Rättsstatens viktigaste uppgift är att upprätthålla en god rättsordning och
att skydda medborgarna mot våld, intrång och andra övergrepp från såväl
enskilda som det allmänna. Trygghet mot brott är en grundval för varje
civiliserat samhälle.
Alla som lever i vårt land måste kunna känna trygghet i sina egna hem och
på gator och torg. Särskilda insatser behövs för att öka tryggheten för
kvinnor som utsätts för hot och våld.
Barn måste kunna växa upp i trygghet och få gå i en bra och säker skola.
Människor måste kunna äga egendom utan oro för stöld och skadegörelse.
Näringsidkare måste tryggt kunna driva sina näringar.
För Moderata samlingspartiet är det en självklarhet att polisen och det
övriga rättsväsendet även i ekonomiska kristider måste tilldelas tillräckliga
resurser. Den som utsätts för brott måste kunna utgå från att statsmakten gör
sitt yttersta för att brottet klaras upp, att brottslingen ställs till svars för
sina
handlingar och döms till ett straff som brottsoffer och allmänhet uppfattar
som rättvist.
I det brottsförebyggande arbetet skall även initiativ och engagemang från
näringslivet, organisationer och enskilda personer tas tillvara.
Moderata samlingspartiet föreslår bl.a. följande åtgärder som alla direkt
syftar till att skapa ökad rättstrygghet i Sverige:
- Ökat ansvarstagande av familj och skola
- Nytt påföljdssystem för unga brottslingar
- Ökat skydd för utsatta kvinnor
- Skärpta insatser mot narkotika
- Livstids fängelse för grova narkotikabrottslingar
- Möjlighet till buggning vid misstanke om mycket allvarlig brottslighet
- Bättre rustat rättsväsende
- Fängelsetiden skall användas till adekvat vård och utbildning
- Disciplinåtgärder även för livstidsdömda
- Fler alternativa påföljder
2 Kriminalpolitiska utgångspunkter
2.1 Återupprätta respekten för grundläggande värden
Anledningen till att flertalet av oss inte begår brott som vuxna är att vi
redan i unga år har fått lära oss att visa respekt för andra människors liv,
hälsa och egendom. Tillägnandet av sådana grundläggande normer har
större betydelse för människors beteende än varje slag av lagstiftning
även om sådan också måste finnas. Samtidigt måste respekten för
straffsystemet, som just är grundat i sådana värderingar, upprätthållas
genom en konsekvent reaktion vid brott. Brister medborgarna i respekten
för grundläggande normer och värderingar hotas rättstryggheten och hela
fundamentet för det civiliserade samhället, vilket påverkar landets
brottsnivå.
Enligt den samlade brottsstatistiken i Sverige från efterkrigstiden och
framåt har antalet anmälda brott ökat med närmare 600 procent. Den prelimi-
nära brottsstatistiken för första halvåret 1998 visar på en fortsatt ökning.
Mest ökar stöldbrotten, skadegörelse, våldsbrott - inte minst mot kvinnor -
och personrån.
Om vi skall kunna förhindra att den redan utbredda normlösheten rotar sig
ännu mer och återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och
rättsliga värderingar krävs en opinion för dessa grundläggande värden. En av
Moderata samlingspartiets viktigaste framtidsuppgifter är därför att driva
denna opinionsbildning bland enskilda individer och bland förtroendevalda
och beslutsfattare. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot barn och ung-
domar. Genom att få unga människor att frivilligt ta avstå från våld och
andra kriminella beteenden kan vi få stopp på rekryteringen av grova vane-
brottslingar och på sikt minska brottsligheten.
Det är framför allt på detta sätt som vi kan uppnå ett samhälle grundat på
lag och ordning, där en av flertalet medborgare omfattad uppfattning om vad
som är rätt och orätt fungerar som ett sammanhållande värdekitt.
2.2 Risken för upptäckt måste öka
Huruvida brottsligheten skall gå upp eller ner styrs framför allt av risken
för upptäckt och hotet om straff som också verkställs. Om en
brottsbenägen person inte upplever att han riskerar något genom att begå
brott blir incitamentet att avstå mycket svagt.
Antalet poliser har central betydelse för upptäcktsrisken. Vetskapen om att
en polis kan dyka upp - också på tider och platser då brottslingar är ute - har
en klart brottsavhållande effekt. Därför måste upptäcktsrisken öka. Av det
framgångsrika polisarbetet i New York och av bl.a. Eskilstunapolisens försök
med sänkta trösklar mot brott och ordningsstörningar vet vi numera att
polisen, genom att förlägga mer av arbetstiden till helgkvällar och nätter och
genom att fotpatrullera i t.ex. stadskärnorna när mycket folk är ute, kan
åstadkomma en stark brottsförebyggande och ordningsskapande effekt som
kan hålla brottsligheten nere. Fördelarna med att bedriva polisarbetet på detta
sätt är flera. På samma gång som fler synliga poliser hämmar den brotts-
benägne att begå brott så finns polisen i närheten och kan snabbt ingripa om
bråk uppstår eller brott trots allt begås. Samtidigt finns polisen tillgänglig
för
medborgare som antingen behöver information för egen del eller som vill
lämna tips och upplysningar om märkliga händelser, skumma personer,
vapen m.m. som kan vara av betydelse i polisens arbete. När människor upp-
lever att de kan hjälpa polisen i kampen mot brott, skapas också det incita-
ment som får människor att engagera sig i sin närmiljö och ta sin del av
ansvaret för att ordningen upprätthålls. Men för att få i gång en sådan gynn-
sam utveckling krävs att det finns tillräckligt många poliser ute bland män-
niskor, inte bara på tider och platser då brott vanligtvis begås utan också på
dagtid i människors vardagsmiljö.
2.3 Straffhotet måste realiseras
Den andra brottsavhållande faktorn utgörs av straffhotet, som för att
kunna verkställas förutsätter att gärningsmannen grips och att brottet
utreds, klaras upp och beivras. I teorin är detta en självklar följd av ett
brott men utvecklingen har sedan länge gått i motsatt riktning. År 1950
klarades 58 procent av alla anmälda brott upp. 1994 låg andelen
uppklarade brott på 30 procent. 1997 klarades endast var fjärde brott upp,
vilket långt ifrån är detsamma som att gärningsmännen döms för brotten.
Enligt polisprofessor Leif G W Persson resulterar endast 10 procent av
alla anmälda brott, som förra året uppgick till cirka 1,2 miljoner, i att
brottslingen ställs inför domstol. Med den betänkligt försvagade poliskår
vi nu har klarar polisen inte ens upp brott med kända gärningsmän. Sämst
ställt är det med uppklaringen av den s.k. vardagsbrottsligheten, dvs.
brott som drabbar folk i allmänhet i form av stölder och inbrott.
Statens tillkortakommande när det gäller att upprätthålla lag och ordning,
gripa och straffa brottslingar har resulterat i att brottsdrabbade människor
gått samman och bildat medborgargarden för att ta lagen i egna händer, med
alla risker det innebär för inblandade parter och för tilltron till rättsstaten
som
sådan. Under hela förra mandatperioden varnade Moderata samlingspartiet
för denna utveckling, som vi kunde se i förlängningen av ett rättsväsende
utan tillräckliga resurser. Efter sommarens alla våldsbrott, stängda polis-
stationer och mediernas uppmärksamhet kring medborgargarden tycks
regeringen sent omsider tagit intryck. I 1999 års budgetproposition tillförs
polisen närmare en halv miljard kronor nästa år, dock med betoning på
engångsvisa satsningar. Detta är bra men inte tillräckligt. Vad som behövs är
en permanent förstärkning av hela rättsväsendet för kommande tre år.
Samtliga rättsvårdande instanser - inte bara polisen - måste ges förutsätt-
ningar att fungera väl för att kunna visa inte minst brottsoffren att det finns
en kraft och en vilja att gripa och bestraffa brottslingen. Då räcker det inte
med att ge polisen bättre resurser för att gripa och höra den misstänkte utan
brottsutredningar måste i större utsträckning än hittills leda till åtal och
dom,
vilket bl.a. förutsätter att den misstänkte infinner sig i rättssalen när det är
dags för huvudförhandling. Som avspeglas i statistiken brister det idag i alla
leden. Trots att antalet brott har ökat har antalet lagförda brottslingar
sjunkit
från 66 procent 1992/93 till 60 procent år 1997.
För att fler brott skall klaras upp och fler brottslingar lagföras krävs både
en resursförstärkning av såväl polis som åklagarväsende, domstolar och kri-
minalvård och utbildningsinsatser som möjliggör utveckling och högt ställda
krav på kvalitet och effektivitet i de berörda myndigheternas olika verk-
samheter.
2.4 Fängelsestraff skall verkställas
En obestridligt positiv effekt av ett fängelsestraff är att den
fängelsedömde under viss tid är fysiskt oförmögen att begå nya brott. Att
detta förhållande ger kriminalpolitiska effekter avspeglar sig bl.a. i
brottsstatistiken. Under perioden 1983 till 1993 minskade rättstryggheten
påtagligt i vårt land. Under denna tioårsperiod släpptes fängelsedömda ut
efter halva strafftiden och det oavsett uppförande under anstaltsvistelsen.
Under samma tid begicks 10 000 till 30 000 fler brott per år inom de
dominerande brottskategorierna, dvs. stöldbrott, bedrägeri, misshandel,
rån och biltillgrepp. På den borgerliga regeringens initiativ avskaffades
den obligatoriska halvtidsfrigivningen för huvuddelen av alla
fängelsedömda från och med den 1 juli 1993. Sedan dess avtjänar
notoriska återfallsförbrytare, i den mån de grips och lagförs, längre tid i
fängelse. För fängelsedömda som döms till långa straff föregås den
villkorliga frigivningen i dag av en noggrann prövning av återfallsrisken.
Under förra mandatperioden fullföljdes den borgerliga regeringens
reformarbete och från och med den 1 januari 1999 kommer halvtidsfrigiv-
ningen att avskaffas helt och hållet. Härmed tas ett viktigt steg i arbetet med
att återupprätta förtroendet för rättssamhället.
