitt remissyttrande över den
tidigare utredningen att den föreslagna ersättningen är tillräcklig.
Det slås alltså fast att det finns ett behov av en årlig ersättning med ett
belopp motsvarande 460 miljoner kronor i 1996 års penningvärde för att
kunna efterleva kulturminneslagens bestämmelser.
Konsekvenserna av en minskad ersättning kan bli en minskad ambitions-
nivå när det gäller att vårda den kulturhistoriskt värdefulla egendomen vilket
inte är acceptabelt. Det kyrkliga kulturarvet är hela svenska folkets och
omistligt som bärare av vår historia och vår kulturella identitet och skall
därför vara öppet och tillgängligt för alla.
Kristdemokraternas bedömning är att tio år är en för kort tid. För att det
ska vara en fråga om långsiktighet och möjlighet att nå önskad stabilitet bör
överenskommelsen omfatta minst 25 år.
Kristdemokraterna delar kyrkomötets åsikter och menar att det finns ett
behov av en årlig ersättning med ett belopp motsvarande 460 miljoner kro-
nor. Denna ersättning ska utgå från och med år 2000. Riksantikvarieämbetets
förslag att en omprövning ska kunna göras under pågående avtalsperiod är
rimligt. Kristdemokraterna anser att en utvärdering och omprövning av den
kyrkoantikvariska ersättningen ska göras inom en tioårsperiod.
Övergripande synpunkter
Angående förslagen om villkor, fördelning av ersättningen
och samråd mellan kulturmyndigheterna och Svenska kyrkan
har vi inget att invända. Vi ser tvärtom mycket positivt på de
förslag som berör inrättande av samrådsgrupper för
kunskaps- och erfarenhetsutbyte i frågor som rör de kyrkliga
kulturvärdena. Det är viktigt att utveckla ömsesidig
förståelse och söka lösningar som både tillgodoser kyrkans
behov och de kulturhistoriska intressena. Det speciella med
det kyrkliga kulturarvet är ju att det är ett levande kulturarv
som alltjämt brukas för samma syfte som tidigare.
Angående de smärre förändringarna i kulturminneslagen har vi inte heller
något att invända.
Offentlighet, insyn och de kyrkliga
arkiven
Inte heller vad gäller offentlighet, insyn eller de kyrkliga
arkiven har Kristdemokraterna en avvikande åsikt. De
förslag som lämnas stämmer väl överens med vad som
tidigare sagts i principbeslutet som riksdagen tog i december
1995.
Svenska kyrkans personal
Kristdemokraterna finner den föreslagna lagstiftningen
angående personalens verksamhetsövergång och
pensionsfrågorna tillräcklig och konstaterar att den inte
försvårar den inomkyrkliga regleringen av personalfrågorna.
Hur det framtida arbetsgivarskapet för kyrkans personal kommer att
utformas är och ska förbli en helt inomkyrklig fråga.
Beskattning
Övergripande
Det är rimligt att som regeringen föreslår trossamfund
likställs med ideella föreningar i skattemässigt avseende.
Prästlönetillgångarna
I regeringens proposition föreslås att efter en
övergångsperiod av tio år ska de så kallade
prästlönetillgångarna beskattas om inte ett nytt
riksdagsbeslut om förlängning eller modifiering av
övergångsregeln sker. Det är dock tveksamt om någon sådan
avsikt finns eftersom det tydligt framgår av texten att "de
normala skattereglerna skall efter en övergångsperiod gälla
även för Svenska kyrkan".
Prästlönetillgångarna, som motsvarar ungefär 1,6 % av den totala skogs-
arealen i landet är egendom som aldrig förut inkomst- eller förmögenhets-
beskattats. Egendomen har i huvudsak tillkommit genom gåvor och
donationer till enskilda församlingar från församlingsbor eller andra privat-
personer och har många gånger medeltida ursprung. Idag förvaltas präst-
lönetillgångarna stiftsvis via egendomsnämnderna. I lagen om Svenska
kyrkan ändamålsbestäms egendomen mycket tydligt då det i 9 § föreskrivs
att den skall "bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans
förkunnelse".
Skälen som talar för att prästlönetillgångarna även i framtiden ska vara
befriade från inkomstskatt är främst egendomarnas unika ursprung och
karaktär samt att deras identitet och ändamål inte bör förändras i samband
med relationsförändringen. Prästlönetillgångarna är också en viktig kompo-
nent i det utjämningssystem som är en viktig förutsättning för att kyrkan ska
att kunna upprätthålla en rikstäckande verksamhet. Kristdemokraterna
avstyrker därför regeringens förslag vad gäller beskattning av prästlöne-
tillgångarna. En översyn bör göras efter tio år. De nuvarande reglerna ska
gälla fram tills ett nytt beslut fattas av riksdagen.
Avgiftsuppbörd
Kristdemokraterna har inget att erinra mot regeringens
förslag.
Vittnesförbudet
Vi är positiva till att lagstiftningen om vittnesförbudet består.
Många har uttryckt sin oro över att överförandet av den
absoluta tystnadsplikten från en reglering i lag till en
inomkyrklig reglering skulle medföra att även
vittnesförbudet försvann. Det är viktigt att, liksom
kyrkomötet, understryka att vittnesförbudet är knutet till
ämbetet som präst och inte till anställningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget att Svenska kyrkan skall vara huvudman
och tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet
samfund och ber regeringen återkomma i denna fråga,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den kyrkoantikvariska
ersättningens omfattning,
3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag vad gäller den
kyrkoantikvariska ersättningens omfattning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utvärdering
och omprövning görs av den kyrkoantikvariska ersättningen inom en
tioårsperiod,
5. att riksdagen avslår förslaget vad gäller beskattning av
kyrkotillgångarna.
Stockholm den 20 januari 1999
Ingvar Svensson (kd)
Björn von der Esch (kd)
Inger Davidson (kd)
Dan Kihlström (kd)
Inger Strömbom (kd)
Maria Larsson (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)