? Folkpartiet föreslår att de förestående skattesamtalen mellan partierna
leder fram till en överenskommelse om en skattereform i fyra steg med
skattesänkningar på ca 65 miljarder kronor. Vid god tillväxt kan
reformen genomföras i sin helhet under mandatperioden. Målet skall vara
att öka förutsättningarna för nya jobb, öka tillväxten och minska
bidragsberoendet. Reformen föreslås finansierad genom besparingar och
ekonomisk tillväxt. En viktig princip är att de delar som betyder mest för
tillväxten skall genomföras först och finansieras genom besparingar.
Takten i genomförandet av övriga delar blir beroende av statsfinansernas
utveckling.
?
? Folkpartiet föreslår att den nya skattereformen bl a ges följande inslag:
Sänkta inkomstskatter (3 000 kr per person och år, vilket betyder mest för
lägre inkomsttagare), höjt barnstöd, sänkta arbetsgivaravgifter, åter-
införande av principen 30/50 (genom att staten övertar vissa kommunala
kostnader och en höjning av brytpunkten), slopad värnskatt, slopad
dubbelbeskattning och slopad förmögenhetsskatt.
?
? Folkpartiet föreslår en satsning på kompetensutveckling av arbetskraften.
Det sker genom personliga kompetenskonton, alltså en liknande modell
som den som nyligen genomförts för de anställda på försäkringsbolaget
Skandia. Det personliga kompetenssparandet ges samma skatte-
behandling som pensionssparandet. Rätten till årliga avsättningar till
detta bredare sparande tredubblas från ett halvt till ett och ett halvt
basbelopp.
?
? Folkpartiet föreslår att den tillfälliga skattesänkningen för 1999 inte
genomförs utan ersätts av en höjning av barnbidraget (i princip en
tidigareläggning av den aviserade höjningen år 2000).
?
? Folkpartiet föreslår att beredskapen för en konjunkturnedgång skärps
genom en sänkning av såväl skatte- som utgiftskvoterna, vilket gör
statsfinanserna mindre konjunkturkänsliga. Besparingarna i 1999 års
budget är ca 18 miljarder kronor i fp:s alternativ.
?
? Folkpartiet föreslår försäljning av flera statliga företag - åtgärderna är
ofta strukturellt angelägna och bör inte få hindras av tillfälliga
börsfluktuationer.
?
? Folkpartiet föreslår betydande insatser för att motverka de växande
klyftorna i det svenska samhället. Skolans förfall måste hejdas.
Vårdköerna måste avskaffas. Vanvården inom äldreomsorgen måste
motverkas med kraft. Änkepensionerna måste återställas. Brotts-
utvecklingen och drogmissbruket måste hejdas.
?
? Folkpartiet föreslår att regeringens yrkande om att komplettera målet för
den öppna arbetslösheten med ett mål för sysselsättningen i princip
bifalls, men att det nya målet fastställs till 300 000 nya jobb under
mandatperioden.
?
? Folkpartiet föreslår att en folkomröstning om svenskt EMU-inträde hålls
senast år 2000.
?
Inledning: Det liberala
uppdraget
Mänskligare Sverige
Valet är över - men Sveriges djupa problem består. Vår
uppfattning är att valresultatet kommer att fördröja många av
de åtgärder som skulle behövas för att Sverige skall bli ett
land med bra företagsklimat och uthållig tillväxt.
Folkpartiets vision sammanfattades i valrörelsen i orden Mänskligare
Sverige. Den ekonomiska politikens uppgift är att stödja utvecklingen mot ett
sådant mänskligare Sverige där människorna har större möjligheter. I dagens
Sverige känner många människor inte att möjligheterna växer, utan tvärtom,
att många vägar stängs för dem. De får inga jobb. De får inte vård i tid. Deras
barn får inte den utbildning i skolan de behöver för att få en bra grund att stå
på i livet. De hindras av fördomar, kanske bara på grund av en så
ovidkommande sak som att deras namn klingar utländska. De känner fruktan
för att polisen på deras ort har tappat kontrollen över våldsutvecklingen på
kvällar och nätter.
Folkpartiets liberala uppdrag är att stå på den enskilda människans sida i
kampen mot alla de krafter som vill minska hennes rörelseutrymme. I
motioner till årets riksdag följer vi upp de förslag vi sökte väljarnas stöd för
i
valet. Den kvarts miljon människor som röstade på Folkpartiet i valet skall
veta att vi skall göra vårt yttersta för att länka Sveriges utveckling i
liberala
banor.
Folkpartiet i opposition
Vad innebär det i praktiken att göra sitt yttersta för att länka
samhällsutvecklingen i liberala banor? Eftersom valet gav
majoritet åt mer eller mindre socialistiska partier är vår allra
viktigaste uppgift att i oppositionsställning tydliggöra ett
liberalt alternativ till den politik som förs, så att det
alternativet får starkt stöd i nästa val. Sverige behöver en
grundläggande kursomläggning och en sådan åstadkoms inte
av enstaka liberala fotavtryck i vissa socialdemokratiska
förslag. En sådan kursändring kan bara uppnås om
Socialdemokraternas dominerande ställning i svensk politik
bryts, och det kan i sin tur bara ske i nästa val.
Självfallet kommer vi att stå fast vid våra yrkanden i riksdagen även om ett
eller flera av Stopp-alliansens partier stöder dem. Men vi kommer att vara
mycket restriktiva med att ställa upp i förhandlingar om paktetuppgörelser,
eftersom sådana innebär att vi tvingas ta ansvar för detaljer i en helhet som vi
är starkt kritiska till.
Vi kommer självfallet att infinna oss om regeringen kallar till
partiöverläggningar om olika frågor, t ex skatterna. Vi har själva föreslagit en
bred partiöverenskommelse om socialförsäkringarna. Men förutsättningar för
att Folkpartiet skall fullfölja sådana förhandlingar och träffa uppgörelser är
dels att det sakliga innehållet ligger mycket nära vår politik - alltså nära det
vi anser att Sverige behöver -, dels att alla partier, även Moderata samlings-
partiet, ges tillfälle att delta i uppgörelsen om det är sakligt möjligt.
Svag regering
Sverige har nu en i flera avseenden mycket svag regering.
Socialdemokraterna är starkt försvagade och saknar idéer om
fortsättningen. De tre partier som tillsammans formar
majoriteten står i många frågor långt ifrån varandra. Nästan
dagligen kommer nya exempel på sprickor i fasaden.
Även om huvudscenariot, trots allt, är att den s k "Stopp-alliansen" hankar
sig vidare under mandatperioden, har vi beslutat att hålla hög beredskap för
ett politiskt sammanbrott i den nuvarande regeringskonstellationen. I ett
sådant läge kan såväl regeringsmedverkan för Folkpartiet som nyval
aktualiseras med kort varsel.
Det första alternativet kan bli aktuellt antingen genom att Social-
demokraterna - kanske under trycket av en internationell utveckling - helt
byter inriktning och är redo att ingå i Jobb-alliansen och acceptera en
tillväxtinriktad politik. Eller genom att Miljöpartiet beslutar sig för att
stödja
de borgerliga partierna. Även om vi bedömer chansen att något av detta skall
inträffa som liten, är vi hela tiden beredda att ta ett större politiskt ansvar.
Det andra alternativet ter sig sannolikare. Det innebär att den politiska
process som utlöses av ett öppet sammanbrott mellan de tre nuvarande
regeringspartierna, efter vissa parlamentariska turer, leder fram till ett
nyval.
Vi har därför beslutat att ha hög beredskap också för en sådan utveckling.
Den svenska krisen
Sverige är - naturligtvis - fortfarande ett av de bästa
länderna i världen att leva i. Den välståndsutveckling som
ägde rum från mitten av 1800-talet fram till omkring 1970
var häpnadsväckande i sin uthållighet och omfattning.
Sverige förvandlades från ett av jordens fattigaste länder till
ett av de absolut rikaste. En del av rikedomen satsades på en
ambitiös välfärdspolitik. Vi stod mot slutet av perioden på
prispallen i den internationella välståndsligan. Sedan dess
har vi sjunkit, men alltså från en exceptionellt hög nivå.
Den svenska krisen är alltså relativ i den meningen att vi i absoluta tal
fortfarande tillhör dem som har det bäst i världen, men under ett kvarts sekel
har vi lyckats sämre än jämförbara länder. Vår genomsnittliga årliga tillväxt
under perioden efter 1970 har stannat på 1,7 procent. Det har inte alls varit
tillräckligt för att motsvara de inteckningar som gjorts i tillväxten i form av
lönehöjningar och sociala reformer. Resultatet har blivit inflation och
devalveringar och i slutändan massarbetslöshet.
Socialdemokraternas tes är att den svenska krisen nu är övervunnen. Vi
menar att den uppfattningen vilar på mycket svag grund. En svala gör ingen
sommar. En kvartalssiffra från Statistiska centralbyrån gör ingen evig
högkonjunktur. Det är sant att aktiviteten i svensk ekonomi ökat det senaste
året, men att det skulle röra sig om ett brott i långtidstrenden är enligt vår
mening alldeles för tidigt att säga. Vår bedömning är att uppgången till viss
del förklaras av ett uppdämt konsumtionsbehov och när den effekten klingar
av kommer tillväxten att visa sig vara ganska medioker.
En illustration till hur svårbedömd framtiden kan vara - och om man så
vill till Göran Perssons förmåga som prognosmakare - ges i den första
vårproposition Göran Persson presenterade som finansminister, i april 1995.
Med början redan i det andra stycket och sedan upprepat gång på gång sägs
där att "sysselsättningen har ökat med 83 000 personer på ett år och bedöms
fortsätta öka i samma takt under de närmaste två åren". Från den dag den
propositionen lämnades till riksdagen och två år framåt tillkom inte ett enda
nytt jobb i Sverige (netto) och de 83 000 jobben försvann.
Nu upprepas på samma sätt att 69 000 jobb tillkommit det senaste året och
att utvecklingen förväntas fortsätta. Precis som för tre och ett halvt år sedan
leder detta till slutsatsen att några särskilda åtgärder för fler jobb inte
behövs.
"Vi tyckte det var en löjlig debatt" säger Göran Persson i en intervju i
Dagens Nyheter (22/10) om den kritik som riktades mot Socialdemokraterna
om bristen på förslag om nya jobb. Men tänk om jobbutvecklingen vänder
neråt igen, precis som 1995! Antalet varsel har enligt Dagens Industri i höst
ökat med 25 procent jämfört med förra året.
Vi menar att de grundläggande förutsättningarna för produktion,
investeringar, företagande och arbete i Sverige fortfarande inte är tillräckligt
goda för att en uthållig tillväxt skall vara säkrad.
? Nyföretagandet sjunker. Det visar siffror från Stiftelsen Jobs & Society.
Antalet företagare minskar också. Det visar siffror från SCB.
?
? Investeringarna är inte tillräckliga. I år prognosticeras visserligen en
relativt stark uppgång efter nedgången förra året, men enligt vår
bedömning är nivån inte tillräcklig för en uthållig tillväxt runt eller över
3 procent per år.
?
? Den totala arbetslösheten förblir hög, omkring 10 procent. Andelen
svenskar som ingår i arbetskraften (relativa arbetskraftstalet) är i år lägre
än på årtionden.
?
