Regeringens övergripande kriminalpolitiska mål är enligt
1999 års budgetproposition att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Vidare skall brott leda till adekvata
reaktioner från samhällets sida och rättsväsendet präglas av
ett medborgarperspektiv. Som framgår av denna motion är
det inte de kriminalpolitiska målen som skiljer moderat och
socialdemokratisk kriminalpolitik åt utan medlen för att
uppnå målen.
Enligt Moderata samlingspartiet måste rättsväsendet vara ett prioriterat
område där statlig verksamhet är särskilt påkallad och där besparingar inte
kan accepteras som ett led i en reflexmässig föreställning om att "alla måste
vara med och spara". Med denna utgångspunkt är det för oss en självklarhet
att rättsväsendet även i tider då landet befinner sig i ekonomisk kris måste
tilldelas tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sin uppgift och
tillgodose
medborgarnas berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet.
I opposition har vi i brist på tillräckligt stöd från övriga partier inte kunnat
förhindra regeringens nedmontering av rättsväsendet. Skiftande riksdags-
majoriteter beslutade under förra mandatperioden i enlighet med regeringens
önskemål, som innebar att drygt en miljard kronor skulle sparas på
rättsväsendet 1994-98. Riksdagens beslut vittnar om en ganska skrämmande
brist på inlevelse i vanliga medborgares förhållanden.
Sparkraven har slagit hårt mot rättsväsendet i allmänheten och mot
polisväsendet i synnerhet. Resultatet har blivit ett allvarligt försvagat rätts-
väsende. Läget är i dag så illa att även en brottsling som är känd hos polisen
måste ha otur för att behöva utstå något ingripande från statsmaktens sida.
Brottsförebyggande rådets (BRÅ) preliminära statistik för första halvåret
1998 visar att antalet anmälda brott fortsätter att öka. Under första halvåret
anmäldes ca 575.200 brott till polisen, vilket är en ökning med 2 procent
jämfört med samma period 1997. De anmälda misshandelsbrotten ökade med
12 procent och våldtäkterna ökade med 26 procent jämfört med första
halvåret 1997. BRÅ slår fast följande:
Det totala antalet anmälda brott ligger nu på ungefär samma nivå som i
början av 1990-talet. Efter en nedgång under 1990-talet första fyra år har
trenden vänt uppåt. Den uppåtgående trenden, dvs. ökningen av antalet
anmälda brott, fortsatte under första halvåret 1998.
Samtidigt som stora organisationsförändringar har
genomförts inom framför allt polis- och åklagarväsendet har
myndigheterna påtagligt tvingats dra ner på personalen.
Genom närmare 1.000 förtida pensionsavgångar bland de
mest kvalificerade brottsutredarna, uppsägning av ca 2.000
av den administrativa personalen och en under
mandatperioden minimal antagning vid polishögskolan råder
i dag personalbrist inom svensk polis.
På grund av otillräckliga resurser överskred åklagarväsendet sitt anslag
med 50 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Budgetöverskridandet åt-
gärdades genom anställningsstopp av åklagare och uppsägning av 200
kanslister. Både poliser och åklagare har således under en följd av år varit
tvungna att utföra rena kontorsgöromål istället för att enbart ägna sig åt det
som de är utbildade för, nämligen att förebygga, utreda och beivra brott.
Konsekvenserna illustreras av den stigande brottskurvan.
Även domstolsväsendet, som utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare
och ytterst är den enskildes rättssäkerhetsgaranti, försvagades under
föregående mandatperiod. Den besvärliga arbetssituationen i hovrätterna och
i de allmänna förvaltningsdomstolarna har medfört att enskilda inte får sina
mål avgjorda i rimlig tid. I tingsrätterna har arbete under stark tidspress lett
till en rad felaktiga beslut som drabbat såväl brottsoffer som gärningsmän.
Ett annat allvarligt problem inom domstolsväsendet, som slår hårt mot den
enskilde och är dyrt för staten, är det stora antalet inställda huvudförhandling
i brottmål.
Parallellt härmed har antalet anmälda brott ökat och andelen uppklarade
brott minskat med färre lagförda brottslingar som följd. Nedgången i antalet
fängelsedömda har regeringen åberopat som skäl för nedskärningar inom
kriminalvården och gör så även i 1999 års budgetproposition. Nio anstalter
avvecklades 1997 och ytterligare tre skall avvecklas under 1998. Under 1999
skall kriminalvårdsregionen i Örebro upphöra.
Regeringen tycks dock ha tagit intryck av den massiva kritik som framförts
från allmänheten och inte minst från Moderata samlingspartiet mot
konsekvenserna av tidigare års allvarliga försvagning av rättsväsendet och då
särskilt polisen. För 1999 föreslås polisen tilldelas 495 miljoner kronor,
varav 318 miljoner kronor är s.k. engångsvisa satsningar. Åklagarväsendet
föreslås förstärkas engångsvis med 10 miljoner kronor 1999, som tas från
anslaget till Säkerhetspolisen. Vidare föreslås att den nyinrättade Ekobrotts-
myndigheten förstärks med 10 miljoner kronor. Till domstolsväsendet och
kriminalvården föreslås däremot inga förstärkningar under kommande tre år.
Enligt Moderata samlingspartiet är rättsväsendet i dag i stort behov av
både personalförstärkning och kvalitetshöjande åtgärder inom de olika
rättsvårdande myndigheternas verksamhetsområden. De allvarliga konse-
kvenserna av senare års urholkning av rättsväsendet bemöts i 1999 års
budgetproposition med ökade resurser till framför allt polisen. Vi välkomnar
satsningen på polisen men konstaterar samtidigt att övriga led i rättskedjan i
princip blir utan förstärkning. Till skillnad från regeringens förslag innebär
det moderata budgetalternativet en permanent förstärkning av rättsväsendet,
inte bara primärt ett kortsiktigt tillskott. När polisen återfår de resurser som
krävs för att kunna minska brottsligheten och öka människors trygghet
kommer det verkliga resursbehovet för åklagarväsendet, domstolsväsendet
och kriminalvården att aktualiseras. Därför avsätter Moderaterna 1.118
miljoner kronor mer till rättsväsendet än vad regeringen gör för kommande
tre år. Parallellt härmed skärper vi kraven på effektivt resursutnyttjande,
resultatuppföljning och tydligt ledarskap inom rättsväsendet.
Not: I tabellen redovisas regeringens ekonomiska ram för rättsväsendet för
1999-2001 och
Moderata samlingspartiets ökning i förhållande till regeringens ramförslag.
