Försäkringsbranschen är i dag inne i en snabb utveckling och
internationalisering. Med denna nya och mer globala
marknadssituation skärps konkurrensen. Därmed ökar kraven
på att den svenska lagstiftningen följer med i utvecklingen så
att det inte uppstår snedvridningar på marknaden genom
dröjsmål i regelanpassningen. Att den svenska lagstiftningen
följer den internationella är viktigt såväl för de svenska
aktörerna som för försäkringstagarna.
Tyvärr har viktigt lagstiftningsarbete på försäkringsområdet dragits i
långbänk av den nuvarande regeringen.
De två lagar som utan jämförelse är av störst betydelse för branschen är
försäkringsrörelselagen (FRL) och försäkringsavtalslagen (FAL). Båda är
föremål för översyn sedan mycket lång tid - FRL i Finansdepartementet och
FAL i Justitiedepartementet.
Försäkringsrörelselagen
(FRL)
Reglerna för försäkringsbolags rörelse har varit föremål för
översyn under lång tid, senast av Försäkringsutredningen
som fick sina direktiv 1990 av statsrådet Erik Åsbrink.
Utredningen skulle med förtur behandla frågor som
sammanhängde med den europeiska integrationen.
Direktiven var även i övrigt omfattande. De syftade allmänt
till att skapa mer rationella och moderna rörelseregler för
försäkringsbolagen och ta bort hinder som hämmar
effektiviteten i branschen.
Försäkringsutredningen har lagt fram tre delbetänkanden, av vilka de två
första har resulterat i anpassning av rörelsereglerna till EG:s försäkrings-
direktiv. De senaste ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1995.
Slutbetänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3 (SOU 1995:87) har ännu
inte resulterat i proposition, trots att remissbehandlingen av förslaget
avslutades redan i mars 1996 och trots att regeringen i januari i år aviserade
en proposition om reformerade försäkringsrörelseregler till den 25 maj i år. I
propositionsförteckningen för hösten 1998 återfinns inte någon proposition i
frågan. I stället har regeringen skickat ut en ny departementspromemoria
(Reformerade försäkringsrörelseregler Ds 1998:45) - med justeringar av
Försäkringsutredningens förslag - på remiss. Enligt promemorian föreslås
den nya försäkringsrörelselagen träda i kraft den 1 januari 2000, vilket inne-
bär en avsevärd försening.
Försäkringutredningen föreslår flera viktiga lagändringar för att svenska
bolag skall kunna konkurrera på lika villkor med försäkringsbolag i vår
omvärld och erbjuda försäkringstagarna ett stort urval av produkter. Bland
annat föreslås att utdelningsförbudet i livförsäkringsaktiebolag avskaffas. Ett
lagfäst förbud att dela ut vinst till aktieägarna i livbolag finns inte i andra
länder. Förbudet försvårar för livbolagen att skaffa externt riskkapital och
minskar möjligheten till produktutveckling och expansion i bolagen. Det
påverkar också nyetableringen av livförsäkringsaktiebolag negativt, vilket
minskar konkurrensen.
Ett annat viktigt förslag från utredningen är att den s.k. skälighets-
principen, som innebär en pris- och produktreglering som saknar relevans i
en fri marknadsekonomi, utmönstras ur lagen. Andra lagregler för att ta till
vara försäkringstagarnas intressen föreslås i stället, t.ex. att livförsäkrings-
tagarnas rätt till bonus läggs fast i försäkringsavtalen. Kraven på villkors-
skälighet och skälighet i skadebehandlingen säkerställs i avtalslagstiftningen.
Femprocentsregeln, som begränsar försäkringsbolags rätt att inneha aktier i
ett och samma bolag till fem procent av röstvärdet för aktierna i det bolaget,
kan enligt utredningen avskaffas. Regeln har bland annat ansetts vara till för
att motverka att försäkringsbolag skall ägna sig åt annan rörelse än försäk-
ringsrörelse. Utredningen påpekar att det finns andra regler i FRL som ger
tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa mot investeringar som står i strid
med försäkringstagarnas intresse. Det kan också starkt ifrågasättas om inte
femprocentsregeln strider mot EG-rätten. Inom EU finns ingen direkt
motsvarighet till regeln. Enligt EG-direktiven på försäkringsområdet får
tvärtom begränsningar inte ske av försäkringsbolagens "fria" medel, d.v.s.
medel som inte svarar mot åtagandena mot försäkringstagarna.