? Det svenska skattetrycket är högst i världen och ligger nu på nästan 55
procent, trots ständiga försäkringar från regeringen att skattekvoten skall
sjunka. Årets nivå är den högsta sedan 1990.
?
Vägen ur krisen
Folkpartiets tillväxtprogram innehåller de rubriker som ofta
återfinns i framgångsrika länders tillväxtsatsningar.
Starka statsfinanser och låg inflation
Det är mycket positivt att den dramatiska försämring av
statens finanser som inleddes under Allan Larssons (s) tid
som finansminister 1990-91 och som kunde brytas först mot
slutet av Anne Wibbles (fp) tid nu kan läggas bakom oss
genom att budgetbalans uppnåtts. Vi känner dock oro för att
statsfinanserna fortfarande är för känsliga för en
konjunkturnedgång. Man skall inte glömma bort att under
Allan Larssons 18 månader som finansminister försämrades
budgetsaldot från ett visst överskott till ett underskott på
över 60 miljarder kronor. Vi förespråkar därför såväl lägre
utgiftskvot som skattekvot.
Bra företagsklimat
Vi känner stark oro för företagandets utveckling och de allt
tydligare tecknen på att svenska företag flyttar ut viktiga
funktioner till andra länder. Vi vill bland mycket annat se
lägre arbetsgivaravgifter och bättre riskkapitalförsörjning.
Avregleringar och privatiseringar
Vi vill se modernare arbetsmarknadslagar. Även annan
lagstiftning som omgärdar företagande kan förenklas. Vi
föreslår omfattande utförsäljningar av statliga och
kommunala företag.
Satsning på forskning
Vi beklagar att den borgerliga regeringens ambitiösa
satsning med löntagarfondspengar avbröts under Carl Thams
tid som utbildningsminister. Vi tror att det viktigaste som nu
kan göras är en satsning på forskningskvalitet, där vi tror fler
doktorandtjänster är en nyckelfaktor.
Satsning på bildning och kompetensutveckling
Den svenska skolan har tillåtits förfalla. Den liberala
bildningstraditionen har förfuskats. Socialdemokratisk
skolpolitik har sedan 1960-talet handlat mer om utjämning
än om utbildning och, som vi varnat för många gånger,
motverkar en sådan inriktning sitt eget syfte. Vi föreslår en
satsning på lärarna, att gymnasiet görs om, att ett
lärlingssystem införs och att krafttag tas mot de växande
ordningsproblemen. Vi menar att möjligheterna att finansiera
ökade insatser i skolan ökar avsevärt om de extra statsanslag
som tillförts kommunerna specialdestineras till
kärnområdena vård och skola. I denna motion föreslår vi
också att den diskussion som pågått i mer än ett årtionde om
den svenska arbetskraftens kompetensutveckling äntligen
förs till ett positivt resultat genom införande av ett system
med privata kompetenskonton.
Sänkta skatter
Vi föreslår en bred uppgörelse om en flerårig skattereform
omfattande skattesänkningar för sammanlagt ca 65 miljarder
kronor (inklusive förbättrat barnstöd):
Tabell 2.1 Folkpartiets förslag till skattereform (miljarder kronor,
avrundade siffror)
Steg
1
Steg 2
Steg 3
Steg 4
Reformår vid
god tillväxt
1999
2000
2001
2002
Sänkt
arbetsgivar- och
egenföretagar-
avgift
10
Slopad extra
s.k. värnskatt
2
Barnbidrag
steg 1
3
Höjt avdrag för
pensionsspar.
1
Sänkt
inkomstskatt
1/3
7
Sänkt
förmögenhetssk
att
2
Avskaffad
dubbelbeskattni
ng
3
Sänkt
inkomstskatt
2/3
14
Barnbidrag
steg 2
2
Höjd brytpunkt
för statsskatt
3
Övertagande av
vissa
kommunala
kostnader
14
Avskaffande av
förmögenhetssk
atten
5
Summa
16
+12
+19
+19
=66
Sveriges ekonomiska läge:
mörka moln vid horisonten
Vår omvärld
Den internationella utvecklingen är mycket osäker i
dagsläget. Krisen i Östasien är inte på långa vägar
övervunnen även om en del av länderna visar positiva
tecken. Det kommer att ta tid för dessa länder att återhämta
sig även om det på längre sikt finns anledning hysa optimism
om deras utveckling. Återverkningarna på västvärlden av
krisen är av två slag.
För det första kommer världshandeln att bli lägre. Problemen i det
finansiella systemet medför att många asiatiska företag inte kan finansiera en
planerad expansion eller inte ens den löpande verksamheten. Detta drabbar
även exportföretag vilka annars skulle kunna dra nytta av den lägre växelkurs
som devalveringarna innebär. Den kraftigt sjunkande efterfrågan i Östasien
medför att området inte kommer att vara samma växande marknad för
västvärldens exportföretag som det varit under ett antal år. EU räknar med att
världshandelns ökning kommer att halveras mellan 1998 och 1999, från 9,7
procent till 4,7 procent.
Den lägre världshandeln kommer att få negativa återverkningar på USA
och Västeuropa. Olika beräkningar av internationella institutioner tyder på
att den direkta negativa effekten kan röra sig om ca 0,5 procent av BNP.
Detta kan tyckas lite, men 0,5 procent av västvärldens BNP motsvarar ca 120
miljarder dollar.
Men troligen är detta ändå inte det allvarligaste. Det är istället att, för det
andra, den finansiella oron kan få betydligt allvarligare konsekvenser än de
direkta handelskonsekvenserna.
Den asiatiska krisen har föregåtts av ett alltför stort risktagande. Nu
kommer en reaktion mot detta. Banker och andra kreditgivare intar nu i
stället en mycket restriktivare hållning mot riskfyllda åtaganden. Det är i och
för sig sunt men leder lätt till en alltför restriktiv hållning mot risktagande
överhuvud taget. Det blir då en kraftig kreditåtstramning mot både företag
och hushåll. Följderna av en sådan kraftigt restriktivare kreditgivning kan ge
större negativa konsekvenser än de direkta följderna av lägre tillväxt i
världshandeln. Den större riskaversionen är inte bara begränsad till
krisländerna i Östasien utan kommer också att visa sig i västländerna.
En stark sådan kreditåtstramning kan få mycket negativa konsekvenser och
leda till en nedåtgående spiral av lägre krediter, företag som drabbas blir
hårdare mot kunder och leverantörer när det gäller betalningar, detta kan inte
mjukas upp med krediter på grund av kreditåtstramningen, etc. Även svenska
företag och banker ser över sin situation gentemot drabbade områden som
Östasien och Ryssland.
Därför är den relativt goda situationen i Västeuropa bedräglig. Även om
EU-kommissionen i sin senaste prognos räknar med 2,4 procent tillväxt inom
EU-området nästa år kan detta visa sig vara för optimistiskt. Det finns inga
enkla sätt att uppskatta den finansiella orons följder för tillväxt och
sysselsättning. Men de kan visa sig vara så omfattande att tillväxten i EU -
och Sverige - blir betydligt sämre än väntat.
De mest negativa bedömarna talar t o m om risken för depression, dvs att
BNP skulle falla. Det borde dock inte behöva gå så illa. De som kan agera
med penningpolitiska eller finanspolitiska medel, dvs centralbanker och
regeringar, kommer troligen att agera för att dämpa oron och försöka skapa
förutsättningar för att den ekonomiska aktiviteten skall kunna hållas uppe.
Samtidigt är det en balansgång där erfarenheterna från de lättnader som
skedde efter börsnedgången 1987 påverkar vad som nu kommer att ske. Det
positiva då var att en nedgång undveks, men stimulanserna blev för starka i
rädslan för en ny 30-talskris, vilket ledde till överhettning på flera håll. Det
är därför förståeligt att många centralbanker inte vill fatta snabba och
oöverlagda beslut om räntesänkningar som skulle framtvinga återställare
efter någon tid.
Den iver som främst socialdemokratiska regeringschefer inom EU visat
när det gäller att få den europeiska centralbanken (ECB) att snabbt sänka
räntan - innan banken ens startat sin verksamhet - är därför malplacerad,
även om oron för utvecklingen i och för sig är befogad. Det som ECB måste
väga samman är å ena sidan risken att avmattningen även i Västeuropa blir
kraftigare än vad dagens bedömningar anger och å andra sidan risken att
snabba lättnader i penningpolitiken blir för kraftiga och senare måste återtas,
med kanske ännu större negativa effekter som följd. En sådan avvägning
måste göras i ljuset av att penningpolitiken verkar på lång sikt. Men också i
ljuset av att ECB måste ha sin ställning och verksamhet förstådd och
accepterad av allmänheten. ECB verkar självfallet inte i ett politiskt vakuum.
De europeiska regeringschefer som i praktiken uttryckt önskemål om lägre
räntor från ECB:s sida gör inte den avvägningen lättare för ECB. Den
svenske statsministerns inhopp i frågan är särskilt anmärkningsvärd mot
bakgrund av att han ställt Sverige utanför euro-samarbetet.
Ivern att få snabba räntesänkningar visar att den politiska tilltron till
optimistiska tillväxtprognoser kanske inte är så fast rotad?
Till bilden hör att euroländerna enligt EU-kommissionens nya prognos har
ett visst handlingsutrymme i finanspolitiken. Enligt prognosen skulle det
offentliga underskottet i Euroland uppgå till 1,9 procent av BNP nästa år. Det
finns således - under förutsättning att prognosen inte är för optimistisk - en
viss marginal till det maximala underskott på 3 procent av BNP som tillväxt-
och stabilitetspakten innebär.
Sammantaget torde man få räkna med att tillväxten i USA dämpas 1999
jämfört med i år till ca 2 procent eller lägre, att Japan i bästa fall får
nolltillväxt, att de ostasiatiska länderna i övrigt får en mycket svag tillväxt
och att tillväxten i Västeuropa blir lägre än de ca 2,5 procent som EU-
kommissionen räknar med. Det är inte alls uteslutet att tillväxten kan bli
betydligt under 2 procent i Västeuropa - således ingen recession men låg
tillväxt med stigande arbetslöshet.
Den finansiella oron har lett till en debatt om det internationella finansiella
systemet. Det är inte förvånande att regleringsivrare av alla sorter griper
tillfället att propagera för allehanda slag av regleringar, skatter och andra
ingrepp. Sådana förslag bygger dock i flera avseenden på en felsyn. De utgår
från att det är "en ohämmad marknadsekonomi" som orsakat krisen. Så är
inte alls fallet. Det är i stället främst de länder som präglats av reglerings-
ekonomi och bristande demokrati och insyn som drabbats värst, med
Indonesien och Malaysia som tydliga exempel. Marknadsekonomi innebär
öppenhet och snabb spridning av information. Krisen har drivits fram av t.ex.
dold kreditgivning till dåliga företag, mer eller mindre dolda kopplingar
mellan stat, banker och vissa företag etc. Detta är raka motsatsen till
marknadsekonomisk öppenhet. Det är trycket från de internationella
finansmarknaderna som lagt kriserna i dagen. När de enskilda länderna och
deras företag kommit under finansmarknadernas granskning har bristerna
uppenbarats.
Det som behövs är inte nya regleringar som under alla omständigheter
knappast kan bli internationellt heltäckande. Det kommer alltid att finnas
något land som ställer sig utanför. Det är viktigare att varje land strävar
efter
ökad öppenhet och utformar de egna lagarna och reglerna därefter. Ökad
insyn och jämförbara kriterier gör det svårt att dölja dåliga eller skumma
affärer.
