Beskattningen av biodrivmedel
Bakgrund
Ett av de största hoten mot mänskligheten är utsläppen av fossil koldioxid i atmosfären, en accelererande ökning av den s k växthuseffekten. Sverige har aktivt gått in för Agenda 21-arbetet och regeringen har tydligt deklarerat sin miljöpolicy och ett aktivt kretsloppstänkande. Vidare har regeringen skrivit på både Rio- och Kyotoavtalen som berör koldioxidutsläppen.
Med denna målsättning vore det självklart att bedriva en medveten och genomtänkt miljöpolitik som snarast möjligt resulterar i ett genuint krets- loppsanpassat samhälle. Transportsektorn är idag en av de största bidrags- källorna till växthuseffekten. Genom att säkerställa introduktionen av bio- drivmedel kan sektorns miljöbelastning minskas drastiskt. Detta kan endast ske genom en långsiktig och entydig insats från statsmaktens sida eftersom biobränsleproduktionen är mer kostsam än de fossila drivmedlen. En introduktion av biodrivmedel medför också ett ökat behov av investeringar i processindustri och i transportsektorn. Ska en inhemsk biobränsleproduktion i större skala introduceras, krävs att klara och långsiktiga regler när det gäller beskattningen av biodrivmedel omedelbart klargöres. Endast då vågar investerare, som redan står i startgroparna, fortsätta sitt påbörjade och viktiga utvecklingsarbete.
Stora möjligheter till nya arbetstillfällen föreligger i de redan aktuella och skissade uppbyggnadsplanerna för produktion av etanol - inte minst i det svenska inlandet där sysselsättningsproblemen är som störst.
Vilka är egentligen regeringens ambitioner ?
Regeringen redogör redan i budgetpropositionen 1998 för hur man ser positivt på en introduktion av biodrivmedel med dispensmöjligheter från både energi- och koldioxidskatt. Man anger vidare att regeringen genomför en målmedveten satsning på alternativa drivmedel i syfte att säkra ett tillräckligt underlag för en inhemsk produktion. Detta har senare bestyrkts i flera betänkanden i trafikutskottet, skatteutskottet och nu senast i betänkande 1998/99:MJU6 om miljöpolitiken. Vidare understryks återigen och återigen, nu senast i befintlig vårproposition, att man avser att hos EU-kommissionen ansöka om undantag enligt mineraloljedirektivet. Avsikten är att Sverige skall ges rätt att generellt ge skattebefrielse eller nedsättning av skatt för biodrivmedel, t ex etanol.
Detta är gott och väl, men berörda intressenter oroas, naturligt nog , över att regeringen tydligen ännu inte ansökt om detta undantag. När avser regeringen framföra denna begäran?
Trots att regeringen i vårpropositionen på s 168 återigen betonar sin avsikt, gör man samtidigt bedömningen att energiskatt ska tas ut på biodrivmedel från år 2004.
Detta är ologiskt och kräver en förklaring.
Sammanfattning
Det måste till en entydig och långsiktig lösning när det gäller beskattningen av biodrivmedel. Regeringen är säkert medveten om att det krävs avsevärd tid och stora investeringar att introducera svensk biodrivmedelsproduktion. Det handlar om att bygga upp industrin, distributionsnät och anpassning av fordon.
För närvarande finns inget incitament till investeringar så länge beskatt- ningsfrågan långsiktigt inte är löst. En generell skattebefrielse under minst en tioårsperiod krävs för att pågående utvecklingsarbete skall resultera i upp- byggnad av en inhemsk etanolproduktion. Därefter, om även biodrivmedel skulle komma i fråga för beskattning i framtiden, måste etanolproduktionen baseras på att det alltid måste vara billigare att nyttja biodrivmedel före fossila drivmedel.
Vill regeringen att en inhemsk produktion av biobränsle skall byggas upp, med många nya arbetstillfällen som följd, måste således snarast tydliga signaler om skattebefrielse ges till de intressenter som står i startgroparna för att bygga upp sådan verksamhet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av biodrivmedel.
Stockholm den 29 april 1999
Ulf Björklund (kd)