med anledning av prop. 1998/99:89 Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting
1 Sammanfattning 2
2 Kommunerna kan bidra till tillväxt - men saknar incitament! 2
3 Förutsättningar för god kommunal verksamhet måste säkras. 3
4 Grundlagen skall respekteras 4
5 Nationell finansiering av vissa uppgifter underlättar 5
6 Ett nytt förslags struktur 5
7 Vad göra i väntan på detta? 5
8 Hemställan 6
Sammanfattning
I denna motion föreslår vi att det grundlagsvidriga och
tillväxtfientliga inomkommunala utjämningssystemet
avskaffas från den 1 januari 2002.
För de två år systemet måste vara kvar föreslår vi vissa nödvändiga tempo-
rära förändringar. Inom ramen för i grunden oförändrad utjämningsgrad
ändrar vi inkomstutjämningen, så att effekten av alla positiva, relativa
förändringar i skattekraft får behållas till 100 %. Därmed skapas - i bjärt
kontrast mot nuvarande ordning - ett kraftigt incitament för alla kommuner
att vidta åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom lägre arbetslöshet och
ökad förvärvsfrekvens.
Kostnadsutjämningens olika faktorer föreslås inte bli förändrade under
övergångstiden. Det av regeringen föreslagna systemet har av erfarna
forskare utdömts som minst lika skakigt som det i dag gällande, och det finns
då ingen anledning att justera det för en kort övergångsperiod.
Vi föreslår att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt presentera
ett nytt bidragssystem för kommunsektorn med statligt bidrag till kommuner
och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Det skall
grundas på att systemet skall stimulera landets tillväxt samt vara grundlags-
enligt och avsevärt enklare i sin uppbyggnad än dagens svåröverskådliga
system. Utformningen underlättas om samtidigt vissa uppgifter som idag
bekostas genom kommunerna och landstingen får en nationell finansiering.
Kommunerna kan bidra till
tillväxt - men saknar
incitament!
Parollen att utjämningssystemet skall ge alla kommuner
likvärdiga förutsättningar har med det inomkommunala
utjämningssystem som beslutades 1995 fått en ny och
märklig innebörd. Denna är att en kommun eller ett landsting
inte skall kunna påverka sin situation i positiv riktning och
då skörda några frukter av en framgångsrik politik.
De svenska kommunerna och landstingen har nämligen givits ytterst små
möjligheter att öka sina intäkter genom att föra en lokal politik som
stimulerar till ekonomisk tillväxt genom ökad sysselsättning och lägre
arbetslöshet. "Marginalskatten" på skattekraftsökningar utöver rikssnittet
ligger på mellan 95 och 105 %. Om förvärvsfrekvensen i en kommun ökar
och fler får jobb, kan det t.o.m. uppstå "pomperipossaeffekter" som leder till
lägre intäkter än om den positiva utvecklingen uteblivit. Alla kommuner,
oavsett om de har låg skattekraft, medelskattekraft eller hög skattekraft,
befinner sig här i stort sett i samma situation. Ett tjugotal kommuner har
enbart via inkomstutjämningen hamnat i ett läge, där varje skattekraftsökning
utöver rikssnittet till mer än 100 % får betalas till andra kommuner.
Om ett lands kommuner tvingas verka i ett sådant system, leder det med all
sannolikhet till stora skador för såväl kommunernas ekonomi som hela
landets tillväxt och välstånd.
Denna ordning har vi i vårt land samtidigt som den politiska debatten med
rätta alltmer handlar om behovet av ekonomisk tillväxt. Det är bisarrt att i ett
sådant läge ha ett system som direkt motverkar att kommunerna bidrar till
ekonomisk tillväxt i samhället.
Kommuner besitter nämligen en rad verktyg som kan användas till att
stimulera tillväxt, allra viktigast är låg skatt men också t.ex. ett bra och
varierat utbud av skolor och barnomsorg. Det finns exempel på en rad
kommuner som framgångsrikt gjort satsningar, som i sin tur lett till bl.a.