Det är en liberal attityd i dessa frågor som har en rimlig chans att undvika
liknande kriser i framtiden: likartade förutsättningar vad gäller insyn och
information.
Sveriges läge - efter valet
För varje dag blir det allt tydligare att den bild som
regeringen målade upp i valrörelsen och i höstens
budgetförslag av en mycket gynnsam utveckling för den
svenska ekonomin inte håller. Det är snart bara regeringen
som tror på en snabb tillväxt.
Ett antal ledande internationella konjunkturbedömare (Consensus) har
under årets lopp reviderat ner sina prognoser för Sveriges BNP-tillväxt för
1999 från 2,9 procent i januari i år till 2,4 procent i oktober. Nedreviderings-
processen är nog inte avslutad.
Även inhemska bedömare har reviderat ner prognoserna för Sverige sedan
försommaren.
Det är oundvikligt att en svagare eller utebliven tillväxt i omvärlden får
negativa effekter på Sverige. Regeringens tro har varit att en sämre export-
konjunktur skulle kompenseras av att hushåll och företagare här hemma
skulle hysa tillräckligt mycket av optimism för att tillväxten i konsumtion
och investeringar skulle kunna bli god.
Efter åren av socialdemokratisk politik har hushållen haft ett behov av att
föryngra sitt innehav av t ex köksmaskiner, bilar m m. Detta har lyft upp den
privata konsumtionen under sommaren. Men det finns nu allt tydligare
tecken på att hushållen börjar få en mera realistisk bild av framtiden. Då blir
de mera återhållsamma. Detsamma gäller företagen. Den svagare inter-
nationella konjunkturen försämrar enligt Statistiska centralbyråns statistik
orderingången från utlandet men även ordertillströmningen från hemma-
marknaden sjönk i augusti. Konjunkturinstitutets barometer för tredje kvar-
talet visar att exportorderingången för industrin sjönk och mattades av vad
gäller hemmamarknaden. Den s k Confidenceindikatorn som är ett samman-
fattande mått på industrikonjunkturen visar ett negativ utfall, det första under
1998.
Ett oroande tecken är att vinsterna försämrades för företagen under det
tredje kvartalet.
Det gäller t.ex. börsföretagen men även småföretagen börjar känna av de
sämre tiderna. Småföretagsbarometern i september, baserad på 1 800
intervjuer med företag med färre än 50 anställda, präglas av en ökad
pessimism om konjunkturen. Det gäller både industri- och tjänsteföretag,
både export- och hemmamarknadsinriktade företag.
Det kommer med all sannolikhet att innebära att tillväxten blir betydligt
lägre än de ca 3 procent per år som regeringen räknar med. Den prognosen
bygger på förutsättningar som inte ter sig realistiska. En period med
treprocentig årlig tillväxt har vi inte haft sedan 1960-talet. Visserligen har
ekonomin genomgått strukturförändringar under första hälften av 90-talet
som gör oss mera skickade att möta nedgångar, men det finns ingenting som
säger att det skulle vara möjligt med en treprocentig tillväxt flera år i rad -
nota bene med regeringens politik.
Regeringen har visserligen låtit göra en halvhjärtad kalkyl över vad en
sämre utveckling skulle innebära där man räknat med en BNP-tillväxt på 1,8
procent 1999 istället för 3 som i huvudalternativet. Redan år 2000 antas dock
tillväxten återgå till regeringens huvudalternativ. Detta är inte realistiskt.
Skulle den internationella oron leda till lägre tillväxt är det inte sannolikt
att
återhämtningen sker så snabbt. Den kan i praktiken spridas ut över två tre år.
De små effekter som regeringen räknar med på t ex de offentliga finanserna
är därför inte trovärdiga.
Regeringen har flera kraftigt optimistiska antaganden i sitt huvudalternativ.
Investeringarna antas t.ex. öka i mycket snabb takt flera år i rad. Bostads-
byggandet antas öka med ca 25 procent per år i tre års tid. Det finns inte
underlag för ett sådant antagande.
Men det mest anmärkningsvärda är antagandena om den privata
konsumtionen. Förutom optimistiska antaganden om reallöneutvecklingen
ökar därutöver den privata konsumtionen genom att hushållen antas dra ner
sitt sparande till noll. Även om hushållen under 1997 och 1998 minskar ner
sitt sparande är det inte troligt att sparkvoten går ner till noll.
Den finansiella oron och försämrade konjunkturutsikter gör hushållen
mera försiktiga med sina utgifter. Det är inte säkert att börsnedgången
påverkar hushållens konsumtionsmönster särskilt eftersom nog flertalet är
medvetna om de risker som aktieplaceringar innebär, och därför inte bygger
kortsiktiga konsumtionsplaner på en snabb kursstegring i ett aktieinnehav.
Huspriserna anses ha en mera direkt påverkan på konsumtions-
benägenheten. Det är därför ett memento att huspriserna sjönk i september.
Det är inte särskilt troligt att hushållen skulle vara benägna till ett så lågt
sparande som regeringen räknar med.
Följden av en större försiktighet från hushållen med utgifterna är att den
privata efterfrågan blir lägre och att BNP-tillväxt och sysselsättning blir
lägre. Då kommer inte regeringens mål för den öppna arbetslösheten att
uppnås, och förmodligen inte heller sysselsättningsmålet.
Det mest tragiska med en lägre tillväxt är de konsekvenser detta får för
sysselsättning och arbetslöshet. Regeringen har under en följd av år utlovat
lägre arbetslöshet. Redan 1995 skulle den öppna arbetslösheten ha varit
5 procent enligt vallöftena. Flertalet initierade bedömningar tyder på att den
nivån inte ens kommer att ha nåtts år 2000.
EU-kommissionen som i sin novemberprognos har så höga BNP-
prognoser för Sverige som 2,8 procent 1999 och 3 procent år 2000, dvs i
praktiken mycket nära regeringen, räknar ändå med att målet för den öppna
arbetslösheten om 4 procent år 2000 inte nås:
Tabell 3.1 Den öppna arbetslösheten i Sverige 1999-2000
enligt EU-kommissionen. Procent av arbetskraften.
1999
2000
Enligt internationellt
jämförbar definition
7,7
7,0
Enligt svensk definition
5,8
5
Den svagare tillväxten kommer att leda till sämre
sysselsättning. Den uppgång som var på väg under 1998
kommer att mattas av. Detta syns redan i SCB:s
arbetskraftsundersökningar.
Diagram 1. Avmattande sysselsättning
(Sysselsättningsförändring i antal jämfört med föregående månad,
säsongrensat och utjämnat.)
Källa: SCB
Vanligtvis tar det längre tid från det efterfrågan börjar mattas
tills effekter visar sig på sysselsättningen. Men det är troligt
att tiden mellan sjunkande efterfrågan och sjunkande
sysselsättníng nu är kortare än tidigare. Därför är det troligt
att en avmattning i tillväxten snabbt kommer att visa sig i
sämre sysselsättning, åtminstone lägre än vad regeringen
räknar med. Detta påverkar den ekonomiska politiken på
åtminstone två sätt.
För det första är det än mer angeläget med en politik för flera jobb. När
konjunkturförbättringen inte kan väntas ge den sysselsättningsökning som
regeringen förväntat sig ökar kraven på politiken att den vrids i jobbskapande
riktning.
Regeringen har räknat med en sysselsättningsökning på 51 000 personer i
år, 59 000 nästa år och inte mindre än 72 000 år 2000.
I värsta fall blir 1998 enda året med sysselsättningsökning sedan den
ökning som hade inletts under fyrpartiregeringens tid bröts en tid efter det
socialdemokratiska maktövertagandet. I bästa fall blir det en ökning 1999 om
än svagare än regeringen angivit i finansplanen.
En politik för nya jobb
När kommer jobbpolitiken?
Under förra mandatperioden uppgick regeringens samlade
jobblöften till över 300 000 nya jobb. September månads
AKU ger facit för fyraårsperioden: det blev 35 000. Och
mycket tyder nu på att den svaga uppgång i sysselsättningen
som pågått sedan slutet på förra året redan har nått sin
kulmen.
Vi kan konstatera att Socialdemokraterna och dess stödpartier inte lagt ett
enda konkret förslag som skulle kunna dämpa eller vända ett negativt
utvecklingsförlopp.
Regeringen fortsätter dock att utfärda nya jobblöften. Till målet om
halverad arbetslöshet fogas i finansplanen också ett mål för sysselsättningen.
Det är hög tid att regeringen sätter fokus på sysselsättningen. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten har bara lett till att människor har förts bort
från arbetsmarknaden. Men det långa tidsperspektivet, till år 2004, gör det
mycket svårt att bedöma om en viss åtgärd är ett steg på vägen eller ej.
På känt maner skriver regeringen i finansplanen att "I samband med 1999
års ekonomiska vårproposition kommer regeringen att presentera förslag som
stärker möjligheterna att uppnå målet". Under hela förra mandatperioden
sköts också den tidpunkt då de konkreta förslagen för jobben skulle
presenteras på framtiden.
Förra året ställde statsminister Göran Persson i utsikt en politik för
100 000 nya företag till år 2000. Aktuell statistik från Jobs & Society visar
att antalet nystartade företag har minskat med 10 procent bara det senaste
året.
Även antalet företagare blir allt färre. Diagrammet nedan visar att
minskningen av antalet företagare har pågått stadigt sedan mitten på 1995, då
den socialdemokratiska politiken fick genomslag efter regeringsskiftet 1994.
Diagram 2. Antal företagare januari 1994-september 1998
Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU)
Vi liberaler menar att det är uppenbart att en politik som
skall knäcka massarbetslösheten måste inriktas på att skapa
bättre villkor för företagarna.
"Utredning fortsätter" är regeringens besked till landets småföretagare.
Men på en punkt ges ett tydligt besked. "Skattereglerna för de mindre
företagen har fått en struktur som i allt väsentligt bör bestå och tillåtas
verka
under en följd av år." (Budgetpropositionen, s. 140) Det blir t.ex. ingen
ändring av de orimliga F-skattereglerna. Riksskatteverkets rapport - med
förslag om vissa begränsade ändringar av begreppet näringsverksamhet -
åker i papperskorgen.
Vi liberaler har sedan tidigare en högre ambition för jobben. Nämligen
300 000 nya jobb under mandatperioden. För att nå dit krävs en ny kurs för
den ekonomiska politiken. Folkpartiet har en sådan politik.
Företagsklimatet måste bli bättre
Ett gott företagsklimat beror inte bara av "hårda" faktorer
som skatter och regler. Människors - och inte minst
myndigheternas - attityder till dem som vill pröva nya vägar
spelar en viktig roll. Det räcker inte heller med att ha en
positiv attityd till företag, det är företagaren som är viktig.
Det råder ingen tvekan om att företagsklimatet försämrades under den
förra mandatperioden. Den negativa utvecklingen vad gäller antalet
företagare och nyregistrerade företag är ett tydligt tecken.
Inom flera viktiga storföretag sker i praktiken en successiv utflyttning av
viktiga funktioner även när huvudkontoren formellt ligger kvar i Sverige.
Debatten om vissa företags huvudkontor har skymt denna process.
