Sverige har under senare år direkt eller indirekt drabbats av
flera katastrofer och masskadehändelser. Flera av de
katastrofer som drabbat vårt land har komplicerats av att de
har involverat resande, de drabbade har alltså haft sin hemort
på annan plats än där traumat inträffat och har därigenom
inte tillgång till sitt vanliga nätverk, vilket medför ökad
utsatthet.
Den finska katastrofgruppen har t ex beräknat att inte mindre än 8.000
människor var ögonvittnen till räddningsarbetet vid Estonias förlisning.
Behovet av att snabbt ha tillgång till psykologisk expertis som kan hantera
denna typ av traumatiska kriser är överhängande för att lindra
påfrestningarna för dem som drabbats och förhindra att psykiska symptom
utvecklas hos den enskilde. Förutom det individuella lidandet riskerar
belastningen på samhällets hjälpapparat att bli stor, om inte rätt åtgärder
sätts
in i tid.
I flera länder i Europa och i alla de nordiska länderna finns därför
nationella, högspecialiserade grupper, som ansvarar för de psykologiska
insatserna i händelse av kriser, katastrofer och liknande. I Sverige saknas
dock fortfarande ett nationellt program och en nationell expertgrupp för
psykologiskt omhändertagande i samband med katastrofer.
En sådan grupp skulle, förutom att vara en direkt insatsgrupp vid en
nationell katastrof, kunna
- medverka vid planering av samhällets insatser vid katastrofer t ex
utifrån de scenarier som diskuterades i Hot och Risk-utredningen,
-
- nvändas till handledning och utbildning,
-
- ta hand om personer i lokala krisgrupper som indirekt riskerar att
drabbas eller har drabbats,
-
- förhindra att personer som själva är drabbade av en katastrof inte i sin
yrkesroll förväntas ta hand om andra drabbade,
-
- användas vid insatser utomlands där svenska hjälporganisationer
deltar,
-
- delta vid planering och uppbyggnad av organisation och struktur i ett
totalförsvar vad gäller såväl krig som samhällets sårbarhet i övrigt.
-
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att inrätta en nationell expertorganisation för
psykologiskt omhändertagande av offer för katastrofer.