2.5 Straffsystemet måste vara och uppfattas som rättvist
För att kriminalpolitiken skall uppfattas som trovärdig fordras att
straffsystemet och de påföljder som utdöms inte bara är, utan också
uppfattas som, rättvisa och att de står i proportion till brottets allvar.
Genom straffet ger staten brottsoffren en principiellt viktig upprättelse
vid sidan om den kompensation som skadeståndet skall utgöra.
En mängd faktorer kan naturligtvis ha betydelse för brottsutvecklingen,
och värdet av brottspreventiva åtgärder kan inte nog betonas. Kvar står dock
det faktum att vi inte känner någon bättre form än straffet, där fängelse bör
vara den strängaste formen, för att möta en hotande brottsutveckling. Det
råder enighet om att straffets allmänpreventiva betydelse, dvs. dess funktion
att verka brottsavhållande på andra än dem som drabbas av straffet, genom-
syrar, och måste genomsyra, varje straffsystem och dess tillämpning. Denna
allmänpreventiva effekt hör också nära samman med straffets betydelse för
moralbildningen i samhället. För Moderata samlingspartiet är det angeläget
att även i detta sammanhang särskilt framhålla familjens och skolans
betydelse som överförare av goda normer.
För att straffsystemet skall uppfattas som effektivt och rättvist måste det
anpassas efter de nya krav som den alltmer komplexa samhällsutvecklingen
för med sig. En allvarlig brist i vårt nuvarande straffsystem är att det inte är
anpassat till unga brottslingars behov av tillrättaförande och rehabilitering.
De senaste årens många brutala våldsdåd, där unga människor kallblodigt har
mördat jämngamla eller äldre personer, understryker betydelsen av att unga
människor möts av en omedelbar reaktion när de begår brott. En annan brist
som tangerar straffsystemet rör skyddet för utsatta kvinnor som antingen
misshandlats och/eller tvingas leva under hot om våld. Även om
gärningsmännen döms och straffas så upplever ofta kvinnorna att det är deras
rörelsefrihet som begränsas istället för gärningsmännens. För att vrida fokus
rätt och inrikta åtgärderna mot männen istället för mot de skyddsbehövande
kvinnorna, som i vissa fall mer eller mindre tvingas barrikadera sig för att
kunna känna sig trygga, ges i motionen en rad förslag som alla innebär
skärpta regler för de män som hotar och misshandlar kvinnor. Vidare föreslås
ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare.
3 Brottsförebyggande arbete
3.1 Familjen - den viktigaste brottsförebyggaren
På grund av den ekonomiska stagnationen i vårt land, med stor
arbetslöshet, höga skatter och ett allt större bidragsberoende, har många
familjer drabbats av såväl ekonomisk som social otrygghet.
Långtidsarbetslösa, ekonomiskt och socialt svaga familjer har inte alltid
den styrka som behövs för att stödja och tillrättavisa barn som genom sitt
beteende signalerar att allt inte står rätt till eller som redan har tagit
steget
in i kriminalitet. Det finns därför starka skäl att också ur ett
brottsförebyggande perspektiv framhålla landets behov av fler riktiga
arbeten och lägre skatter så att familjer kan få en rimlig chans att bygga
upp en ekonomisk och social grundtrygghet för framtiden. Av största vikt
för bl.a. brottsutvecklingen är att familjen kan fungera både som vårdare
och förvaltare av det man byggt upp tillsammans och - inte minst viktigt
- som en frontlinje mot missbruk och kriminalitet.
Även om det inte finnas något starkt direkt samband mellan hög arbets-
löshet och stigande brottslighet - större delen av alla brott begås av ung-
domar, narkomaner och vuxna återfallsförbrytare, dvs. av personer som även
i tider med låg arbetslöshet oftast står utanför arbetsmarknaden - så riskerar
arbetslösheten att indirekt påverka brottsutvecklingen på ett negativt sätt.
Åtgärder som minskar arbetslösheten, segregationen och utanförskapet som
allt fler upplever är därför viktiga inslag i arbetet med att minska brotts-
ligheten.
Ett hårt samhällsklimat utsätter familjerna för stora påfrestningar, som i sin
tur riskerar att leda till att många föräldrar inte orkar med att ta sitt för-
äldraansvar och hålla tillräcklig uppsyn över sina barn. Inte sällan är det just
de barn som har vuxit upp i familjer där de vuxna brustit i sitt föräldraansvar
som idag återfinns i de kriminella ungdomsgäng som kartlagts på senare tid.
För att stärka föräldrar och andra vårdnadshavare i rollen som goda
fostrare, normöverförare och brottsförebyggare är det enligt Moderata sam-
lingspartiets uppfattning angeläget att göra en bred översyn av hur nuvarande
lagstiftning allmänt sett kan förbättras i syfte att tydliggöra och förstärka
föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar för barnen. Regeringen bör
snarast få i uppdrag att genomföra en sådan kartläggning och lämna förslag
med denna inriktning.
3.2 Föräldrars rätt till polisstöd
Många föräldrar tar aktivt del i arbetet - ofta tillsammans med polis och
sociala myndigheter - med att se till att barn inte far illa när de är ute på
kvällarna. Dessa föräldravandringar är viktiga och skall uppmuntras.
Ett sätt att stödja föräldrar eller andra vårdnadshavare som av olika skäl
upplever att de inte fullt ut i alla situationer klarar att leva upp till det
ansvarstagande som fostrarrollen kräver kan vara att införa en laglig rätt för
vårdnadshavaren att begära hjälp av polisen och/eller socialtjänsten med att
få hem sitt barn när barnet vistas ute sena kvällar utan föräldrars eller annan
vårdnadshavares tillåtelse. Införandet av en rätt till polisstöd i sådana
situationer skulle kunna utgöra ett komplement till det utökade skadestånds-
ansvar som i dag åvilar den förälder som uppsåtligen eller av oaktsamhet
brister i uppsikten över sitt barn. Införandet av ett föräldrastyrt utegångs-
förbud skulle tjäna två goda syften. Dels skulle det ge föräldrar en bättre
möjlighet att utöva kontroll över sina barn, dels skulle det verka brottsföre-
byggande. Frågan om vilken åldersgräns och vilka tider som skulle omfattas
bör lämpligtvis överlåtas till den lokala nivån att avgöra.
Införandet av en laglig rätt till polisstöd för föräldrar i deras fostrande roll
korresponderar väl med den möjlighet som polisen i dag har att omhänderta
personer under 18 år enligt 12 § polislagen. Regeringen bör närmare utreda
förutsättningarna och detaljerna för en sådan lagstiftning.
3.3 Skolans ansvar
Efter familjen är det skolan som har den viktigaste uppgiften att
förebygga brott. Skolans personal och ledning måste ta på sig ansvaret
för att grundläggande normer om rätt och fel förmedlas till eleverna och i
lika hög grad se till att skolarbetet fungerar väl. Märker elever att de inte
behöver följa lärarnas anvisningar eller att de kan skada andra elever,
lärare eller skolans egendom utan att de möts av en reaktion är detta ett
svek både mot dem som drabbas och mot den normöverföring som familj
och lagstiftare bedriver. Det är av största vikt att den unge inser att
samma regler gäller i skolans värld som för samhället i övrigt.
Moderaternas syn på normgivning i skolan utvecklas närmare i motion
1998/99:Ub258 av Beatrice Ask m.fl. (m).
3.4 Närpolisverksamhetens betydelse
Det tycks numera råda politisk enighet om att den framtida
brottsutvecklingen är beroende av hur det framtida brottsförebyggande
arbetet kommer att utvecklas, dvs. vilka faktiska möjligheter som
närpolisen i framtiden kommer att ha att arbeta brottsförebyggande ute
bland folk, på tider och platser då bråk uppstår och brott begås.
I en särskild motion av Gun Hellsvik m.fl. (m) behandlas regeringens
budgetförslag avseende polisväsendet men redan här bör understrykas att för
Moderata samlingspartiet framstår inte regeringens ökade anslag till polisen
för kommande år som tillräckliga om en effektiv och brottsförebyggande
närpolisverksamhet skall kunna garanteras.
3.5 Rent och snyggt i offentliga miljöer påverkar brottsligheten
Orsaken till senare års påtagliga brottsminskning i New York är inte
enbart hänförlig till den avsevärda förstärkningen av New York-polisens
resurser och den tillämpade nolltoleransen mot brott och
ordningsstörningar. Innan polisreformerna genomfördes togs initiativ
från privat håll (bl.a. fastighetsägare och affärsinnehavare) för att
återskapa trivseln i stadens olika offentliga miljöer. Genom privata
initiativ i samverkan med staden hålls rent och snyggt i stadens parker,
toaletter, gator och torg. Offentliga rum städas, krossade rutor byts
snabbt ut och klotter tvättas omgående bort, papperskorgar töms och man
ser till att gatubelysningen alltid fungerar. Härigenom har man lyckats
skapa ett incitament för människor att uppföra sig gott och ta ansvar
istället för att utveckla eller hålla fast vid sådana destruktiva beteenden
som är typiska för miljöer i förfall.
Livskvaliteten för människorna i New York har ökat som en följd av att
det finns fler fotpatrullerande poliser som ingriper mot såväl ordningsstör-
ningar som mot små och stora brott men också till följd av att själva stads-
miljön har blivit trivsammare. Det vore självfallet önskvärt att få till stånd
samma positiva utveckling i Sverige och då framför allt i våra storstads-
miljöer. Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning bör regeringen därför
inta en pådrivande roll i arbetet med att stimulera privata och kommunala
initiativ i denna riktning.
4 Unga brottslingar
4.1 Bakgrund
I BRÅ:s undersökning om vilka omvärldsfaktorer som kan vara styrande
för brottsligheten i landet vid sekelskiftet (Brottsförebyggande rådets
framtids- och omvärldsanalys, BRÅ 1994:1) understryks behovet av att
ingripa mot en liten grupp (pojkar till 90 procent) i nedre tonåren som,
om ingenting görs, så småningom blir den kärna på ett par hundra
återfallsförbrytare som svarar för den övervägande delen av den grövre
brottsligheten.