Undersökningar från bland annat Nutek visar att intresset för satsningar på
forskning och utveckling i Sverige har minskat. Över hälften av de
tillfrågade företagsledarna i Nuteks undersökning (mars 1997) anser att det
viktigaste hindret för expansion i Sverige är svårigheterna att rekrytera
kvalificerad arbetskraft.
Vi vet att potentialen för nyföretagandet är stor i Sverige. En SKOP-
undersökning som utförts på uppdrag av Folkpartiet visar att mer än var
tredje svensk någon gång funderat på att "bli sin egen", men avstått. En
viktig förklaring torde vara att de tillfrågade anser att företagsklimatet
försämrats under de senaste fyra åren.
SKOP frågade: "Om du tänker på de senaste fyra åren. Vad tror Du? Har
det blivit lättare eller svårare att driva eget företag?" 40 procent svarade
att
det blivit svårare. 15 procent anser att det blivit mycket svårare, medan 30
procent anser att det blivit litet lättare.
Om Sverige skall bli ett attraktivt land att investera i krävs en ny ekono-
misk politik. Vår politik innebär:
? att skatter som är skadliga för arbete, företagande, sparande och investe-
ringar sänks
?
? att tjänstesektorn släpps loss genom rejäla skattelättnader och förenk-
lingar
?
? att det blir mycket lättare att starta och driva företag
?
? att Sverige kommer tillbaka till toppen när det gäller kunskap
?
? att "svenska långbänkar" får en lösning. Det gäller främst lönebildning,
arbetsmarknadslagstiftningen och energipolitiken
?
? att de möjligheter internationaliseringen erbjuder utnyttjas så långt det är
möjligt, bland annat genom ett medlemskap i EMU.
?
Sänkt skatt på jobben
I RSV-broschyren "Så fyller du i din Skatte- och
avgiftsanmälan" står följande i klartext: "Kommunalskatt,
egenavgifter och allmänna egenavgifter uppgår till mellan 62
och 70 procent av nettointäkten. Vi rekommenderar att du
sätter av 66 procent". Broschyren sprids till alla företagare.
Skattesänkningar på arbete, dvs sänkningar av inkomstskatten eller
arbetsgivaravgiften, är enligt Åsbrink det som kan ge störst effekt på syssel-
sättningen. (TT-telegram 20/10 1998).
Vi instämmer och beklagar att denna insikt inte satt några spår i
regeringens budgetarbete och att regeringen med all kraft argumenterade i
motsatt riktning under valrörelsen.
Sverige har den industrialiserade världens hösta skatteuttag på arbete. I
Sverige utgörs mellan 63 och 74 procent av kostnaden för en tjänst av skatter
och sociala avgifter. De höga skatterna bromsar framväxten av fler jobb, i
synnerhet i den sektor där merparten av de nya jobben behöver komma.
Folkpartiet föreslår skattesänkningar på 10-12 miljarder kronor netto
redan 1999. Dessa är i princip helt koncentrerade på att skapa förutsättningar
för fler reguljära jobb i näringslivet.
Sätt fart på jobben i tjänstesektorn
För att få fart på sysselsättningen i den privata tjänstesektorn
vill vi sänka arbetsgivaravgifterna där med fem
procentenheter, från ca 33 till ca 28 procent.
Vår politik ligger väl i linje med småföretagens önskemål. I en aktuell
undersökning från Företagarnas Riksorganisation svarar 45 procent av 600
tillfrågade småföretagare att sänkta arbetsgivaravgifter är den enskilt
viktigaste åtgärden för att underlätta nyanställningar.
Därutöver har Folkpartiet tillsammans med Kristdemokraterna och
Moderaterna förslagit en enkel och obyråkratisk modell för skattelättnader
för hushållstjänster. Den innebär att det vita priset på hushållstjänster kan
halveras direkt vid betalningen. Dessutom behöver det bli enklare att bjuda
ut tjänsterna, vare sig man gör det i företagsform eller som privatperson.
Förslaget bygger på ett antal enkla iakttagelser av verkligheten.
Det finns en stor efterfrågan på hushållstjänster
Tjänsteutredningen SOU 1994:43 fann att 18 procent av
hushållen var intresserade av hjälp ibland och 6 procent av
hushållen var mycket intresserade av att regelbundet anlita
hjälp - totalt nästan vart fjärde i hushåll i Sverige. Idag
betalas merparten av utförda tjänster svart.
Det finns ett stort potentiellt utbud av
arbetskraft
Enligt Tjänsteutredningen är totalt 42 procent av de
arbetslösa villiga att arbeta med denna typ av tjänster. Det
skulle betyda 100 000-150 000 personer.
Det är värt att notera att regeringen tror att sänkt skatt på manliga jobb i
denna sektor ger jobb. Därför infördes ROT-avdraget som en tillfällig
stimulans för byggarbeten. Vår skattereduktion medger en reduktion för fler
slags arbeten i hushållen. Vi anser att traditionellt "kvinnligt" arbete skall
ha
samma skatteregler som traditionellt "manligt".
Vi anser också att Sverige inom EU bör verka för en ändring av
momsdirektiven så att det blir möjligt att sänka tjänstemomsen.
Vi vill slopa den s.k. värnskatten, vilket har betydelse inte minst för det
kunskapsintensiva näringslivet. Problemen med höga inkomstskatter, och
höga marginalskatter, ökar i takt med den svenska ekonomins inter-
nationalisering. Vi vidhåller naturligtvis vårt krav om "hälften kvar". Alla
skall få behålla minst hälften av en inkomstökning.
Under förra mandatperioden minskade antalet kvinnor med fast jobb med
15 000 på fyra år; även andelen kvinnliga företagare minskade. Det finns ett
dogmatiskt motstånd hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet mot att
tillåta privata alternativ inom områden där kvinnor traditionellt har
kompetens och erfarenhet. I praktiken råder ett slags näringsförbud för
kvinnor.
Bättre riskkapitalmarknad
Tillgången till riskvilligt kapital är en ständig källa till
bekymmer för många småföretagare. Förutsättningarna att
få krediter i banksystemet är små och i Sverige är det
dessutom, jämfört med andra länder, mycket svårt att genom
eget arbete bygga upp ett eget startkapital.
Den enskilt viktigaste åtgärden är att slopa dubbelskatten på aktier. Sverige
är så gott som ensamt i Europa om denna straffskatt på nya jobb. Det är för
övrigt inte "bara" företagare som drabbas av dubbelskatten; den betalas av de
nästan 5 miljoner svenskar som sparar i aktier och aktiefonder!
Vi föreslår vidare att möjligheterna att ge uppskov med bolagsskatten - så
länge inga utdelningar sker - bör utredas.
Förmögenhetsbeskattningen bör slopas under mandatperioden. Denna skatt
ter sig alltmer omöjligt i en internationaliserad värld. Som ett första steg
vill
Folkpartiet slopa sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen och höja
fribeloppet till 1,2 miljoner kronor.
Vi föreslår även lättnader i skatten på sparande, t ex bör avdragsrätten för
privat pensionssparande höjas till ett och ett halvt basbelopp.
I vår skattemotion beskrivs skattepolitiken mer utförligt. Vi föreslår där att
den förtida momsen slopas. Vi föreslår vidare lättnader för fåmansbolagen.
Mindre krångel
Många småföretagare vittnar om stor frustration över att
inget händer för att förbättra deras villkor, att politikerna
"bara pratar". Den kritiken drabbar främst
Socialdemokraterna.
Inte ens när det gäller i stort sett kostnadsfria regelförenklingar - som
förenklade blanketter, att införa ett enkelt bokförings- och deklarationspaket
för egenföretagare, vettigare F-skatteregler eller solnedgångsparagraf för
onödiga företagsregler - lyckas regeringen åstadkomma något. Tvärtom. Det
blir inga skattelättnader och ingen förändring av de orimliga F-skattreglerna.
I Kanada kan en blivande företagare registrera sitt företag, anmäla sig för
olika skatter samt ordna eventuella tillstånd via Internet. Hela proceduren
skall inte behöva ta mer än 20 minuter.
I Sverige behöver en blivande företagare kontakta Patent- och regi-
streringsverket, skattemyndigheten (ofta flera olika uppbördsenheter) och
försäkringskassan. Dessutom kan tillstånd behövas från länsstyrelsen,
kommunen eller någon annan myndighet.
Det är uppenbart att många uppfattar det som alltför svårt och krångligt att
bli sin egen. Nästan ingen av landets egenföretagare klarar t ex av att sköta
deklarationen själv.
Många företagare anser - inte oväntat - att denna framtvingade egenadmi-
nistration blir alltför omfattande. Ett gott företagsklimat måste i praktiken
vara ett gott företagarklimat, dvs att företagaren inte betraktas som en
potentiell skattefuskare.
Vi framhärdar i vårt krav att det behöver bli lättare att t ex få en F-
skattsedel. Vi anser att i princip alla som vill ha F-skattsedel också bör få en
sådan, såvida de inte har näringsförbud.
Det behöver också bli lättare att deklarera i det egna företaget. Företagaren
bör kunna lämna en förenklad företagardeklaration, såsom löntagaren.
Kontaktpersoner för företagare bör finnas vid samtliga statliga myndigheter
och kommuner.
Framförallt krävs att frågor som rör förenklingar och avregleringar för
företagandet ges en hög politisk prioritet. Erfarenheterna från andra länder
visar att det krävs politiskt stöd från högsta nivå för att detta skall lyckas.
Statsministern och finansministern bör därför leda och politiskt ansvara för
arbetet.
Bättre lönebildning
Lägre skatter och mindre krångel är viktiga delar av en
politik för fler jobb i näringslivet. Men det måste ske i
kombination med förändringar i arbetsmarknadslagarna. Ett
första steg är att besluta om en återgång till de regler i LAS
och MBL som fyrpartiregeringen införde, bland annat att två
personer skall kunna undantas från turordningskretsen vid
uppsägningar.
Fackets vetorätt vid entreprenader måste slopas, liksom rätten att sätta
enmansföretagare i blockad. Möjligheterna att provanställa personal bör
förlängas till tolv månader, reglerna för visstidsanställningar mjukas upp.
Regeringens små förändringar i denna riktning är inte tillräckliga.
Dessutom behöver konfliktreglerna ses över. Balans och neutralitet skall
vara nyckelord för statens beslut om, och syn på regelverket på arbets-
marknaden. Statsmakten skall stå neutral mellan parterna på arbets-
marknaden.
Regeringen har inriktat sig på förmaningar om återhållsamhet till parterna
på arbetsmarknaden. Men om denna strategi skall lyckas måste löne-
ökningarna ligga betydligt under konkurrenternas under flera år. Det är inte
rimligt att förvänta att facket skall kunna leverera detta. Det måste i stället
löna sig för parterna att konstruera och sluta avtal som stimulerar till fler
anställningar. Parterna skall finna det lönsamt att ta hänsyn till
konsekvenserna av sitt agerande även för de människor som inte har något
jobb.
Fackets makt över lönebildningen skulle åtföljas av ett ökat finansiellt
ansvar för a-kassornas ekonomi. Medlemsavgifterna bör variera mellan
kassor inom olika verksamhetsområden beroende på löneläge och
arbetslöshetsnivå. A-kassan skall vara allmän, obligatorisk och ingen evig
försörjningskälla.
Med de nya, ändrade regler och incitament som Folkpartiet föreslår kan
Sverige få en bättre fungerande arbetsmarknad med en lönebildning som ger
fler nya riktiga jobb.
