Den svenska ordningsvakten är förordnad av
polismyndigheten och står, i sin verksamhet, under direkt
befäl och kontroll av polisen. Ordningsvaktens roll är
beroende av allmänhetens förtroende och respekt. I dag är
det så att alltför många i denna yrkesgrupp lurar staten på
stora summor pengar i undanhållna skatter och avgifter.
Detta försvagar förtroendet för både polisen och
ordningsvaktsinstitutet. Detta spiller även över på
bevakningsbranschen, tyvärr helt oförskyllt.
I Sverige finns i dag ca 16.000 väktare, av vilka drygt 2.000 har för-
ordnande som ordningsvakter. Dessutom finns det ca 10.000 ordningsvakter,
som står utanför de auktoriserade bevakningsföretagen, sk. frilansande
ordningsvakter.
De ca 10.000 frilansande ordningsvakterna får en grundutbildning på 25
timmar. De drygt 2.000 ordningsvakter som finns inom de auktoriserade
bevakningsföretagen har samtliga 217 timmar lång utbildning som väktare.
Till denna läggs sedan ordningsvaktsutbildningen på 25 timmar. Det är alltså
en mycket stor skillnad i grundutbildningen.
Enligt grundregeln är det den lokala polismyndigheten som står för
utbildningen. De två största aktörerna på bevakningsområdet, Securitas och
Falck Security, har fått dispens av Rikspolisstyrelsen att bedriva ordnings-
vaktsutbildning för egen personal. Ett antal andra och mindre företag har
förgäves begärt dispens. Samma gäller Väktarskolan, en branschgemensam
skola, som är ett resultat av en överenskommelse mellan ALMEGA och
Svenska Transportarbetarförbundet. Trots att såväl Securitas som Falck
Security var beredda att avstå från sina dispenser fick Väktarskolan avslag av
Rikspolisstyrelsen. Detta beslut är överklagat till regeringen.
Den lokala polismyndigheten är mycket ovillig att arrangera ordnings-
vaktskurser, oftast med motiveringen att det finns tillräckligt antal
förordnande ordningsvakter i området. Antalet kan vara tillräckligt men man
arbetar mycket olika. En del arbetar varje veckoslut och även under
veckorna. Andra arbetar kanske någon gång i månaden.
Endast i de fall ordningsvakterna, som ett krav från polisen, per telefon
eller fax anmäler sig till tjänstgöring, finns överhuvudtaget något underlag.
Men även om det finns underlag vågar jag påstå att det alltför ofta inte sker
någon kontinuerlig uppföljning. Hur ska dagens hårt ansträngda polis hinna
med detta, när det finns så mycket annat och mer påträngande att prioritera.
I Malmö vägrar konsekvent polismyndigheten att erbjuda bevaknings-
företagens personal, dvs väktare, platser i de ordningsvaktskurser som man
arrangerar. Utrymme ges endast till dem som är medlemmar i
ordningsvaktsföreningar eller som är helt fristående från varje form av
organisation: taxichaufförer, lagerarbetare, tjänstemän, idrottsledare eller vad
de nu kan ha för ordinarie sysselsättning.
Följaktligen är det enbart Securitas och Falck Security i Skåne som kan få
fram ordningsvaktsutbildade väktare genom sin egen utbildning. Detta är
direkt konkurrenshämmande och det måste ifrågasättas om man bryter mot
konkurrenslagens bestämmelser om fri konkurrens.
Indirekt stödjer polismyndigheten härmed de frilansande ordnings-
vakternas verksamhet, en grupp där mångas vandel kan ifrågasättas. Bland
de 10.000 frilansande ordningsvakterna påstås det finnas ett stort antal som
helt eller delvis arbetar svart. Det vanligaste är att han eller hon tar med sig
krogars garderobskassa som betalning.
Landets samtliga 10.000 frilansande ordningsvakter finns i register inom
varje länspolismyndighet. När ordningsvakterna föreläggs att anmäla sin
tjänstgöring finns dokumentation om detta. De ideella ordningsvakts-
föreningarna fördelar ofta uppdragen mellan sina medlemmar. Sannolikt
dokumenteras även detta.
