Rättstryggheten måste fungera. Detta är en av samhällets
huvuduppgifter. Människorna måste känna sig trygga i sina
bostäder och på gator och torg. Den utveckling vi har för
närvarande är allvarlig. Vi läser ofta rubriker om att polisen
inte har möjlighet att lösa sina uppgifter. T.ex. "Få stölder av
cyklar klaras upp" eller "Polisen tvingas strunta i brott".
Vi har i Sverige en välutbildad och duktig poliskår, med engagemang i sitt
arbete. Polisens uppgifter är viktiga och många gånger svåra, och därför
behöver polisarbetet allt stöd. Det är dock omöjligt att lösa uppgifterna med
de alltför knappa resurser som polisen har i dag.
Om vi ser tillbaka under ett visst antal år så är det också klart att brotts-
ligheten blivit mera kvalificerad i takt med samhällsutvecklingen i övrigt.
Nya tekniska hjälpmedel, internationaliseringen och det ökade drogmiss-
bruket är exempel på detta. Denna utveckling måste mötas med effektiva
förebyggande resurser och åtgärder, inte minst när det gäller polisens
möjligheter att förebygga och uppdaga brott. Med begränsade resurser
begränsas också polisens möjligheter att verka förebyggande och i kontakt
med medborgarna.
Antalet brott har ökat mycket kraftigt under några tiotal år. Som exempel
kan nämnas att år 1950 anmäldes 195 261 brott i Sverige. 1970 anmäldes
656 042 brott och 1997 anmäldes 1 196 065 brott. För Jönköpings län är
siffran 16 758 brott för 1970 och 30 319 brott för 1997.
Under de senaste fyra åren har antalet anställda inom polisen i Jönköpings
län minskat från 707 stycken halvårsskiftet 1994 till 638 stycken den 31
december 1997.
Om man ser till polisens organisation i Jönköpings län från polisens
förstatligande 1965 och fram till i dag så har stora förändringar skett. Polisen
har genomgått en långtgående centralisering. Många av förändringarna har
varit väl motiverade men mycket har varit förorsakat av nedskärningar och
resursförsämringar. Centraliseringen har enligt min uppfattning gått för
långt. Och på de flesta platserna i länet saknas polispersonal på
polisstationen största delen av dygnet.
Som exempel kan nämnas att under 1997 ökade våldsbrotten i riket med 3
procent, men med hela 14 procent under årets sista kvartal. Stöldbrotten
ökade med 6 procent. Mest ökade bilbrotten, varav bilstölderna ökade med
14 procent och stölderna ur och från bilar med 13 procent. Bostadsinbrotten
ökade med 9 procent och personrånen med 18 procent.
Det som är gemensamt för alla dessa brott är att de slår direkt mot
människornas vardagsliv. Detta skapar rädsla och otrygghet för många.
Vad som också är allvarligt är att antalet uppklarade brott har sjunkit från
drygt 30 procent 1994 till 21 procent 1996. Denna situation innebär att
endast var femte gärningsman binds till sitt brott och detta leder i sin tur
till
färre dömda brottslingar.
Det är allvarligt när rättsstaten inte kan leva upp till sina åtaganden.
Människornas respekt för såväl rättssamhället som för strafflagstiftningen
undergrävs i ett sådant läge. Detta innebär också att många upplever
situationen sådan att man anser det nödvändigt att ta lagen i egna händer.
Detta har inträffat på många håll där medborgarna själva bevakar sina
bostadsområden eller andra områden som utsatts för brottslig verksamhet.
Vi måste återupprätta människornas tilltro till rättsstaten. Detta kräver bl.a.
följande:
Kriminalpolitiken skall bygga på en helhetssyn. Familjen och skolans roll
står i centrum och detta gäller bl.a. undervisningen och lärandet i vad som är
rätt och fel, ditt och mitt.
För detta behövs en kraftigt ökad medelsförstärkning till polisen under
budgetåren 1998-2000 i förhållande till liggande budgetförslag. Nyanställ-
ning av civil personal måste ske för att frigöra polisresurser till mera
renodlat
polisarbete. Flera poliser måste anställas och utbildningen av polisaspiranter
måste öka. Avbrottet när det gäller nyintagningar vid Polishögskolan har
varit skadlig för kontinuiteten inom poliskåren.
Resursförstärkningarna krävs såväl när det gäller arbete med att förebygga
brott som när det gäller möjligheten att uppdaga och beivra brott.
Centraliseringen inom polis och åklagarväsende har gått för långt.
Antalet anmälda brott:
1950 anmäldes 195 261 brott
1960 anmäldes 297 874 brott
1970 anmäldes 656 042 brott
1980 anmäldes 928 277 brott
1990 anmäldes 1 218 820 brott
1995 anmäldes 1 145 945 brott
1997 anmäldes 1 196 065 brott
För Jönköpings län:
1970 anmäldes 16 758 brott
1980 anmäldes 20 578 brott
1990 anmäldes 32 196 brott
1995 anmäldes 28 227 brott
1997 anmäldes 30 319 brott
Under de senaste åren har antalet polismän och övrig
personal minskat kraftigt beroende på (s)-regeringens
besparingar. I juli 1995 fanns 505 poliser och 169
civilanställda i Jönköpings län, i maj 1998 hade antalet
minskat till 470 poliser och 137 civilanställda. Det är helt
orimligt att minska personalen i ett läge när brottsligheten är
så hög. Nu kommer den ena larmrapporten efter den andra
om ökad brottslighet på olika områden under sommaren,
samtidigt som polisen inte har resurser. Nu måste antalet
poliser och övrig personal öka.
Rättstryggheten på gator och torg är en huvuduppgift för samhället. Nu har
man misslyckats på detta viktiga område. Jag kommer att med kraft arbeta
för ökad rättstrygghet i kommande riksdagsarbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade anslag till polisväsendet.