Sverige och euron
I Folkpartiet har vi många gånger uttalat vårt stöd för
bildandet av den gemensamma ekonomiska och monetära
unionen, EMU. Vi anser att det ligger i Sveriges intresse att
delta i eurosamarbetet så snart det är möjligt.
Fördelarna med ett medlemskap är uppenbara för oss liberaler:
? Det djupaste syftet med EU är att garantera freden, demokratin och
välfärden i vår världsdel. Eurosamarbetet är ett stort steg i arbetet med att
riva murar mellan Europas folk och tvinna dem samman i ett ömsesidigt
beroende. Vi liberaler vill att Sverige skall vara en aktiv och konstruktiv
samarbetspartner i detta arbete.
?
? Sveriges inflytande över viktiga framtidsfrågor inom EU, som också i
hög grad berör oss själva, ökar avsevärt om Sverige deltar i EU-
samarbetets kärna: den gemensamma valutan.
?
? Sverige behöver en lång period av hög tillväxt och sysselsättning. Det
råder bred enighet om att ett stabilt penningvärde, varaktigt låga räntor
och goda offentliga finanser är viktiga förutsättningar för att uppnå detta.
Därför är även de ekonomiska argumenten för ett medlemskap starka.
?
Den senaste tidens ränte- och valutaoro påminner oss om
Sveriges nuvarande sårbarhet när det inträffar internationella
finansiella kriser. Ett Sverige utanför euroområdet kommer
sannolikt även fortsättningsvis att drabbas av en växelkurs
med perioder av försvagning omväxlande med perioder av
förstärkning.
Med tanke på Sveriges mycket nära ekonomiska integration med
euroområdet kommer en fortsatt orolig växelkurs att skapa stora problem för
svenska företag och fack och den ekonomiska politiken.
Den viktigaste aspekten av utanförskapet är konsekvensen för svenska
jobb. Valutakursens svängningar leder till svängningar i vinster och löner.
Näringslivet riskerar att råka ut för återkommande kostnadskriser när kronan
stärks det ena året, och för överhettning och stigande priser när kronan
försvagas det andra året. Parterna på arbetsmarknaden kan få stora problem i
avtalsrörelserna med att parera lönsamhetsfluktuationerna.
Förra hösten ställde finansminister Erik Åsbrink sex frågor om euron.
Frågorna var då, enligt Åsbrink, "avgörande för Sveriges eventuella
deltagande i EMU".
Den första frågan gällde hur snabbt den offentliga skulden och
utlandskulden kunde minska. Enligt regeringens egna prognoser i budgeten
utgör inte skuldutvecklingen något hinder för euromedlemskap.
Den andra frågan gällde hur bra den svenska arbetsmarknaden och
lönebildningen fungerar. Problemet är här av politisk art, att regeringen på
grund av bindningar till LO inte vill genomföra de reformer som skulle
krävas för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Men detta problem är
lika akut om vi står utanför euroområdet.
Den tredje frågan gällde vårt inflytande vid ett utanförskap. Denna fråga är
nu besvarad, vi står utanför Euro-11-rådet där viktiga ekonomisk-politiska
frågor i praktiken avgörs.
Den fjärde frågan gällde hur många länder som skulle komma att delta och
där regeringen uppenbarligen antog att bara fem sex skulle ingå. Nu vet vi att
det är elva och att Grekland vill in snarast möjligt, att Storbritannien med
stor sannolikhet kommer med inom några få år, och att Danmark då troligen
följer efter.
Den femte frågan gällde hur stark euron kan tänkas bli. Frågan är lite
märklig där det inte är klart om regeringen kände oro för en för stark valuta
eller en för svag. Avgörande för eurons styrka är hur långsiktigt trovärdig
ECB:s vilja att upprätthålla prisstabilitet är.
Den sjätte frågan gällde hur starka tendenserna är att utveckla
finanspolitiken i överstatlig riktning. Svaret är att det beror på
medlemsstaterna själva. I vissa avseenden tycks regeringen inte ha något
emot gemensamma överenskommelser på detta område. Svårigheten att
upprätthålla höga skatter på rörliga skattebaser kommer att finnas där under
alla omständigheter.
Slutsatsen är att de hinder som regeringen för ett år sedan målade upp med
dessa frågor inte föreligger på det sätt som regeringen tycks ha utgått från.
Bristen på politiskt ledarskap i Sverige framstår nu i än skarpare dager än
hösten 1997. Om det är sant att svaret på finansministerns sex frågor är
avgörande för Sveriges ställningstagande till EMU återstår idag inget motiv
och inget hinder för Sverige att gå in i euroområdet. Enbart Socialdemokra-
ternas inre splittring begränsar Sveriges möjlighet att delta.
År 2001 övertar Sverige ordförandeskapet i EU. Vi menar att ett
konstruktivt och framgångsrikt ordförandeskap är svårt att förena med
regeringens nuvarande passiva hållning till eurosamarbetet. Sverige bör
därför ansöka om medlemskap före den 1/1 2001. Folkpartiet anser att det
krävs en folklig förankring av en sådan ansökan. En folkomröstning bör
därför hållas senast under sista halvåret av år 2000.
Utbildning som ger jobb
Dags för individuella
kompetenskonton
Den snabba sociala, tekniska och ekonomiska utvecklingen
gör det alltmer angeläget att finna former för finansiering av
återkommande studier under yrkestiden. En bra
vidareutbildning har stora fördelar både för den enskilde och
för samhället i stort. Det är därför rimligt att finna former för
den återkommande utbildningen där såväl det offentliga som
den enskilde bidrar.
? I de riktlinjer som antogs vid sysselsättningstoppmötet i Luxemburg i
november förra året uppmanas medlemsländerna och arbetsmarknadens
parter i dessa länder att öka insatserna för livslångt lärande.
?
? I den delrapport som Arbetsgruppen för kompetensutveckling i
arbetslivet lämnade till dåvarande arbetsmarknadsministern den 22 april i
år framgick att de svenska parterna är eniga om behovet av ytterligare
insatser för kompetensutvecklingen och också redo att ta ett eget ansvar.
?
Folkpartiet föreslår att det nuvarande privata
pensionssparandet och de avtalsbestämda pensionerna får
breddas till ett "pensions- och utvecklingssparande" där
individer (men också deras arbetsgivare) får göra
skattebefriade avsättningar, som senare kan användas till
kompetenshöjning. Vi föreslår också att det för samma
ändamål blir tillåtet att "ta ut ett pensionsår i förväg", d v s
att få ut kapital motsvarande ungefär en årslön (maxbeloppet
från ATP-systemet blir 60 procent av en genomsnittsinkomst
de senaste åren men det kan kompletteras med medel från
andra pensionsformer, t ex avtalsförsäkringar).
Pensionsrätten minskas därmed med motsvarande belopp,
vilket antingen kan betalas genom tio elva månader senare
pensionering eller genom lägre årliga pensioner.
Detta innebär att människor, som så önskar, vid sidan av eller istället för
sitt pensionssparkonto kan upprätta ett "kompetenskonto".
Förslaget syftar till att
? öka kompetensen och utbildningsnivån i Sverige,
?
? öka möjligheterna för människor mellan 30 och 55 år att vidareutbilda sig
?
? jämfört med de stödsystem som redan finns till studier öka individens
eget engagemang, ansvar och beslutanderätt,
?
? ge incitament till arbetsgivaren att bidra till den enskildes kompetens-
utveckling.
?
Förslaget innebär:
? Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet breddas till ett "pensions-
och kompetenssparande" där det blir möjligt att upp till en viss gräns ta
ut pengar före pensioneringen för att möjliggöra kompetensutveckling.
Det avdragsgilla maxbeloppet höjs till ett och ett halvt basbelopp per år.
Om de fackliga organisationerna vill bredda avtalspensionerna på samma
sätt, möjliggörs det genom regeländringar.
?
? Individer mellan 30 och 55 år får ta ut upp till 60 procent av en årslön av
det allmänna pensionssystemet för att använda det till kompetens-
utveckling. I gengäld reduceras individens ålderspension i motsvarande
mån.
?
? Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna pensionsrätt
genom sparande, antingen i en privat pensionsförsäkring eller genom
ökade avgifter till det reformerade ATP-systemet.
?
? Såsom studier avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, gymnasium
och komvux. Motsvarande gränser tillämpas redan av CSN i dagens
studiestödssystem.
?
? Arbetsgivaren får också upp till en viss gräns skjuta till medel till den
enskildes utvecklingskonto. Avsättningen befrias från arbetsgivaravgift.
Kostnaden för detta är naturligtivs svår att beräkna men vi har bedömt
den till ett par hundra miljoner kronor budgetåret 2000 för att därefter
stiga.
?
En av dem som ivrigt pläderat för större insatser för
kompetenshöjning är Metallbasen Göran Johnsson. Han har
träffande påpekat att i högkonjunktur anser man sig inte ha
tid att ägna sig åt kompetenshöjning och i lågkonjunktur har
man inte råd. Iakttagelsen understryker vikten av ett
långsiktigt system för arbetskraftens kompetenshöjning.
En näraliggande iakttagelse är att i lågkonjunkturer koncentreras insatserna
till arbetslösa. Sverige har de senaste åren gjort enorma utbildningssatsningar
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och det är naturligtvis av flera skäl
bra. Men det räcker inte. Det är livsviktigt att också den del av arbetskraften
som har jobb har möjlighet att utbilda sig vidare.
Företagsintern eller arbetsgivarfinansierad utbildning räcker heller inte.
Det är inte säkert att en individ gör bäst nytta i det företag eller i den
förvaltning där han/hon just nu befinner sig.
Det har förts en debatt om effekterna av satsningarna på vuxen-
utbildningen. Även om det står klart att utbildning i många fall har hjälpt den
arbetssökande till ett nytt arbete kvarstår bedömningen att resultatet av de
insatser som görs borde vara större. Fler borde få jobb efter avslutad
utbildning. Vi tror att en del av lösningen ligger i att öka den enskildes
engagemang i och ansvar för valet av utbildning. Många som nu läser på
AMU eller på komvux med arbetsmarknadspengar ger uttryck för att de
anvisats en utbildning som de inte upplever sig kunna säga nej till.
Vi anser inte att detta nya system skall ersätta de åtgärder som idag finns i
arbetsmarknadspolitiken. Avsikten är inte att någon skall tvingas att ta ut ett
pensionsår i förväg. Men vi tror att det här systemet kan bli en mycket viktig
komplettering till hittillsvarande åtgärder.
Uppgifter från Industriens Utredningsinstitut (IUI) bekräftar att den
svenska kunskapsindustrin i allt större utsträckning väljer att förlägga
produktion utomlands. Sverige har kompetensproblem. Detta borde inte
komma som en överraskning för någon. Trots att problemen med arbets-
kraftens kompetensutveckling och andra delar av det stora komplexet
kompetensförsörjning har debatterats och utretts i åratal har alldeles för lite
skett i praktiken.
För varje år blir kompetensfaktorn alltmer avgörande för industrins
konkurrenskraft. Och det gäller inte bara sådant som datorer och läkemedel.
Även för produkter som förefaller jämförelsevis enkla, som papper eller
stålplåt, avgörs affärsmöjligheterna allt oftare av kunskaps- och kompetens-
innehållet.
