Individer med låg inre kontroll och med svaga sociala band
till det konventionella samhället har en större benägenhet att
begå brott än andra. En god inre kontroll gör att vi motstår
stundens frestelser och provokationer och goda band till
samhället ger närhet och förståelse för andra människor.
Därför behövs ett byte av huvudstrategi i det brottsförebyggande arbetet.
Den nya strategin måste bygga på den inre kontrollens betydelse för ett bra
liv överhuvudtaget. Speciell betydelse har den som brottsförebyggare. Denna
insikt måste överföras till alla, föräldrar, barnomsorgspersonal, skolpersonal
och mediansvariga, som har barn omkring sig eller möter dem under de
viktiga åren då barnen är mottagliga för detta. En effektiv kriminalpolitik
måste i första hand bygga på insikten om hur man förebygger brott. Det
nationella brottsförebyggande program som den socialdemokratiska
regeringen antagit bygger på ett föråldrat institutionellt tänkande. T ex
nämns familjens grundläggande roll i det brottsförebyggande arbetet mera i
förbigående. I stället inriktas huvudinsatserna på traditionellt sätt på att
byråkratisera det brottsförebyggande arbetet.
Inriktningen måste vara att minska individers benägenhet att begå brott.
Strategin och betoningen i det brottsförebyggande arbetet måste få en annan
inriktning än det som regeringen fastställt i sitt brottsförebyggande program.
Det behövs en omprioritering.
Internalisering
Varje bärande värdesystem i ett rättssamhälle bygger på en
process av införlivande av värden, värderingar och normer.
Denna internalisering är speciellt viktig de allra första åren
under uppväxten och fokuserar på familjens speciella ansvar.
Men även andra signalgivare i denna process har stor
kompletterande betydelse, t ex förskola, skola, socialvård
och de olika medierna.
Tankegångarna om den brottspreventiva roll som denna internalisering och
detta uppbyggande av en inre kontroll har hos varje individ har vunnit viss
genklang i Sverige hos en del forskare och debattörer. Det är viktigt att de
också får genomslag i den politiska debatten och framförallt i det politiska
agerandet.
Vad är brott?
Det finns en naturlig mänsklig benägenhet att söka nöje och
tillfredsställelse och att undvika smärta och lidande.
Huvuddelen av alla brott är enkla, triviala, lätta åtgärder som
syftar till att tillfredsställa ögonblickets önskningar. Det är
denna insikt som påverkat teorin om brist på en inre kontroll
som generell grund för brottslighet.
Brott är enligt detta synsätt uttryck för: kortsiktig, omedelbar tillfreds-
ställelse av egenintresset som uppnås genom handlingar där tvång och
bedrägeri används. Det finns en gemensam struktur och ett gemensamt
orsakssammanhang för alla handlingar som förknippas med brott.
Teorin går ut på att det är människor, som inte tränats i inre kontroll och
därmed inte fått ett felaktigt beteende korrigerat, som har benägenhet att
begå brott. Inte så att alla med låg inre kontroll begår brott, men denna faktor
utgör så att säga disponibilitet för brottslighet. Hög inre kontroll åstadkoms
bara genom internaliseringen.
Brott är enligt detta synsätt en del av ett bredare spektrum av avvikande
beteenden. Brottslingen tycks ha liten kontroll över de egna önskningarna.
När sådana önskningar kommer i konflikt med långvariga intressen, är det de
som saknar inre kontroll som agerar utifrån ögonblickets önskan, medan de
med högre kontroll styrs av de restriktioner som agerandets konsekvenser
medför för familj, vänner och samhället i stort.
Valet för en person med bristande inre kontroll blir kortsiktiga fördelar
framför långsiktiga kostnader. Det kriminella agerandet styrs alltså främst av
kortsiktigt nöje och bara i andra hand av hotet om långvarig bestraffning. Det
faktum att nöje och bestraffning är tidsavvägda i sina överväganden är av
enorm betydelse för effektiviteten i sanktionerande system.
Idén om låg inre kontroll överensstämmer med observationen att
kriminella handlingar sällan kräver någon speciell duglighet, behov eller
motivation: de är i denna mening tillgängliga för alla. Brist på inre kontroll
förutsätter inte brott och kan motverkas av situationens förutsättningar eller
andra hämmande egenskaper hos individen. Det måste alltså slås fast att brott
inte är någon automatisk eller nödvändig konsekvens av låg inre kontroll.
Man skulle kunna säga att låg inre kontroll är en nödvändig men inte en
tillräcklig förutsättning för brott.