Utredningen föreslår vidare att reglerna för placering av försäkrings-
bolagens tillgångar motsvarande försäkringsåtagandena ytterligare anpassas i
enlighet med EG-reglerna för att ge bättre möjligheter till riskspridning och
bra avkastning på försäkringstagarnas medel.
Ett ytterligare förslag är att försäkringsbolagen ges samma rätt att låna upp
medel som andra företag genom bland annat rätt att utge konvertibler. Som
det nu är diskrimineras försäkringsaktiebolagen i förhållande till alla andra
aktiebolag.
Utredningen anser slutligen att Finansinspektionens tillsyn över försäk-
ringsbolagen skall koncentreras på bolagens soliditet och riskhantering.
Varje försening av de föreslagna ändringarna i försäkringsrörelselagen
innebär att de svenska försäkringsbolagen och deras försäkringstagare miss-
gynnas i den internationella konkurrensen på marknaden. Utdelningsför-
budets slopande, liksom avskaffande av den produktreglering på livför-
säkringsområdet som skälighetesprincipen innebär, skulle ge svenska bolag
möjlighet att tillhandahålla ett större produktutbud.
Försäkringsutredningens förslag till ytterligare reformering av placerings-
reglerna samt avskaffande av femprocentsregeln och vidgade finansierings-
möjligheter genom olika upplåningsformer är också viktiga för att svenska
bolag skall kunna konkurrera på lika villkor med utländska bolag. Att
aktieplaceringar på sikt ger en god avkastning är ett skäl för att speciellt
livförsäkringsbolag med långa placeringshorisonter inte onödigt bör
begränsas i placeringshänseende. Ett avskaffande av femprocentsregeln
skulle dessutom bidra till att ge näringslivet större tillgång på riskvilligt
kapital. Det är oacceptabelt att utländska försäkringsbolag och utländska
pensionsfonder, som det nu är, har större möjligheter att placera i svenska
företag än vad svenska försäkringsbolag har.
Bolagens situation förvärras än mera genom att det långt utdragna arbetet
med FAL ger osäkerhet på produktsidan. Försäkringsbolagen måste i sin
långsiktiga produktplanering ha klart för sig vilka regler som kommer att
gälla.
Försäkringsavtalslagen
När det gäller den avtalsrättsliga delen pågår sedan decennier
ett arbete med att helt ersätta 1927 års lag om
försäkringsavtal (FAL) med en ny lagstiftning.
Försäkringsrättskommittén lade under 1970-talet fram ett
förslag till en konsumentförsäkringslag, vilket låg till grund
för 1980 års lag om skadeförsäkring för konsumenter (KFL).
De avtalsrättsliga frågorna behandlas nu alltså i FAL
(personförsäkring och företagsförsäkring) och KFL
(skadeförsäkring för konsumenter).
Försäkringsrättskommittén presenterade 1986 och 1989
förslag till personförsäkringslag (SOU 1986:56) respektive
skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Sedan förslagen
remissbehandlats, färdigställde Justitiedepartementet under
1993 promemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39).
Även detta förslag har remissbehandlats.
Justitiedepartementet har sedan länge varit inriktat på att ta fram en
lagrådsremiss med förslag till ny försäkringsavtalsrättslig lagstiftning. Något
slutligt lagförslag har dock ännu ej presenterats. Även i detta ärende anser vi
det angeläget att arbetet påskyndas så att ytterligare dröjsmål ej
uppkommer.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till ny
försäkringslagstiftning skyndsamt bör överlämnas till riksdagen för
behandling i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 20 oktober 1998
Lars Tobisson (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Anna Åkerhielm (m)
Gunnar Axén (m)
Catharina Hagen (m)
Per Bill (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Bo Lundgren (m)
Margit Gennser (m)