Med denna dokumentation är det inte särskilt svårt att genomföra en riktad
skatterevision. Man kan fråga sig varför skattemyndigheterna inte har gjort
detta? Ordningsvaktens uppdrag bygger på personlig lämplighet, kompetens
och förtroende. Det är därför mycket viktigt att han eller hon själv är "vit" i
skattehänseende.
Bevakningsbranschen har föreslagit att samtliga ordningsvakter ska
inlemmas som behovsanställda i de auktoriserade bevakningsföretagen.
Därigenom skulle rekrytering, utbildning, arbetsledning, social trygghet samt
inte minst inbetalning av skatter och avgifter bli en naturlig del av
verksamheten.
Polisen har i dag ingen eller ringa kontroll över ordningsvakterna, deras
kompetens, lämplighet eller frekvens avseende tjänstgöring. Genom en
sammanslagning med bevakningsbranschen, skulle polisen, genom
bevakningsföretagens organisation, arbetsledning, lönerapportering och
utbildningssystem, när som helst kunna begära den information de behöver
för sin kontroll av verksamheten. Denna kontroll skulle dessutom inte kräva
några polisiära resurser för genomförandet. Allt arbete skulle utföras i
företaget.
Personlig lämplighet och kompetens är mycket viktig. Den lämnas vind för
våg beträffande de frilansande ordningsvakterna, då ingen tar ansvar för
detta. De juridiska förutsättningarna kring gripande, omhändertagande och
avvisning måste fördjupas. De återkommande störningar, ofta med inslag av
våld, som ordningsvakten ställs inför kräver bättre kunskaper i konflikt-
hantering, argumentationsteknik, personligt uppträdande och psykologi. Det
är också mycket viktigt att ordningsvakten får en avsevärt mycket bättre
kännedom om riskerna vid ingripande med våld mot drog och/eller
alkoholpåverkade personer. Grepp- och fasthållningsteknik samt användande
av handfängsel bör därför belysas ytterligare.
Ett område som i dag överhuvudtaget inte berörs i ordningsvakts-
utbildningen är förebyggande och släckande brandåtgärder samt utrymnings-
teknik. Under senare år har ett antal incidenter med bränder och avsiktligt
utlösta rökfacklor inträffat. Det vore synnerligen värdefullt om landets
ordningsvakter fick en grundläggande introduktion i brandförebyggande
åtgärder samt släcknings- och utrymningsteknik.
Utbildningen på idag 25 timmar måste förlängas med minst 15 timmar
ytterligare till 40 timmars grundutbildning. Men det måste också till en
vidareutbildning, en årligen återkommande vidareutbildning på 8 timmar.
Detta bör kopplas till frågan om förlängt förordnande, så att endast den som
genomgått den årliga utbildningen kan få ett förlängt förordnande.
Utbildningen av ordningsvakter bör kunna genomföras av annan än
polisen. Detta föreslog också Trygghetsutredningen i sitt slutbetänkande.
Utbildningen bör utföras av de större bevakningsföretagen och särskilda
utbildningsföretag. Såväl kursinnehåll som instruktörer ska i dessa fall
godkännas av polismyndigheten. Den som utbildas för "frilanstjänstgöring"
ska själv stå för den kostnad som i dag drabbar polismyndigheten samt
kostnaden för utbildningsmaterialet. Samma gäller för de auktoriserade
bevakningsföretagen, som får väktare ordningsvaktsutbildade hos polisen.
Det är både otidsenligt och opraktiskt att belasta polismyndigheten med
kostnader för utbildning av externa personer.
Landets ca 10.000 frilansande ordningsvakter bör få en tillhörighet med
bevakningsbranschen, förslagsvis som behovsanställda ordningsvakter till de
auktoriserade bevakningsföretagen. Därigenom får de en arbetsgivare, som
tar ansvaret för urval och rekrytering, utbildning - såväl grundläggande som
fortbildning - personlig försäkring och försäkring gentemot kund samt
arbetsledning. Vidare skapas förutsättningar för att betalströmmarna
kanaliseras enligt formellt korrekta system, vilket bidrar till ett i avsevärd
omfattning ökat tillskott i statskassan av såväl skatter som sociala avgifter.
