Ett väl fungerande rättsväsende förutsätter ett kontinuerligt samarbete mellan polisen, åklagarmyndigheten och tingsrätterna. Nära kontakter mellan åklagare och polis är ofta en nödvändighet för att en brottsutredning skall lyckas. Likaså är naturliga och löpande kontakter mellan åklagare och domstol önskvärda för att brott snabbt och effektivt skall kunna beivras och misstänkta lagföras på ett rättssäkert sätt.
Inte minst i det operativa arbetet är det viktigt att de olika delarna av rätts- systemet är uppbyggda efter samma utgångspunkter - där närhet och sam- verkan mellan de olika delarna och med det lokala samhället måste vara en fundamental princip.
Under en längre tid har det skett en kontinuerlig översyn av organisationen för såväl polis, åklagarmyndighet som domstolar. Tendensen har varit ökad koncentration, specialisering och rationalisering inom respektive område. En följd har blivit sämre kontinuitet i kontakterna mellan rättssystemets olika delar, framför allt på mindre orter.
De flesta polismyndigheter sammanfaller numera med länen, men det operativa arbetet är ofta relativt lokalt förankrat. Också domstolarna är fortfarande lokalt förankrade. Enligt Domstolsutredningen är det inte längre aktuellt med någon större förändring av domstolarnas organisation. Huvud- delen av tingsrätterna kommer således att vara kvar under överskådlig tid.
Åklagarnas organisation är däremot, sannolikt av resursskäl, mer centrali- serad. Många orter med operativa polisiära resurser och tingsrätt saknar åklagarkontor.
Obalans
På många håll råder således i dag en obalans mellan de tre olika organisationerna. Som exempel kan nämnas Skaraborg i Västra Götalands län. Polisens operativa arbete är i dag knutet till fyra orter, Skövde, Lidköping, Falköping och Mariestad. På samtliga dessa orter finns ett lokalt, operativt ansvar för det löpande polisarbetet. Verksamheten samordnas genom en s.k. ledningscentral, som är belägen i Skövde.
Samma fyra orter har tingsrätter, vars ansvarsområde sammanfaller med polisens geografiska indelning.
Åklagarkammare/kontor finns däremot endast på två av de fyra orterna, nämligen Skövde och Lidköping. Ansvaret för åklagarverksamheten i Falköping och Mariestad åvilar kammaren i Skövde, och verksamheten upp- rätthålls genom att åklagare pendlar mellan Skövde/Lidköping och Falköping/Mariestad.
Detta förhållande medför en brist, som påtagligt minskar effektiviteten i åklagarmyndighetens arbete. De naturliga kontakter som krävs mellan polis och åklagare i brottsutredningar kan av naturliga skäl inte upprätthållas på samma sätt som om det också funnits åklagarkontor på platsen. Kontakten mellan åklagarna och tingsrätten blir också sämre, bl.a. på grund av den tid som krävs för resor mellan kammare/kontor och tingsrätt. Inte sällan innebär nuvarande organisation också att åklagare "sitter på" mål där åtal väckts av en kollega, vilket innebär mer behov av inläsnings- och förberedelsetid än annars.
En grundläggande princip borde enligt min uppfattning vara att åklagarmyndighetens organisation så långt möjligt skall sammanfalla med polisens operativa organisation och domstolsorganisationen. En viktig del i en sådan princip borde vara att det skall finnas åklagarkontor på de platser där det finns tingsrätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åklagarmyndighetens organisation.
Stockholm den 22 oktober 1998
Lars Elinderson (m)