med anledning av prop. 1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelseregler
Efter många förseningar föreslår regeringen i propositionen
till slut att de svenska försäkringsrörelsereglerna skall börja
moderniseras. Vi välkomnar att denna förändring nu kan
påbörjas. De föreslagna avregleringarna förstärker svenska
försäkringsbolags möjligheter att hävda sig på en alltmer
konkurrensutsatt marknad.
Regeringens senfärdighet i beredningen av ärendet har dock lett till att
värdefull tid för försäkringsbolagen att vidareutveckla sina produkter gått
förlorad. Det är en negativ effekt, som i slutändan vanliga försäkringskonsu-
menter får bära bördan av. Mot denna bakgrund är det av största vikt att nu
föreslagna inledande förändringar kan genomföras enligt plan.
Trots den utdragna beredningsprocessen har tyvärr regeringen avstått från
att ta ställning i en lång rad frågor som är av stor vikt för försäkrings-
marknaden. Regeringen hänvisar i några fall till beredningen av försäkrings-
rörelseavtalslagen, medan i andra lägen viktiga beslut skjuts på framtiden
utan direkta hänvisningar till pågående beredningsarbete. Det förstärker
intrycket av senfärdighet, när viktiga frågor lämnas obesvarade trots den
långa beredningstiden. För detta förtjänar regeringen kritik.
En modern
försäkringsmarknad
De finansiella marknaderna är stadda i snabb förändring. På
nästan inget annat område i samhället har globaliseringen
och den moderna tekniken så i grunden förändrat
förutsättningarna för näringsverksamhet och synen på
kunden som inom den finansiella sektorn. En tydlig
branschglidning närmar verksamheter som traditionellt varit
åtskilda. Bankerna erbjuder försäkringar och
försäkringsbolagen erbjuder banktjänster. Det tidigare
outvecklade svenska hushållssparandet har i takt med det
utökade utbudet av sparandealternativ och värdeutvecklingen
på främst aktier och därtill relaterade instrument vuxit i
omfattning. Det har skapat en helt ny konkurrens om
spararnas pengar. Inte sällan integreras dessutom i dag
sparande och försäkringslösningar.
De fria kapitalrörelserna inom Europasamarbetets inre marknad har öppnat
för internationell konkurrens. Svenska sparare eller försäkringskunder är inte
längre hänvisade enbart till inhemska lösningar. Detta har lett till en för
vanliga konsumenter mycket gynnsam situation, där stora ansträngningar
görs för att förbilliga erbjudna tjänster, höja avkastningen på insatt kapital
och förbättra informationen om utförd förvaltning.
Branschglidningen är endast i sin linda. Det kan ännu bara spekuleras
kring vad den fortsatta utbyggnaden av Internetanvändningen kan leda till
vad avser olika finansiella tjänster. Finansmarknaden är inne i en dynamisk
utvecklingsprocess, som för den enskilde konsumenten är nästan enbart
positiv.
Den största risken för konsumenten och för möjligheterna att få fler jobb
inom den finansiella sektorn i Sverige är att statsmakten behåller eller inför
nya regleringar som skapar ogynnsamma konkurrensförhållanden för vårt
land. Detta gäller såväl skatteregler som övriga typer av kostnadsdrivande
regleringar. Huvudprincipen bör vara att för en global kapitalmarknad
behövs vissa gemensamma regelverk och en till följd av goda konkurrens-
förhållanden väl utvecklad kundorienterad syn på konsumenten. Nationella
särregleringar bör hållas till ett minimum, och alltid belysas ur ett kon-
sument- och sysselsättningsperspektiv, innan de genomförs eller behålls.
Statsmakten bör vara särskilt försiktig när det gäller regleringar som träffar
verksamhet som är stadd i snabb förändring. Det som ses som en lösning
idag kan mycket väl bli ett problem i morgon. Demokratins inbyggda, helt
nödvändigt långsammare sätt att fatta beslut kan felaktigt använt förstöra
arbetstillfällen och driva kapital ur landet. Ansvaret vilar därför tungt på den
som hävdar nödvändigheten av olika former av regleringar att beakta
konsekvenserna av sina förslag.
I propositionen lämnar regeringen i flera fall inget tydligt besked eller
väljer att behålla regleringar som vi menar tjänat ut.
