Den nuvarande rättshjälpslagen trädde i kraft den 1 december 1997. Den nya lagen innebar att möjligheterna att få rättshjälp i familjerättsliga mål stramades åt. I denna motion föreslås att det skall göras en utvärdering av vilka effekterna blivit av den begränsade möjligheten till rättshjälp vid äktenskapsskillnad. Dessutom föreslås att det skall bli möjligt att anlita rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål.
I den nya rättshjälpslagen begränsades möjligheterna till rättshjälp vid äktenskapsskillnader. Riksdagen gjorde bedömningen att bättre information och utökade möjligheter till rådgivning skulle minska behovet av rättshjälp. Rättshjälp kan numera endast bli aktuell i de fall där det föreligger en tvist.
I samband med lagändringen uttrycktes oro för risken att de minskade möjligheterna att erhålla rättshjälp skulle leda till negativa konsekvenser för främst kvinnors möjligheter att hävda sin rätt vid äktenskapsskillnad. Dessutom uppmärksammades risken för att åtstramningen skulle leda till fler tvister och rättsliga processer i domstolar. Förutom att det för de inblandade är en fördel om angelägenheten kan lösas utan att ärendet går till domstol medför ett ökat antal domstolsärenden ökade kostnader för staten. Behovet av besparingar var ett tungt vägande skäl för att genomföra åtstramningen av möjligheten att erhålla rättshjälp.
Det borde nu vara möjligt att utvärdera de förändringar som gjorts vad gäller möjligheterna till rättshjälp vid äktenskapsskillnad. Om en utvärdering visar att förändringar lett till en ökning av antalet ärenden som går till domstol, eller om det kan påvisas att kvinnors möjligheter att hävda sin rätt vid äktenskapsskillnader har försvårats, bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om en förändrad lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att den enskildes rättsställning gentemot myndigheter bör förbättras. I ett rättssamhälle ska alla kunna känna sig säkra i kontakten med myndigheter. Myndigheterna ska vara till för människorna och inte tvärtom. Behandlingen av enskilda skall ske på ett sådant sätt att inte tilltron till myndigheterna rubbas. Det förutsätter objektivitet, en generös attityd och saklighet från myndigheternas sida i kontakter med enskilda och allmänhet. Vid fel och försummelse skall regelsystem och ansvar vara entydigt. Den förfördelade skall kunna lita på rättssystemet och uppleva att han blir rätt behandlad, får upprättelse och tillförsäkras en säker rätt till gottgörelse i de fall där fel har begåtts. Även om de svenska myndigheterna fungerar väl i internationell jämförelse kan funktionen bli bättre genom att tydligare stärka den enskildes rättsställning gentemot myndigheter. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Många gånger upplever enskilda sin litenhet mot myndigheter. De känner sig som den lilles kamp mot jätten Goliat. Långa handläggningstider, oklara besked, dålig information, underlåten kontroll eller felaktiga upplysningar kan ge upphov till känslor av otrygghet, misstänksamhet och övergivenhet. Oftast är myndighetsvärlden en anonym och okänd värld för den enskilde. Den borde inte skilja sig från samhället i övrigt men gör det ofta inte minst genom ett formellt och opersonligt myndighetsspråk. Det är inte heller rimligt att begära att varje medborgare skall vara på jämbördig kunskapsnivå i förvaltningsjuridiskt hänseende. Den enskildes rättsställning skulle för- stärkas betydligt om möjligheten funnes att anlita rättshjälpsbiträde i vissa förvaltningsmål. Regeringen bör närmare utforma ett förslag med den innebörden och återkomma till riksdagen för beslut. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de förändringar som gjorts vad gäller möjligheterna till rättshjälp vid äktenskapsskillnader,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkt rättslig ställning för den enskilde gentemot myndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättshjälpsbiträde i vissa förvaltningsmål.
Stockholm den 27 oktober 1998
Gunnel Wallin (c)
Åsa Torstensson (c) Viviann Gerdin (c) Margareta Andersson (c) Marianne Andersson (c) Agne Hansson (c)