Polisorganisationen
Moderaternas utgångspunkter för
svenskt polisväsende
Helt styrande för landets kriminalpolitik måste vara att
medborgarna har rätt att kräva mer rättstrygghet för inbetalda
skattemedel. Skattebetalarna måste kunna lita på att polisen
kommer till undsättning eller finns på plats när den behövs.
Mot den bakgrunden är senare års försvagning av polisen och de
konsekvenser som detta har fått för människors trygghet mot brott synner-
ligen allvarlig. Statsmaktens tillkortakommande när det gäller att upprätthålla
lag och ordning och ingripa mot brott har resulterat i att brottsdrabbade
människor gått samman och bildat medborgargarden. Utvecklingen är djupt
oroande och riskerar, om inget snabbt görs, att på sikt undergräva
människors tilltro till demokratin och rättsstaten. Dessutom tenderar
brottsligheten att öka när människor tar lagen i egna händer. Den som
exempelvis tar till övervåld mot en misstänkt gärningsman riskerar att göra
sig själv till brottsling. Under hela förra mandatperioden varnade vi
moderater för uppkomsten av medborgargarden, som vi kunde se i
förlängningen av ett polisväsende utan tillräckliga resurser. Sommarens upp-
märksammade medborgargarden, våldsbrott och stöldvågor bekräftade bara
våra farhågor.
Utgångspunkten för polisverksamheten kommande år skall vara:
- Att förebygga och beivra all brottslighet. För detta krävs ett starkt
polisväsende med en väl utvecklad närpolisverksamhet, anpassad efter de
olika lokala behov som kan finnas, och ett mer effektivt resursutnyttjande
inom polisen.
- För den som utsatts eller riskerar att utsättas för brott är det av största
vikt att polisen har en väl fungerande utryckningsverksamhet som står på
egna ben och inte som idag måste inkräkta på närpolisverksamhetens
resurser. Avsikten med närpolisreformen var aldrig att närpolisen skulle
ta över all annan polisverksamhet, som t.ex. polisens utrycknings-
verksamhet.
- Framgångsrik brottsbekämpning förutsätter att fler poliser arbetar när
arbetsbelastningen är som störst. Detta är också en förutsättning för att
polisen skall kunna öka risken för upptäckt vid brott och därmed avhålla
fler från att begå brott.
- Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att föräldrar och
andra vuxna, skola, organisationer, företag och myndigheter samverkar
med polisen.
- Som berörs i en motion (1998/99:Ju904, Hemfrid, gatufrid, kvinnofrid
m.m.) av Carl Bildt m.fl. (m) kan även renhållningen i offentliga miljöer
påverka brottsligheten. Exempelvis har tryggheten för människor i New
York ökat som följd av att det finns fler fotpatrullerande poliser som
ingriper mot såväl ordningsstörningar som mot små och stora brott men
också till följd av att själva stadsmiljön har rustats upp och blivit
trivsammare. Bakom upprustningen står framför allt privata intressenter.
Initiativ av detta slag bör naturligtvis stimuleras även i Sverige
Behovet av poliser
Inom svenskt polinsväsende finns ett stort behov av såväl
metodutveckling som teknikstöd, effektivisering och
kontinuerlig resultatuppföljning. Som nämnts ovan är det av
största vikt att fler poliser är i tjänst när arbetsbelastningen är
som störst. Vi utgår från att den goda ansats som regeringen
tar i budgetpropositionen för att skapa förutsättningar för en
effektivare och bättre polis, inte minst när det gäller att bättre
anpassa polisens tjänstgöringstider till allmänhetens behov
av trygghet, kommer att få synlig effekt på gator och torg
inom snar framtid. Polisväsendet behöver också förstärkning
i form av fler poliser på kort och lång sikt.
I budgetpropositionen utgår regeringen från personalstatistiken vid
utgången av 1997. Poliskåren bestod då av 16.493 poliser, 290 polischefer
och 5.972 civilanställda. Att poliskåren allvarligt har försvagats framgår
tydligt vid en jämförelse av personalsituationen hösten 1994. Vid den tiden
fanns det 16.402 poliser, 356 polischefer, 1.404 polisaspiranter och 7.969
civilanställda.
I den allmänna debatten under det senaste året har regeringsföreträdare
upprepade gånger hävdat att antalet poliser inte har blivit färre jämfört med
hur det såg ut under de borgerliga regeringsåren. En mer korrekt beskrivning
av polissituationen idag jämfört med för fyra år sedan är dock att jämföra
dagens drygt 16.500 poliser med 1994 års 16.400 poliser, plus 1.400 polis-
aspiranter som hade polismans befogenheter och därför kunde göra nytta.
Härtill kommer att polisväsendet idag har cirka 2.000 färre civilanställda,
varav vissa uppsägningar varit motiverade till följd av polisens om-
organisation. I flertalet fall har uppsägningarna dock lett till att poliser
numera tvingas utföra den uppsagda personalens arbete istället för att ägna
sig åt renodlat polisiärt arbete.
Mot denna bakgrund borde det stå klart för var och en att den svenska
poliskårens personalstyrka har reducerats kraftigt jämfört med för fyra år
sedan, vilket påverkar rättstryggheten på ett negativt sätt och därmed
medborgarnas utsatthet för brott.
Hur vi snabbt kan få fler poliser på
gator och torg
För att snabbt frigöra fler poliser till renodlat polisarbete
måste polisen ges möjlighet att snarast återanställa den
civilanställda personal som behövs. Vi utgår från att
regeringens förslag till resursförstärkning på närmare en halv
miljard kronor till polisen nästa år skall ge utrymme till det.
Vidare är det angeläget att regeringen stimulerar utvecklingen av enmans-
tjänstgöring inom polisen. Inriktningen bör vara att de flesta närpoliser, väl
utrustade med tekniska hjälpmedel, skall kunna tjänstgöra en och en: per fot,
per cykel eller i bil. De låsningar som idag finns inom polisen, och som är
kopplade till arbetsskyddsaspekten, måste snarast få en lösning som både
polisen och allmänheten kan vara nöjda med. Detta är en absolut
förutsättning för att intentionerna bakom närpolisreformen skall få fullt
genomslag. Enligt den borgerliga regeringen skulle närpolisverksamheten
inriktas på att öka polisens synlighet genom fler fotpatrullerande poliser.
Syftet var bl.a. att öka polisens närhet till medborgarna, något som
majoriteten av alla medborgare hittills inte fått uppleva trots Sveriges höga
skatteutag.
Regeringen bör snarast se över hur poliskåren kan förstärkas på andra sätt.
Från moderat håll har vi bl.a. ställt oss positiva till ett förslag från
psykolog
Björn Lagerbäck om att inrätta ett system med kommunalt anställda, gediget
utbildade ordningsvakter som rör sig synligt ute i samhället. Syftet med
sådana vakter skulle vara att återge människor deras rätt till trygghet att
vistas ute på gator, torg och i parker. Enligt vår uppfattning bör regeringen
skyndsamt ta upp detta förslag till övervägande.