Konsolideringsfonden
Regeringen gör skillnad på vinstutdelande och icke
vinstutdelande bolag vad avser möjligheten att göra
avsättningar till en konsolideringsfond.
Konsolideringsfonden i ett icke vinstutdelande bolag stärker
bolagets konsolidering och är tänkt att tjäna som en buffert.
Bolaget behöver aldrig misstänkas för att avsatta medel inte
kommer försäkringstagarna till del. Detta är dock inte fallet,
om även vinstutdelande bolag skulle tillåtas att göra
avsättningar till en konsolideringsfond, som
redovisningsmässigt hänförs till det egna kapitalet, varför
denna möjlighet avvisas.
Regeringens förslag kan sägas skapa en konkurrensfördel för icke vinst-
utdelande ömsesidiga bolag. Försäkringsförbundet hävdar i sitt remissvar att
konkurrensnackdelen för vinstutdelande bolag är så stor att den produkt-
utveckling som lagen avser att uppmuntra i praktiken går förlorad till följd av
denna åtskillnad.
Regelverket måste garantera den enskilde försäkringstagaren bästa och
billigaste utbud av försäkringsprodukter. Regeringens gränsdragning blir då
väl skarp. Att däremot rakt av föreslå att även vinstutdelande bolag skulle få
göra avsättningar till en konsolideringsfond skulle kunna öppna för att
försäkringstagarnas pengar slussas över till försäkringsbolagens ägare på ett
olämpligt sätt. Vi vill därför förorda en mellanväg.
Lagen bör stadga att ett vinstutdelande livförsäkringsbolag äger rätt att
avsätta premiemedel till en konsolideringsfond, som får användas som
buffert efter det att de fonder som aktieägarna skapat tagits i anspråk. Det
förutsätter också att det vinstutdelande livförsäkringsbolaget på ett utförligt
sätt informerat sina kunder om förekomsten av en konsolideringsfond i
verksamheten och om hur den kan komma att användas i olika lägen. På
detta vis utjämnas konkurrensförhållandena. Även vinstutdelande bolag kan
förbättra sin konsolidering utan att belasta aktieägarna för mycket, samtidigt
som försäkringstagarnas intressen tillvaratas. Den föreslagna lagstiftningen
bör i denna del ändras i enlighet med vad som här förordats, och det torde
ankomma på utskottet att utforma den lagtekniska lösningen.
Placeringsreglerna
Vi anser att gällande placeringsregler, som skall skuldtäcka
de försäkringsåtaganden som kunden inte själv står risken
för, är sprungna ur en förgången tid. Det bör inte ankomma
på lagstiftaren att stipulera exakta procentgränser för
försäkringsbranschens interna riskspridning.
Livförsäkringarna är långsiktiga till sin karaktär och
konkurrerar dessutom idag med sparalternativ, för vilka inga
placeringsbegränsningar gäller. Det följer dessutom av
matchningsprincipen att försäkringsbolagen inte kan tillåta
sig stor riskexponering i sin placeringsprofil. God
konkurrens och den utökade upplysningsplikten räcker för
att skydda försäkringstagarna. Nuvarande
procentbegränsningar till 25 procents innehav av såväl aktier
i publika bolag som fastigheter är ingen garanti för en
fullgod riskspridning. Tvärtom kan det leda till för
försäkringskunderna ofördelaktiga omviktningar, när olika
innehav skiftar i värde.
Regeringen öppnar i propositionen för vidare utredning i ärendet men
väljer att behålla nuvarande regler. Här borde nu en förändring ha föreslagits.
Sverige bör inte ha stramare regler än vad som gäller i övriga Europa.
Försäkringsutredningens föreslagna höjningar av tillgångsbegränsningarna
vore då ett naturligt första steg, även om vi menar att denna typ av
placeringsbegränsningar borde tas bort helt och hållet.
Till detta kommer Försäkringsförbundets begäran att få använda derivat-
instrument för att hantera risker på balansräkningens skuldsida. Även detta
bör tillåtas i den nya lagstiftningen. Moderna derivatinstrument sänker
kostnaderna och bidrar till en bättre riskspridning. Det är till fördel för
försäkringskonsumenterna.
