Lagen om offentlig upphandling, LOU, har lett till mycket
bekymmer i samhället. De stora upphandlarna kommunerna
och landstingen har i olika omgångar påkallat förändringar i
regelsystemet. Sådana krav har även kommit från företrädare
för näringslivet. Den socialdemokratiska regeringen har inte
velat tillmötesgå dessa krav, utan uppdragit åt
Kommunförbundet och Landstingsförbundet att vidta
åtgärder så att deras medlemmar får en bättre kunskap och
förmåga att hantera regelsystemet. Underförstått är det inget
fel på lagstiftningen. Åtgärder för att skärpa de statliga
upphandlarnas kompetens har uteblivit. Exemplets makt är
med största sannolikhet lika effektivt i detta sammanhang
som inom andra områden. Vi anser därför att staten inom
detta område bör bli normbildare.
Givetvis handlar frågan inte enbart om att höja kvalitén och bilda norm.
Rent krasst handlar det även om ekonomi. Bedömare hävdar möjliga
besparingar på minst 5 procent av upphandlingsbeloppen årligen under den
närmaste treårsperioden.
För att påskynda en effektivisering och utveckling av den offentliga
upphandlingen bör ägaren, staten, ställa preciserade och högt ställda krav på
statliga verk och myndigheter. Detta kan exempelvis göras genom krav på
program för genomförande av kvalitetssäkring av upphandling i enlighet med
internationella kvalitetskrav eller liknande. Därigenom skulle även den
statliga kontrollen kunna underlättas.
Att offentliga verksamheter är minst lika effektiva vad gäller upphandling
som näringslivet är ett rimligt krav. Kan förebilder skapas torde ytterligare
effekter i samhället uppnås.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvalitetssäkra offentlig upphandling.