ökad skattekraft. Med dagens system får en sådan tillväxt inte behållas. Detta
innebär att alltfler kommuner upptäcker att deras medverkan i välstånds-
bygget lokalt leder till minskade resurser och därmed sämre service eller
ökad skattenivå. En sådan situation är ohållbar.
Det självklara krav vi moderater ställer på statens agerande gentemot
kommunerna är att dessa inom sina ansvarsområden tydligt skall stimuleras
till åtgärder som ger den ekonomiska tillväxt som ytterst är till gagn för hela
landet och dess medborgare. Ekonomisk tillväxt ligger i hela nationens
intresse och får bl.a. till följd att det finns mer resurser att fördela även
till de
delar av landet som har en sämre utveckling.
För att åstadkomma den nödvändiga stimulansen räcker det inte med en
marginell justering av utjämningsgraden i ett statsbidragssystem. I stället bör
fokus sättas på stimulans av all positiv förändring av skattekraft. Positiva
skattekraftsförändringar skall sålunda kunna bibehållas, oavsett vilken
skattekraften varit föregående år. På så sätt ges kommunerna mycket tydliga
signaler om att medverkan till ekonomisk tillväxt belönas lokalt. Vårt
tidigare framlagda förslag om fullständiga incitament för skattekraftsför-
ändringar måste därför ingå som en viktig ingrediens när ett nytt bidrags-
system för kommuner och landsting utarbetas.
Förutsättningar för god
kommunal verksamhet
måste säkras
De kommuner som haft en svag sysselsättningsutveckling,
befolkningsminskning och/eller strukturella störningar
befinner sig i en besvärlig situation. Konstruktionen av
gällande utjämningssystem har dessutom inneburit att de helt
saknar incitament att själva åstadkomma förbättringar. Om
de gjort detta och t.ex. lyckats sänka arbetslösheten, har detta
straffats med lägre intäkter. Regeringens politik innebär
sålunda att problemen består och fördjupas.
Det är viktigt att god samhällelig service finns för medborgarna i hela
landet. Bl.a. av denna anledning finns det skäl att överväga en nationell
finansiering av viss service som skall vara rikstäckande. Den nationella
skolpengen skulle säkra rätten för föräldrarna att ha tillgång till en bra skola
oavsett var man bor i landet. En allmän sjukvårdsförsäkring tillförsäkrar
medborgarna en vårdgaranti oavsett bostadsort.
Kommuner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft måste tillföras
statliga medel, som kompletterar den kommunalskatt som uppbärs. Dagens
inomkommunala system innebär att det är andra kommuner som till stora
delar skall svara för denna utfyllnad. Men det är en orimlig ordning att varje
finansiell förstärkning av svaga kommuner skall bäras av andra kommuner.
Vi vill fastslå att denna fördelningsuppgift är statlig och skall bestridas med
statligt uppburen skatt. Detta innebär att dagens generella statsbidrag per
invånare i sin helhet bör ersättas med ett statligt utjämningsbidrag med detta
syfte.
För många kommuner i Sverige är det av avgörande betydelse att vi får ett
positivt företagarklimat, som stimulerar till nya företag och fler riktiga jobb
på arbetsmarknaden. Får vi detta, kan kommunerna i sin tur medverka till att
förutsättningarna lokalt tas tillvara. Genom en tillväxtvänlig och offensiv
näringslivspolitik kan även regioner i Sverige vilka på senare år haft en svag
utveckling lyckas vända den. Trots dagens politik har vi kunnat se goda
exempel på detta i t.ex. Småland, Västmanland, Jämtland och Västerbotten.
