Omorganisation av Försvarsmakten pågår och förestår i en
tidigare sällan skådad omfattning. Besparingskrav föranleder
nedläggningar, flyttningar och sammanslagningar av
förband. Vidare har på grund av avkastningskrav på
markanläggningar och lokaler hård press satts på
utnyttjandet av dylika tillgångar. Förut hade varje förband
åtminstone tre olika mässar, en var för underbefäl,
underofficerare och officerare. Dessa mässar drevs då liksom
nu av respektive sällskap för att bereda mässmedlemmarna
möjlighet till samvaro, avkoppling, förtäring, vila och så
vidare. Sällskapen var och är av privaträttslig natur. Hyra för
begagnandet av lokalerna utgick ej, förmodligen eftersom
mässhållningen ansågs vara ett naturligt led i det militära
livet och av godo för förbandet/myndigheten. Verksamheten
har därför kunnat bedrivas på självkostnadsbasis, varvid
kostnaderna för bespisning torde ha varit de drygaste och
förutom donationer torde sällskapen sällan ha kunnat skaffa
sig några större förmögenheter.
Sedan ovannämnda avkastningskrav nyligen införts har även de olika
mässlokalerna måst åsättas ett pris, hyra för nyttjandet. Kostnaden härför har
i vart fall för sådana mässlokaler som är direkt anknutna till ett förband eller
en myndighet kunnat motvägas av att myndigheten/förbandet anslagit mot-
svarande medel till sällskapet. Grunden härför torde vara som förut att det
ligger i Försvarets intresse av olika skäl att mässverksamheten bedrivs. För
Armén och Flygvapnet, som båda har stationära förband, innebär detta
sannolikt blott små problem vid nedläggning, flyttning och sammanläggning,
eftersom då verksamheten på orten antingen upphör (och mässen följaktligen
ej längre behövs), flyttas eller sammanslås, kan mässen på den nya orten ta
emot det gamla mässällsskapet.
För Flottan är emellertid som ofta förhållandena andra. Sjöofficerarna,
(underbefäl och underofficerare kan av naturliga skäl nu bortses), har aldrig
som kollegorna i Armén och Flygvapnet tillhört förband och staber utan
istället stationer, nämligen i Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Eftersom
någon motsvarighet till regements- och flygflottiljsbyggnader, (kanslihus)
med lokaler för mässar ej funnits har de sällskap som bildats på respektive
ställe fått disponera andra lokaler - i Karlskorna redan från början utanför
det militära området och i Stockholm och Göteborg utanförliggande, sedan
det militära området avyttrats. De tre sällskapen är mycket gamla. Sjö-
officerssällskapet i Stockholm bildades 1849, sedan lokalfrågan lösts genom
att sjöministern, amiral Baltzar von Platen, ställde sin tjänstebostad på
Skeppsholmen till förfogande.
Sjöofficerssällskapet i Göteborg bildades 1832 och har sedan dess nyttjat
den nuvarande byggnaden på Nya Varvet för sin verksamhet. Syftet för de
tre sällskapen har från början varit och är alltjämt att bidra till gemenskapen
mellan de officerare som ej ville tillbringa all tid ombord, att bereda
möjligheter till förtäring, läsning och diskussioner. Sällskapen är idag öppna
för alla officerare som tillhör Marinen. De spelar en stor roll för
personalvården och för sammanhållningen av yrkesofficerarna med reserv-
och värnpliktsdito, en roll som de förbandsanknutna mässarna har svårt att
fylla.
Förutsättningarna för sällskapens traditions- och kulturbevarande verksam-
het, (alla tre mässbyggnaderna är kulturminnesmärkta), har radikalt ändrats
av de skäl som inledningsvis nämndes. Det gäller i viss mån även liknande
sällskap på garnisonsorter som Växjö, Uddevalla och Borås. I Göteborg, där
Marinen koncentrerat sin verksamhet till KA4:s område på Käringberget,
återstår nu av försvarets 300-åriga närvaro på Nya Varvet endast Sjöofficers-
sällskapets mässbyggnad. Sedan marinkommandochefen funnit att hans
behov av mässhållning kan tillgodoses av den på MKV:s område belägna
mässen vill han ej längre försvara att kostnader nedläggs på Sjöofficers-
mässen. MKV har därför meddelat Fortverket, som svarar för alla byggnader
som erfordras för det militära försvaret, att byggnaden ej längre erfordras för
militärt ändamål. Det åligger då Fortverket att försälja byggnaden till högsta
möjliga pris. Som ovan anmärkts har Sjöofficerssällskapet i Göteborg ej haft
anledning och kanske ej heller möjlighet att bygga upp en förmögenhet,
varigenom fastigheten skulle kunna förvärvas, så att verksamheten kan
tryggas. Det måste antagas att fastigheten har ett icke föraktligt mark-
nadsvärde på grund av sin belägenhet. Förmodligen kommer fastigheten vid
en försäljning att övergå i privat ägo och antingen bli privatbostad eller
troligen kontor för företag. Därigenom skulle en verksamhet som bedrivits i
närmare 170 år upphöra och en kultur- och personalvård som sällskapet
bedriver ej längre vara möjlig.
Förr eller senare kommer motsvarande situation att uppstå i Stockholm, i
Karlskrona och säkert på flera andra ställen i Sverige.
Behovet av personalvård enligt de riktlinjer som officerssällskapen
bedriver kommer snarare att öka än att minska i en krympande Försvarsmakt.
Den vård av kultur och tradition som sällskapen bedriver genom att
vidmakthålla hus och verksamhet kan icke ersättas. En privatisering innebär
obönhörligen att allmänheten blir helt utestängd. Om å andra sidan
sällskapen bereds möjlighet att till skäligt pris förvärva sina mässlokaler kan
såväl personal- som kultur- och traditionsvård bedrivas ännu under lång tid
framöver i hävdvunna former. Även om en låg köpeskilling av flera lätt
insedda skäl skulle vara angelägen torde en försäljning till nuvarande nyttjare
eller dess legale efterföljare till ett pris motsvarande taxeringsvärdet få
anses
skäligt.
Riksdagen bör således ge regeringen i uppdrag att förbereda lagstiftning
som möjliggör för kultur- och traditionsbevarande försvarsanknutna
organisationer av här nämnt slag att vid förekommande behov och till skäligt
pris förvärva de fastigheter vari de bedriver sin verksamhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förvärv av vissa fastigheter som tillhör Försvarsmakten.