Från mitten av 1970-talet fanns det en praxis i svenska
domstolar att personer som nekats tillträde till butik och trots
detta beredde sig tillträde till butiken åtalades för olaga
intrång. Nekandet kunde ske antingen muntligen eller
skriftligen i form av ett avtal som personen själv fick skriva
under.
1995 kom en HD-dom 1995:84 som ändrade på praxis och i princip tog
bort det skydd som lagstiftaren gett butiksägarna. Det var Domus i Karlskoga
som nekade en av stadens mest aktiva snattare som gripits upprepade gånger.
Han blev dock frikänd i Karlskoga tingsrätt och sedan i Göta hovrätt och
slutligen i HD. Det går fortfarande att neka personer tillträde till butikerna,
men det är verkningslöst eftersom de som är problemen väl känner till den
nya tolkningen av lagstiftningen.
De tillfällen när handlarna behöver använda denna möjlighet är när det
gäller att skydda butiken från kända brottslingar. Det talas mycket om att
man skall arbeta förebyggande inom handeln, och ett bra sätt att förebygga
brott borde vara att kunna neka tidigare kända gärningsmän tillträde till
butikslokalen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra olaga intrångsbegreppet för butiksägare.