En av våra främst uppgifter är att verka för att barn skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och skadligt arbete samt sådant som hindrar barns utbildning eller äventyrar barns fysiska, psykiska, andliga eller moraliska eller sociala utveckling. Vi vill att barnkonventionens principer ska genomsyra vårt handlande både nationellt och internationellt. Det är viktigt att de 250 miljoner barn som arbetar får det bättre.
Sverige är djupt engagerat i arbetet kring barnarbete. Förra året hölls en konferens i Stockholm med företrädare för internationella organisationer, myndigheter, arbetsmarknadens parter, forskare, intresseorgansationer och media. Och den 12 juni arrangerade Utrikesdepartementet ett upptaktsmöte för översyn av barnfrågor med disskussion, dialog och debatt om barnens rättigheter och livsvillkor i ett globalt perspektiv, det vill säga att frågan om barnarbete ingick i dagordningen. Vidare har svenskt stöd getts till ILO- konventionsarbetet och för social märkning av varor.
Men det är svårt att studera barnarbete då de berörda länderna ofta inte har någon tillgänglig statistik och de ansvariga företagen knappast har något intresse av att tala om i vilken utsträckning de använder sig av barnarbete. Och när det hettar till i debatten ser vi ofta att det formella ansvaret skjutits från det berörda företaget vidare ner till de mer svåråtkomliga små under- leverantörerna. Vidare har det framkommit att barnfamiljer bor och arbetar inne på själva fabriken samt att det finns legotillverkning i hemmen som underleverantörer inte redovisar. Så även om det formella ansvaret inte tydliggörs så kan aldrig till exempel de stora svenska företag som figurerat i debatten på ett negativt sätt, skjuta ifrån sig sitt moraliska ansvar.
För mig är det en obehaglig dubbelmoral att samtala om barnarbete samtidigt som det rum man sitter i är inrett med produkter som, liksom kläderna man bär, kanske kommer från just de företag som utnyttjar barn. Men vem knyter idag ihop upphandling med barnarbete? Vilken kommun, vilket landsting och vilken statlig uppköpare kräver idag av företagen en "Code of Conduct" vid sina upphandlingar?
Dock har Europeiska kommissionen tidigare under året i ett meddelande om offentlig upphandling inom Europeiska unionen tagit upp frågan om upphandlande enheter kan ta hänsyn till sociala eller arbetsmarknadspolitiska målsättningar. Kommissionen anser att gällande upphandlingsregler gör det möjligt att ställa krav på att dessa regler skall tillämpas, till exempel lagstiftning grundad på konventionen från ILO. Upphandlingsdirektiven tillåter således att anbudssökande eller anbudsgivare som brutit mot gällande lagstiftning på området utesluts, det vill säga att de inte får lämna anbud.
Vidare kan upphandlande enhet ställa krav som skall gälla under avtalstiden och som är av social karaktär. Dessa kan till exempel syfta till att skydda vissa missgynnade grupper. Kommissionen har också påpekat att offentlig upphandling kan utgöra ett medel för att påverka ekonomiska aktörers agerande, under förutsättning att de begränsningar som följer av gemenskapsrätten beaktas, samt uppmanat medlemsländerna att använda sitt inflytande som inköpare till att fullfölja sociala och arbetsmarknadspolitiska mål. Den svenska regeringen har inte ställt sig avvisande till att framdeles använda sociala hänsynstaganden inom svensk upphandling. Själv anser jag att vi snarast även måste lägga till upphandlingskrav bland instrumenten mot barnarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivt verka för att företag som utnyttjar barn skall uteslutas vid offentlig upphandling.
Stockholm den 12 oktober 1998
Carina Hägg (s)