Upphäv pomperipossaeffekterna i det inomkommunala utjämningssystemet
Det av riksdagen genomförda nya inomkommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet som infördes 1996 är till sin effekt tillväxtfientligt och arbetsförstörande. Det står därför i skarp kontrast till de av regeringen i andra sammanhang framförda idéerna om ökad sysselsättning och tillväxt. Systemet måste därför skyndsamt göras mer tillväxtorienterat än i nuvarande form.
Återupprätta seriefiguren Robin Hood
I folkmun har företeelsen att ta resurser från en kommun för att sedan dela ut dem till en annan kommit att kallas Robin Hood-skatten. Det är starkt missvisande. Seriefiguren Robin Hood tog från staten i form av den elake prins John och gav tillbaka pengarna till de invånare som bl a sheriffen av Nottingham hämtat in dem från. I en av barnfilmens mest minnesvärda sekvenser utropar broder Tuck "prisa Gud - här kommer skatteåterbäringen", när Robin Hood återlämnar pengarna som han hämtat ur prins Johns skattkistor.
Det inomkommunala utjämningssystemet har inte som mål att återföra resurser till skattebetalarna. Systemet är utformat för att tillfredsställa en tydlig ideologisk strävan att utjämna de kommunala utdebiteringsnivåerna i Sverige. Konstruktörerna av detta system har ansett det vara ett problem att skillnaden i kommunalskatt i Sverige i vissa fall är så stor som 10 kronor, ett problem som skall åtgärdas genom att tvinga upp kommunalskatten i de kommuner som har lägst skatt. Löften om att de resurser som efter införandet har delats ut till högskattekommuner skulle leda till skattesänkningar har inte infriats. Den socialdemokratiska regeringen låter detta stillatigande ske.
Tillväxtfientliga pomperipossaeffekter
Strävan att utjämna skattesatserna syns bland annat i att det i systemet har lagts in att kommuner som har en från sitt länssnitt avvikande lägre skattesats bestraffas för detta. De får betala till utjämningssystemet som om de hade intäkter i nivå med länssnittet, trots att det inte stämmer med verkligheten. Den ideologiska strävan att tvinga upp skatten i landets lågskattekommuner har lett till att inkomstutjämningsdelen har så stark omfördelningseffekt att den till och med skapar negativa tillväxtincitament i flera av landets viktigaste tillväxtområden.
I Stockholmsregionen uppträder till följd av detta s k pomperipossaeffekter i elva kommuner med totalt nära 1,2 miljoner invånare. Kommunerna förlorar pengar på att förvärvsfrekvensen stiger eller att medborgarna får höjd lön. Omvänt tjänar kommunen pengar på att arbetslösheten stiger.
Om en person boende i Danderyds kommun går från arbetslöshet till arbete förlorar kommunen på detta. Låt säga att kommunmedborgaren får en beskattningsbar årsinkomst på 100.000 kronor. Det innebär att kommunen får in 15.150 kronor i skatt. Utjämningssystemets pomperipossaeffekter gör dock att Danderyds kommun till följd av denna ökade inkomst måste betala 18.850 kronor till andra kommuner. Kommunen förlorar 3.700 kronor på att en av kommuninvånarna har gått från arbetslöshet till arbete.
I Täby kommun som under 90-talet haft en positiv skattekraftsutveckling, mycket som en följd av en av landets högsta kvinnliga förvärvsfrekvens- andelar, bidrar inkomstutjämningen till att kommunen skulle vinna på att uppmuntra denna höga kvinnliga förvärvsfrekvens att närma sig de lägre nivåer som gäller i övriga delar av landet.
Täby kommun tjänar 10.000 kronor på varje invånare som blir arbetslös. Omvänt gäller att för varje extra 10.000 kronor som kommunen får in i skatt får den betala 13.000 kronor till systemet.
I stora delar av Stockholmsregionen gäller till följd av utjämningssystemet inte längre grundläggande välfärdspolitiska antaganden. Tanken att fler skall få jobb för att på det viset få in mer i skatteinkomster och därmed säkerställa välfärdens finansiering och kvalitet har förbytts i en politik där kommuner som bedriver en framgångsrik företagsetablerings- och arbetsskapande politik får betala för det via höjda skatter och bantning av den offentlig- finansierade välfärden.
Höjda skatter ökar segregationen
Den fortsatta vänstermajoriteten i riksdagen synes innebära en fortsättning på den tillväxtfientliga utjämningspolitiken i Stockholms län. Det får nu till effekt att Täby och Danderyd tvingas höja kommunalskatten. Alla försök att respektera folkviljan som levererat tydliga moderata majoriteter i dessa två kommuner omöjliggörs av inkomstutjämningssystemet. Stora och år för år växande belopp slussas ut ur kommunerna till andra delar av landet.
Fullt utbyggd beräknas inkomstutjämningen för Danderyd motsvara ett tapp på 7,50 skattekronor. I Lidingös och Täbys fall är effekten nästan lika stor. Alla försök att parera effekterna genom att föra en arbetsskapande politik förvärrar, som påpekats ovan, bara problemen. Socialdemokraternas syfte att likrikta och på det viset kraftigt kringskära möjligheterna att föra en från socialdemokratiska uppfattningar avvikande skattepolitik är på detta vis på väg att uppfyllas.
Höjda kommunalskatter i Täby och Danderyd lägger ökad skattebörda på delar av befolkningen som redan idag betalar mest i skatt i landet. Möjlig- heten att parera andra höga skatter och höga boende- och levnadsomkost- nader med hjälp av lägre kommunalskatter tas nu ifrån medborgarna. Dessutom stannar inte de ökade skatteinkomsterna kvar i dessa kommuner. Effekten blir att de med de minsta marginalerna får svårt att kunna bo kvar i kommuner som Täby och Danderyd. Höjda kommunalskatter drabbar proportionellt mest dem med de lägsta inkomsterna. Regeringens utjämningspolitik kommer därför att förstärka redan illavarslande segrega- tionstendenser som uppträder i Stockholms län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt avveckla pomperipossaeffekterna i dagens inomkommunala utjämningssystem.
Stockholm den 26 oktober 1998
Fredrik Reinfeldt (m)
Catharina Hagen (m) Chris Heister (m) Stig Rindborg (m) Henrik Westman (m)