Av detta kan vi alla dra slutsatsen att det är bättre att reagera nu, än att
behöva låsa in dem när de passerat vissa åldersgränser och lämnat social-
tjänsten för gott. Så som det är i dag kommer reaktionen ofta för sent och
saknar dessutom ofta verkan. Den unge upplever att han har fått samhällets
tillstånd att fortsätta att begå brott. Först då den brottsliga verksamheten har
pågått tillräckligt lång tid eller tagit sig synnerligen allvarlig form och han
dömts till fängelse upptäcker den unge plötsligt att samhället har reagerat på
hans brottslighet. Nuvarande ordning är minst sagt otillfredsställande. Som
straffsystemet är utformat sviker samhället den unge när man tydligt visar att
man misstror dennes förmåga att ta ansvar för sina handlingar.
4.2 Krav som måste ställas på ett nytt påföljdssystem
I en rad uppmärksammade fall de senaste åren har tonårspojkar som
hamnat i bråk gått långt utöver gränserna för ett vanligt slagsmål och
brutalt misshandlat sin antagonist till döds. I vissa fall har domstolen
dömt till vård enligt socialtjänstlagen, i andra fall har man dömt till
fängelse. Att domstolarna enligt det nuvarande påföljdssystemet tvingas
döma personer under 18 år till fängelsestraff är ett nederlag för
rättssamhället och också tveksamt utifrån konventionsgrundade
åtaganden. Bl.a. har ifrågasatts om Sverige bryter mot FN:s
barnkonvention, vars regler rör personer under 18 år. Konventionen
uppställer inte något absolut förbud mot frihetsberövande av barn under
18 år, men om det sker skall barnet inte placeras tillsammans med vuxna
om detta inte är till barnets bästa, vilket det självfallet sällan är. Sverige
har förbundit sig att följa konventionen även om den inte är direkt
tillämplig som svensk lag.
Upprepade gånger har regeringen uttalat att insatserna mot unga lagöver-
trädare har en viktig brottsförebyggande roll. Trots det tog det närmare fyra
år innan riksdagen fick ta ställning till regeringens förslag om ett nytt på-
följdssystem för unga lagöverträdare (prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:JuU21).
Till viss del hade regeringen tagit intryck av kritiken mot påföljdsformen
vård enligt socialtjänsten men regeringens utgångspunkt var densamma.
Enligt regeringen skall socialtjänsten även framdeles ha det primära ansvaret
för unga lagöverträdare medan vår sedan länge kända inställning är att
reaktioner på brott främst är en uppgift för rättsväsendet. I en särskild motion
av Gun Hellsvik m.fl. (m) utvecklas Moderaternas förslag till ett reformerat
påföljdssystem för unga människor, som både är tydligt för den unge och
som tar hänsyn till allmänhetens uppfattning om vad som är rätt och rättvist.
4.3 Registrering av minderåriga lagöverträdare
Vad som i dag saknas i det samlade arbetet mot våld och annan
brottslighet är förutsättningar för snabba ingripanden mot unga
människor som är på väg att utveckla ett kriminellt beteende. Det har
länge varit ett moderat krav att även den som är under 15 år och skäligen
misstänkt för brott skall registreras. Enligt vår uppfattning är det av stor
betydelse för polisens kartläggning av brott och brottsbekämpning i stort
att även brott som begås av minderåriga lagöverträdare kan omfattas av
polisens misstankeregister.
Införandet av ett registreringsinstrument skulle vara mycket värdefullt i
polisens arbete med att kartlägga och bekämpa ungdomsbrottsligheten, och
därmed få stor brottsförebyggande effekt.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att snarast ta fram lagstiftning som ger
polisen möjlighet att registrera även personer under 15 år som skäligen kan
misstänkas för brott.
4.4 Sekretesslagen får inte försvåra samarbetet mellan
myndigheter
Under förra mandatperioden påtalade Moderata samlingspartiet
upprepade gånger att större ansträngningar måste göras för att minska
ungdomsbrottsligheten och för att förhindra att unga människor fastnar i
kriminalitet. Bl.a. har vi återkommande föreslagit en ändring av
sekretesslagen i syfte att underlätta samarbetet mellan berörda
myndigheter. Hittills har emellertid ingenting hänt mer än att regeringen
har aviserat att en översyn av sekretesslagen kommer att vara klar i maj
2001. Regeringens agerande är besynnerligt eftersom det redan idag
finns ett konkret lagförslag som innebär att uppgifter hos socialtjänsten
om ungdomar och deras närstående skall kunna lämnas till polisen om
det finns en påtaglig risk att den unge skulle begå brott och uppgifterna
dessutom kunde antas bidra till att förhindra brott (Ju 1994:E, Sekretess
vid samarbete mot ungdomsbrott och ekobrott).
Det är nu hög tid att regeringen avkrävs ett förslag som undanröjer nuvar-
ande hinder för effektivt brottsförebyggande samarbete mellan myndig-
heterna.
5 Narkotikapolitiken
5.1 Bakgrund
Narkotikamissbruket är ett av samhällets allvarligaste och samtidigt mest
svårlösta problem. Missbruket orsakar inte bara stort lidande för
missbrukaren och dennes anhöriga utan med missbruket följer ofta en
grov kriminalitet, som drabbar enskilda och förorsakar samhället stora
kostnader. Moderata samlingspartiet har därför alltid förordat en
restriktiv narkotikapolitik. Sveriges strikta hållning mot
narkotikamissbruk har varit framgångsrik jämfört med andra länders
narkotikaproblem.
Den som missbrukar narkotika finansierar ofta sin drogkonsumtion genom
stölder och annan brottslighet. Det finns således ett klart samband mellan att
bekämpa missbruket och att bekämpa brottsligheten.
Många finansierar sitt missbruk genom att sälja till andra varför vi också
måste föra en målmedveten politik mot dem som för in narkotika i vårt land
och mot dem som distribuerar narkotika till missbrukare. Narkotikabekämp-
ningen måste inriktas mot både grossistled och användarled för att vara
effektiv. Narkotika är och förblir ett dödande gift, och det finns därför inga
skäl för oss att kompromissa med den som vill sprida den vidare.
I en tid då unga människors tidigare så stränga attityder mot narkotika
håller på att luckras upp och såväl läkare som polisen varnar för att narkotika
och nya kemiska droger sprider sig allt längre ner i åldrarna så behöver
åtgärder sättas in. Moderata samlingspartiet har förslag till effektiva åtgärder
som regeringen snarast bör ta i bruk i kampen mot narkotika.
I en motion (1998/99:Ju903) av Gun Hellsvik m.fl. (m) utvecklas
Moderaternas narkotikapolitik närmare.
5.2 Informationssatsning gentemot föräldrarna
Många föräldrar upplever att de saknar argument för att kunna övertyga
sina tonåringar om faran med att pröva narkotika. Ett tydligt tecken på
detta är att alltfler unga människor i dag prövar narkotika.
Moderata samlingspartiet har under senare år i flera olika sammanhang
pekat på betydelsen av att föräldrar har lika goda kunskaper om narkotikans
symptom och verkningar som deras barn har. Så är inte fallet idag. Därför
har vi krävt att regeringen skall ta initiativ till informationsinsatser riktade
till
föräldrarna. Då några sådana initiativ hittills inte tagits från regeringen
upprepar vi här vårt krav.
Förändringar i unga människors personlighet kan vara ett tecken på ett
begynnande narkotikamissbruk. Information av detta slag är naturligtvis
viktig för föräldrarna varför skolan måste åläggas en absolut plikt att in-
formera föräldrarna om barnets beteende förändras på ett oroande sätt.
5.3 Stoppa försöksverksamheten med fria sprutor
I Sverige bedrivs sedan 1986 en försöksverksamhet med utdelning av
sprutor till narkotikamissbrukare i Malmö och Lund. Trots att
Socialstyrelsen, som haft i uppdrag att utvärdera verksamheten, inte
kunnat påvisa några positiva effekter från smittospridnings- och
narkotikasynpunkt pågår försöksverksamheten än i dag. Enligt Moderata
samlingspartiets bestämda uppfattning är det motstridigt att förena
Sveriges riksdags beslut om totalförbud mot all icke-medicinsk hantering
av narkotika med en verksamhet som går ut på att dela ut verktygen för
att kunna injicera narkotika.
I EU-sammanhang har Sverige tydligt markerat sitt avståndstagande mot
legaliseringsivrarna och i stället framhållit Sveriges restriktiva syn på
narkotika. Vi motsätter oss utdelning av sprutor i Europa men tillåter det här
hemma. Detta är ett tvetydigt budskap som vi tar avstånd ifrån. En fortsatt
utbytesverksamhet med sprutor till narkotikamissbrukare i Sverige kan rent
av skapa osäkerhet både här hemma och i Europa om vad svensk narkotika-
politik egentligen står för.
Det är hög tid att regeringen avbryter den nu pågående försöksverksam-
heten med utdelning av fria sprutor till narkotikamissbrukare.
5.4 Provtagning även på personer under 15 år
Som ett svar på senare tids varningar från såväl medicinsk expertis som
från tull och polis om att narkotikamissbruket successivt ökar bland unga
människor måste samhällets positioner mot narkotika flyttas fram
ytterligare. Enligt Moderata samlingspartiet bör polisen få rätt att utföra
blod- och urinprov även på personer under 15 år när misstanke föreligger
om att den unge tagit narkotika. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att
skyndsamt ta fram förslag till en sådan lagändring. För att undvika
onödig tidsspillan bör regeringen uppdra åt den utredning som nu ser
över handläggningsreglerna avseende ungdomsmål (dir. 1998:29) att
behandla den här aktuella lagändringen med förtur.