Brott är alltså vanligen kortsiktiga, kringgärdade händelser som förutsätter
en särskild uppsättning nödvändiga villkor. Dit hör t ex aktivitet, tillfälle,
motståndare, offer, varor, fysisk tillgänglighet och frånvaro av hot om
omedelbar bestraffning. Dessa villkor kan förändras utifrån tids- och
rumsperspektiv och påverkar därmed brottsfrekvensen. Inre kontroll däremot
hänför sig till relativt stabila skillnader mellan individer i benägenheten att
begå brott eller likvärdiga handlingar.
Mycket tyder på att en effektiv internalisering, dvs uppbyggande av ett
värdesystem och en inre kontroll, för det mesta är möjlig oavsett individuella
egenskaper. Detta fokuserar på barnuppfostran. För att lära ett barn inre
kontroll förutsätts vägledning för barnets beteende, noterande av avvikande
beteende samt korrigerande av sådant beteende.
Föräldrars omsorg för välgång och beteende hos barnet är ett nödvändigt
villkor för en framgångsrik uppfostran. Tillsyn och noterande av bristande
inre kontroll, korrigerande av felaktigt beteende är centrala. En missnöjes-
yttring från en människa som bryr sig om en är en av de mest verkningsfulla
sanktionerna. Att bygga upp inre kontroll har alltså inget med grymhet eller
hårdhet att göra. Men det är värt att notera att belöningar för korrekt
beteende inte är tillräckligt för att bygga upp en inre kontroll. Felaktigt
beteende måste uppmärksammas och åtgärdas.
Empiriska studier visar att olika typer av brottslighet ofta har en likartad
ålderskurva. Den växer från 10-11-årsåldern kraftigt upp till en kulmen kring
17, 18 år varefter den avklingar. Brott är i hög grad kopplat till ungdom
(tonåren), dessutom till situationer av tillgänglighet och av låg upptäcktsrisk.
I alla samhällen är familjestabilitet positivt korrelerad med låg brottslighet.
Huvuddelen av forskningen visar att åtgärder från det traditionella
kriminalpolitiska systemet har liten betydelse för brottens omfattning. Med
traditionell kriminalpolitik avses då antingen teorin om att omständigheterna
skapar brottslingen eller dess motsats att det bara är höga straff som avhåller
från brottslighet. Dessvärre lever de huvudlinjerna kvar även i den svenska
politiska debatten.
Politiken bör mot den bakgrund som redovisats ovan därför inriktas främst
på familjens roll men också på den kompletterande internalisering som för-
skola och skola kan ge samt på den övriga livsmiljöns signaler, vilka kan
påverka graden av uppbyggande av en inre kontroll.
Förebyggande insatser måste alltså vara huvudstråket i ambitionen att
vända brottskurvorna nedåt. Det hävdas att en uppskjuten alkoholdebut
skulle påverka brottsbenägenheten under ungdomsåren. Tidiga alkoholvanor
leder lätt över i andra drogvanor, vilka i sin tur kräver stora pengar. Stora
pengar kan bara hämtas in genom brottslighet. Att aktivt bidra till uppskjuten
alkoholdebut överensstämmer med teorin för inre kontroll.
Vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från
omedelbar tillfredsställelse till förmån för långsiktiga vinster. Detta enkla
synsätt kan alla oavsett utbildning bidra med i internaliseringsarbetet.
Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran är alltså en
viktig målgrupp i den effektiva politik som är möjlig att bedriva.
Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta
preventiva arbete.
Familjens roll
Av analysen framgår att familjens roll som etisk signalgivare
och uppbyggare av den inre kontrollen är av avgörande
betydelse. En i sin helhet god familjepolitik är alltså en
grundläggande förutsättning för ett fungerande
brottsförebyggande arbete.
Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så
småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans
med personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så
viktiga. De är i nittionio fall av hundra de som bäst förmedlar grundläggande
värden till sina barn. Men det kräver vardagstid tillsammans eftersom det är i
vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett
naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid hur gärna
vi
än önskar att det skulle vara så.
Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet även som
brottsförebyggare. Familjestabilitet bör eftersträvas som ett grundläggande
mål.
Skolan
Skolan utgör en av samhällets viktigaste institutioner och
spelar en central roll för upprätthållandet av rättssamhället
och i det brottsförebyggande arbetet. Det resultat som våra
skolor presterar får konsekvenser för hela samhället. Skolan
är därför inte bara viktig för den enskilde individen. Skolan
måste lyckas också för att samhället i stort ska fungera.
Skolan kan och ska inte vara värdeneutral, utan har
tillsammans med barnens föräldrar ansvar för att överföra
normer och värderingar. Förståelsen för lagar och regler
kräver att alla i samhället har en gemensam uppfattning om
vad som är rätt och orätt. Misslyckas skola och föräldrar i sin
uppgift riskerar även rättsordningen att misslyckas. Genom
att föräldrar, skola och rättsordning samverkar kan barnen
bättre förstå samband och få en djupare förståelse för de
lagar och regler som samhället har.