En annan fråga som regeringen bör överväga är om polisen kan förstärkas
genom att sätta in beredskapspoliser i större utsträckning. För att
beredskapspolis skall inkallas till skarp tjänstgöring fordras idag att syftet
är
att höja landets försvarsberedskap. Nuvarande lagstiftning innebär således att
beredskapspolisen i fredstid inte kan kallas in till annan tjänstgöring än
utbildning och repetitionsövning. Vi utgår från att man i den lagöversyn som
nu pågår rörande beredskapspolisen även beaktar polisens akuta behov av
personalförstärkning.
Regeringen bör vidare ta initiativ till en översyn av polisens arbets-
uppgifter för att undersöka om vissa uppgifter inte skulle kunna utföras av
andra. Det kan t.ex. handla om passhanteringen, sökandet efter t.ex.
bortsprungna hundar, omhändertagande av djur som misskötts och
tillståndsfrågor av olika slag.
På längre sikt kan poliskåren bara förstärkas genom fler utbildade poliser.
Detta innebär att antagningen till polishögskolan måste öka och hållas på en
jämn och stabil nivå över tiden. Det framtida behovet av fler poliser kan
endast garanteras genom tillräckliga resurser till landets polismyndigheter,
som numera själva har att svara för att utbildningsbehovet av poliser
tillgodoses. För att säkerställa storleken på landets framtida poliskår bör
regeringen få i uppdrag att snarast redovisa en plan över polisförsörjningen
på längre sikt, förslagsvis för kommande tioårsperiod.
Polisutbildningen
Sedan den 1 januari 1998 har Sverige en nya
grundutbildning för poliser. Från moderat håller ser vi i stort
sett positivt på reformen, liksom på de delar som avser den
framtida rekryteringen och utbildningen av chefer samt
vidareutbildningen av civilanställda. Den nya
grundutbildningens särskilda inriktning på det
problemorienterade, förebyggande, brottsutredande och
kontaktskapande polisarbetet ligger väl i linje med de krav
som vi moderater ställt, bl.a. i fjolårets anslagsmotion
avseende rättsväsendet (1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik
m.fl.). I likhet med regeringen anser vi att det är angeläget att
poliskårens framtida sammansättning avspeglar landets
befolkningsstruktur, varför sedan länge fastlagda mål om att
öka andelen kvinnor och andelen män/kvinnor med
invandrarbakgrund bör ligga fast och framhållas än tydligare
i ansökningsförfarandet. En bidragande orsak till att denna
målsättning ännu inte har fått tydligt genomslag i poliskåren
är att regeringen kort tid efter det att målsättningen lades fast
faktiskt stoppade antagningen till polisutbildningen. Men
med en polishögskola där grundutbildningen nu åter är igång
har vi naturligtvis betydligt bättre möjligheter att säkra att
landet på sikt får en poliskår som bättre avspeglar landets
befolkningsstruktur.
I en inte alltför avlägsen framtid bör även andra frågor om framtidens
polisutbildning övervägas. En sådana fråga skulle kunna röra
polisutbildningens geografiska placering. Kanske är det så att fler kvinnor
skulle lockas av polisyrket om det fanns möjlighet att genomgå
polisutbildning även utanför Stockholm. Kanske finns det också skäl att
överväga om polisutbildningen bör vara öppen även för elever som inte avser
att arbeta som poliser men där polisutbildningen framstår som ett alternativ
även för andra yrkesval. Det kan också vara av intresse att diskutera om hela
landet behöver poliser med exakt samma polisutbildning eller om det finns
geografiska variationer som bäst tillgodoses genom möjlighet till varierad
utbildning. Även det nuvarande huvudmannaansvaret för polisutbildningen
kan vara av intresse att få närmare belyst i ett vidare sammanhang. Enligt
Moderata samlingspartiet bör en särskild utredning få i uppdrag att studera
hur svensk polisutbildning kan utvecklas och reformeras på lång sikt.
Uniformerade poliser - en viktig
brottsförebyggande resurs
En huvuduppgift för närpolisen är att verka
brottsförebyggande genom att finnas tillgänglig på gator och
torg. Problemen som i dag finns inom närpolisen beror
framför allt på otillräckliga resurser, vilket lett till en
minskning av både poliser och civilanställd personal.
Samtidigt som närpoliser i dag tvingas avsätta värdefull
arbetstid tid till administrativa uppgifter i stället för att arbeta
brottsförebyggande i närområdet, har rikspolischefen
avskaffat uniformstvånget för poliser. Enligt rikspolischefen
skall dock kravet på ökad synlighet finnas kvar. Detta går
naturligtvis inte ihop. Dessutom är det ett stort slöseri med
polisiära resurser eftersom uniformerade poliser har både en
brottsavhållande och trygghetsskapande effekt, som enligt
vår mening måste tas till vara.
Vid en samlad bedömning av den situation som polisväsendet i stort
befinner sig i, och med en brottsutvecklingen mot alltfler stölder och grövre
våldsbrott, är det enligt Moderata samlingspartiets uppfattning av största vikt
att uppnå maximal synlighet från ordningsmaktens sida, vilket förutsätter
uniformerade poliser.
Den kvalificerade brottsligheten
Den kvalificerade, mer eller mindre organiserade
brottsligheten måste mötas av en effektiv och lika
kvalificerad kriminalpolisverksamhet. Bl.a. måste åtgärder
inom ramen för kriminalunderrättelseverksamheten
intensifieras för att förhindra att den organiserade
brottslighet som internationella kriminella ligor står för, och
som är ett resultat av att vårt land har högre skatter på
alkohol och tobak än övriga Europa, biter sig fast i Sverige
och vidgar sina domäner.
Mot bakgrund av den oroande utvecklingen av brottslighet som kan
relateras till vissa internationellt förgrenade mc-klubbar har regeringen
nyligen föreslagit att polisen skall få ökade möjligheter att ingripa mot vissa
mc-klubbar (prop. 1997/98:181). Moderata samlingspartiet ställer sig i stort
sett positivt till regeringens förslag och delar bedömningen om behovet av
effektiva lagstiftningsåtgärder att sätta in kampen mot den organiserade
brottsligheten. Vad gäller regeringens förslag om att införa en ny regel om
husrannsakan hos annan än den som är skäligen misstänkt för ett brott (prop.
s. 24 ff) så anser vi i likhet med flera remissinstanser att detta ingripande
förslag brister i beredningshänseende och är alltför allmänt hållet för att
kunna tillgodose grundläggande rättssäkerhetskrav. Vi efterfrågar dessutom
en bredare kartläggning av vilka olika former av kriminalitet som de aktuella
mc-klubbarna ägnar sig åt. I övrigt ansluter vi oss här till de mycket kritiska
synpunkter som framförs mot förslaget från bl.a. JO, Hovrätten för västra
Sverige och från Sveriges advokatsamfund och avstyrker således regerings-
förslaget i denna del.