5.5 Kräkmedel åt knarklangarna
Under senare år har heroinlangarna utvecklat en ny försäljningsmetod
som går ut på att heroinet säljs i kapslar inlindade i plast. Heroinlangaren
förvarar kapslarna i munnen, och då affären gjorts upp och kapseln
överlämnats till köparen stoppar denne kapseln snabbt i sin mun. När
polisen försöker ingripa mot langaren eller köparen sväljs kapslarna. För
att kunna ingripa mot detta raffinerade tillvägagångssätt har framförts
önskemål från polisen om att svensk polis, i likhet med exempelvis
polisen i Norge, skall kunna ingripa mot denna form av langning genom
att ta med sig den misstänkte till sjukhus, där han eller hon ges
kräkmedel för att säkra bevisningen för brottet. Enligt vår uppfattning
bör användandet av kräkmedel på det sätt som sker i Norge kunna
tillämpas även för knarklangare i Sverige.
5.6 Livstids fängelse för grov narkotikabrottslighet
Inom narkotikahanteringen finns enorma ekonomiska vinster att göra för
dem som är tillräckligt hänsyns- och samvetslösa. De grova
narkotikabrottslingarna profiterar cyniskt på andra människors beroende
och olycka. I detta perspektiv - och med hänsyn till det allmänna
rättsmedvetandet - är de straffsatser som i dag kan utdömas inte
tillräckliga. Lagens strängaste straff, livstids fängelse, skall därför kunna
utdömas för grovt narkotikabrott.
5.7 Möjlighet till hemlig teknisk avlyssning
Framväxten av grov, organiserad brottslighet ställer nya krav på polisens
arbetsmetoder. För att kunna bedriva ett framgångsrikt
brottsbekämpningsarbete i kampen mot den kvalificerade brottsligheten
bör polisen ges en laglig rätt att använda hemlig teknisk avlyssning, s.k.
buggning, vid spaning efter grova narkotikabrottslingar. Det är väl känt
att grov narkotikabrottslighet ofta utgör ett centralt moment i bl.a. den
mc-relaterade brottsligheten och i annan gränsöverskridande brottslighet.
Även vid brott mot rikets säkerhet, t.ex. vid grovt spioneri, bör buggning
vara tillåten.
Buggning är ett grovt intrång i den personliga integriteten och måste därför
användas med stor försiktighet och restriktivitet. Metoden innebär inte bara
att brottsliga personer avlyssnas, utan även att oskyldiga riskerar att bli
avlyssnade. Den information som framkommer vid buggning är generellt sett
betydligt mer omfattande än den som inhämtas vid telefonavlyssning.
Buggning bör därför få ske endast i strikt avgränsade situationer och med
iakttagande av de krav som rättssäkerheten ställer. Det ligger i sakens natur
att man måste vara mycket restriktiv med all överskottsinformation och att
allt material som inte är av betydelse för den aktuella brottsundersökningen
därför omgående skall förstöras på ett betryggande sätt.
För närvarande bereds frågan om buggning inom Regeringskansliet och en
proposition har aviserats. Som grund för detta arbete ligger Buggnings-
utredningens betänkande (SOU 1998:46) Om buggning och andra hemliga
tvångsmedel. I den allmänna debatten och från vissa remissinstanser har
framförts kritiska synpunkter mot utredningsförslagets långtgående karaktär.
Utredningen föreslår bl.a. att den enda situation som skall fredas från
buggning är en misstänkts samtal med sin försvarare. Det innebär att
exempelvis bikt och själavårdande samtal eller vad som yppas på mass-
medieredaktioner och advokatkontor skulle kunna bli föremål för buggning.
Även om regeringen ännu inte har redovisat sin inställning till utredningsför-
slaget avseende bl.a. omfattningen av buggning så ser Moderata samlings-
partiet skäl att redan nu göra en markering. Tystnadsplikten beträffande vad
som förekommit vid bikt eller själavårdande samtal är och bör vara absolut
och kan inte hävas ens av den som har samtalat med prästen. Den som
lämnar information (meddelaren) till en massmedieredaktion omfattas av
grundlagens regler om anonymitetsskydd och meddelarskydd.
Vi utgår från att regeringen i det nu pågående lagstiftningsarbetet kommer
att respektera såväl tystnadsplikten som tryckfrihetsförordningens regler och
därför kommer att avstå från att följa utredningsförslaget i denna del.
6 Ökat skydd för kvinnor
6.1 Bakgrund
Under 1990-talet har vi haft en kraftig ökning av anmälda våldsbrott mot
kvinnor. Enligt en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet har
misshandelsbrotten ökat med över 30 procent. Huruvida ökningen beror
på att brottsligheten faktiskt har ökat eller om det är så att kvinnorna i
större utsträckning vågar anmäla männen är det ingen som säkert vet. Det
råder dock inga som helst tvivel om att våld mot kvinnor är ett utbrett
problem och att skyddet för utsatta kvinnor måste förbättras.
Det överlägset bästa sättet att förhindra våld mot kvinnor i framtiden är att
små pojkar tidigt får lära sig att av egen vilja ta avstånd från våld. Ett tungt
ansvar vilar därför på familjerna. Som tidigare anförts anser vi att frågan om
hur föräldrar och andra vårdnadshavare skall kunna stärkas i rollen som
fostrare och normöverförare bör bli föremål för en bred lagöversyn.
6.2 Skärpt lagstiftning
Förutom att vi måste ha ett starkt rättsväsende med kunskap om
brottsoffrens behov av stöd och hjälp så måste det också till effektivare
lagstiftning. Regeringens kvinnofridspaket, som trädde i kraft i somras,
är välkommet men enligt Moderata samlingspartiets uppfattning finns det
skäl att gå längre för att ytterligare stärka kvinnofriden.
Den som idag bryter mot ett besöksförbud kan dömas till böter eller
fängelse i högst ett år. I ringa fall utdöms inget straff. Vi anser att straff
skall
kunna dömas ut även för det ringa fallet och att straffmaximum för normal-
fallet skall höjas till fängelse i två år.
Ett besöksförbud skall kunna kombineras med elektronisk övervakning.
Härigenom tydliggörs att det är mannens rörelsefrihet som skall begränsas,
inte kvinnans.
Våldsbrottslingars möjlighet till permission och frigång skall inskränkas.
Kvinnornas skyddsintresse skall alltid väga tyngre än gärningsmannens
intresse av att få permission. Vidare bör regeln om s.k. obligatorisk häktning
kunna användas även vid försök till t.ex. våldtäkt av överfallstyp.
På lokal nivå skulle kommunerna kunna göra en viktig insats genom att ha
kommunalt anställda, väl utbildade ordningsvakter. Vakternas uppgift skulle
vara att öka tryggheten för människor som vistas på gator, torg och i parker.
Effekten skulle bli ökad trygghet för alla, inte minst för kvinnor. Denna
punkt utvecklas närmare i den moderata anslagsmotionen (1998/99:Ju913)
avseende rättsväsendet av Gun Hellsvik m.fl. (m).
Skyddet för förföljda personer kan förbättras genom en skärpning av
sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra
uppgifter som registreras inom folkbokföringen. Regeringen har avfärdat en
skärpning med motiveringen att det skulle försvåra för t.ex. myndigheter och
företag om adressuppgifter sekretessbeläggs i större utsträckning. Till
skillnad från regeringen anser vi att intresset av att skydda hotade personers
adressuppgifter alltid måste väga tyngre än t.ex. myndigheters intresse av att
ta del av dessa uppgifter.
Förföljda personers möjligheter att få en ansökan om fingerade person-
uppgifter prövad av domstol har nyligen begränsats. Om det enligt polisen
inte är sannolikt att tingsrätten kommer att bifalla en ansökan så skall
ansökan avslås. Vi menar att nyordningen får alltför långtgående konsekven-
ser. Den förföljde måste kunna få sin sak prövad av domstol i flera fall än
idag.
Vittnesplikten gäller även för hotade och förföljda kvinnor men idag finns
ingen möjlighet till ekonomisk kompensation för de kostnader som kan
uppstå för ett vittne med skyddad identitet. Vittnet kan t.ex. bli tvingad att
ändra sitt levnadssätt, flytta eller byta arbete. Det är orimligt om vittnes-
plikten skulle innebära att personen tvingades bära sådana kostnader själv.
Enligt Moderata samlingspartiet bör frågan om att införa en särskild form av
ekonomisk ersättning utredas.
6.3 Legala vapen och allvarligt psykiskt sjuka personer
Genom att samköra Stockholms vapenregister och Socialstyrelsens
patientregister över alla som de senaste tio åren har vårdats för allvarliga
psykiska sjukdomar har SVT:s Striptease-redaktion nyligen avslöjat att
det i Sverige finns tusentals alkoholister och ett stort antal allvarligt
psykiskt sjuka personer som innehar vapenlicens. Moderata
samlingspartiet utgår från att riskerna som är förenade med att dessa
grupper lagligen kan inneha vapen nu kommer att beaktas inom ramen
för det beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet av
Vapenutredningens förslag, En samlad vapenlagstiftning (SOU 1998:44).
Självfallet måste regeringen i detta sammanhang noga överväga hur
möjligheterna att inneha vapen kan och bör begränsas för personer och
grupper med olika former av riskprognos. Inte minst måste de risker som
nuvarande ordning innebär för utsatta kvinnor vägas in och beaktas.
7 Återupprätta förtroendet för rättsstaten
7.1 Polisväsendet
Utgångspunkten för polisen skall vara att förebygga och beivra all
brottslighet. För detta krävs ett starkt polisväsende med en väl
fungerande närpolisverksamhet, anpassad efter de olika lokala behov
som kan finnas. Ett effektivt brottsförebyggande arbete förutsätter att
föräldrar och andra vuxna, skola, organisationer, företag och
myndigheter samverkar med polisen.