Respekt för lag och rätt och förståelse för vad ett rättssamhälle är och vad
det kräver av medborgarna bör tidigt uppmärksammas i skolans arbete,
liksom naturligtvis de värden som rättssamhället vilar på.
Om etiska normer ska kunna överföras på ett naturligt sätt så att de
accepteras av eleverna fordras att lärare och annan skolpersonal själva följer
samma normer i det vardagliga skolarbetet. Viktigt är till exempel att
tendenser till mobbning och främlingsfientlighet tidigt observeras, bearbetas
och motverkas.
Det är viktigt att de som arbetar i skolan och skolans ledning tydligt
markerar gränser för vad som är rätt och orätt, tillåtet och inte tillåtet.
Skolan
har en viktig uppgift i att visa att samhället inte accepterar kränkande
behandling av medmänniskor, skadegörelse etc. Naturligtvis måste denna
skolans roll paras med engagemang och omtanke om de enskilda eleverna.
På skolan måste en psykisk och fysisk miljö råda som uppmuntrar till
vänlighet och ansvarstagande och som motverkar bråk, gängbildning, etc.
Institutioner inom rättsväsendet bör samverka med skolan. Skolan bör
särskilt nära samverka med polisen och organisationer som arbetar med att
förebygga brott. Detta har en mängd fördelar. Dels får alla elever chansen att
själva träffa andra vuxna som ger sin bild av samhället. Skolan drar dessutom
nytta av den specialkompetens som organisationer och individer runt om i
samhället har. Lärarna bör naturligtvis ha en grundläggande förståelse för
helheten, men kan aldrig ha den detaljkunskap som poliser med flera har om
just sin verksamhet.
Media
I det informationssamhälle som nu utvecklas spelar medierna
en betydelsefull roll som signalgivare kring etik och normer.
Det är av största vikt att de olika medierna blir medvetna om
denna tydliga roll och att ett ansvarsmedvetet uppträdande
eftersträvas hos dem.
Lagens normerande verkan
I den allmänna preventionen ingår också klargörande
signaler från lagstiftarna. Strafflagstiftningen och en i
konsekvens med denna genomförd rättstillämpning är utan
tvivel ett kraftfullt instrument för påverkan. Lagstiftningen
bidrar alltså i sig till det förebyggande arbetet mot
brottslighet.
Huvudstrategi
Den preventiva huvudstrategin bör alltså bygga på flera olika
ansatser.
1) Kraftfulla insatser för att medvetandegöra föräldrar om betydelsen av
uppbyggande av en inre kontroll hos barn och ungdom.
2) Motsvarande insatser för alla andra som är involverade i barns
uppfostran t ex förskola och skola, socialvård samt andra institutioner.
3) Kraftfullt informerande insatser för att klargöra betydelsen av
uppskjuten alkoholdebut för förhindrande av brottslighet.
4) Medierna bör medvetandegöras om sin roll som signalgivare i barnens
internaliseringsprocess.
Minimera tillfällen till brott
Det finns ett gammalt talesätt att "tillfället gör tjuven". Det
är fel enligt analysen ovan. En människa som införlivat sitt
samhälles värdesystem och lärt sig inre kontroll förändras
inte av att tillfälle till brott ges.
Men det är förstås mycket viktigt att påverka den s k tillfällesstrukturen,
dvs att minimera tillfällena till brott genom olika säkerhetsåtgärder. Dessa,
s k situationella insatser, skulle kunna minska brottsfrekvensen, men inte
brottsbenägenheten.
Både den enskilde, företag och det offentliga kan vidta åtgärder som
minskar riskerna för brott.
Alkohol och narkotika
Av de personer som avtjänar straff på kriminalvårdsanstalter
utgörs cirka 2/3 delar av personer med missbruksproblem.
En stor del av den brottslighet som de har gjort sig skyldiga
till har ett samband med deras missbruk. Våldsbrott begås
ofta under påverkan av alkohol och narkotika.
Narkotikamissbruket har drivit fram ett ökat antal
egendomsbrott. Gatuvåld och prostitution har starka
samband med olika former av missbruk. Mot denna
bakgrund är det synnerligen angeläget att kraftfulla åtgärder
sätts in mot drogmissbruk samt att kriminalvårdsanstalterna
hålls drogfria. Drogtester bör användas på lämpligt sätt. Som
nämnts tidigare skulle en uppskjuten alkoholdebut klart
påverka brottsfrekvensen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det brottsförebyggande arbetet.
Stockholm den 27 oktober 1998
Ingvar Svensson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Björn von der Esch (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)