Regeringen har i proposition 1998/99:10 föreslagit vissa
justeringar i rättshjälpslagen. Dessa är enligt Folkpartiets
uppfattning otillräckliga. Det är av stor betydelse för
medborgarnas tillträde till lagen att rättshjälpen utformas på
ett sådant sätt att ingen av ekonomiska skäl behöver avstå
från att ta tillvara sina intressen i en rättslig tvist.
Den nya rättshjälpslagen trädde i kraft den 1 december 1997. Syftet var att
åstadkomma stora besparingar i statens utgifter för rättshjälp. Försämringen
beräknades ge en besparing om 200 miljoner kronor. Folkpartiet motsatte sig
redan då denna orättvisa besparing. Antalet ansökningar om rättshjälp har
minskat med cirka 70 procent sedan lagändringen. Under perioden mars
t o m maj i år inkom 847 ansökningar om rättshjälp jämfört med 2 427 under
samma period 1997. Det finns dock en risk att besparingarna i praktiken blir
större än så eftersom reglerna har blivit extremt snäva. Detta innebär i sin tur
att långt många fler än beräknat blivit utestängda från rättshjälp. Det beror
dels på att många får på tok för höga egenavgifter för att kunna få rättshjälp,
dels på att många riskerar utestängas på grund av att de inte haft råd med en
hemförsäkring.
Rättvisa får inte heta pengar
Rättvisa riskerar med den nya rättshjälpslagen allt mer bli
likställt med en tjock plånbok. Detta kan inte Folkpartiet
acceptera. Effekterna av den nya rättshjälpslagen framstår
redan som omfattande. Det har i praktiken visat sig att
många medborgare numera saknar ekonomiska möjligheter
att få juridisk hjälp i civilmål eftersom den ekonomiska
kostnaden trots rättshjälp blivit för hög. Lågavlönade
kvinnor, invandrare och ungdomar framstår som de största
förlorarna i det nya systemet. Det är värt att notera att den
som av någon orsak helt saknar inkomst har rätt till rättshjälp
så gott som kostnadsfritt medan låginkomsttagare får betala
mycket höga avgifter. Det är allvarligt att många medborgare
inte längre har ekonomisk möjlighet att få sin sak prövad av
domstol. De justeringar som nyligen föreslagits av
regeringen är otillräckliga.
Vaga regler
Huvudtanken med de nya reglerna är att rättshjälpslagen
skall vara subsidiär till det ekonomiska rättsskyddet i
hemförsäkringen. Det innebär att rättshjälp endast kan bli
aktuell om det inte finns någon hemförsäkring med
motsvarande skydd. För att inte någon skall kunna strunta i
rättsskyddet i hemförsäkringen utestängs den som saknar
skäl för att inte ha en hemförsäkring med rättsskydd likväl
från rätten till rättshjälp. Reglerna för beviljande av
rättshjälp är så pass vagt utformade att det lär krävas många
år av praxis för att med någorlunda säkerhet kunna tillämpa
reglerna. En huvudregel för att rättshjälp över huvudtaget
skall beviljas är t ex att det med hänsyn till angelägenhetens
art och betydelse samt tvisteföremålets värde och
omständigheterna i övrigt är rimligt. Detta är ingen vidare
hjälp för den medborgare som funderar på om han eller hon
kan få hjälp med sin sak.
För höga egenavgifter
Den allvarligaste försämringen med de nya reglerna är den
kraftigt höjda egenavgiften för rättshjälp. Den som har drygt
13 000 kr i månadsinkomst (160 000 kr i årsinkomst) före
skatt måste betala hela 40 procent av kostnaden och alltid
minst 5 000 kr. Avgiftsskalorna är grova och för den som
ligger på gränsen mellan olika skalor kan det skilja tusentals
kronor. De höga egenavgifterna avhåller många från att
anlita hjälp. Många tvingas avstå från en rättslig process där
kanske advokatkostnaderna uppgår till 30 000 kr och man
själv tvingas stå för 40 procent av dessa. Regeringen väljer
att inte göra något åt detta utan väljer endast att höja den
översta gräns för då rättshjälp får beviljas från 210 000 kr till
260 000 kr i årsinkomst. Däremot väljer man att inte justera
inkomstgränserna i övrigt. Folkpartiet anser att det vore
rimligt att hela beräkningsgrunden för egenavgifterna i
rättshjälpen justerades uppåt i motsvarande mån. Då skulle
fler kunna ha råd att med hjälp av rättshjälpen få sin sak
prövad rättsligt.
