med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri
Sammanfattning av
regeringens förslag
Regeringen föreslår att trafiknykterhetslagstiftningen skärps
genom att en nollgräns för narkotika i trafiken införs. Den
som framför ett motordrivet fordon, ett tåg eller en spårvagn
med ett narkotiskt ämne i blodet kommer enligt förslaget att
kunna dömas för rattfylleri. Samtidigt föreslås att ett
undantag från nollgränsen införs för den som tagit ett
narkotikaklassat läkemedel i enlighet med läkares ordination
och att frågan om dessa förare har gjort sig skyldiga till
rattfylleri även framdeles skall bedömas enligt nu gällande
regler. Härutöver föreslås att en ny lag införs (lag om
ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken) i
syfte att ge en polisman rätt att genomföra
ögonundersökningar på förare och andra som kan misstänkas
för brott mot bl.a. rattfylleribestämmelserna. Vidare föreslås
att det i sjölagens bestämmelse om grovt sjöfylleri införs en
promillegräns om 1,0 % för det grova brottet. Frågan om att
införa en promillegräns även för s.k. enkelt sjöfylleri bör
enligt regeringen utredas ytterligare.
Moderaternas inställning
Moderata samlingspartiet välkomnar att regeringen nu går
vidare med det reformarbete som inleddes under de
borgerliga regeringsåren i syfte att öka säkerheten i trafiken.
1994 års reform (prop. 1993/94:44, bet. 1993/94:JuU11),
som Socialdemokraterna i opposition motsatte sig på flera
punkter, innebar bl.a. att maximistraffen för grovt rattfylleri
och grovt sjöfylleri höjdes från ett till två års fängelse.
Vidare sänktes promillegränsen för grovt rattfylleri från 1,5
till 1,0. I Brottsförebyggande rådets utvärdering av 1994 års
reform antas reformen i kombination med polisens utökade
kontroller och den uppnådda attitydförändringen hos
allmänheten ha bidragit till senare års påtagliga minskning
av trafikbrottsligheten.
Vad gäller regeringens förslag i den nu aktuella propositionen så ställer vi
oss i stort sett positiva till dessa. Likaså ansluter vi oss till de bedömningar
som regeringen gör rörande behovet av ytterligare utredning avseende de
förslag som nu inte läggs fram. Det handlar bl.a. om förslag från Drogratt-
fylleriutredningen (SOU 1996:26, Droger i trafiken) rörande det kliniska
rattfylleriet (prop. s. 20 f.) och möjligheten att idag införa gränsvärden för
andra trafikfarliga medel än alkohol (prop. s. 21 f.) m.m.
I några avseenden kommer vi dock till en annan slutsats än regeringen.
Förutsättningar för att
upptäcka bruk av narkotika
i trafiken
I propositionen föreslås att det skall införas en nollgräns för
narkotika, med undantag för medicinskt bruk som skett i
enlighet med läkares eller annans behörig receptutfärdares
ordination, men nollgränsen skall endast avse förekomsten
av narkotika i blodet.
I likhet med regeringen anser vi att en sådan begränsning kan komma att
medföra svårigheter när det gäller att fastställa missbruk av vissa narkotiska
substanser som t.ex. LSD och heroin. LSD kan för närvarande bara spåras i
urin, och heroin försvinner ur blodet inom loppet av någon timme medan
däremot spåren av heroin finns kvar längre i urinen. Regeringen motiverar
sin avgränsning till blodprov med att LSD och heroin inte tillhör de vanligast
förekommande drogerna i missbrukssammanhang. Regeringens argument
inger onekligen oro vad gäller regeringens insikter om hur utvecklingen av
drogmissbruket i bl.a. Sverige faktiskt ser ut. För det stora flertalet med
kännedom om narkotikans spridning i vårt land torde det vara väl känt att
bl.a. heroinmissbruket har ökat påtagligt under senare tid. Mot den
bakgrunden borde det rimligen framstå som angeläget att föreslå lagstiftning
som även möjliggör upptäckt av och ingripanden mot drograttfyllerister som
använt heroin.
Enligt vår mening bör de positiva erfarenheter som nu finns inom polisen
av såväl blod- som urinprov vid misstanke om eget bruk av narkotika tas
tillvara fullt ut i den lagstiftning som nu föreslås införas. Riksdagen bör
därför uppdra åt regeringen att snarast återkomma med kompletterande
förslag i denna del.
Ekonomiska konsekvenser
av regeringens förslag
Regeringen konstaterar att de föreslagna ändringarna i
trafikbrottslagen kommer att innebära ökad arbetsbelastning
dels för åklagarna och domstolarna i form av ökad
måltillströmning, dels för polisen - inte minst sjöpolisen -
och för Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelning. Enligt
regeringens bedömning ryms dock myndigheternas ökade
kostnader inom ramen för befintliga anslag. Med hänsyn till
senare års minskade anslag till myndigheterna inom
rättsväsendet ifrågasätter vi om berörda myndigheter kan
hantera de nu aviserade kostnadsökningarna inom befintliga
ramar utan att annan verksamhet blir lidande. I
sammanhanget finns skäl att erinra om att
Socialdemokraterna i opposition med anledning av den
borgerliga regeringens rattfyllerireform ställde sig mycket
tveksamma till den dåvarande regeringens uppskattning av
kostnaden för genomförandet av förslagen. I en reservation
från Socialdemokraterna antogs kostnaderna för bl.a.
åklagarväsendet och domstolarna samt
rättshjälpskostnaderna öka. Vidare framhölls från
socialdemokratiskt håll att det var nödvändigt att göra rejäla
satsningar på sådana åtgärder som syftade till att öka
upptäcktsrisken för trafikbrott. Enbart för det ändamålet
föreslog (s) att en extra satsning på 30 miljoner kronor skulle
göras budgetåret 1994/95 på trafikövervakning och ökat
antal alkoholutandningsprov (se bet. 1993/94:JuU11).
Mot denna bakgrund och med beaktande av att rättsväsendet generellt sett
stod betydligt starkare budgetåret 1994/95 jämfört med i dag utgår vi från att
regeringen i vårens ekonomiska proposition på nytt överväger berörda
myndigheters behov av kompensation för de ökade kostnader som följer av
regeringens förslag i den nu aktuella propositionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär kompletterande förslag rörande
polisens förutsättningar att upptäcka bruk av narkotika i trafiken i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om berörda myndigheternas behov av kompensation i vårens
ekonomiska proposition för de ökade kostnader som följer av förslagen i den
nu aktuella propositionen.
Stockholm den 3 februari 1999
Gun Hellsvik (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Anita Sidén (m)
Cecilia Magnusson (m)
Christel Anderberg (m)
Lars Björkman (m)