En av våra främst uppgifter är att verka för att barn skyddas
mot ekonomiskt utnyttjande och skadligt arbete samt sådant
som hindrar barns utbildning eller äventyrar barns fysiska,
psykiska, andliga eller moraliska eller sociala utveckling. Vi
vill att barnkonventionens principer ska genomsyra vårt
handlande både nationellt och internationellt. Det är viktigt
att de 250 miljoner barn som arbetar får det bättre.
Sverige är djupt engagerat i arbetet kring barnarbete. Förra året hölls en
konferens i Stockholm med företrädare för internationella organisationer,
myndigheter, arbetsmarknadens parter, forskare, intresseorgansationer och
media. Och den 12 juni arrangerade Utrikesdepartementet ett upptaktsmöte
för översyn av barnfrågor med disskussion, dialog och debatt om barnens
rättigheter och livsvillkor i ett globalt perspektiv, det vill säga att frågan
om
barnarbete ingick i dagordningen. Vidare har svenskt stöd getts till ILO-
konventionsarbetet och för social märkning av varor.
Men det är svårt att studera barnarbete då de berörda länderna ofta inte har
någon tillgänglig statistik och de ansvariga företagen knappast har något
intresse av att tala om i vilken utsträckning de använder sig av barnarbete.
Och när det hettar till i debatten ser vi ofta att det formella ansvaret
skjutits
från det berörda företaget vidare ner till de mer svåråtkomliga små under-
leverantörerna. Vidare har det framkommit att barnfamiljer bor och arbetar
inne på själva fabriken samt att det finns legotillverkning i hemmen som
underleverantörer inte redovisar. Så även om det formella ansvaret inte
tydliggörs så kan aldrig till exempel de stora svenska företag som figurerat i
debatten på ett negativt sätt, skjuta ifrån sig sitt moraliska ansvar.
För mig är det en obehaglig dubbelmoral att samtala om barnarbete
samtidigt som det rum man sitter i är inrett med produkter som, liksom
kläderna man bär, kanske kommer från just de företag som utnyttjar barn.
Men vem knyter idag ihop upphandling med barnarbete? Vilken kommun,
vilket landsting och vilken statlig uppköpare kräver idag av företagen en
"Code of Conduct" vid sina upphandlingar?
Dock har Europeiska kommissionen tidigare under året i ett meddelande
om offentlig upphandling inom Europeiska unionen tagit upp frågan om
upphandlande enheter kan ta hänsyn till sociala eller arbetsmarknadspolitiska
målsättningar. Kommissionen anser att gällande upphandlingsregler gör det
möjligt att ställa krav på att dessa regler skall tillämpas, till exempel
lagstiftning grundad på konventionen från ILO. Upphandlingsdirektiven
tillåter således att anbudssökande eller anbudsgivare som brutit mot gällande
lagstiftning på området utesluts, det vill säga att de inte får lämna anbud.
Vidare kan upphandlande enhet ställa krav som skall gälla under
avtalstiden och som är av social karaktär. Dessa kan till exempel syfta till att
skydda vissa missgynnade grupper. Kommissionen har också påpekat att
offentlig upphandling kan utgöra ett medel för att påverka ekonomiska
aktörers agerande, under förutsättning att de begränsningar som följer av
gemenskapsrätten beaktas, samt uppmanat medlemsländerna att använda sitt
inflytande som inköpare till att fullfölja sociala och arbetsmarknadspolitiska
mål. Den svenska regeringen har inte ställt sig avvisande till att framdeles
använda sociala hänsynstaganden inom svensk upphandling. Själv anser jag
att vi snarast även måste lägga till upphandlingskrav bland instrumenten mot
barnarbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktivt verka för att företag som utnyttjar barn skall uteslutas
vid offentlig upphandling.