5-procentsregeln
Nuvarande begränsning för ett försäkringsbolag att - utan
Finansinspektionens medgivande - inneha en större andel av
ett allmänt aktiebolag än fem procent av rösterna har
tillkommit för att säkerställa att försäkringsbolagen inte får
ett alltför dominerande inflytande över enskilda aktiebolag.
Denna placeringsregel skiljer sig därför på många sätt från
de tidigare nämnda reglerna, vars syfte mest är att styra
riskspridningen. I detta fall handlar det mer om
inflytandefrågor i enskilda bolag.
Regeringen utpekar regelns utformning som olämplig men föreslår inte
heller här några förändringar. Regelns förenlighet med EG-rätten prövas för
närvarande hos EG-domstolen. Regeringen väljer att avvakta utslaget.
Regleringen kan sägas vara orimlig på det viset att utländska försäkrings-
bolag är oförhindrade att placera upp till 100 procent av värdet i svenska
aktiebolag. Ägarbegränsningen kan också sägas begränsa tillgången på
riskkapital för de minsta allmänna aktiebolagen. Detta talar för att en
förändring bör göras.
Det är dock inte okomplicerat för livförsäkringsbolag att börja axla ett mer
omfattande ägaransvar i enskilda bolag. Det blir i praktiken försäkrings-
tagarnas pengar som satsas i företag, där i värsta fall betydande resurser kan
behöva sättas in för att uppfylla ägaransvaret. Ett försäkringsbolag bör kunna
lämna ett investeringsobjekt som börjar gå dåligt för att kunna uppfylla
rimliga förväntningar om ett sunt riskbeteende. Ett betydande ägaransvar
försvårar den typen av riskhantering. Försäkringsbolagen hamnar i målkon-
flikter och ställs inför strategiska beslut av en typ som är artfrämmande för
försäkringsspecialister.
Det ökade institutionella ägandet av de bolag som är registrerade på den
svenska börsen har diskuterats till och från. Det har då påpekats att såväl det
institutionella som det utländska ägandet är skattemässigt gynnat framför
svenska medborgares möjligheter att äga andelar i svenska aktiebolag. Detta
har lett till en obalans i ägarprofilen på den svenska börsen. Långsiktigt
ägaransvar är missgynnat på bekostnad av mer kortsiktigt institutionellt
investeringskapital.
Lösningen på detta problem är inte att uppmuntra olika institutionella
placerare att från sin skattegynnade position börja att i konflikt med sin
kärnverksamhet ta aktivt ägaransvar för en lång rad bolag. Den förändring
som måste till är istället att upphöra med den skattediskriminering som
svenska direktägande småsparare och investerare drabbas av då de söker ett
mer direkt inflytande över börsbolag.
En förändring av denna begränsningsregel bör därför sammanfalla med
andra förändringar som uppmuntrar långsiktigt individuellt sparande i aktier.
Skälighetsprincipen och den
obligatoriska trafik-
försäkringen
Regeringen föreslår att skälighetsprincipen tills vidare skall
bli kvar vad gäller den obligatoriska trafikförsäkringen. Det
förhållandet att försäkringsinnehavet är obligatoriskt kan
dock inte enligt vår mening läggas till grund för att behålla
en kostnadsdrivande reglering. Skälighetsprincipen borde
avvecklas även i detta fall.
Flyttningar av
livförsäkringssparande
I propositionen förs ett resonemang, som vi kan stödja, om
svårigheten att tillåta flyttningar av livförsäkringssparande
mellan olika bolag. Vi anser dock att framtida regelverk bör
tillåta att livförsäkringsprodukter utvecklas där flyttningar
möjliggörs utan skattekonsekvenser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att öppna möjlighet även för vinstdelande
försäkringsbolag att avsätta medel till konsolideringsfond i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa nu gällande placeringsbegränsningar vad
avser innehav i publika bolag och fastigheter i livförsäkringsbolag i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att tillåta användande av derivatinstrument för
hantering av livförsäkringsbolagens skuldsida i balansräkningen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förändring av gällande femprocentsregel,
5. att riksdagen beslutar att avskaffa skälighetsprincipen även för den
obligatoriska trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttning utan skattekonsekvenser av livförsäkringar mellan
bolag.
Stockholm den 25 mars 1999
Lars Tobisson (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Anna Åkerhielm (m)
Gunnar Axén (m)
Catharina Hagen (m)
Per Bill (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Bo Lundgren (m)
Margit Gennser (m)