Det är också ett känt faktum att låg utbildning ökar risken för arbetslöshet.
Aktuella siffror från AMS bekräftar det. Folk- och grundskoleutbildade har i
allmänhet betydligt högre arbetslöshet än gymnasie- och högskoleutbildade.
1990-94 ökade arbetslösheten i Sverige med ca tre procentenheter för
högskoleutbildade mot drygt sju procentenheter för såväl folk- och grund-
skoleutbildade som gymnasieutbildade.
Sverige tillhör de OECD-länder som har lägst andel i relation till 19-
åringar som börjat en längre eftergymnasial utbildning. 1980 hade elva
länder med USA och Kanada i toppen högre andel studenter i eftergymnasial
utbildning per 100 000 invånare än Sverige. Tio år senare hade ytterligare
nio länder passerat Sverige i studenttäthet.
Sverige har också en relativt låg andel examinerade från en längre
eftergymnasial utbildning, 12 procent räknat i relation till 23-åringarna 1991.
Medelvärdet för OECD var 16 procent. I fråga om forskarutbildningen har
bara ett enda av 15 undersökta OECD-länder lägre andel forskarexamina än
Sverige.
Sverige har också i förhållande till arbetskraften totalt en mycket låg andel
examinerade tekniker och naturvetare. I samband med detta kan nämnas att
tillväxttakten för den svenska högteknologiska industrin är mycket låg.
Sysselsättningstillväxten i högteknologisk industri sedan 1970 har för
Sverige varit minus 1,0 procent medan 19 OECD-länder i genomsnitt legat
på plus 1,4 procent.
Det är viktigt att se sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten
och förutsättningarna för att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning.
Sammantaget är de eftersatta investeringsbehoven inom utbildnings-
området sannolikt omfattande. Empiriska studier visar på att avkastningen på
ett års utbildning kan ge omkring 10 procent högre produktion per person
och år.
På de punkter där vår modell påverkar den stora pensionsuppgörelsen,
d v s vad gäller reglerna för de allmänna ålderspensionerna, har vi försökt
och kommer att fortsätta försöka övertyga de andra fyra partierna om det
kloka i att öka flexibiliteten på detta sätt.
Detta förslag skulle kunna kompletteras med möjlighet till uttag från
avtalspension om parterna kommer överens om detta och eventuellt även
från frivilliga pensionsförsäkringar.
Arbetsgivare bör också ges möjligheter att sätta av medel på samma
skattevillkor som andra pensionsavsättningar. Det offentligas bidrag skulle i
denna modell vara att tillåta avsevärt större avsättningar och med friare
regler till de olika kontona.
Rättvisa studievillkor
Kunskap ger makt, jämlikhet och i förlängningen jobb. Goda
möjligheter till återkommande grundutbildning, fortbildning
och vidareutbildning för människor i alla samhällsgrupper
och åldrar är av största betydelse. Många människor behöver
idag kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning.
För att möjligheterna skall kunna tas tillvara måste
studiefinansieringen vara tillräckligt bra. Försämringarna i
studiestödet genom avskaffandet av barntillägget i svux
(särskilt vuxenstudiestöd) och svuxa (särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa) slog undan möjligheterna för
många, främst kvinnor, att kunna skaffa sig en
gymnasieexamen i vuxen ålder. Kunskapslyftet har för dessa
inte inneburit någon förbättring. Vi vill därför återinföra
barntillägget i svux och svuxa.
Ett annat problem är de stora skillnader i egeninsats i form av studielån
som krävs av olika grupper studerande på gymnasienivå.
Som framgår av våra resonemang i föregående avsnitt ser vi det som en
fördel att vuxna som utbildar sig står för en del av kostnaden själv. Men ser
man på dagens svenska vuxenutbildning varierar den andel man förväntas stå
för själv. Inom vuxenutbildningen blandas - ibland till och med i samma
klassrum - personer som får full a-kassa, kanske 14 000 kr/månad, med
personer som lever på studiemedel där bidragsdelen för närvarande är 1 700
kr/månad, alltså nästan bara en tiondel av det bänkgrannen får ut.
Kunskapslyftet har givit många en utomordentligt god ekonomisk möjlighet
att studera, medan många andra människor, ofta de som är i störst behov av
studiefinansieringen, inte har möjlighet att studera alls.
Den studiestödsutredning som Lennart Bodström ledde och som kom med
sitt betänkande härom året föreslog ett enhetligare system. Utredningen,
inklusive de socialdemokratiska ledamöterna, föreslog att en lånedel skulle
ingå i all vuxenutbildningsfinansiering.
Vi ser argumenten för det förslaget. Vi är emellertid inte beredda att gå så
långt som utredningen föreslog - t ex att vuxenstuderande på gymnasienivå
skulle låna 40 procent av studiemedlen. Men det är vår uppfattning att en
kommande studiestödsreform delvis kan inspireras av utredningens
principer. Vi föreslår nu ett mindre steg, men i den riktning utredningen
förespråkar. Vi föreslår att vuxna som läser på gymnasienivå med särskilt
vuxenstudiestöd skall finansiera 20 procent med studielån. Vi anser också,
vilket vi framfört i flera år, att det är orättvis att studerande på de
prioriterade
N/T-utbildningarna inte skall behöva ta studielån. Sammantaget innebär
dessa båda åtgärder minskade statsutgifter med ca 1,5 miljarder kronor.
Det är också rimligt att eftersträva likvärdiga regler för avtrappning av
studiebidragen mot andra inkomster.
Vi vill i detta sammanhang också understryka vikten av en större
långsiktighet i statsmakternas beslut om vuxenstudiesatsningar. Det rykte
Kunskapslyftet fått, också bland de studerande, som valrörelsejippo
understryks av att besluten kommit årsvis. Det är viktigt att den studerande
kan överblicka regelverk och studieekonomi för hela sin planerade studietid.
För att skapa större möjligheter för vuxenstuderande att finansiera en
längre efergymnasial utbildning vill vi höja och på sikt avskaffa den s k
fribeloppsgränsen för egna inkomster i det vanliga studiestödet, så att man
kan jobba vid sidan av och därmed bättre klara sin försörjningsbörda.
Skolan
LO-ekonomerna påpekade nyligen den långsiktiga
betydelsen av att satsa på den svenska grundskolan. Vi delar
den bedömningen. Den svenska skolan är i kris. Var femte
16-åring lämnar grundskolan utan att kunna läsa och skriva
en sammanhängande text. Rapporter visar att våld,
mobbning och ett oacceptabelt språkbruk är vardag för
elever i många skolor.
Men trots att allt pekar på behovet av en ny kurs för skolan, förmår
regeringen inte att formulera ett program för kunskap och ordning i den
svenska skolan. Knappast något har gjorts för att höja läraryrkets status.
Regeringen tycks tyvärr inte ha för avsikt att förändra dagens skola.
För liberaler är det självklart att kräva en skola där kvalitet och den
enskilda elevens utveckling står i centrum. I en liberal skola får de svaga
eleverna mer hjälp och stöd. Om resurserna är tillräckliga och arbetssättet
individualiserat står det inte i motsatsställning till att de mer
studiemotiverade eleverna också kan ges mer stimulans. Vi accepterar inte en
grundskola som elever lämnar utan att vara godkända i skolans viktigaste
ämnen.
Gymnasiereformen har misslyckas och bör rivas upp. Oacceptabelt många
elever hoppar av i förtid eller lämnar gymnasieskolan utan fullständiga
betyg.
Lärarna är skolans viktigaste resurs. Deras status måste höjas. Med
införandet av en lärarlegitimation, höjda löner och fler karriärmöjligheter
(genom bland annat inrättandet av fler lektorstjänster och ökade möjligheter
till fortbildning) vill vi betona vikten av lärarnas professionalism.
Utvärdering är ett centralt inslag i en skola där kunskap och kvalitet står i
centrum. Med fler nationella prov och fler betygssteg tidigare under
skolgången får eleverna och föräldrarna möjlighet att se vilka kunskaper
eleven har uppnått. Utvärderingen skall pågå under hela tiden i skolan och
utmynna i en internationellt jämförbar gymnasieexamen. Men utvärdering
handlar också om hur skolan fungerar. Med ett kvalitetsinstitut som är
fristående från Skolverket, och därmed inte underställt den politiska
apparaten, får elever och föräldrar veta hur kvaliteten i just deras skola
ligger
till i förhållande till andra. Utvärderingars största vinnare är elever med
stora
kunskapsbrister och skolor med uppenbara problem. De visar var insatser
och förändringar behövs.
Högre utbildning och forskning
Högre utbildning och forskning är av central betydelse om
Sverige skall återvinna förlorade positioner i den
internationella välståndsligan.
Neddragningen på anslagen till forskningsråden under förra mandat-
perioden är oacceptabel. Vi anslår därför extra resurser till forskningsråden.
För att Sverige skall uppnå högre tillväxt inom den kunskapsintensiva
industrin krävs t ex att antalet civilingenjörer ökar kraftigt under kommande
år. Men det kräver inte bara medvetna satsningar på högre utbildning och
forskning, det kräver också ett studiestödssystem som inte avskräcker från
studier samt att lönebildningen blir sådan att det blir ekonomiskt lönsamt att
skaffa sig en akademisk examen.
Utbildning av akademiker är en avgörande faktor för Sveriges position i
framtiden. Utbyggnaden av högskolan har varit en satsning i rätt riktning.
Men högre utbildning kostar. Det är orimligt att tro att ett ökat antal
studerande inte kräver extra resurser. Vi anser att det är viktigt att högskolor
och universitet skall bibehålla hög kvalitet även när antalet studenter är fler.
Regeringens hållning till universiteten och högskolorna är ohållbar. Det är
naivt att tro att kvaliteten kan kvarstå vid en ökning av antalet platser utan
att
tillskjuta mer resurser. Vi anser dessutom att studenter skall ha större
valfrihet när det gäller hur de vill disponera sina studier. Ett införande av
ett
permanent sommaruniversitet ger studenterna möjlighet att examineras
snabbare.
En förutsättning för att kunna hålla en hög kvalitet inom den högre
utbildningen är att det finns tillräckligt många disputerade lärare. I dag råder
det brist på detta. Folkpartiet efterlyser en strategi för hur
lärarförsörjningen
inom den högre utbildningen skall tryggas. Folkpartiet värnar om kvaliteten
inom universitet och högskolor. Därför vill vi inrätta fler doktorandtjänster.
Bättre vård
Kortare vårdköer
Folkpartiet har vid flera tillfällen uppmärksammat de
växande vårdköerna. Slutsatsen är klar: vårdköerna har för
de flesta diagnoser ökat under den gångna mandatperioden
ända fram till dags dato. Den socialdemokratiska regeringen
har misslyckats med att korta köerna - tvärtemot dess
uttalade ambitioner och löften.
Folkpartiet anser att en nationell vårdgaranti omfattande alla diagnoser och
behandlingar skall införas. Enligt vår mening skall patienten om han eller
hon inte kan påräkna behandling inom tre månader ha rätt att söka annan
vårdgivare, privat eller offentlig, på hemlandstingets bekostnad. Det är en
allvarlig brist att detta inte ingår i statens överenskommelse med Lands-
tingsförbundet.