Kostnaden för den som anlitar en ordningsvakt blir sannolikt högre i
merparten av fallen, eftersom det till ersättningen då kopplas lagstadgade
arbetsgivarkostnader och skatter. Då detta är en helt normal del av samhällets
funktioner, torde kostnadsökningen i sig inte kunna utgöra ett argument mot
en sammanslagning.
En ytterligare konsekvens blir att polisen, genom bevakningsföretagens
arbetsledning och planeringsresurs, får en bättre kontroll och överblick över
ordningsvakternas verksamhet än vad som i dag är möjligt. Detta skulle
dessutom kunna ske med utnyttjande av färre polisiära resurser. En viktig
detalj i detta sammanhang är att ordningsvakternas aktivitet, dvs. antal
fullgjorda pass per tidsperiod, skulle blir direkt tillgänglig. I dag, med de
betydande bristerna i ekonomisk rapportering, finns ingen egentlig och
tillförlitlig möjlighet för polisen att överblicka situationen. En konsekvens av
detta har i allt högre grad blivit att såväl enskilda som bevakningsföretag
som vill ha ordningsvaktsutbildning, nekas detta med argumentet att
tillräckligt antal redan finns. Att många av de förordnade ordningsvakterna är
passiva eller kanske till och med olämpliga, är inte känt hos polisen. Trots
det hänvisas bevakningsföretagen i dag till den redan förordnade och kanske
inte alltid önskvärda gruppen ordningsvakter.
I dag förekommer ingen automatisk kontroll av ordningsvakternas
laglydnad under pågående förordnandeperiod. Det är först vid begäran om
förnyande, som kontroll sker. Den i dag ända upp till tre år långa
fördröjningen är helt otillfredsställande och oacceptabel. Ett system med
automatisk återkoppling så snart en ordningsvakt dömts för brott (av viss
dignitet) och domen vunnit laga kraft bör därför införas. Vid misstanke om
särskilt svår brottslighet bör ett interimistiskt återkallande av förordnande
kunna ske.
Enligt gällande bestämmelser är det tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen,
som initialt godkänner den som ska anställas i ett auktoriserat bevaknings-
företag. Detta gäller inte enbart väktarna utan även styrelseledamöter och
kontorspersonal, som blir föremål för prövning. Förnyad kontroll sker
därefter på årlig basis.
I praktiken går detta till så att datoriserade personallistor körs mot
Rikspolisregistret. I de fall anteckningar finns om domar för brott, gör
tjänstemännen vid länsstyrelsen en bedömning av huruvida fortsatt
godkännande kan bli aktuellt alternativt diskvalifikation.
De olika länsstyrelserna har dramatiska skillnader i sina bedömningar. I ett
fall fick väktaren behålla godkännandet trots att han dömts till fängelse i sex
månader (ovillkorligt) för misshandel. En annan länsstyrelse bara 20 mil
därifrån återkallar godkännande till följd av snatteridom. Det måste bli en
ändring som gör att det finns samma regler över hela landet.
Domar mot ordningsvakter fångas upp enbart i samband med prövning av
förnyat förordnande, d.v.s. vart tredje år. Väktarna kontrolleras varje år.
Inget av dessa förhållanden är godtagbart ur säkerhetssynpunkt. Det borde
flaggas upp omedelbart om någon av dessa kategorier blir misstänkt för
brott. En värdetransportväktare kan ju faktiskt dömas för förmögenhetsbrott
och fortsätta att köra värde i som längst nästan ett år utan att det blir känt.
Förebyggande arbete är viktigt för att förhindra alla typer av brott. I Norra
Fäladen i Lund har ett försöksprojekt pågått sedan 1995. Ordningsvakter
patrullerar regelbundet. Inom detta närpolisområde har misshandelsfallen
minskat med 10%, inbrott i bostad med 75%, skadegörelsen med 50% och
stöld, rån och tillgreppsbrott med 25%. Övriga närpolisområden kan inte visa
på sådana siffror. När förebyggande arbete bedrivs och samordning sker blir
effekten dramatisk. Detta medför att de polisiära resurserna kan användas i
andra viktiga uppgifter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en säkerhetskontroll av ordningsvakter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa en gedigen utbildning av ordningsvakter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vidta åtgärder för att möjliggöra korrekt beskattning av
ordningsvakters inkomst.