Ändrade attityder och arbetsmetoder från polisens sida, som har sitt
ursprung i den s.k. New York-modellen, och som också med framgång
prövats i bl.a. Eskilstuna, visar vad effektivt, proaktivt polisarbete kan
betyda
för normefterlevandet och brottsutvecklingen. Enligt Moderata samlings-
partiet är hittills vunna internationella och nationella erfarenheter av noll-
tolerans mot brott tillräckliga för att nu ges fullt genomslag i den fortsatta
utvecklingen av den problemorienterade närpolisverksamheten. I detta
sammanhang bör också betydelsen av att få till stånd ett reformerat arbets-
tidsavtal för polisen särskilt framhållas. Vi utgår från att den goda ansats som
regeringen tar i 1999 års budgetproposition vad gäller att bättre anpassa
polisens tjänstgöringstider till allmänhetens behov av trygghet också kommer
att få synlig effekt på gator och torg inom en snar framtid. Härutöver är det
angeläget att regeringen stimulerar utvecklingen av enmanstjänstgöring inom
polisen. Inriktningen bör vara att de flesta närpoliser, väl utrustade med
tekniska hjälpmedel, skall kunna tjänstgöra en och en: per fot, per cykel eller
i bil. En sådan utveckling ligger väl i linje med intentionerna bakom när-
polisreformen. Enligt den borgerliga regeringen skulle närpolisverksamheten
inriktas på att öka polisens synlighet genom fler fotpatrullerande poliser.
Syftet var bl.a. att öka polisens närhet till medborgarna.
För den som utsatts eller riskerar att utsättas för brott är det av största vikt
att polisen har en väl fungerande utryckningsverksamhet som står på egna
ben och inte som idag måste inkränkta på närpolisverksamhetens resurser.
Avsikten med närpolisreformen var aldrig att närpolisen skulle ta över all
annan polisverksamhet, som t.ex. polisens utryckningsverksamhet.
Den kvalificerade, mer eller mindre organiserade brottsligheten måste
mötas av en effektiv och lika kvalificerad kriminalpolisverksamhet. Bl.a.
måste åtgärder inom ramen för kriminalunderrättelseverksamheten intensifie-
ras för att förhindra att den organiserade brottslighet som internationella
kriminella ligor står för, och som är ett resultat av att vårt land har högre
skatter på alkohol och tobak än övriga Europa, biter sig fast i Sverige och
vidgar sina domäner.
Vidare måste rutiner utvecklas för kontinuerlig uppföljning och utvärde-
ring av polisens arbete. Ledarskapet måste tydliggöras och resultatet av
polisens arbete synliggöras för medborgarna. Moderata samlingspartiet
noterar med tillfredsställelse att regeringen uttalar sig för en liknande ord-
ning i budgetpropositionen. Vi utgår därför från att regeringen nu kommer att
se till att viljeyttringen också får praktiskt genomslag inom polisväsendet.
Helt styrande för landets kriminalpolitik måste vara att medborgarna har
rätt att kräva mer rättstrygghet för inbetalda skattemedel. Skattebetalarna
måste kunna lita på att polisen finns på plats när den behövs.
Senare års nedskärningar inom polisen, som bl.a. resulterat i en kännbar
minskning av såväl administrativ personal som poliser, utbildningsstopp av
nya poliser och otillräckliga investeringar i bilar, IT och annan teknik, har
påtagligt minskat medborgarnas rättstrygghet. I 1999 års budgetproposition
tycks dessbättre regeringen ha tagit intryck av den massiva kritik som
framförts inte minst från Moderata samlingspartiet mot senare års bespa-
ringar. För 1999 föreslås polisen tilldelas 495 miljoner kronor, varav 318
miljoner kronor är s.k. engångsvisa satsningar.
Även om Moderata samlingspartiet välkomnar regeringens satsning på
polisen kan förslaget inte helt undgå kritik. Framför allt vänder vi oss mot att
större delen av regeringens föreslagna resurstillskott är engångsvis. Det är
väl känt att det efter senare års kraftiga neddragningar finns ett stort behov
inom polisen av en permanent resursförstärkning, som bl.a. möjliggör
återanställning av administrativ personal så att fler poliser snabbt kan fri-
göras till renodlat polisiärt arbete. Som redan nämnts finns idag också ett
stort behov av att investera i bl.a. utbildning av personal och i teknisk
utrust-
ning. Regeringens knappa resurstillskott för år 2000 och året därpå kan redan
nu förutses leda till ryckighet i återuppbyggnaden av polisverksamheten.
För att bl.a. säkerställa poliskårens framtida storlek, genom en jämn och
stabil antagningsnivå till polisutbildningen, och utrusta polisväsendet med
den kompetens, metodutveckling och teknik som behövs för att kunna möta
framtidens skärpta krav på effektivitet i brottsbekämpningen, föreslår
Moderata samlingspartiet, utöver regeringens förslag, att polisväsendets eko-
nomiska ram höjs med 227 miljoner kronor år 2000 och med 117 miljoner
kronor år 2001. Det moderata budgetalternativet innebär sålunda att polisen
förstärks med 495 miljoner kronor 1999, 425 miljoner kronor år 2000
respektive 2001. Härigenom uppnås en stabil resursökning över tiden som
motverkar att den förstärkning av polisväsendet som möjliggörs första året
riskeras efterföljande år.
7.2 Åklagarväsendet
Åklagarväsendet har genomgått en omfattande organisationsförändring
samtidigt som cirka hälften av åklagarnas kanslister sagts upp till följd av
besparingskrav. På samma sätt som inom polisen tvingas åklagarna nu
utföra den uppsagda kanslipersonalens kontorsgöromål med färre väckta
åtal som följd. På grund av anställningsstopp har åklagaraspiranter inte
kunnat ersätta åklagare som gått i pension. Att anställningsstoppet nu
hävts och en viss nyrekrytering av åklagaraspiranter genomförts är
naturligtvis positivt men långt ifrån tillräckligt för att avhjälpa bristen på
kvalificerad utredningspersonal.
Moderata samlingspartiets ambition är att skapa en åklagarorganisation
med högre grad av effektivitet. Detta förutsätter både metodutveckling och
organisatoriska förändringar. Vidare är ett tydliggörande av åklagarens roll
som förundersökningsledare i brottmål av central betydelse. I en tid då utred-
ningsarbetet präglas av en alltmer komplicerad brottslighet på såväl nationell
som internationell nivå måste tyngdpunkten ligga på den juridiska kompe-
tensen. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning om
avancerad brottslighet. Åklagaren bör därför ges befogenhet och särskilda
resurser för att vid behov kunna kalla in och leda också experter från andra
discipliner.
I regeringens budgetproposition föreslås att 10 miljoner kronor överförs
från Säkerhetspolisen till åklagarväsendet år 1999. Resurserna skall användas
till att ytterligare utveckla åklagarnas samverkan med polisen och till en
satsning på kompetensutveckling. För efterföljande år föreslås inga extra
medel.
Moderata samlingspartiet motsätter sig förslaget att låta Säkerhetspolisen
bekosta resursökningen till åklagarväsendet. Vidare anser vi till skillnad från
regeringen att åklagarväsendet är i stort behov av resursförstärkning även
efterföljande år.
Vi föreslår därför att 22 miljoner kronor tillförs åklagarväsendet år 2000
och att ytterligare 32 miljoner kronor tillskjuts år 2001 samt att förstärk-
ningen för 1999 inte tas från Säkerhetspolisen utan vi avsätter nya medel.
7.2.1 Regeringen har misslyckats i kampen mot den ekonomiska brotts-
ligheten
Svensk ekobrottsbekämpning har kommit in i en återvändsgränd, vilket
tydligt illustrerats av att kvalificerade ekobrottsutredare tagits i anspråk
för att avskriva brott istället för att utreda dem. Denna
utredningskosmetik (65 procent av alla ärenden skrevs av) hade sin
grund i ett direktiv från regeringen till polis och åklagare om att
ekobrottsbalanserna (ca 10 000 outredda ärenden) skulle halveras på två
år utan tillskjutande av några extra resurser.
Regeringens påfund om att inrätta den nya Ekobrottsmyndigheten (EBM)
har hittills bara resulterat i att EBM har tagit resurser i anspråk från annan
brottsbekämpning. Hos polisen i Stockholm har bl.a. utredningar av
misstänkta sexualbrott mot barn tvingats läggas åt sidan. Detta är naturligtvis
helt oacceptabelt.
Vidare ser vi mycket allvarligt på att EBM inte beräknas kunna vara
operativt verksam fullt ut förrän kring sekelskiftet.
För att ekobrottsbekämpningen skall kunna bli mer effektiv i framtiden vill
Moderata samlingspartiet hellre se en vidareutveckling av den organisations-
form för samverkan mellan berörda myndigheter som den borgerliga rege-
ringen lade grunden till.
För oss är det angeläget att polis och åklagare och andra berörda myndig-
heter kan bedriva framgångsrik ekobrottsbekämpning över hela landet, dvs.
på såväl central som lokal nivå.
Det blir inte bättre genom att man samlokaliserar polis och åklagare (som
EBM syftar till) om inte beslutsrätten ligger entydigt hos åklagarna. Vi anser
därför att åklagare skall koordinera och leda ekobrottsutredningarna.
Åklagarna bör bl.a. ha full kontroll över polisiära utredningsresurser, och
andra myndigheter, t.ex. skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter,
skall ha redovisnings- och rapporteringsskyldighet till åklagarna i väsentliga
delar.
För att ekobrottsutredningar skall leda till åtal och fällande domar i större
utsträckning bör åklagarna ha rätt och skyldighet att anlita "civil" expertis,
dvs. advokater eller andra jurister som har kunskaper i t.ex. skatterätt, miljö-
rätt och associationsrätt, som åklagare - eller specialutbildade ekopoliser -
normalt inte besitter i tillräcklig omfattning. Enligt vår uppfattning är det
under alla förhållanden nödvändigt med en samordning av ekobrott och
miljöbrott, liksom mellan ekobrott och narkotikabrott. På senare år har det
också visat sig att ekobrott även kan ha kopplingar till våldsbrott.
Den förstärkning, utöver regeringens förslag, som vi föreslår beträffande
åklagarväsendet kommande år skall ses mot bl.a. den bakgrunden.
