1993 års prostitutionsutredning föreslog i betänkandet SOU
1995:15 att all könshandel skulle kriminaliseras, det vill säga
straffansvaret skulle omfatta både köpare och säljare.
Regeringen gick i sin proposition 1997/98:55, Kvinnofrid, emot
prostitutionsutredningens förslag. Från och med den 1 januari 1999 kommer
därför endast köp av sexuella tjänster att kriminaliseras. Vi anser inte att
detta är en bra lösning.
Kristdemokraterna menar att det finns många starka skäl för att i lag
förbjuda all könshandel. Sexualiteten är ett av kärlekens starkaste uttrycks-
medel. Det är därför en kränkning av sexualiteten och människovärdet att
göra den till en handelsvara. Principen i ett humant och civiliserat samhälle
bör sålunda vara ett avståndstagande från prostitution. Lagen bör uttrycka
denna etiska värdering. Staten har som lagstiftare ett huvudansvar för norm-
bildning i ett samhälle, där alla människor har rätt att mötas med respekt.
Ytterligare ett skäl för att i lag förbjuda prostitution är att mycket tyder på
att de prostituerade själva skulle välja att söka sig bort från denna verksam-
het om den inte var tillåten. På så sätt kan många unga människor räddas från
att hamna i en svår situation som ofta slutar i missbruk och misär.
En lag skulle också skapa realistiska förutsättningar att arbeta mot prostitu-
tionen. Polisen kan ingripa och adekvata åtgärder vidtas. Lagen blir ett red-
skap, inte bara en markering. Genom att lagstifta om prostitution sätts
gränser för vad som får ske ute på gator och torg och en tryggare miljö
skapas för alla.
Prostitutionen är inte bara ett möte mellan köpare och säljare. Den är en
del av den organiserade brottsligheten. Könshandeln är motorn i en omfattan-
de sexindustri. Den är en mycket expansiv del av ekonomin - den svarta
ekonomin - över hela världen. Prostitutionen är ett internationellt fenomen
och problem. Vi behöver reagera kraftfullare på den allt öppnare sexhandeln.
Kvinnor från andra länder "importeras" till Sverige, ibland under falska
förespeglingar om ett bättre liv. Dessa kvinnor behandlas med förakt och
saknar alla möjligheter att påverka sina liv. Om vi anser oss vara en rättsstat
är det omöjligt att stillatigande se på hur denna hänsynslösa handel får fortgå.
Det är angeläget att en kriminalisering av säljare av sexuella tjänster
genomförs först när det finns ett utbyggt system för att sätta in adekvata
rehabiliterings- och vårdinsatser för dem som kan vara i behov därav.
Om även försäljning av sexuella tjänster kriminaliseras gör samhället en
riktig markering att könshandel inte är acceptabelt. Denna åtgärd skulle
sannolikt leda till att prostitutionen minskar. Härmed kan mycket lidande
undvikas. Detta är huvudsyftet med en lag som kriminaliserar både köpare
och säljare av sex.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kriminalisera könshandel så att straffansvaret omfattar även
säljare.
Stockholm den 22 oktober 1998
Ingvar Svensson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Björn von der Esch (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)