Regeringens föreslagna förstärkning av polisväsendet
innebär att polisen år 1999 förstärks med en 178 miljoner
kronor högre ekonomisk ram samtidigt som 318 miljoner
kronor tillskjuts som en engångsvis satsning, varav 200
miljoner kronor avser storstadssatsningar. Sammanlagt
innebär detta att polisen förstärks med närmare en halv
miljard kronor 1999. Även om Moderata samlingspartiet
välkomnar regeringens satsning på polisen kan förslaget inte
helt undgå kritik. Framför allt vänder vi oss mot att större
delen av regeringens föreslagna resurstillskott är engångsvis.
Det är väl känt att det efter senare års kraftiga neddragningar
finns ett stort behov inom polisen av en permanent
resursförstärkning, som bl.a. möjliggör återanställning av
administrativ personal så att fler poliser snabbt kan frigöras
till renodlat polisiärt arbete. Som redan nämnts finns idag
också ett stort behov av att investera i bl.a. utbildning av
personal och i teknisk utrustning. Regeringens knappa
resurstillskott för år 2000 och året därpå kan redan nu
förutses leda till ryckighet i återuppbyggnaden av
polisverksamheten.
För att bl.a. säkerställa poliskårens framtida storlek, genom en jämn och
stabil antagningsnivå till polisutbildningen, och utrusta polisväsendet med
den kompetens, metodutveckling och teknik som behövs för att kunna möta
framtidens skärpta krav på effektivitet i brottsbekämpningen, föreslår
Moderata samlingspartiet, utöver regeringens förslag, att polisväsendets
ekonomiska ram höjs med 227 miljoner kronor år 2000 och med 117
miljoner kronor år 2001. Det moderata budgetalternativet innebär sålunda att
polisen förstärks med 495 miljoner kronor 1999, 425 miljoner kronor år 2000
respektive 2001. Härigenom uppnås en stabil resursökning över tiden som
motverkar att den förstärkning av polisväsendet som möjliggörs första året
riskeras efterföljande år.
Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår att åklagarväsendet år 1999 tillförs 10
miljoner kronor. Förslaget innebär dock inte att regeringen
tillskjuter ytterligare resurser utan medlen skall enligt
regeringen överföras från Säkerhetspolisen. Med hänvisning
till bl.a. utvecklingen av brottslighet kopplad till rikets inre
säkerhet avvisar Moderata samlingspartiet regeringens
förslag att låta Säkerhetspolisen bekosta resursökningen till
åklagarväsendet.
Åklagarväsendet
Åklagarnas roll i
brottsutredningsarbetet
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att
ansvara för samhällets brottsbekämpning. Polis- och
åklagarväsendet har till uppgift att förverkliga de
kriminalpolitiska målen. Polisen skall arbeta
brottsförebyggande, gripa in och tillrättaföra. När brott
föreligger skall polisen inleda utredningsarbete. Utredande
polisverksamhet syftar till att klargöra frågor som genom
åklagaren skall leda till lagföring. Åklagarna förfogar över
den straffprocessuella tvångsapparat som inte kräver
domstols medverkan.
Som berörts ovan har även åklagarväsendet genomgått en omfattande
organisationsförändring samtidigt som cirka hälften av åklagarnas kanslister
sagts upp till följd av besparingskrav. På samma sätt som inom polisen
tvingas åklagarna nu utföra den uppsagda kanslipersonalens kontorsgöromål
med färre väckta åtal som följd. På grund av anställningsstopp har
åklagaraspiranter inte kunnat ersätta åklagare som gått i pension. Att
anställningsstoppet nu hävts och en viss nyrekrytering av åklagaraspiranter
genomförts är naturligtvis positivt men långt ifrån tillräckligt för att
avhjälpa
bristen på kvalificerad utredningspersonal.
Moderata samlingspartiets ambition är att skapa en åklagarorganisation
med högre grad av effektivitet. Detta förutsätter både metodutveckling och
organisatoriska förändringar. Vidare är ett tydliggörande av åklagarens roll
som förundersökningsledare i brottmål av central betydelse. I en tid då
utredningsarbetet präglas av en alltmer komplicerad brottslighet på såväl
nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten ligga på den juridiska
kompetensen. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning
om avancerad brottslighet. Åklagaren bör därför ges befogenhet och
särskilda resurser för att vid behov kunna kalla in och leda också experter
från andra discipliner.
Regeringen har misslyckats i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten
Svensk ekobrottsbekämpning har kommit in i en
återvändsgränd, vilket tydligt illustrerats av att kvalificerade
ekobrottsutredare tagits i anspråk för att avskriva brott
istället för att utreda dem. Denna utredningskosmetik (65
procent av alla ärenden skrevs av) hade sin grund i ett
direktiv från regeringen till polis och åklagare om att
ekobrottsbalanserna (ca 10.000 outredda ärenden) skulle
halveras på två år utan tillskjutande av några extra resurser.
Regeringens påfund om att inrätta den nya Ekobrottsmyndigheten (EBM)
har hittills bara resulterat i att EBM har tagit resurser i anspråk från annan
brottsbekämpning. Hos polisen i Stockholm har bl.a. utredningar av
misstänkta sexualbrott mot barn tvingats läggas åt sidan. Detta är naturligtvis
helt oacceptabelt.
Vidare ser vi mycket allvarligt på att EBM inte beräknas kunna vara
operativt verksam fullt ut förrän kring sekelskiftet.
För att ekobrottsbekämpningen skall kunna bli mer effektiv i framtiden vill
Moderata samlingspartiet hellre se en vidareutveckling av den organisations-
form för samverkan mellan berörda myndigheter som den borgerliga
regeringen lade grunden till.
För oss är det angeläget att polis och åklagare och andra berörda
myndigheter kan bedriva framgångsrik ekobrottsbekämpning över hela
landet, dvs. på såväl central som lokal nivå.
Det blir inte bättre av att man samlokaliserar polis och åklagare (som EBM
syftar till) om inte beslutsrätten ligger entydigt hos åklagarna. Vi anser
därför
att åklagare skall koordinera och leda ekobrottsutredningarna. Åklagarna bör
bl.a. ha full kontroll över polisiära utredningsresurser, och andra
myndigheter, t.ex. skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter, skall ha
redovisnings- och rapporteringsskyldighet till åklagarna i väsentliga delar.