7.3 Domstolsväsendet
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska rättsstaten. Till
skillnad från polis- och åklagarväsendet är domstolarnas uppgifter inte
begränsade till att medverka i arbetet med att uppfylla samhällets
kriminalpolitiska mål. Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste
grundpelare och är ytterst den enskilda medborgarens
rättssäkerhetsgaranti. För Moderata samlingspartiet är domstolarna
kärnan i rättsstaten och den enskilde medborgarens värn mot en stark
statsmakt.
Med den utgångspunkten ser vi mycket allvarligt på att flera domare i
svenska domstolar under senare år har begått och åtalats för tjänstefel men
undgått straff med motiveringen att arbetsbördan ansetts vara orimligt stor.
Den ökade arbetsbelastningen i domstolarna beror varken på att polisen
klarar upp fler brott eller på att åklagarna väcker fler åtal utan på att även
domstolsväsendet tidigare ålagts besparingar - besparingar som tvingat fram
uppsägningar av kanslipersonal, stängningar av domstolsavdelningar, minsk-
ning av antalet notarier och vakantsatta domartjänster.
De domare som i dag finns kvar måste arbeta desto mer, vilket i klartext
innebär ett hot mot rättssäkerheten i de svenska domstolarna. På under-
bemannade domstolar hinner man inte med att döma av ärendena i en takt
som är rimlig. Samtidigt har människors rätt att få sin sak prövad inom skälig
tid tydliggjorts och bekräftats i svensk rätt genom införlivandet av
Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna (artikel 6).
Den stora arbetsbelastningen inom domstolarna kan få allvarliga
konsekvenser för rättssäkerheten. Inte nog med att dömandet drar ut på tiden.
När domen väl avkunnats riskerar den att inte hålla tillräckligt hög kvalitet.
Domaren hinner helt enkelt inte med att utveckla domskälen, vilket är
särskilt allvarligt eftersom det är genom dessa som domstolens ställnings-
tagande i målet förklaras. Vidare är det genom domskälen som parterna skall
få vägledning om ett överklagande av domen kan vara framgångsrikt eller
inte. Sist men inte minst har noggrant preciserade domskäl den viktiga
funktionen att tvinga domaren att själv pröva hållfastheten i domstolens
resonemang.
Ett annat påtagligt och kostsamt problem inom domstolsväsendet är det
stora antalet inställda brottmålsrättegångar. När den misstänkte gång på gång
kan förhala rättegången genom att inte infinna sig till utsatt förhandling leder
detta inte bara till resursslöseri för domstolen utan också till negativa
konsekvenser för brottsoffret. Missförhållandet med inställda brottmålsrätte-
gångar kan inte accepteras i en rättsstat och måste därför omgående rättas till.
I regeringens budgetproposition förs ett ingående resonemang om reform-
behovet av domstolsväsendets inre och yttre organisation. Moderata sam-
lingspartiet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar avseende den inre
organisationen, behovet av kompetensutveckling och betydelsen av ett
modernt IT-stöd, m.m. Däremot vill vi redan nu tydligt deklarera att vi inte
delar regeringens antaganden om det lämpliga i att slå samman tingsrätter.
Propositionens skrivning (s. 75, volym 3) antyder att regeringens "försöks-
verksamhet" i själva verket syftar till en minskning av antalet tingsrätter,
trots att det genom den numera havererade Domstolsutredningen står klart att
det inte finns något parlamentariskt underlag för en nedläggning av tings-
rätter. Genom att låta en liten tingsrätt dela chef med en stor tingsrätt gör
man i praktiken den lilla tingsrätten till en filial till den större. Efter
detta
behövs bara ett pennstreck för att även formellt avskaffa den lilla tingsrätten.
I budgetpropositionen gör regeringen bedömningen att domstolsväsendet
inte är i behov av något resurstillskott för att klara verksamheten under
1999-2001. Av bl.a. skäl som anförts ovan gör Moderata samlingspartiet en
annan bedömning. Vidare förutser vi - vilket regeringen uppenbarligen inte
gör - att förstärkningen av polisen kommer att leda till ökad arbetsbelastning
för bl.a. domstolarna. Mot denna bakgrund föreslår vi att domstolsväsendet
förstärks med 50 miljoner kronor 1999 och 80 miljoner kronor för vardera
åren 2000 och 2001.
7.4 Kriminalvården
En stram kriminalpolitik, som inriktas på att stävja brott och därmed
upprätta brottsoffret eller förhindra att fler blir brottsoffer, står inte i
motsats till att differentiera påföljdssystemet eller låta en fängelsevistelse
användas för att rehabilitera eller behandla missbrukande eller sjuka
intagna. Under den borgerliga regeringen gjordes därför stora satsningar
på kriminalvården. Det handlade bl.a. om att höja den fysiska säkerheten
vid anstalterna, minska drogmissbruket inom anstalterna, se till att skapa
förutsättningar för att kunna tillhandahålla adekvat vård och
rehabilitering under fängelsetiden samt planera för nybyggnation i syfte
att säkerställa antalet anstaltsplatser till följd av avskaffandet av den
obligatoriska halvtidsfrigivningen. Parallellt bedrevs ett viktigt arbete
med att finna nya, alternativa påföljdsformer. Bl.a. infördes den
elektroniska övervakningen på vårt initiativ, något som
Socialdemokraterna vid den tiden motsatte sig.
De senaste åren har utvecklingen gått mot allt färre anstaltsplatser. Nio
anstalter avvecklades 1997 och ytterligare tre skall avvecklas under 1998.
För Moderata samlingspartiet står det fullständigt klart att den nedgång i
antalet fängelsedömda som regeringen åberopar som skäl för kriminalvårds-
nedskärningar är en följd av försummelser från just samma regering. Vi vill
med detta understryka det viktiga samspelet i resurstilldelningen för de olika
delarna av rättskedjan. I regeringens budgetförslag avseende kriminalvården
bortses dock helt från regeringens egna syfte med att tilldela polis och
åklagare ökade resurser. Vi utgår från att regeringen har förhoppningar om
att resursökningen skall leda till en effektivare brottsbekämpning, med fler
uppklarade och beivrade brott. En sådan gynnsam utveckling leder ofrån-
komligen till att fler brottslingar kommer att dömas till fängelse.
Mot den bakgrunden föreslår vi att kriminalvården förstärks med 200 mil-
joner kronor 1999 och med 150 miljoner kronor år 2000 respektive år 2001.
Moderata samlingspartiets ökade anslag till kriminalvården skall också ses
i ljuset av att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas fullt ut
fr.o.m.
den 1 januari 1999, vilket innebär att alla fängelsedömda brottslingar skall
avtjäna 2/3 av fängelsestraffet innan frigivning kan komma i fråga. När vi nu
står inför genomförandet av en i och för sig välkommen reform så måste
uppmärksamhet riktas mot rådande situation inom kriminalvården. Av
Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för kriminalvården år 1999 framgår
tydligt att det i dag finns en påtaglig oro för personalens situation och för
verksamheten i stort:
Kriminalvårdens personal, som både är lojal och ambitiös, har hittills
accepterat kraven på besparingar. Ambitionsnivån och kvaliteten har kunnat
hållas uppe men tecken på utbrändhet börjar visa sig. Detta visar sig också
genom att nyanställda lämnar kriminalvården så fort arbetsmarknaden lättar.
Arbetet inom kriminalvården är tungt och slitsamt och personalen arbetar
redan nu under pressade förhållanden, med ett ökat antal psykiskt störda och
svårare missbrukare m.m.
Bemanningen på anstalter och häkten ligger nu på en nivå som inte kan
underskridas.
Kriminalvårdsstyrelsen bedömer - - - att ytterligare minskade resurser
skulle leda till kraftigt försämrad kvalité i kriminalvården, ökade sjuk-
skrivningar hos personal, sämre arbetsmiljö, sämre klimat bland intagna
m.m. samt att personalens engagemang kan befaras minska. Verksamheten
tunnas ut och tillsynen och säkerhet måste betonas på bekostnad av
programverksamhet.
Då kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt
avgörande för såväl arbetet med att minska förekomsten av våld och hot
på anstalterna som för de intagnas möjligheter att under verkställigheten
förbereda sig för att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv är vår
föreslagna resursförstärkning delvis avsedd att möjliggöra en
intensifierad narkotikabekämpning på anstalterna.
7.5 Kvinnliga fängelsedömda
Kvinnor som döms till fängelse har ofta i hela sitt liv dominerats och
utnyttjats av män. Inte sällan har manliga fängelsedömda en kvinnosyn
som inte är acceptabel i ett samhälle som ser män och kvinnor som
jämlika. När kvinnliga brottslingar placeras på blandade anstalter, dvs.
tillsammans med män, bemöts de av männen på samma nedvärderande
och respektlösa sätt som de ofta tvingas uppleva ute i samhället.
Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning bör inte kriminella kvinnor
och män avtjäna straff tillsammans. Det nuvarande systemet gagnar oftast
männen men dessvärre inte kvinnorna, som riskerar att utsättas för såväl
fysiska som psykiska övergrepp.
På regeringens initiativ pågår nu en radikal minskning av antalet fängelse-
platser och anstalter, som ytterligare kommer att försämra möjligheterna att
skydda kvinnliga intagna mot övergrepp. Enligt Moderata samlingspartiet
bör åtgärder snarast vidtas i syfte att låta kvinnliga och manliga fängelse-
dömda avtjäna fängelsestraff på skilda anstalter. Regeringen bör nu ta de
initiativ som behövs för att komplettera kriminalvården med ytterligare ett
kvinnofängelse på lämplig plats i Sverige.
7.6 Fängelsetiden skall användas till något meningsfullt
Det är av stor betydelse för den framtida brottsutvecklingen att
fängelsetiden kan utnyttjas på bästa sätt och fyllas med meningsfull
sysselsättning utan att syftet med fängelse som ett straff går förlorat.
