Statens fastighetsverk, SFV, bildades 1 oktober 1993 och
förvaltar stora landområden, som ägs av staten. Det gäller
främst markområden väster om odlingsgränsen i Lappland,
renbeteslanden i Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna,
kronoholmar utmed hela den svenska kusten samt de
statsägda delarna av de skyddade Norrlandsälvarna med
biflöden. Även mark kring slott och kungsgårdar ingår i
förvaltningsansvaret. Drygt sex miljoner hektar mark, varav
300 000 hektar är brukningsbar skog, gör Statens
fastighetsverk till Sveriges största markförvaltare, sett till
arealen.
I samband med ombildningen av Domänverket gjordes en uppdelning i
fyra kategorier av de områden som hade särskilda naturvärden: national-
parker, naturreservat, domänreservat och s.k. oskyddad domänmark.
Nationalparker och de områden som under de kommande åren skulle komma
att ombildas till naturreservat skulle förvaltas av Naturvårdsverket. SFV
skulle överta förvaltningen av de övriga skogarna som skulle kvarstå i statens
ägo.
Behovet av skyddad mark
Vid sammanslagningen och senare utförsäljningen av statens
aktier i Assi Domän AB förde bland andra
miljöorganisationer och Skogsägarnas Riksförbund fram
synpunkter om behov av att undanta ytterligare mark för
naturvårdens behov. Det fördes också fram krav på en
genomgång av all mark för att kunna undanta särskilt
skyddsvärd mark innan utförsäljningen gjordes. Detta skedde
ej, vilket har påtalats av Riksdagens revisorer i rapporten
1996/97:4.
Största delen av den skogsmark vars förvaltning övertogs av SFV ligger
som tidigare nämnts väster om odlingsgränsen i Lappland, renbeteslanden i
Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna. Dessa områden tillhör rennäringens
året-runt-marker och ligger i. områden med s.k svårföryngrad skog. Det
innebär att det krävs ett stort mått av skogsbrukskunnande och kännedom om
skogens naturvärden för att avverkningar ska kunna företas i svårföryngrade
områden. De stora misstag som gjordes under 60-talet, med stora kalhyggen,
där ingen ny skog har kunnat fås att växa, så kallade historiska impediment,
förskräcker. Sådana misstag får aldrig ske igen.
Under senare tid har SFV kritiserats för stora avverkningar i svårföryngrad
skog med höga naturvärden i södra Lappland. Det visar sig att SFV inte
förrän denna sommar 1998, påbörjat inventeringar av naturvärden i dessa
områden. Det måste anses anmärkningsvärt att naturvärdesinventeringar
kommit igång först 5 år efter det att verket bildades och 4 år efter ikraft-
trädandet av den nya skogsvårdslagen.
En av orsakerna till avverkningarna torde vara de avkastningskrav som
staten ålagt SFV och som innebär att man på verket gjort bedömningen att
halva tillväxten skall avverkas. Det kan inte vara rimligt att ålägga ett
statligt
verk avkastningskrav som leder till att skogsvårdslagens miljömål riskerar att
överträdas. Regeringen bör därför få i uppdrag att ompröva SFV:s avkast-
ningskrav.
Det är också nödvändigt att staten på sina egna markområden är före-
dömen när det gäller miljöhänsyn. Därför bör regeringen ge sådana instruk-
tioner till SFV att inventeringar av naturvärden och skyddsvärda biotoper
skyndsamt genomförs samt att skogsinnehavet certifieras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ompröva SFV:s avkastningskrav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen ger sådana instruktioner till SFV att inventeringar
av naturvärden och skyddsvärda biotoper skyndsamt genomförs samt att
skogsinnehavet certifieras.