För att ekobrottsutredningar skall leda till åtal och fällande domar i större
utsträckning bör åklagarna ha rätt och skyldighet att anlita "civil" expertis,
dvs. advokater eller andra jurister som har kunskaper i t.ex. skatterätt,
miljörätt och associationsrätt, som åklagare - eller specialutbildade eko-
poliser - normalt inte besitter i tillräcklig omfattning. Enligt vår uppfattning
är det under alla förhållanden nödvändigt med en samordning av ekobrott
och miljöbrott, liksom mellan ekobrott och narkotikabrott. På senare år har
det också visat sig att ekobrott även kan ha kopplingar till våldsbrott. Den
förstärkning, utöver regeringens förslag, som vi föreslår beträffande
åklagarväsendet kommande år skall ses mot bl.a. den bakgrunden.
Härutöver måste särskild uppmärksamhet riktas på behovet av kvalificerad
ekoutbildning. Polishögskolans utbildning av ekobrottsutredare har som en
direkt följd av polismyndigheternas dåliga ekonomi kraftigt reducerats sedan
1994. Samtidigt som myndigheterna har tvingats nedprioritera behovet av
utbildning har ekobrottsligheten blivit mer kvalificerad och svårutredd.
Enligt uppgift har även kvaliteten på Polishögskolans utbildning av
ekobrottsutredare försvagats på senare år på grund av skolans prekära eko-
nomiska situation.
För att vi skall kunna säkerställa att framtidens ekobrottsutredare står
tillräckligt rustade för att framgångsrikt kunna utreda även misstankar
rörande den mest kvalificerade, gränsöverskridande ekonomiska brottslig-
heten måste ekoutbildningen på Polishögskolan säkras. Vidare måste
utbildningssatsningar sättas in för redan befintliga utredare som idag inte
besitter den kompetens som den moderna brottsligheten kräver. Den
ekonomiska brottsligheten kan även ges större utrymme inom ramen för den
ordinarie juristutbildningen.
I regeringens budgetproposition föreslås att 10 miljoner
kronor överförs från Säkerhetspolisen till åklagarväsendet år
1999. Resurserna skall användas till att ytterligare utveckla
åklagarnas samverkan med polisen och till en satsning på
kompetensutveckling. För efterföljande år föreslås inga extra
medel.
Även om regeringens budgetförstärkning till åklagarväsendet är väl-
kommen är den enligt Moderata samlingspartiets uppfattning inte tillräcklig.
Till skillnad från regeringen bedömer vi att åklagarväsendet är i stort behov
av resursförstärkning även år 2000 och år 2001.
Förutom den ökande vardagsbrottsligheten och den särskilda prioritet som
bör ges åt ungdomsbrottsutredningar befinner sig åklagarväsendet i dag i en
utveckling mot alltfler komplicerade brott, inte minst ekonomiska brott, på
såväl nationell som internationell nivå varför vi anser att åklagare skall ha
ekonomisk möjlighet att anlita särskild expertis och sakkunskap på
konsultbasis i särskilt komplicerade ärenden. Vidare måste förstärkningen av
polisen vägas in, vilken kan förväntas leda till ett ökat inflöde av ärenden
till
åklagarväsendet. Från tidigare år kvarstår dessutom ett behov av ytterligare
utbildning, metodutveckling och IT-stöd inom åklagarväsendet.
Mot denna bakgrund föreslår vi att 22 miljoner kronor tillförs åklagar-
väsendet år 2000 och att ytterligare 32 miljoner kronor tillskjuts år 2001 samt
att förstärkningen för 1999 inte tas från Säkerhetspolisen utan vi avsätter nya
medel.
Vad gäller regeringens förslag till resursförstärkning av Ekobrottsmyndig-
heten för kommande tre år (10 miljoner kronor år 1999 och 40 miljoner
kronor vardera åren 2000 och 2001) så har vi principiella invändningar mot
förslaget. Enligt vår uppfattning borde myndighetens ramförslag avse en
annan organisationsform för ekobrottsbekämpning, med tonvikt på polis- och
åklagarväsendet. Mot denna bakgrund motsätter vi oss att Ekobrotts-
myndigheten, som vi har principiella invändningar mot, nu tillförs ytterligare
resurser för perioden 1999-2001.
Domstolsväsendet
Bakgrund
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska
rättsstaten. Till skillnad från polis- och åklagarväsendet är
domstolarnas uppgifter inte begränsade till att medverka i
arbetet med att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål.
Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare och
är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
För oss moderater är domstolarna kärnan i rättsstaten och
den enskilde medborgarens värn mot en stark statsmakt.
Samhällsutvecklingen ställer nya krav
Allmänhetens bild av domstolarna präglas till stor del av de
relativt sett fåtaliga - men dessvärre ökande antal -
rättegångar i brottmål som får massmedial uppmärksamhet.
Enbart en tredjedel av alla mål i de allmänna domstolarna är
dock brottmål. Upprustningen av domstolsväsendet inför
sekelskiftet är framför allt motiverad av tre skäl. Ett rör
frågan om internationalisering. Sedan den 1 januari 1995
ingår såväl Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som
EG-rätten i svensk rätt med direkt tillämplighet. Detta reser
krav på kompetensutveckling. Mål av alla kategorier
tenderar att bli mer komplicerade, vilket ställer krav på
specialisering. Den tredje frågan rör näringslivets behov av
tvistlösning och skiljedomsinstitutets framtida utveckling.
Stor arbetsbelastning
I likhet med polis- och åklagarväsendet har domstolarna
tvingats säga upp personal för att kunna uppfylla regeringens
sparkrav. Uppsägningen av icke ordinarie domare, vilket är
en helt ny företeelse i svensk domstolshistoria, har bl.a. lett
till att hela domstolsavdelningar fått stänga eller kraftigt
reducerats. På underbemannade domstolar hinner man i dag
inte med att döma av ärendena i en takt som är rimlig. Trots
att t.ex. brottmålstillströmningen till tingsrätterna har
minskat har domare under senare år dömts för tjänstefel men
undgått straff med motiveringen att arbetsbördan ansetts vara
orimligt stor.
Människors rätt att få sin sak prövad inom skälig tid har tydliggjorts och
bekräftats i svensk rätt genom införlivandet av Europakonventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
(artikel 6).