Bland dem som döms till fängelse finns det många som, när de tas in på en
anstalt, inte kan läsa och skriva och aldrig har haft en anställning. Möjlig-
heten till grundläggande skolutbildning och arbete är en förutsättning för att
de intagna skall ha en rimlig chans till en ny start i samhället efter avtjänat
straff. Det är därför av stor vikt att kriminalvården har de resurser som krävs
för att fängelsetiden skall kunna användas på ett effektivt och meningsfullt
sätt för de intagna.
7.7 Allvarligt med rymningar från slutna anstalter
Det skall i princip vara omöjligt att rymma från de slutna anstalterna, där
de allra farligaste förbrytarna avtjänar sina straff. Den borgerliga
regeringen satsade cirka 50 miljoner kronor på säkerhetshöjande åtgärder
på de tre tyngsta anstalterna, d.v.s. Kumla, Hall och Tidaholm.
Säkerhetsarbetet har varit framgångsrikt och rymningarna från de slutna
riksanstalterna har minskat under de senaste åren. De säkerhetshöjande
åtgärder som den föregående regeringen investerade i har således gett
god utdelning i form av ökad säkerhet för framför allt allmänheten. Det
är angeläget att säkerheten bibehålls och även i framtiden ligger på en
hög nivå. Allmänhetens skyddsintresse måste alltid sättas i främsta
rummet.
7.8 Strikta permissionsregler
Reglerna om permission måste vara restriktiva i den bemärkelsen att det
måste vara den intagnes individuella vårdplan som styr tilldelningen av
permissioner. När det är fråga om återfallsförbrytare finns det anledning
att vara särskilt återhållsam med permissioner. Vid bedömningen av om
obevakad permission skall beviljas i dessa fall måste den intagnes
intresse av att få permission vägas mot medborgarnas berättigade krav på
skydd och säkerhet. Vi anser att skyddsintresset måste vara det primära
vid denna avvägning. Det allmänna får aldrig väja undan från sitt ansvar
för att enskilda inte utsätts för brott i samband med permissioner.
Medborgarna måste kunna lita på staten i detta avseende.
7.9 Intensivövervakning med elektronisk kontroll vid
permissioner och frigångar
Hittills gjorda utvärderingar av den sedan hösten 1994 pågående
försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll
har visat på ett övervägande positivt resultat, vilket bl.a. föranlett
regeringen att lämna förslag till en permanentning av påföljdsformen.
Enligt Moderata samlingspartiet bör intensivövervakning med
elektronisk kontroll även prövas som en extra säkerhetsåtgärd för
potentiella brottsoffer vid intagnas permissioner och frigångar.
Regeringen bör därför uppdra åt relevant myndighet att planera och
genomföra en försöksverksamhet med denna inriktning.
7.10 Disciplinåtgärder även för livstidsdömda
Livstidsdömda brottslingar behöver i dag inte riskera någon direkt
kännbar disciplinär bestraffning om de uppför sig illa eller begår brott
under den tid de sitter i fängelse. Endast varning kan komma i fråga för
dessa fall.
Enligt Moderata samlingspartiet är detta en oacceptabel ordning som
snarast bör rättas till. Även den som är dömd till livstidsstaff och som begår
brott eller missköter sig på annat sätt under tiden i anstalt måste enligt vår
mening mötas av en reaktion som står i proportion till vad han gjort sig
skyldig till. Varning och tidstillägg behöver inte som i dag utgöra de enda
alternativen till disciplinåtgärder. Även livstidsdömda beviljas permission
och tar emot besök och har möjlighet att utföra t.ex. förtroendearbete inom
ramen för Förtroenderådens (de intagnas motsvarighet till fackförening)
verksamhet. Redan härigenom bjuds möjligheter att skapa adekvata
disciplinåtgärder även för livstidsdömda. Ett annat alternativ till disciplin-
åtgärd skulle kunna vara att under viss bestämd tid höja nuvarande 20-pro-
centiga avdrag på den intagnes ersättning och förslagsvis överföra frigjorda
medel till Brottsofferfonden.
Enligt Moderata samlingspartiet är det angeläget att nuvarande system med
disciplinåtgärder för livstidsdömda snarast blir föremål för utredning.
Grundläggande moraliska och etiska regler om hur människor bör bete sig
mot varandra skall inte - och får inte - vara annorlunda inom kriminalvården
än vad som gäller för samhällslivet i stort.
7.11 Medicinsk behandling och terapi för sexualbrottslingar
Sexualbrottslingar kan i dag som ett led i behandlingen av sitt brottsliga
beteende frivilligt genomgå medicinsk behandling, s.k. kemisk
kastrering. Kriminalvården har dock ingen möjlighet att ensam besluta
om sådan behandling utan den bestäms och utförs inom ramen för hälso-
och sjukvården och det oavsett om den medicinska behandlingen
påbörjats i frihet eller under verkställighetstiden. Enligt Moderata
samlingspartiet kan det finnas skäl att närmare överväga om inte
medicinsk behandling bör användas mer frekvent såväl inom
kriminalvården som efter avtjänat straff, särskilt för de fall
sexualbrottslingen tidigare avböjt behandling och därefter återfallit i brott
av samma slag. En grundförutsättning måste dock vara uppfylld,
nämligen att den dömde samtycker till behandling under hela
behandlingstiden.
För att den medicinska behandlingen skall vara meningsfull förutsätts att
den kombineras med erforderlig terapeutisk behandling i syfte att bearbeta de
starka känslor som vid en förlust av sexualdriften kan komma att kanaliseras
på annat våldsamt sätt. Det terapeutiska inslaget måste således utgöra en
central del parallellt med den rent medicinska behandlingen av sexual-
brottslingen.
Enligt vår uppfattning bör regeringen i enlighet med vad som här anförts
överväga hur den framtida användningen av medicinsk behandling av
sexualbrottslingar skall kunna utvecklas.
8 Alternativa påföljder
8.1 Samhällstjänst
Samhällstjänst utgör i dag ett alternativ till fängelse, utformat som en
speciell föreskrift vid skyddstillsyn. För att en domstol skall kunna döma
till skyddstillsyn med föreskrifter om samhällstjänst i stället för till
fängelse måste domstolen bedöma att föreskrifterna om samhällstjänst är
av avgörande betydelse. I praktiken har detta kommit att innebära att
unga brottslingar inte har nåtts i den utsträckning som
försöksverksamheten åsyftade. Skälet är att det är ovanligt att
ungdomsbrottslingar begår så pass grova brott att fängelse kan komma i
fråga, då det krävs synnerliga skäl för att kunna döma en person under 18
år till en frihetsberövande påföljd. De ungdomsbrottslingar som ådöms
fängelsestraff är å andra sidan oftast så hårt belastade att de inte kan visa
den stabilitet som är nödvändig för att genomföra samhällstjänst.
Målsättningen med samhällstjänst, dvs. att främst vara avsedd för unga
lagöverträdare, har enligt vår uppfattning inte kunnat uppnås främst beroende
på den lagtekniska konstruktion som valts. I avsikt att bättre ta till vara
samhällstjänstens förtjänster - genom att den dömde åläggs att utföra visst
samhällsnyttigt arbete får påföljdsformen även ett tydligt reparativt inslag -
och potential som påföljdsform anser Moderata samlingspartiet att
samhällstjänst bör införas som en självständig påföljdsform. Detta var också
vad den s.k. Straffsystemkommittén kom fram till (SOU 1995:91).
Ett annat sätt att öka användningen av samhällstjänst för unga skulle vara
att mjuka upp rekvisitet "synnerliga skäl" i 30 kap. 5 § BrB till "särskilda
skäl" för att i någon ökad utsträckning kunna döma person under 18 år till
fängelsestraff. Då avsikten med en sådan lagändring skulle vara att öka
användningen av samhällstjänst för unga lagöverträdare bör bestämmelsen
kompletteras med ett tillägg om att den unge i första hand skall dömas till
samhällstjänst. Vi kan se stora fördelar med att både göra samhällstjänst till
en självständig påföljd och genomföra ovan nämnda lagändring i 30 kap.
BrB samtidigt som det nuvarande systemet med samhällstjänst permanentas.
Härigenom skulle användningsområdet för samhällstjänst påtagligt utökas
och en större flexibilitet i påföljdssystemet uppnås.
Mot denna bakgrund anser vi att regeringen snarast skall återkomma till
riksdagen med kompletterande förslag rörande samhällstjänstens framtida
användning i enlighet med de riktlinjer som anförts ovan. I samband härmed
bör också förslag lämnas om att införa en ordning som innebär att beslut om
vad den dömde skall iaktta under verkställigheten av straff utanför anstalt
också skall innehålla en föreskrift om drogkontroll.
8.2 Villkorligt fängelse
Straffsystemkommittén hade bl.a. i uppdrag att närmare överväga om
någon form av villkorligt fängelse borde införas. Enligt direktiven skulle
ett införande av villkorligt fängelse i första hand inriktas på att de olika
icke frihetsberövande påföljdsalternativen, med undantag för böter och
överlämnande till särskild vård, inordnades under villkorligt fängelse, en
s.k. hattmodell under vilken en rad olika påföljdsalternativ skulle kunna
rymmas. Ett närmande till ett system med villkorligt fängelse har för
övrigt redan skett genom att domstolen när den dömer till kontraktsvård
eller samhällstjänst skall ange hur långt fängelsestraff som skulle ha
dömts ut, om påföljden i stället skulle ha varit fängelse.
Efter en summarisk utredning av frågan avvisade majoriteten tanken på att
införa villkorligt fängelse. Enligt majoriteten var förslaget bl.a. behäftat med
tekniska svagheter och hade enbart skenbara fördelar, en uppfattning som
Moderata samlingspartiets ledamot reserverade sig emot. Enligt vår upp-
fattning är det eftersträvansvärt med ett varierat utbud av olika påföljder så
att en så lämplig påföljd som möjligt kan väljas i varje enskilt fall. Särskilt
angeläget är detta när det gäller valet av påföljder för unga brottslingar. Å
andra sidan är det viktigt att påföljdssystemet är klart och överskådligt upp-
byggt. Enligt vår uppfattning skulle införandet av villkorligt fängelse enligt
hattmodellen, med en möjlighet att kombinera med ett icke frihetsberövande
påföljdsalternativ, kunna utgöra ett viktigt bidrag till vårt påföljdssystem.