Exempelvis har kommuner som Aneby, Sävsjö, Eksjö, Markaryd, Boxholm,
Kumla, Norberg, Krokom, Berg, Bjurholm och Vännäs haft en skattekrafts-
tillväxt per invånare långt över rikssnittet. Denna tillväxt har konfiskerats av
skatteutjämningssystemet, vilket ger en orimlig signal. En bättre regional
balans kan uppkomma, om hela landet får utvecklas till en tillväxt- och före-
tagarnation.
Grundlagen skall
respekteras
Det gällande inomkommunala utjämningssystemet strider
mot den svenska grundlagen. I vår regeringsform anges
tydligt att det som upptas i lokal skatt endast får användas
för skötseln av den egna kommunens angelägenheter.
Dagens grundlagsvidriga system måste därför också av den
anledningen ersättas med en ordning som respekterar den
svenska grundlagens lydelse.
Vi noterar att regeringen inte lagt fram de grundlagsändringar som Kom-
mittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd presenterade
hösten 1996 och som skulle göra den inomkommunala utjämningen laglig.
Att de framlagda grundlagsändringarna inte förts vidare till beslut bör leda
till slutsatsen att dagens system snarast måste ersättas.
Vi finner det självklart att tillskott till kommuner och landsting med för
sina uppgifter otillräcklig skattekraft skall utgå i form av statsbidrag. En
ordning där kommuner och landsting själva får svara för hela den mycket
långtgående utjämningen innebär i praktiken att ett statskommunalt system
införts och att kommunalskatten förlorar sin legitimitet som lokal skatt. Om
målet är att avskaffa den kommunala självstyrelsen och låta kommunerna i
praktiken utvecklas till lokala statliga förvaltningskontor dit staten efter
egna
kriterier styr resurser - då kan man möjligen förstå konstruktionen. Vi
moderater som respekterar och vill utveckla den kommunala självstyrelsen
inom de områden där kommunerna även i framtiden skall ha ansvaret anser
det uppenbart att ett nytt grundlagsenligt system måste arbetas fram.
Nationell finansiering av
vissa uppgifter underlättar
Behovet av omfattande utjämning av skattekraft och
kostnadsstruktur beror i hög grad på att så många
kostnadskrävande uppgifter lagts på kommuner och
landsting. Om fler av dessa uppgifter finansierades nationellt
genom staten (exempelvis nationell skolpeng) eller genom
en obligatorisk försäkring (sjukvården), skulle behovet av
långtgående utjämning av skattekraften för kvarvarande
lokala uppgifter vara betydligt mindre. Det kan noteras att
Socialdemokraterna i Stockholms stad och län varit inne på
denna tanke, när de presenterade en modell med
statskommunal basskatt för vissa uppgifter och en ren
kommunal skatt utan utjämning därutöver. Även om vi
avvisar den modellen, bl.a. därför att den inte avses ge
medborgarna valfrihet inom skola och omsorg, är det
intressant att notera att det även på socialdemokratiskt håll
förekommer en delvis annorlunda ansats än dagens helt låsta
och tillväxtfientliga system.
Av det vi anfört framgår att vi vill få till stånd en snabb och ingående
utredning som utformar ett nytt statsbidragssystem för kommuner och
landsting. Det är nödvändigt att utredningen innefattar en översyn av vilka
uppgifter som skall ha statlig, nationell, finansiering och vilka uppgifter som
kommunerna även fortsättningsvis skall ha ett finansieringsansvar för.
Utredningen bör även studera de modeller som Svenska Kommunförbundets
skattebasberedning arbetar fram som underlag för en diskussion om den
framtida finansieringen av kommunala uppgifter.
Ett syfte med en sådan översyn bör då vara att även ta tillvara de möjlig-
heter som yppas att utforma ett betydligt enklare och mer genomskinligt
system för kostnadsutjämningen.
Ett nytt förslags struktur
Vi föreslår sålunda att den nya utredningen skall utforma ett
system som skall tillgodose följande i det föregående
redovisade önskemål.
