med anledning av prop. 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition
Höjning av avgiften till
brottsofferfonden
I regeringens förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1999
föreslås, efter förslag från Brottsofferutredningen (1998:40),
att avgiften till brottsofferfonden skall höjas från 300 kronor
till 500 kronor. Den föreslagna förstärkningen av fonden
syftar till att öka utrymmet för bidrag till ideella
organisationers verksamhet. Höjningen av fondavgiften
beräknas tillföra brottsofferfonden knappt 9 miljoner kronor
per år.
Vi välkomnar naturligtvis regeringens förslag till höjning av brotts-
offerfondavgiften men beklagar samtidigt att regeringen nöjer sig med att i
tilläggsbudgeten bara föra fram ett enda förslag från Brottsofferutredningens
paket av brottsofferstödjande åtgärder. Även om Brottsofferutredningens
övriga förslag är föremål för fortsatt beredning inom Regeringskansliet så
vill vi i detta sammanhang understryka den stora vikten av att detta arbete
bedrivs skyndsamt.
Vidare delar vi inte regeringens och Brottsofferutredningens tveksamhet
till att avskaffa det nuvarande förbudet mot utmätning av en intages
arbetsersättning, i 45 § lagen (1974:03) om kriminalvården i anstalt. Enligt
vår uppfattning torde ett avskaffande av förbudet inte bara stämma bättre
överens med den allmänna rättskänslan än vad den nuvarande ordningen gör
utan också kunna bidra till en ytterligare förstärkning av brottsofferfonden
och det brottsofferinriktade arbetet i stort. Mot bakgrund av vad som anförts
ovan bör regeringen snarast återkomma till riskdagen med kompletterande
förslag.
Låt fångarna vara med och
finansiera brottsofferfonden
Under den borgerliga regeringen inrättades brottsofferfonden
i syfte att förbättra brottsoffrens situation. Finansieringen
skulle ske genom att fångarnas ersättning minskades med ett
20-procentigt avdrag samt genom en avgift på 300 kr, som
tas ut av åtalad som döms för brott där fängelse ingår i
straffskalan. Socialdemokraterna motsatte sig detta med
motiveringen att fångarna behövde sina pengar för eget bruk.
Trots sin tidigare inställning bibehölls dock avdraget från fångarnas
ersättning efter den socialdemokratiska regeringens tillträde hösten 1994.
Regeringen gjorde en förändring så att influtna medel ställdes till regeringens
disposition för brottsförebyggande arbete, vilket har varit gällande sedan den
1 juli 1995. Enligt vår uppfattning framstår regeringens omdisposition av de
frigjorda medlen från brottsofferinriktad verksamhet till brottsförebyggande
insatser som missriktad. Brottsförebyggande arbete ligger inom polis-
myndighetens ansvarsområde varför medlen till detta arbete bör inbegripas i
den budget som ställs till Rikspolisstyrelsens förfogande.
Brottsförebyggande rådets övergripande mål är att främja brottsföre-
byggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering och
information och därigenom bidra till att minska brottsligheten och öka
tryggheten i samhället. Brottsoffermyndighetens uppgift är däremot att
främja brottsoffrens rättigheter och deras behov och intressen. Myndigheten
skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag
från brottsofferfonden.
Enligt vår bestämda uppfattning bör den ursprungliga finansieringsformen
av brottsofferfonden skyndsamt återställas. Härigenom skulle vi på ett
påtagligt sätt ånyo lyfta fram brottsoffren och tydligt markera att statsmakten
står på brottsoffrens sida, vilket också var det bakomliggande syftet med att
inrätta brottsofferfonden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändring i 45 § lagen (1974:03) om kriminalvården i anstalt i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar återställa den
ursprungliga ordningen avseende finansieringen av
brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 28 april 1999
Gun Hellsvik (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Anita Sidén (m)
Cecilia Magnusson (m)
Christel Anderberg (m)
Lars Björkman (m)