Den stora arbetsbelastningen på domarna kan få allvarliga konsekvenser
för rättssäkerheten. Inte nog med att dömandet drar ut på tiden. När domen
väl avkunnats riskerar den att inte hålla tillräckligt hög kvalitet. Domaren
hinner helt enkelt inte med att utveckla domskälen, vilket är särskilt
allvarligt
eftersom det är genom dessa som domstolens ställningstagande i målet
förklaras. Vidare är det genom domskälen som parterna skall få vägledning
huruvida ett överklagande av domen kan vara framgångsrikt eller inte. Sist
men inte minst har noggrant preciserade domskäl den viktiga funktionen att
tvinga domaren att själv pröva hållfastheten i domstolens resonemang.
Inställda huvudförhandlingar
Ett annat påtagligt och kostsamt problem inom
domstolsväsendet är det stora antalet inställda
brottmålsrättegångar. När den misstänkte gång på gång kan
förhala rättegången genom att inte infinna sig till utsatt
förhandling leder detta inte bara till resursslöseri för
domstolen utan också till negativa konsekvenser för
brottsoffret. Missförhållandet med inställda
brottmålsrättegångar kan inte accepteras i en rättsstat och
måste därför omgående rättas till. I en motion från 1997
(1997/98:Ju407, Det framtida domstolsväsendet) av Gun
Hellsvik m.fl. (m) ges en rad förslag till åtgärder som syftar
till att minska antalet inställda domstolsförhandlingar. Då det
ligger i såväl brottsoffrens som i statens intresse att snabbt
åtgärda problemet bör riksdagen uppdra åt regeringen att
snarast följa upp och genomföra Moderaternas förslag.
"Smygnedläggning" av mindre
tingsrätter?
I regeringens budgetproposition förs ett ingående
resonemang om reformbehovet av domstolsväsendets inre
och yttre organisation. Moderata samlingspartiet delar i allt
väsentligt regeringens bedömningar avseende den inre
organisationen, behovet av kompetensutveckling och
betydelsen av ett modernt IT-stöd, m.m. Däremot vill vi
redan nu tydligt deklarera att vi inte delar regeringens
antaganden om det lämpliga i att slå samman tingsrätter.
Propositionens skrivning (s. 75, volym 3) antyder att
regeringens "försöksverksamhet" i själva verket syftar till en
minskning av antalet tingsrätter, trots att det genom den
numera havererade Domstolskommittén står klart att det inte
finns något parlamentariskt underlag för en nedläggning av
tingsrätter. I propositionen utpekas särskilt en tingsrätt -
tingsrätten i Åmål - som lämplig att lägga ned. Mycket talar
för att regeringen med denna åtgärd vill sända upp en
"försöksballong" för att undersöka om det är möjligt att
därefter gå vidare med ytterligare nedläggningar, trots att
stöd för detta inte kunde uppnås i Domstolskommittén.
Genom att låta en liten tingsrätt dela chef med en stor
tingsrätt gör man i praktiken den lilla tingsrätten till en filial
till den större. Efter detta behövs bara ett pennstreck för att
även formellt avskaffa den lilla tingsrätten.
Mot denna bakgrund framstår det som nödvändigt att nu tydligt markera
att en minskning av antalet tingsrätter, oberoende av om nedläggningarna
sker inom ramen för en försöksverksamhet om sammanslagningar, inte torde
ha riksdagens stöd. Vi utgår från att regeringen inser att detta faktum måste
respekteras.
I budgetpropositionen gör regeringen bedömningen att
domstolsväsendet inte är i behov av något resurstillskott för
att klara verksamheten under perioden 1999-2001. Av bl.a.
skäl som anförts ovan gör Moderata samlingspartiet en
annan bedömning. Enligt vår mening är det angeläget att
snabbt avhjälpa den bekymmersamma arbetssituation som
råder inom hovrätterna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Vidare förutser vi - vilket
regeringen uppenbarligen inte gör - att förstärkningen av
polisen kommer att leda till ökad arbetsbelastning för bl.a.
domstolarna. Mot denna bakgrund föreslår vi att
domstolsväsendet förstärks med 50 miljoner kronor 1999
och 80 miljoner kronor för vardera åren 2000 och 2001.
Härutöver föreslår vi att de resurser som kommer att frigöras
inom domstolsväsendet när antalet inställda
huvudförhandlingar minskar, som en följd av att regeringen
genomför våra förslag, skall tillföras framför allt hovrätterna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Kriminalvården
En stram kriminalpolitik som inriktas på att stävja brott och
därmed upprätta brottsoffret eller förhindra att fler blir
brottsoffer, står inte i motsats till att differentiera
påföljdssystemet eller låta en fängelsevistelse användas för
att rehabilitera eller behandla missbrukande eller sjuka
intagna. Under den borgerliga regeringen gjordes därför
stora satsningar på kriminalvården. Det handlade bl.a. om att
höja den fysiska säkerheten vid anstalterna, minska
drogmissbruket inom anstalterna, se till att skapa
förutsättningar för att kunna tillhandahålla adekvat vård och
rehabilitering under fängelsetiden samt planera för
nybyggnation i syfte att säkerställa antalet anstaltsplatser till
följd av avskaffandet av den obligatoriska
halvtidsfrigivningen. Parallellt bedrevs ett viktigt arbete med
att finna nya, alternativa påföljdsformer. Bl.a. infördes den
elektroniska övervakningen på vårt initiativ, något som
Socialdemokraterna vid den tiden motsatte sig.
De senaste åren har utvecklingen gått mot allt färre anstaltsplatser. Nio
anstalter avvecklades 1997 och ytterligare tre skall avvecklas under 1998.
För Moderata samlingspartiet står det fullständigt klart att nedgången i
antalet fängelsedömda, som regeringen åberopar som skäl för kriminal-
vårdsnedskärningar, är en följd av försummelser från just samma regering.
Vi vill med detta understryka det viktiga samspelet i resurstilldelningen för
de olika delarna av rättskedjan.
Från och med den 1 januari 1999 avskaffas den obligatoriska halvtids-
frigivningen fullt ut, vilket innebär att alla fängelsedömda brottslingar skall
avtjäna 2/3 av fängelsestraffet innan frigivning kan komma i fråga. När vi nu
står inför genomförandet av en i och för sig välkommen reform så måste
uppmärksamhet riktas mot rådande situation inom kriminalvården. Av
Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för kriminalvården år 1999 framgår
tydligt att det i dag finns en påtaglig oro för personalens situation och för
verksamheten i stort:
Kriminalvårdens personal, som både är lojal och ambitiös, har hittills
accepterat kraven på besparingar. Ambitionsnivån och kvaliteten har kunnat
hållas uppe men tecken på utbrändhet börjar visa sig. Detta visar sig också
genom att nyanställda lämnar kriminalvården så fort arbetsmarknaden lättar.
Arbetet inom kriminalvården är tungt och slitsamt och personalen arbetar
redan nu under pressade förhållanden, med ett ökat antal psykiskt störda och
svårare missbrukare m.m.