? Dagens tillväxtfientliga system skall ersättas med en ordning som tydligt
belönar tillväxt och kostnadseffektivitet för alla kommuner och landsting.
?
? Dagens grundlagsvidriga system skall ersättas med ett system som
respekterar den svenska grundlagen. Den kommunala självstyrelsen med
bl.a. dess syn på den kommunala beskattningsrätten skall säkras. Det
skall vara staten (och inte kommunsektorn) som ger bidrag till kommuner
och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft.
?
? Dagens ogenomträngliga system skall ersättas med ett enklare och mer
genomskinligt system som en följd bl.a. av att en översyn görs av vilka
uppgifter som i framtiden bör få en nationell finansiering.
?
Vad göra i väntan på detta?
Vi sitter för de närmaste två åren fast i dagens system. Det
bör emellertid justeras med avseende på sina värsta avarter i
väntan på en ny ordning.
? Det viktigaste är då att alla kommuners åtgärder för att åstadkomma
ekonomisk tillväxt och sysselsättning belönas och inte - som i dag -
uttryckligen motverkas. De groteskt tillväxtfientliga inslagen i dagens
system kan på olika sätt elimineras. Vi föreslår att all positiv förändring
av den relativa skattekraften i en kommun eller ett landsting fr.o.m. 1999
skall få behållas till 100 %. Det blir en mycket kraftig signal till
kommunerna att vidta åtgärder som bidrar till ekonomisk tillväxt och
ökad förvärvsfrekvens. Om denna bestämmelse gällt mellan åren 1997
och 1998 hade ca 120 kommuner som med dagens system fått sin ökade
skattekraft konfiskerad i stället fått behålla denna. Kommuner som
förlorar skattekraft föreslås få behålla sin nuvarande garanti och får
därmed ett bidrag som täcker bortfallet av skattekraft. Dessa förändringar
finansieras genom att det generella invånarrelaterade bidraget justeras
med den begränsade "kostnad" (motsvarande ca 50 kronor per invånare)
som uppstår i det inomkommunala systemet.
?
? Nuvarande uppbyggnad av kostnadsutjämningen fryses under de kvar-
varande två åren för systemet. Vi är medvetna om att det i den senaste
utredningen föreslås förändringar som är väl underbyggda. Stora delar av
förändringarna har dock utsatts för en mycket tung saklig metodkritik av
erfarna forskare. Bl.a. har sambandet mellan strukturella kostnader för att
erhålla en högre skattekraft till stora delar negligerats. Detta gäller
exempelvis förhållandet mellan kommunens kostnader för högre löner i
offentlig sektor och en högre genomsnittlig skattekraft till följd av detta.
Det föreslagna systemet åtgärdar inte, utan förstärker, de brister som
finns med dagens ordning. En frysning sätter också ett större tryck på den
nya utredningen att arbeta snabbt.
?
? Sveriges kommuner och landsting är numera helt infasade i gällande
kostnadsutjämningssystem. Ett antal kommuner har förlorat stort på
inkomstutjämningen de senaste åren. Med hänsyn till behovet av en
genomgripande ändring av systemet inom ett par år föreslår vi att
inkomstutjämningen för dessa kommuner "fryses" på nuvarande nivå.
?
Vi förutsätter att den utredning vi föreslagit skall arbeta så
att ett nytt system skall vara infört att gälla fr.o.m.
1 januari 2002. Det är viktigt att fastslå detta därför att
dagens system inte är förenligt med vår svenska grundlag.
Riksdagen föreslås därför besluta att dagens
inomkommunala utjämningssystem skall upphöra att gälla
vid denna tidpunkt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skyndsam utredning om ett nytt statsbidragssystem för
kommunsektorn fr.o.m. år 2002,
2. att riksdagen beslutar avskaffa det inomkommunala utjämningssystemet
fr.o.m. den 1 januari 2002 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om temporära ändringar för åren 2000 och 2001
av i dag gällande utjämningssystem i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 22 april 1999
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)