Många saknar
hemförsäkring
Ett praktiskt men allvarligt problem är att
handläggningstiderna blivit långa hos försäkringsbolagen vid
utredningen av om rättsskydd skall tillerkännas. Skulle
denna avslås är det ytterligare en betydande
handläggningstid hos Rättshjälpsmyndigheten för
utredningen av en rättshjälpsansökan. Försäkringsbolagen lär
inte heller låta staten lasta över kostnader för juridiskt
biträde utan att höja premierna. Hur mycket premierna
kommer att öka vet ingen säkert. Men det stora problemet är
att det finns många som av olika anledningar saknar någon
som helst hemförsäkring. Redan idag finns det uppgifter om
att många medborgare tillföljd av massarbetslösheten avstår
från hemförsäkringen av ekonomiska skäl och därmed
tvingas chansa på att de inte råkar ut för någon rättstvist. Om
det sedan händer något oväntat står de helt utan rättshjälp
eftersom reglerna säger att de borde ha haft hemförsäkring
och rättsskydd. De undersökningar i förarbetena till
rättshjälpslagen, som låg till grund för beräkningen av hur
många som saknade hemförsäkring, är inte aktuella längre.
Detta förstärker intrycket av att den nya rättshjälpslagen slår
hårt mot de svagaste i samhället.
Familjemålen
Rättshjälp ska inte längre utgå vid frågor om
äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor
samt underhållsbidrag. Rättshjälp får i dessa fall endast
beviljas om det föreligger särskilda skäl. Äktenskapsskillnad
omfattas som regel inte av rättsskyddet i hemförsäkringen.
De så kallade familjemålen är inte sällan känslomässigt
infekterade och det krävs ofta juridiska biträden som medlare
mellan parterna. Med sådan hjälp är det ofta möjligt för
parterna att bli överens innan tvisten gått så långt som till en
domstolsförhandling. Förutom att arbetsbelastningen ökar på
tingsrätterna riskerar den svagare parten att hamna i ett
onödigt underläge. När det handlar om vårdnadsfrågor
riskerar även barnen att bli förlorare. Detta kan leda till stora
framtida kostnader för staten då barnen kan komma att må
dåligt i framtiden på grund av att barnens bästa inte kunde
tas tillvara vid domstolsprövningen. Rätten fick kanske
aldrig pröva vårdnadsfrågan eftersom den svagare parten gav
sig. Det är inte orimligt att den starkare parten i ett sådant
förhållande antingen kan betala för juridisk rådgivning eller
helt enkelt har lättare att redogöra för sin syn på saken vid
den muntliga förhandlingen. Det finns fall där kvinnor i t ex
vårdnadsmål har gått med på orimliga underhållsavtal
eftersom de saknat kännedom om sina och barnens
rättigheter. Det som således framstår som en besparing idag
kan vara en omfattande kostnadsökning på sikt.
Bättre rättshjälp
Rättvisa kan i en rättsstat aldrig vara beroende av tjockleken
på plånboken. Domstolsverket har redan vädjat hos
regeringen om vissa justeringar av den nya rättshjälpslagen
för att undvika de värsta missförhållandena. Rättshjälpslagen
måste vara utformad så att även ekonomiskt sett svaga
grupper i samhället har möjlighet att hävda och tillvarata
sina intressen i rättsliga processer. Folkpartiet vill därför
återställa den besparing som har gjorts på rättshjälpen så att
fler får tillgång till en rimlig rättshjälp. Det krävs snabba
åtgärder för att minimera rättsförlusterna för utsatta
grupper.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma förslag till ändringar av
rättshjälpslagen i enlighet med vad i motionen anförts.