- - -
Bemanningen på anstalter och häkten ligger nu på en nivå som inte kan
underskridas.
- - -
Kriminalvårdsstyrelsen bedömer - - - att ytterligare minskade resurser
skulle leda till kraftigt försämrad kvalité i kriminalvården, ökade
sjukskrivningar hos personal, sämre arbetsmiljö, sämre klimat bland intagna
m.m. samt att personalens engagemang kan befaras minska. Verksamheten
tunnas ut och tillsynen och säkerhet måste betonas på bekostnad av
programverksamhet.
Då kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är
helt avgörande för såväl arbetet med att minska förekomsten
av våld och hot på anstalterna som för de intagnas
möjligheter att under verkställigheten förbereda sig för att
efter avtjänat straff leva ett hederligt liv är vår föreslagna
resursförstärkning delvis avsedd att möjliggöra en
intensifierad narkotikabekämpning på anstalterna.
Kvinnliga fängelsedömda
Kvinnor som döms till fängelse har ofta i hela sitt liv
dominerats och utnyttjats av män. Inte sällan har manliga
fängelsedömda en kvinnosyn som inte är acceptabel i ett
samhälle som ser män och kvinnor som jämlika. När
kvinnliga brottslingar placeras på blandade anstalter, dvs.
tillsammans med män, bemöts de av männen på samma
nedvärderande och respektlösa sätt som de ofta tvingas
uppleva ute i samhället.
Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning bör inte kriminella kvinnor
och män avtjäna straff tillsammans. Det nuvarande systemet gagnar oftast
männen men dessvärre inte kvinnorna, som riskerar att utsättas för såväl
fysiska som psykiska övergrepp.
På regeringens initiativ pågår nu en radikal minskning av antalet fängelse-
platser och anstalter, som ytterligare kommer att försämra möjligheterna att
skydda kvinnliga intagna mot övergrepp. Enligt Moderata samlingspartiet
bör åtgärder snarast vidtas i syfte att låta kvinnliga och manliga
fängelsedömda avtjäna fängelsestraff på skilda anstalter. Regeringen bör nu
ta de initiativ som behövs för att komplettera kriminalvården med ytterligare
ett kvinnofängelse på lämplig plats i Sverige.
Fängelsetiden skall användas till
något meningsfullt
Det är av stor betydelse för den framtida brottsutvecklingen
att fängelsetiden kan utnyttjas på bästa sätt och fyllas med
meningsfull sysselsättning utan att syftet med fängelse som
ett straff går förlorat.
Bland dem som döms till fängelse finns det många som, när de tas in på en
anstalt, inte kan läsa och skriva och aldrig har haft en anställning.
Möjligheten till grundläggande skolutbildning och arbete är en förutsättning
för att de intagna skall ha en rimlig chans till en ny start i samhället efter
avtjänat straff. Det är därför av stor vikt att kriminalvården har de resurser
som krävs för att fängelsetiden skall kunna användas på ett effektivt och
meningsfullt sätt för de intagna. Det finns också skäl att utreda om inte
skyldigheten att medverka i aktiviteter, som t.ex. arbetsplikt, skulle kunna
utvidgas till att även omfatta programverksamhet rörande exempelvis
missbruksproblem och konfliktlösning utan våld.
Allvarligt med rymningar från slutna
anstalter
Det skall i princip vara omöjligt att rymma från de slutna
anstalterna, där de allra farligaste förbrytarna avtjänar sina
straff. Den borgerliga regeringen satsade cirka 50 miljoner
kronor på säkerhetshöjande åtgärder på de tre tyngsta
anstalterna, d.v.s. Kumla, Hall och Tidaholm.
Säkerhetsarbetet har varit framgångsrikt och rymningarna
från de slutna riksanstalterna har minskat under de senaste
åren. De säkerhetshöjande åtgärder som den föregående
regeringen investerade i har således gett god utdelning i form
av ökad säkerhet för framför allt allmänheten. Det är
angeläget att säkerheten bibehålls och även i framtiden ligger
på en hög nivå. Allmänhetens skyddsintresse måste alltid
sättas i främsta rummet.
Strikta permissionsregler
Reglerna om permission måste vara restriktiva i den
bemärkelsen att det måste vara den intagnes individuella
vårdplan som styr tilldelningen av permissioner. När det är
fråga om återfallsförbrytare finns det anledning att vara
särskilt återhållsam med permissioner. Vid bedömningen av
om obevakad permission skall beviljas i dessa fall måste den
intagnes intresse av att få permission vägas mot
medborgarnas berättigade krav på skydd och säkerhet. Vi
anser att skyddsintresset måste vara det primära vid denna
avvägning. Det allmänna får aldrig väja undan från sitt
ansvar för att enskilda inte utsätts för brott i samband med
permissioner. Medborgarna måste kunna lita på staten i detta
avseende.
Intensivövervakning med elektronisk
kontroll vid permissioner och
frigångar
Hittills gjorda utvärderingar av den sedan hösten 1994
pågående försöksverksamheten med intensivövervakning
med elektronisk kontroll har visat på ett övervägande positivt
resultat, vilket bl.a. föranlett regeringen att lämna förslag till
en permanentning av påföljdsformen. Enligt Moderata
samlingspartiet bör intensivövervakning med elektronisk
kontroll även prövas som en extra säkerhetsåtgärd för
potentiella brottsoffer vid intagnas permissioner och
frigångar. Regeringen bör därför uppdra åt relevant
myndighet att planera och genomföra en försöksverksamhet
med denna inriktning.
Disciplinåtgärder även för
livstidsdömda
Livstidsdömda brottslingar behöver i dag inte riskera någon
direkt kännbar disciplinär bestraffning om de uppför sig illa
eller begår brott under den tid de sitter i fängelse. Endast
varning kan komma i fråga för dessa fall.
Enligt Moderata samlingspartiet är detta en oacceptabel ordning som
snarast bör rättas till. Även den som är dömd till livstidsstaff och som begår
brott eller missköter sig på annat sätt under tiden i anstalt måste enligt vår
mening mötas av en reaktion som står i proportion till vad han gjort sig
skyldig till. Varning och tidstillägg behöver inte som i dag utgöra de enda
alternativen till disciplinåtgärder. Även livstidsdömda beviljas permission
och tar emot besök och har möjlighet att utföra t.ex. förtroendearbete inom
ramen för förtroenderådens (de intagnas motsvarighet till fackförening)
verksamhet. Redan härigenom bjuds möjligheter att skapa adekvata
disciplinåtgärder även för livstidsdömda. Ett annat alternativ till disciplin-
åtgärd skulle kunna vara att under viss bestämd tid höja nuvarande 20-
procentiga avdrag på den intagnes ersättning och förslagsvis överföra
frigjorda medel till brottsofferfonden.
