Under senare tid har flera naturkatastrofer inträffat där olika
myndigheter tvistar om vem som har betalningsansvaret eller
om någon över huvud taget har något betalningsansvar för
skador som uppkommer till följd av naturkatastrofer.
Så har exempelvis varit fallet vid Göta älv. Där inträffar mellan tre till fem
skred årligen, alltifrån mindre släppor till större skred där bebyggelse hotas.
I
samband med ett av de större skreden 1993 vid Agnesberg tillsatte
regeringen en särskild utredningsman. Denne kom slutligen fram till att
ingen verksamhet i eller kring älven kunde anses vara den direkta och enda
orsaken till skredet och att det skulle ses som en naturolycka. Många
inblandade parter som skyller ansvaret på varandra i det akuta skedet
fördröjer insatser och ökar oron och osäkerheten hos de enskilt drabbade.
I Mellansverige och på västkusten har häftiga skyfall under senare tid
orsakat översvämningar med skador på enskild egendom, där ansvars-
frågorna varit oklara. I norra Sverige har snabb snösmältning orsakat
vårfloder med skador på såväl offentlig som enskild egendom. Så tog
exempelvis vårfloden med sig bron över Marsån vid Fatsjöluspen i
Vilhelmina kommun 1995. Eftersom vägen och bron var enskild uppstod
långa diskussioner om betalningsansvaret. Den enda familj som satt isolerad
på fel sida om ån fick genomlida mycket osäkerhet och vånda innan
finansieringen av en ny bro slutligen löstes.
För de enskilt drabbade vid rasen i Vagnhärad var oron och osäkerheten
stor om vem som skulle att ta det ekonomiska ansvaret. Det förefaller själv-
klart att det är staten som står ansvarig gentemot den enskilde när det
inträffar naturkatastrofer. Så blir oftast också slutresultatet. Innan slutliga
uppgörelser är färdiga uppstår emellertid mycken osäkerhet och oro för den
enskilda. Ibland till och med fördröjs insatser på grund av tvister mellan och
inom myndigheter om vem som skall göra vad. Räddningsverket står alltid
för den akuta insatsen - men sedan?
I många andra länder, exempelvis i vårt grannland Norge, finns inrättat
katastroffonder för att förbättra myndigheternas handlingskraft. Det är
givetvis så att de statliga verken, ju mer pressade de blir av besparingskrav,
får en minskad beredvillighet att utan extra ersättning åtgärda skador som
uppkommit på grund av naturkatastrofer. Detta betyder i sin tur att enskilda
människor kommer i kläm i onödan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om att inrätta en
katastroffond i enlighet med vad som anförts i motionen.