Sanktionen intensivövervakning med elektronisk kontroll,
lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk
kontroll, ska enligt beslut av riksdagen permanentas. Den
försöksverksamhet som pågått sedan 1 augusti 1994 har
tillämpats när domstol dömt en person till ett fängelsestraff
på högst tre månader.
Sedan försöksverksamheten utökades till att gälla hela landet har
medeltalet av dem som avtjänar sitt straff med denna påföljd ökat väsentligt
och utgjorde 362 personer 1997 och 392 personer per dag första halvåret
1998.
Samtidigt som intensivövervakning med elektronisk kontroll är en
betydligt mindre kostsam påföljdsform än fängelse så fyller den också
viktiga funktioner av humanitär karaktär. Bland annat ges de som är dömda
till denna påföljd en helt annan möjlighet att upprätthålla familje-, social-
och arbetsmässig kontinuitet, vilket är oerhört betydelsefullt för deras
fortsatta liv och för deras familjer.
Försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll
omfattar alltså enbart personer som dömts till fängelsestraff på upp till tre
månader. Den 1 januari 1999 permanentas denna typ av sanktion.
I Straffsystemkommitténs betänkande "Ett reformerat straffsystem", SOU
1995:91, diskuterades möjligheten att även dömda till längre fängelsestraff,
som en övergång inför villkorlig frigivning, skulle kunna få en kortare tid av
fängelsestraffet omvandlat till intensivövervakning med elektronik. Fördelen
med ett sådant förfarande är flera. Ett skäl är att den dömde på så sätt får en
stegvis övergång till full frihet, vilket skulle ge bättre möjlighet till social
och
annan anpassning till livet utanför fängelset. Ett annat skäl är att samhällets
kostnader även vid sådan tillämpning skulle minska.
I utredningen diskuterades vidare möjligheten att vid fängelsestraff på sex
månader verkställighet utanför anstalt skulle kunna ske efter tre månader,
fram till villkorlig frigivning efter fyra månader. Vid längre fängelsestraff
skulle verkställighet utanför anstalt öka fram till dess att skillnaden mellan
halvtid och tvåtredjedelstid är sex månader, dvs vid fängelsestraff på tre år.
För ännu längre fängelsestraff skulle gälla att verkställighet utanför anstalt
alltid skulle vara sex månader.
Denna typ av intensivövervakning med elektronisk kontroll i slutet av ett
fängelsestraff brukar benämnas back door-modellen. Straffsystemkommittén
ansåg det angeläget att införa ett back door-system i Sverige, men avstod
från att i betänkandet lägga något konkret förslag.
Det bör vara av samhällsintresse, men också ur humanitär synpunkt
angeläget att försöksverksamhet på detta område snarast inleds.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll enligt back door-modellen.