Enligt Moderata samlingspartiet är det angeläget att nuvarande system med
disciplinåtgärder för livstidsdömda snarast blir föremål för utredning.
Grundläggande moraliska och etiska regler om hur människor bör bete sig
mot varandra skall inte - och får inte - vara annorlunda inom kriminalvården
än vad som gäller för samhällslivet i stort.
Medicinsk behandling och terapi för
sexualbrottslingar
Sexualbrottslingar kan i dag som ett led i behandlingen av
sitt brottsliga beteende frivilligt genomgå medicinsk
behandling, s.k. kemisk kastrering. Kriminalvården har dock
ingen möjlighet att ensam besluta om sådan behandling utan
den bestäms och utförs inom ramen för hälso- och
sjukvården och det oavsett om den medicinska behandlingen
påbörjats i frihet eller under verkställighetstiden. Enligt
Moderata samlingspartiet kan det finnas skäl att närmare
överväga om inte medicinsk behandling bör användas mer
frekvent såväl inom kriminalvården som efter avtjänat straff,
särskilt för de fall sexualbrottslingen tidigare avböjt
behandling och därefter återfallit i brott av samma slag. En
grundförutsättning måste dock vara uppfylld, nämligen att
den dömde samtycker till behandling under hela
behandlingstiden.
För att den medicinska behandlingen skall vara meningsfull förutsätts att
den kombineras med erforderlig terapeutisk behandling i syfte att bearbeta de
starka känslor som vid en förlust av sexualdriften kan komma att kanaliseras
på annat våldsamt sätt. Det terapeutiska inslaget måste således utgöra en
central del parallellt med den rent medicinska behandlingen av sexual-
brottslingen.
Enligt vår uppfattning bör regeringen i enlighet med vad som här anförts
överväga hur den framtida användningen av medicinsk behandling av
sexualbrottslingar skall kunna utvecklas.
I regeringens budgetförslag avseende kriminalvården bortses
helt från regeringens egna syfte med att tilldela polis och
åklagare ökade resurser. Vi utgår från att regeringen har
förhoppningar om att resursökningen skall leda till en
effektivare brottsbekämpning, med fler uppklarade och
beivrade brott. En sådan gynnsam utveckling leder
ofrånkomligen till att fler brottslingar kommer att dömas till
fängelse.
Mot den bakgrunden föreslår vi att kriminalvården förstärks med 200
miljoner kronor 1999 och med 150 miljoner kronor år 2000 respektive år
2001. Härigenom kan svensk kriminalvård garantera såväl kvalitet i vården
som tillräckligt antal fängelseplatser.
Rättsmedicinalverket
Den rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens
omfattning är helt beroende av domstolarnas beslut.
Konstateras kan att det under senare år har skett en kraftig
ökning av efterfrågan på rättspsykiatriska undersökningar
från flera domstolar. Mot den bakgrunden beräknas
Rättsmedicinalverkets utgifter inom den anslagsfinansierade
verksamheten överstiga anslaget med närmare 10 miljoner
kronor under innevarande år. För 1997 stannade
anslagsöverskridandet på 9,8 miljoner kronor. I linje härmed
har Rättsmedicinalverket i sitt budgetunderlag redovisat ett
behov av ökade anslagsbelopp för kommande år. Regeringen
anser dock att det i dagsläget inte kan fastställas att ökningen
av antalet rättspsykiatriska undersökningar är bestående och
anser därför inte att några ytterligare medel bör tillföras.
Från moderat håll görs dock en annan bedömning, bl.a. beroende på att
kommunerna inte klarar av att fullt ut ta det ansvar som de ålagts för s.k.
färdigbehandlade psykiskt sjuka. Resultatet har blivit att psykiskt sjuka som
är i behov av vård numera lever ute i samhället utan tillgång till den vård
som de skulle behöva. I sammanhanget bör framhållas att Moderaterna i en
motion av Ulf Kristersson m.fl. (m) föreslagit att kommunerna tillförs 300
miljoner årligen fr.o.m. 1999 för att bättre kunna följa upp det ansvar
kommunerna numera har för denna grupp. Innan kommunernas ekonomiska
problem åtgärdats måste vi utgå från att psykiskt sjuka även framdeles kan
komma att begå brott i avsaknad av vård. Vidare har vi moderater i den
tidigare åberopade motionen av Carl Bildt m.fl. (m) pekat på behovet av att
regeringen snarast åtgärdar olägenheten med att allvarligt psykiskt sjuka
personer idag kan vara innehavare av vapenlicens. I arbetet med att begränsa
förekomsten av vapen i denna grupp kan Rättsmedicinalverket få en viktig
funktion att fylla. Inom en snar framtid kan således verket förutses få en
ökad arbetsbelastning varför vi föreslår att den ekonomiska ramen höjs med
10 miljoner kronor fr.o.m. 1999.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för svenskt
polisväsende,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av poliser,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
polisväsendet kan förstärkas genom kommunala
ordningsvakter och beredskapspoliser i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av
polisförsörjningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om polisutbildningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av uniformerade poliser,
7. att riksdagen avslår proposition 1997/98:181 Ökade
möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, i den del som
avser en ny bestämmelse om husrannsakan i enlighet med
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot den kvalificerade
brottsligheten,
9. att riksdagen till anslaget A 2 Säkerhetspolisen för 1999
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 000
000 kr ökat anslag eller 524 134 000 kr,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åklagarnas roll i brottsutredningsarbetet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bekämpningen av ekonomisk
brottslighet,
12. att riksdagen till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten för 1999
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 000
000 kr lägre anslag eller 189 197 000 kr,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot inställda
huvudförhandlingar i domstol,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om "smygnedläggning" av mindre
tingsrätter,
15. att riksdagen till anslaget C 1 Domstolsväsendet för 1999
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 50 000
000 kr ökat anslag eller 3 106 983 000 kr,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnliga fängelsedömda och
meningsfullt utnyttjande av fängelsetiden i enlighet med vad
som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rymningar från slutna anstalter, strikta
permissionsregler och intensivövervakning med elektronisk
kontroll vid persmissioner och frigångar i enlighet med vad
som anförts i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda och
medicinsk behandling och terapi för sexualbrottslingar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen till anslaget D 1 Kriminalvården för 1999
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 200 000
000 kr ökat anslag eller 3 839 055 000 kr,
20. att riksdagen till anslaget F 2 Rättsmedicinalverket för 1999
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 000
000 kr ökat anslag eller 179 305 000 kr.