Vi anser att förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet skall
inledas omedelbart så att den nya vårdgarantin kan börja gälla senast från
och med den 1 april 1999. I det första steget skall den ursprungliga
vårdgarantin med vissa kompletteringar införas för att därefter skyndsamt
utvidgas till att omfatta i princip alla medicinskt motiverade behandlingar
och diagnoser.
Folkpartiet vill aktivera pengar som i dag går till passiv sjukskrivning i
sjukförsäkringen till att i stället användas till att korta vårdköerna. Detta
skall
ske genom den finansiella samverkan mellan sjukförsäkringen och hälso- och
sjukvården (Finsam). Detta innebär således ingen besparing utan medför att
passiva sjukförsäkringsutbetalningar byts mot utgifter för vård, operationer
och annan behandling. Flera kommer på så sätt snabbare tillbaka till ett aktivt
och bättre liv. Där försök med Finsam gjorts har detta fallit väl ut. På detta
sätt kan vården, om Finsam utvidgas till att gälla hela landet, på viss sikt
tillföras uppemot 3 miljarder som kan gå till att korta vårdköerna.
Mångfald i vården
Flera alternativ och ökad konkurrens bidrar till en ökad
kostnadspress som skulle kunna frigöra avsevärda summor
som kan användas till att ge mer vård för pengarna. Ett
frisläppande av de privata vårdgivarna skulle dessutom
relativt snabbt fylla igen de luckor i vården där det råder
brist på läkare - inte minst inom primärvården.
Det finns flera jämförelser mellan privat och offentlig vård som visar att
den privata vården ger mer vård för pengarna. Den privata vården skapar en
kostnadspress som resulterar i ett bättre utnyttjande av resurserna i form av
personal, organisation av arbetet, lokalutnyttjande m m. Det leder i sin tur
till
att patientkontakten ofta är bättre och att det som lite diffust kallas för
vårdkvaliteten ofta blir bättre inom den privata vården.
Folkpartiet föreslog husläkare redan 1974 och drev frågan i valet 1976 mot
ett hårt socialdemokratiskt motstånd. Som ett resultat av den borgerliga
valsegern 1991 genomfördes husläkarreformen 1993. Socialdemokraterna
avskaffade reformen hösten 1994 efter maktskiftet. Samtidigt med hus-
läkarlagen avskaffades också den fria etableringsrätten för allmänläkare och
sjukgymnaster.
Husläkarreformen innebär en nära sjukvård med allmänläkare och
distriktssköterskor, en laglig rätt att välja och knyta en fast läkarkontakt,
etableringsfrihet för alla specialister i allmänmedicin och konkurrens på lika
villkor mellan privata och offentliga vårdgivare. Målet skall vara en
husläkare per 1 500 invånare.
Folkpartiets
budgetalternativ
Budgetpolitiska utgångspunkter
Vår bedömning är att den ekonomiska utvecklingen i Sverige
riskerar att bli betydligt sämre än vad regeringen räknar med
i budgetpropositionen. Det beror både på att den
internationella tillväxten troligen blir sämre men också, och
inte minst, på att den förda politiken inte ger förutsättningar
för en god och stabil långsiktig tillväxt. Därmed är både
sysselsättning och offentliga finanser i fara. För att ändra på
detta krävs främst en annan ekonomisk politik. Hur en sådan
politik bör se ut framgår av denna motion.
Med tanke på att de svenska statsfinanserna är mycket konjunkturkänsliga
krävs säkerhetsmarginaler för dessa. I första hand behövs sådana på
utgiftssidan. Utgiftsramarna och utgiftstaket är de medel som skall garantera
detta.
Eftersom det krävs skattesänkningar för att skapa förutsättningar för nya
jobb har Folkpartiets budgetalternativ utformats så att det ger utrymme för
sådana skattesänkningar och skapar marginal för höjningar av utgifter som
kan drivas fram av den sämre konjunkturen. Våra utgifter är 1999 drygt 10
miljarder kronor lägre, netto, än regeringens, och ca 18 miljarder kronor
lägre år 2000 då en konjunkturförsämring kan väntas slå hårdare mot de
offentliga finanserna. En sänkt skatte- och utgiftsnivå gör i sig ekonomin
motståndskraftigare mot konjunkturförsämringar.
Vi har tidigare accepterat tanken på ett överskott i de offentliga finanserna
motsvarande 2 procent av BNP över en konjunkturcykel, åtminstone så länge
skuldkvoten överstiger 60 procent av BNP. Mot bakgrund av vad som här
tidigare sagts accepterar vi tidigareläggningen av denna överskottsambition
till år 2000 från år 2001. Då bör observeras att ca 1 procentenhet av dessa 2
procent av BNP motsvarar premiepensionsavsättningar, medel som inte är
tillgängliga att användas för offentliga utgifter. I realiteten är därmed
överskottsmålet 1 procent av BNP över konjunkturcykeln.
I budgeten räknar regeringen med att den offentliga bruttoskulden skall
komma ner under 60 procent år 2001. Med våra förslag om försäljning av
statliga företag och motsvarande amortering av skulden skulle Sverige kunna
komma ner under 60 procent om förhållandena i övrigt var gynnsamma. Det
bör dock observeras att överskottsmålet är definierat utifrån en hel
konjunkturcykel.
Till bilden hör att med den socialdemokratiska politiken riskerar Sverige i
praktiken att få sämre tillväxt och därmed sämre statsfinanser. Allt detta
pekar på behovet av marginaler.
Våra mål för budgetpolitiken är:
? skatter som hindrar nya jobb skall sänkas
?
? utgiftskvoten skall sänkas och de offentliga finansernas konjunktur-
känslighet minska
?
? vård och skola skall prioriteras
?
? budgetprofilen skall präglas av rättvisa och miljöhänsyn
?
? budgeten skall uppvisa överskott om 2 procent av BNP över en konjunk-
turcykel.
?
Folkpartiets förändringar på
inkomstsidan
I det följande ges vissa kommentarer till våra förslag på
inkomstsidan.
Fysiska personers inkomstskatt
Folkpartiet vill fullfölja skattereformen och står fast vid
principen om "hälften kvar". Vi motsätter oss följaktligen
regeringens extra s.k. värnskatt.
För att underlätta den nödvändiga kapitalförsörjningen till företagens
utbyggnad vill vi avskaffa dubbelskatten på aktier och andelar i aktiefonder.
Den drabbar de nästan 5 miljoner personer som sparar i aktier och fonder.
För att skapa jobb och underlätta situationen för bl.a. hårt arbetande familjer
bör ett avdrag för utnyttjande av tjänster i hemmet. Därmed blir inte
regeringens förslag om ROT-avdrag aktuellt eftersom det täcks av vårt mera
vittomfattande förslag.
För att stödja uppbyggnaden av individuella kompetenskonton och
möjliggöra ökat pensionssparande vill vi höja avdragsrätten för ett
kombinerat kompetens- och pensionsparande från 0,5 till 1,5 basbelopp.
Vi vill utnyttja de 3 miljarder kronor som regeringen beräknar för en
begränsad skattelättnad i form av en viss skattereduktion år 1999 till att i
stället öka barnstödet. Detta stöd föreslås ta sig formen av en
tidigareläggning av den höjning av barnbidragen som regeringen aviserar för
2000 och 2001.
Den höjning vi föreslår av ersättningsnivån i mamma/pappamånaden inom
föräldraförsäkringen ger vissa ökade skatteintäkter. De ökade resurserna till
skattemyndigheterna i vårt budgetförslag ger också en ökning av skatte-
inkomsterna.
Juridiska personers inkomstskatt
Fåmansbolagens skattesituation måste lättas. Innan en större
förändring kan genomföras anger Folkpartiet en möjlighet
till en tillfällig lättnad.
Socialavgifter
En av de viktigaste åtgärder som nu kan vidtas är att lätta
skattebördan på arbete. Vi föreslår att de lagstadgade
arbetsgivaravgifterna sänks med 5 procentenheter från den 1
januari 1999. Motsvarande sänkning genomförs för
egenföretagare.
Fastighetsskatt
Vi vidhåller vårt förslag att fastighetsskatten skall lindras i
särskilt utsatta områden med snabb stegring av
taxeringsvärden t.ex. på grund av efterfrågan från köpstarka
sommargäster.
Förmögenhetsskatt
Förmögenhetsskatten är dömd i en värld med ökad rörlighet.
Folkpartiet vill avskaffa den under mandatperioden. Som ett
första steg höjs fribeloppet från 900 000 kronor till 1,2
miljoner. Vidare bör sambeskattningen av förmögenhet
avskaffas. Värderingen av aktier till 75 procent av
marknadsvärdet bör återinföras.
Mervärdesskatt
Betalningstiderna för skatteinbetalningen bör förskjutas så
att företag inte riskerar att behöva betala skatt innan
betalningen från kunden influtit.
De fortsatta stegen i skattereformen
Genom de förslag som här angivits tas det första steget i den
skattereform om ca 65 miljarder kronor som vi vill se
genomförd under mandatperioden. Den sänkning av
inkomstskatten i form av en skattereduktion om 3 000 kronor
per år som Folkpartiet vill genomföra bör fördelas över år 2
och 3 i denna "fyrstegsraket".
I steg 2 utfaller då också de likviditetsmässiga konsekvenserna av
avskaffandet av dubbelbeskattningen och det första ledet i sänkningen av
förmögenhetsskatten.
År 3 infaller enligt våra intentioner återstoden av inkomstskattesänk-
ningen, höjningen av brytpunkten som ett led i återtställandet av
skattereformen samt höjningen av barnstödet. Brytpunkten bör höjas så att
andelen skattebetalare som betalar statsskatt återgår till de ursprungliga
intentionerna.
Ett ytterligare steg mot återställande av 1990-91 års skattereforms
intentioner bör tas under den senare delen av perioden genom att staten
övertar kostnader från kommuner och landsting så att dess kan sänka
skatterna ned mot de 30 kronor som var avsikten i 1990-91 års skattereform.
Därmed tas betydande steg mot återställande av 30-50-principen. Vidare
infaller det då fullständiga avskaffandet av förmögenhetsskatten.
Försäljning av statliga bolag
Folkpartiet vill genomföra en omfattande försäljning av
statligt ägda bolag. Skälen för detta är:
? Staten är sällan en aktiv och effektiv ägare.
?
? Det staten ägnar sig åt skall styras politiskt och med en insyn för
medborgarna som inte är praktisk i företagsvärlden där det kan vara
viktigt att kunna behålla företagshemligheter.
?
? På flera områden leder det statliga ägandet till snedvridning av
konkurrensen.
?
? Avkastningen på det statliga kapitalet är låg. Försäljning och amortering
av statsskulden ger en vinst för staten.
?
Staten skall främst koncentrera sig på uppgifter som är
genuint kollektiva och som svårligen kan skötas av någon
annan. Dit hör inte att driva företag.
Man kan invända att staten inte bör sälja nu när börsen sjunkit. Men för
vissa delar av den statliga företagssektorn sker en försämring av värdet som
har att göra med att det är en statlig ägare och inte direkt beror av börsläget.
Telia torde vara ett exempel på ett statligt företag som borde sålts tidigare
och där varje år i statlig ägo riskerar att försämra värdet. Vidare tar en
försäljning tid och det är därför hög tid att nu börja förbereda utförsäljning.
De företag som i första hand bör säljas är Telia, statens andel i
NordbankenMerita AB, AssiDomän, Pharmacia & Upjohn och Celsius samt
det helstatliga fastighetsbolaget Vasakronan AB.
