Lagen om offentlig upphandling, LOU, har lett till mycket bekymmer i samhället. De stora upphandlarna kommunerna och landstingen har i olika omgångar påkallat förändringar i regelsystemet. Sådana krav har även kommit från företrädare för näringslivet. Den socialdemokratiska regeringen har inte velat tillmötesgå dessa krav, utan uppdragit åt Kommunförbundet och Landstingsförbundet att vidta åtgärder så att deras medlemmar får en bättre kunskap och förmåga att hantera regelsystemet. Underförstått är det inget fel på lagstiftningen. Åtgärder för att skärpa de statliga upphandlarnas kompetens har uteblivit. Exemplets makt är med största sannolikhet lika effektivt i detta sammanhang som inom andra områden. Vi anser därför att staten inom detta område bör bli normbildare.
Givetvis handlar frågan inte enbart om att höja kvalitén och bilda norm. Rent krasst handlar det även om ekonomi. Bedömare hävdar möjliga besparingar på minst 5 procent av upphandlingsbeloppen årligen under den närmaste treårsperioden.
För att påskynda en effektivisering och utveckling av den offentliga upphandlingen bör ägaren, staten, ställa preciserade och högt ställda krav på statliga verk och myndigheter. Detta kan exempelvis göras genom krav på program för genomförande av kvalitetssäkring av upphandling i enlighet med internationella kvalitetskrav eller liknande. Därigenom skulle även den statliga kontrollen kunna underlättas.
Att offentliga verksamheter är minst lika effektiva vad gäller upphandling som näringslivet är ett rimligt krav. Kan förebilder skapas torde ytterligare effekter i samhället uppnås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvalitetssäkra offentlig upphandling.
Stockholm den 22 oktober 1998
Elizabeth Nyström (m) Lars Hjertén (m)