Pomperipossaeffekterna i det inomkommunala utjämningssystemet
Upphäv
pomperipossaeffekterna i
det inomkommunala
utjämningssystemet
Det av riksdagen genomförda nya inomkommunala inkomst-
och kostnadsutjämningssystemet som infördes 1996 är till
sin effekt tillväxtfientligt och arbetsförstörande. Det står
därför i skarp kontrast till de av regeringen i andra
sammanhang framförda idéerna om ökad sysselsättning och
tillväxt. Systemet måste därför skyndsamt göras mer
tillväxtorienterat än i nuvarande form.
Återupprätta seriefiguren
Robin Hood
I folkmun har företeelsen att ta resurser från en kommun för
att sedan dela ut dem till en annan kommit att kallas Robin
Hood-skatten. Det är starkt missvisande. Seriefiguren Robin
Hood tog från staten i form av den elake prins John och gav
tillbaka pengarna till de invånare som bl a sheriffen av
Nottingham hämtat in dem från. I en av barnfilmens mest
minnesvärda sekvenser utropar broder Tuck "prisa Gud - här
kommer skatteåterbäringen", när Robin Hood återlämnar
pengarna som han hämtat ur prins Johns skattkistor.
Det inomkommunala utjämningssystemet har inte som mål att återföra
resurser till skattebetalarna. Systemet är utformat för att tillfredsställa en
tydlig ideologisk strävan att utjämna de kommunala utdebiteringsnivåerna i
Sverige. Konstruktörerna av detta system har ansett det vara ett problem att
skillnaden i kommunalskatt i Sverige i vissa fall är så stor som 10 kronor, ett
problem som skall åtgärdas genom att tvinga upp kommunalskatten i de
kommuner som har lägst skatt. Löften om att de resurser som efter införandet
har delats ut till högskattekommuner skulle leda till skattesänkningar har inte
infriats. Den socialdemokratiska regeringen låter detta stillatigande ske.
Tillväxtfientliga
pomperipossaeffekter
Strävan att utjämna skattesatserna syns bland annat i att det i
systemet har lagts in att kommuner som har en från sitt
länssnitt avvikande lägre skattesats bestraffas för detta. De
får betala till utjämningssystemet som om de hade intäkter i
nivå med länssnittet, trots att det inte stämmer med
verkligheten. Den ideologiska strävan att tvinga upp skatten i
landets lågskattekommuner har lett till att
inkomstutjämningsdelen har så stark omfördelningseffekt att
den till och med skapar negativa tillväxtincitament i flera av
landets viktigaste tillväxtområden.
I Stockholmsregionen uppträder till följd av detta s k pomperipossaeffekter
i elva kommuner med totalt nära 1,2 miljoner invånare. Kommunerna
förlorar pengar på att förvärvsfrekvensen stiger eller att medborgarna får
höjd lön. Omvänt tjänar kommunen pengar på att arbetslösheten stiger.
Om en person boende i Danderyds kommun går från arbetslöshet till arbete
förlorar kommunen på detta. Låt säga att kommunmedborgaren får en
beskattningsbar årsinkomst på 100.000 kronor. Det innebär att kommunen
får in 15.150 kronor i skatt. Utjämningssystemets pomperipossaeffekter gör
dock att Danderyds kommun till följd av denna ökade inkomst måste betala
18.850 kronor till andra kommuner. Kommunen förlorar 3.700 kronor på att
en av kommuninvånarna har gått från arbetslöshet till arbete.
I Täby kommun som under 90-talet haft en positiv skattekraftsutveckling,
mycket som en följd av en av landets högsta kvinnliga förvärvsfrekvens-
andelar, bidrar inkomstutjämningen till att kommunen skulle vinna på att
uppmuntra denna höga kvinnliga förvärvsfrekvens att närma sig de lägre
nivåer som gäller i övriga delar av landet.
Täby kommun tjänar 10.000 kronor på varje invånare som blir arbetslös.
Omvänt gäller att för varje extra 10.000 kronor som kommunen får in i skatt
får den betala 13.000 kronor till systemet.
I stora delar av Stockholmsregionen gäller till följd av utjämningssystemet
inte längre grundläggande välfärdspolitiska antaganden. Tanken att fler skall
få jobb för att på det viset få in mer i skatteinkomster och därmed säkerställa
välfärdens finansiering och kvalitet har förbytts i en politik där kommuner
som bedriver en framgångsrik företagsetablerings- och arbetsskapande
politik får betala för det via höjda skatter och bantning av den offentlig-
finansierade välfärden.
Höjda skatter ökar
segregationen
Den fortsatta vänstermajoriteten i riksdagen synes innebära
en fortsättning på den tillväxtfientliga utjämningspolitiken i
Stockholms län. Det får nu till effekt att Täby och Danderyd
tvingas höja kommunalskatten. Alla försök att respektera
folkviljan som levererat tydliga moderata majoriteter i dessa
två kommuner omöjliggörs av inkomstutjämningssystemet.
Stora och år för år växande belopp slussas ut ur kommunerna
till andra delar av landet.
Fullt utbyggd beräknas inkomstutjämningen för Danderyd motsvara ett
tapp på 7,50 skattekronor. I Lidingös och Täbys fall är effekten nästan lika
stor. Alla försök att parera effekterna genom att föra en arbetsskapande
politik förvärrar, som påpekats ovan, bara problemen. Socialdemokraternas
syfte att likrikta och på det viset kraftigt kringskära möjligheterna att föra
en
från socialdemokratiska uppfattningar avvikande skattepolitik är på detta vis
på väg att uppfyllas.
Höjda kommunalskatter i Täby och Danderyd lägger ökad skattebörda på
delar av befolkningen som redan idag betalar mest i skatt i landet. Möjlig-
heten att parera andra höga skatter och höga boende- och levnadsomkost-
nader med hjälp av lägre kommunalskatter tas nu ifrån medborgarna.
Dessutom stannar inte de ökade skatteinkomsterna kvar i dessa kommuner.
Effekten blir att de med de minsta marginalerna får svårt att kunna bo kvar i
kommuner som Täby och Danderyd. Höjda kommunalskatter drabbar
proportionellt mest dem med de lägsta inkomsterna. Regeringens
utjämningspolitik kommer därför att förstärka redan illavarslande segrega-
tionstendenser som uppträder i Stockholms län.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamt avveckla pomperipossaeffekterna i dagens
inomkommunala utjämningssystem.
Stockholm den 26 oktober 1998
Fredrik Reinfeldt (m)
Catharina Hagen (m)
Chris Heister (m)
Stig Rindborg (m)
Henrik Westman (m)