Över ett par års tid kan en sådan försäljning inbringa i storleksordningen
100 miljarder kronor. Försäljningsintäkterna kan användas till att amortera
statsskulden och därmed få ned statens räntekostnad, givetvis efter avdrag för
den direktavkastning företagen ger idag. Denna nettoeffekt ingår i vårt
budgetalternativ.
Folkpartiets finansieringsförslag
I det följande lämnas en redogörelse för de viktigaste
inslagen i Folkpartiets besparingsförslag.
En viktig tanke i Folkpartiets politik är att åstadkomma ett modellskifte i
sysselsättningspolitiken, från åtgärder och bidrag till lägre skatter och
riktiga
jobb. En relativt betydande neddragning av arbetsmarknadspolitiken föreslås.
Siffran, som visserligen är justerad neråt jämfört med vår motion med
anledning av vårpropositionen innebär en minskad åtgärdsvolym inom AMS.
Den praktiska konsekvensen blir att personer som nu erbjuds AMS-åtgärder
får vänta en tid tills en sådan plats blir tillgänglig. Å andra sidan ökar
chansen att personerna i fråga i rimlig tid erbjuds anställningar. Vi har
emellertid inte i besparingen tillgodogjort oss några dynamiska effekter. De
arbetslösas försörjning påverkas inte av besparingen.
Vi stöder grundtanken bakom det s k Kunskapslyftet, men menar att
volymen delvis blåsts upp av politiska ambitioner att minska just den öppna
arbetslösheten. Arbetsförmedlingarna har i ett skede varit mycket aktiva för
att förmå människor att anmäla sig till Kunskapslyftet. Vår bedömning är att
denna verksamhet - alltså en del av den kommunala vuxenutbildningen på
gymnasienivå där staten engagerar sig med en jämförelsevis förmånlig
studiefinansiering - hittills påverkats av ett uppdämt behov, men att volymen
i ett fortvarighetstillstånd kan bedömas ligga ca 25 procent under den
nuvarande nivån, vilket vi tillgodogjort oss i vårt budgetalternativ.
Eftersom den generella företagspolitiken förbättras kraftigt kan de
selektiva företagsstöden dras ner. Folkpartiet förespråkar en kraftig
nedskärning av presstödet. Folkpartiet har länge förespråkat en nedtrappning
av rederistödet. Just nu är det inte möjligt på grund av den påtagliga risken
för ytterligare utflaggningar, men på någon sikt bör denna avveckling av ett
selektivt stöd kunna inledas.
Det successiva avskaffandet av byggsubventionerna enligt det s k
Danellsystemet har fullföljts av den socialdemokratiska regeringen. Vi har
dock hela tiden förespråkat en något snabbare takt. På någon sikt avklingar
emellertid denna besparingsmöjlighet då räntebidragssystemet helt enkelt är
avvecklat.
Emellertid har byggsubventioner återkommit i annan form. En är ROT-
avdraget. Vi godtar detta avdrag om det kombineras med avdrag för andra
hushållsnära tjänster. Däremot är vi starkt kritiska till de dolda bygg-
subventioner som klätts i miljökläder och givits namn som "krets-
loppsmiljarden" och "lokala investeringsprogram". Vi anser att dessa
satsningar bör avbrytas. De besparingsbelopp vi anger bygger dels på vilka
belopp som ännu inte fördelats, dels på en bedömning av vilka gjorda
åtaganden staten kan komma ur på rimliga villkor.
Vi är starka anhängare av en politik för ökad regional balans men är
kritiska till den utformning den s k lilla regionalplitiken ofta fått. Systemet
med lokaliseringsbidrag till företagsetableringar har alltför ofta misslyckats.
Vi förordar därför en neddragning av det anslaget. Den del som är kvar
räcker för de insatser som är nödvändiga i de mest utsatta kommunerna och
på krisorter som drabbats av nedläggningar av dominerande arbetsplatser.
Av statsfinansiella skäl förordar vi att takten i infrastrukturprogrammet
dras ner. Vi föreslår en neddragning som gör att det angivna
tioårsprogrammet kan förverkligas på cirka tolv år. En liknande neddragning
görs på investeringsprogrammet på energisidan. Det finns emellertid
anledning att understryka att Folkpartiet stöder energiomställnings-
programmet.
Däremot är vi starkt kritiska till snabbstängningen av Barsebäck. Vi
tillgodogör oss en större inleverans till statsverket från Vattenfall genom att
snabbstängningen med vår politik inte genomförs. Vi motsätter oss också de
investeringar - bl a en elledning från Mellansverige till Skåne - som är direkt
föranledda av snabbstängningen.
Fusk i skatte- och bidragssystemen skall motverkas med såväl regel-
ändringar som effektivare kontroll. Vi förordar flera strukturförändringar
som skulle motverka fusk och svartjobb: lägre marginalskatter, ett system för
vita hushållstjänster, ett ökat fackligt ansvar för a-kassans finansiering och
ett system (Finsam) för finansiell samordning mellan vården och
försäkringskassan. Vi tillför i vårt budgetalternativ också ökade resurser till
skattemyndigheterna och försäkringskassorna för att effektivisera insatserna
mot fusk. Vi beräknar vinsterna för statsverket av detta samlade program till
sammanlagt 2,7 miljarder kronor, en uppskattning som har gott stöd i
utredningar och bedömningar som gjorts i respektive sektor.
De s k garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas som en del i
finansieringen av höjd ersättning under pappa/mammamånaderna och det
höjda barnbidraget.
Som utvecklats ovan varierar studiestödet inom utbildningen av vuxna
kraftigt. Delvis innebär detta stora orättvisor. Vi har från början motsatt oss
de mycket generösa studiebidragen till personer som läser de prioriterade
utbildningarna inom naturvetenskap och teknik. Vi anser att också dessa
studerande bör finansiera sina studier med studiemedel. Vi föreslår vidare en
förändring för de personer som läser in gymnasiekompetens med särskilt
vuxenstudiestöd.
Folkpartiet har både i regeringsställning och opposition engagerat sig för
att färre människor skall förtidspensioneras. En mänskligare lösning, som
självklart också har ekonomiska fördelar, är ofta att genom vård- och
rehabiliteringsinsatser hjälpa personen i fråga tillbaka till arbetslivet. En
rad
regeländringar och insatser har också gjorts i detta syfte under 1990-talet,
vilket lett till att antalet nybeviljade förtidspensioner gått ner. Vi har redan
nämnt vårt förslag om att den s k Finsammodellen skulle få tillämpas över
hela landet. Det är en vanlig uppfattning bland läkare och annan personal
som arbetar med rehabilitering att antalet förtidspensionärer skulle kunna
minskas ytterligare om insatserna intensifierades. Eftersom vi länge fört fram
sådana förslag tillgodogör vi oss en besparing på detta område.
Lägre skatter
milj kr
Sänkt arbetsgivaravgift i privat tjänstesektor
-9 900
Sänkt egenföretagaravgift i privat tjänstesektor
-350
Sänkt skatt på hushållstjänster
-600
Ändrade regler för momsbetalning och
fåmansbolag
-700
Avskaffad värnskatt
-2 000
Sänkt fastighetsskatt (särskilt utsatta områden)
-100
Reducerad förmögenhetsskatt (inkl slopad
sambeskattning)
-680
Slopad dubbelbeskattning (-3 300 år 2000)
0
Höjd avdragsrätt för pensions- och
kompetenssparandet
-500
Summa
-14 830
Ökade utgifter
Vård och glömda Sverige
milj kr
Återställ handikappreformen
615
Bättre högkostnadsskydd för läkemedel
400
Insatser för arbetshandikappade
250
Insatser mot aids
14
Summa
1 279
Ökad rättvisa och bättre miljö
Höjt barnbidrag
3 000
Återställda änkepensioner
700
Bostadstillägg för pensionärer (ej minskning
p g a fritidshus)
60
Förbättrad närståendepenning
50
Jämställdhet, bl a höjd ersättning i
mamma/pappamånad
233
Höjt u-landsbistånd
1 360
Miljöförbättringar
96
Insatser för ökad kärnsäkerhet i Östeuropa
100
Fler poliser, stöd till brottsoffer och
återinförd rättshjälp
377
Insatser mot skatte- och bidragsfusk
200
Summa
6 176
Utbildning och forskning
Förbättrade studiemedel
275
Ökade resurser till högskolan och fler
doktorandtjänster
580
Sommaruniversitetet
95
Kultursatsningar och idrottssatsning
50
Summa
1 000
Ökade satsningar vård, skola, rättvisa m.m.
8 455
Finansiering
milj kr
Lägre volym AMS-åtgärder
Selektivt företagstöd
-4 909
inom näringspolitiken
-209
inom regionalpolitiken
-500
inom bostadspolitiken
-800
inom mediepolitiken
-350
Långsammare
infrastrukturinvesteringsprogram
-2 900
Långsammare
energiomställningsprogram
-890
Inga lokala investeringsprogram
-805
Mindre fusk i bidragssystemen
-510
Lånedel i studiefinansieringen
-1 869
Slopade garantidagar
-290
Lägre kostnader för förtidspensioner
-1 000
Lägre volym Kunskapslyftet
-1 125
Reducerat organisationsstöd
-70
Minskningar i offentlig förvaltning
-180
Ränteeffekter av företagsförsäljning
-1 000
Nej till kommunal bolagsakut
-600
Nej till forcerad
Barsebäcksstängning, m.m.
-1 200
Växling skattesänkning-barnbidrag
m.m.
-3 100
Minskat skattefusk
-1 000
Summa finansiering
-23 307
Lägre skatter, brutto
-14 830
Högre utgifter
8 455
Finansiering
-23 307
Saldo
22
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som Folkpartiet liberalerna förordar enligt vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beträffande det av regeringen föreslagna målet för
sysselsättningen godkänner vad som i motionen anförts om att målet för
sysselsättningen skall vara 300 000 nya jobb under mandatperioden,
3. att riksdagen med anledning av ålderspensionsreformen fastställer
utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för budgetåret 1999 till 744 448 miljarder kronor, för
budgetåret 2000 till 745 908 miljarder kronor och för budgetåret 2001 till
771 674 miljarder kronor,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999 enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1999
på utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen (bilaga 1),
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000 och 2001 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (bilaga 1),
7. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
1 Rikets styrelse enligt uppställningen i bilaga 2,1
8. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning och utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner enligt uppställningen i bilaga 2,
9. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
3 Skatteförvaltning och uppbörd enligt uppställningen i bilaga 2,2
10. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
4 Rättsväsendet enligt uppställningen i bilaga 2,3
11. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
7 Internationellt bistånd enligt uppställningen i bilaga 2,4
12. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt uppställningen i bilaga 2,5
13. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt uppställningen i bilaga 2,6
14. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv enligt uppställningen i bilaga 2,7
15. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
17 Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt uppställningen i bilaga 2,8
16. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
15 Studiestöd och utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
enligt uppställningen i bilaga 2,9
17. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt
uppställningen i bilaga 2,10
18. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
22 Kommunikationer enligt uppställningen i bilaga 2,11
19. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
20 Allmän miljö- och naturvård samt utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar enligt uppställningen i bilaga 2,12
20. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
21 Energi och utgiftsområde 24 Näringsliv samt utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling enligt uppställningen i bilaga 2.13