Inte minst skulle det vara värt att pröva avseende unga vanekriminella, som
återfaller i relativt sett mindre allvarliga brott, som t.ex. bostads- och bil-
inbrott, stölder, och kanske någon gång ringa misshandel och liknande.
En liknande påföljdsmodell har lanserats av psykiatriprofessor Sten
Levander. Påföljden villkorligt frihetsstraff, vilket är Levanders benämning,
kombineras med en normalpåföljd, t.ex. skyddstillsyn. När den unge begått
ett brott dömer domstolen till skyddstillsyn men med tillägg av ett villkorligt
frihetsstraff, vars längd anpassas efter den brottslighet den unge gjort sig
skyldig till. Den unge bär sedan tiden med sig som en "ryggsäck" under en
löptid på t.ex. fem år. Döms den unge på nytt till skyddstillsyn under dessa
fem år förlängs löptiden med ytterligare fem år. När den unge kommit upp i
t.ex. två års "ryggsäckstid", dvs. den samlade tilläggsstrafftiden för de olika
brotten, realiseras frihetsstraffet som då också kommer att vara tillräckligt
långt för att kunna göra något meningsfullt av vad gäller den unges rehabili-
tering.
En variant av denna modell skulle kunna vara att domstol, när en ung
brottsling döms till exempelvis åtta månaders frihetsberövande straff,
fastställer att en månad skall avtjänas - för att ge den unge en föraning om
hur obehagligt det är att vara frihetsberövad - och resterande sju månader
stoppas i ryggsäcken. Den första månaden eller större delen av den torde
många gånger redan vara avtjänad i form av anhållning och häktningstid.
Poängen med ett villkorligt frihetsstraff för denna grupp av återfalls-
förbrytare ligger framför allt i tydligheten. Det finns ett reellt hot som den
unge genom att sköta sig kan undvika att se realiserat. Samtidigt vet han att
om han fortsätter att begå brott så kommer han att frihetsberövas förr eller
senare och då för avsevärd tid.
Enligt vår mening bör regeringen nu gå vidare med förslaget att införa
villkorligt fängelse, antingen inom ramen för det pågående arbetet avseende
påföljdssystemet för unga brottslingar eller i det fortsatta beredningsarbetet
med anledning av Straffsystemkommitténs förslag.
9 Psykiskt störda brottslingar
Brottslingar som lider av allvarlig psykisk störning får inte dömas till
fängelse. De överlämnas i stället till rättspsykiatrisk vård. Om det finns
risk för att brottslingen återfaller i brottslighet kan rätten besluta om
särskild utskrivningsprövning. Moderata samlingspartiet är starkt kritiskt
till denna ordning. Många av de allra farligaste brottslingarna finns bland
dem som överlämnas till psykiatrisk vård. Till saken hör att det är
mycket svårt att bedöma om en psykiskt störd brottsling kommer att
återfalla i brottslighet. Beslut om särskild utskrivningsprövning grundas i
realiteten på mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Mot denna bakgrund och med beaktande av medborgarnas skyddsintressen
anser vi att det nuvarande förbudet mot att döma psykiskt störda brottslingar
till fängelse bör avskaffas. Det är bara i ett fåtal fall som gärningsmannen är
så allvarligt störd att han över huvud taget inte är medveten om vad han gör
sig skyldig till. Endast i dessa fall anser vi att det är berättigat att
straffri-
förklara och inte utdöma fängelsestraff. Vård måste vid straffriförklaring
dock alltid ges under sådana former att allmänhetens skyddsintresse tillgodo-
ses.
Övriga psykiskt störda brottslingar, dvs. det stora flertalet, bör i stället
dömas till straff. Denna effekt har till viss del uppnåtts genom den lagstift-
ning som trädde i kraft den 1 januari 1992 med lagen om rättspsykiatrisk
vård (LRV). Andelen personer som överlämnas till psykiatrisk vård har de
facto minskat och fler psykiskt störda brottslingar sitter i fängelse i dag
jämfört med tidigare år. Om de som döms till straff är i behov av psykisk
vård skall de kunna avtjäna en del eller hela straffet på psykiatrisk vård-
inrättning under kriminalvårdens ansvar. När vårdbehov inte längre före-
ligger skall den dömde avtjäna eventuell resterande del av straffet i vanligt
fängelse. På motsvarande sätt skall den som fortfarande är psykiskt sjuk vid
tiden för frigivning med tvång kunna överföras till psykiatrisk vårdinrättning
för att där vårdas och bli frisk innan det kan bli aktuellt med ett liv i
frihet.
En sådan ordning skulle gagna såväl den psykiskt sjuke som den allmänna
tryggheten i samhället. Mot denna bakgrund bör regeringen snarast lämna
förslag till erforderliga lagändringar.
10 Åtgärder mot internationell brottslighet
Den internationella brottsligheten - narkotikabrottslighet, ekonomisk
brottslighet, illegal handel med utrotningshotade djur och växter m.m. -
omsätter oerhörda kapitalsummor. Den är dessutom välorganiserad. För
att möta detta hot måste bl.a. åklagarnas och polisens arbetsmetoder
effektiviseras. Det räcker inte med vad som görs i Sverige utan svenska
brottsbekämpande myndigheter måste utveckla samarbetet med sina
motsvarigheter i EU-länderna och - inte minst - med motsvarande
myndigheter i de östeuropeiska länderna. I detta sammanhang måste
även uppmärksamhet riktas mot den ökade utländska prostitutionen i
Sverige. För att Sverige skall kunna hjälpa dessa kvinnor är det angeläget
att svenska myndigheter får till stånd ett ökat och mer effektivt samarbete
med de rättsvårdande och sociala myndigheterna över nationsgränserna.
Så gott som all narkotika i Sverige smugglas in. Den traditionella tull-
bevakningen motsvarar emellertid inte kraven på effektiv bekämpning i ett
framtida samhälle, där smugglingsmetoderna blir alltmer raffinerade. Mot
denna bakgrund är det enligt Moderata samlingspartiet angeläget att reforme-
ring av de nuvarande myndighetsstrukturerna kommer till stånd. Vårt förslag
innebär att tullkriminalen och tullens bevakningspersonal integreras med
polisorganisationen på de platser och inom de områden där en inre gräns-
kontroll kommer i fråga, dvs. i Skåne, Tornedalen, Stockholm samt de övriga
hamnar och flygplatser där trafik till och från EU-land förekommer. Formellt
skulle tullens verksamhet vid den inre gränsen upphöra med en sådan
ordning, men endast för att ersättas av en utbyggd brottsbekämpning, under
polis- och åklagaransvar med inriktning på de varor som är undantagna från
kravet på fri rörlighet enligt EU:s regler (artikel 36 i Romfördraget), bl.a.
narkotika, vapen, krigsmaterial, djur, alkohol och kulturföremål.
Den gränsöverskridande narkotikabrottsligheten har ofta starka kopplingar
till den internationella ekonomiska brottsligheten. Insatser mot narkotika
träffar således också den ekonomiska brottsligheten. Vårt främsta vapen mot
den internationella brottsligheten är en effektiv myndighetssamverkan på
såväl nationell som internationell nivå. Mot den bakgrunden är det särskilt
angeläget att den framtida organisationsformen för ekobrottsbekämpning inte
försvårar myndighetssamverkan mellan polis- och åklagarväsendet och
övriga inblandade myndigheter.
Svensk tull och polis måste ha både ekonomiska och kunskapsmässiga för-
utsättningar föratt aktivt kunna delta och driva på det internationella brotts-
bekämpningssamarbete som nu är under uppbyggnad inom ramen för
Schengen och EU:s tredje pelare.
11 Hemställan
11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för kriminalpolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av hur
lagstiftningen kan förbättras i syfte att förtydliga
vårdnadshavares ansvar i rollen som normöverförare och
brottsförebyggare i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrars rätt till polisstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans roll som brottsförebyggare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om närpolisverksamhetens betydelse,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den offentliga miljöns inverkan på
brottsligheten,
7. att riksdagen begär förslag till nytt påföljdssystem för unga
brottslingar i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen begär förslag som möjliggör registrering av
minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationssatsning gentemot föräldrar
om narkotikans symtom och verkningar,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om absolut plikt för skolan att informera
föräldrar om förändringar i barns beteenden, 1
12. att riksdagen beslutar att försöksverksamheten med fria sprutor
till narkotikamissbrukare skall avbrytas i enlighet med vad som
anförts i motionen, 2
13. att riksdagen begär förslag som möjliggör för polisen att ta blod-
och urinprov även på personer under 15 år i enlighet med vad
som anförts i motionen,
14. att riksdagen begär förslag som möjliggör användning av
kräkmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen begär förslag om livstids fängelse för grov
narkotikabrottslighet i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen begär förslag som möjliggör för polisen att
använda hemlig teknisk avlyssning vid spaning om grov
narkotikabrottslighet och brott mot rikets säkerhet i enlighet
med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen begär förslag som ytterligare kan öka skyddet för
utsatta kvinnor i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vapen och allvarligt psykiskt sjuka
personer,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om polisväsendet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åklagarväsendet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om domstolsväsendet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalvården,
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att
manliga och kvinnliga fängelsedömda skall avtjäna
fängelsestraff åtskilda i enlighet med vad som anförts i
motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om meningsfullt utnyttjande av fängelsetiden,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rymningar från slutna anstalter,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strikta permissionsregler,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensivövervakning med elektronisk
kontroll vid permissioner och frigångar,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda,
29. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur
medicinsk behandling av sexualbrottslingar skall kunna
utvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativa
påföljder som samhällstjänst och villkorligt fängelse i enlighet
med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om påföljd för
psykiskt störda brottslingar i enlighet med vad som anförts i
motionen,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot internationell brottslighet.
Stockholm den 23 oktober 1998
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)
1 Yrkandena 10 och 11 hänvisade till UbU.
2 Yrkande 12 hänvisat till SoU.