8.1.27 Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska
gemenskapen 49
8.2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 49
8.3 Statens utgiftstak 50
8.4 Budgeteringsmarginalen 50
8.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn 52
9 Statens inkomster 52
9.1 Statens lånebehov och statsskuld 53
10 Hemställan 54
Sammanfattning
Inte heller 1999 års budgetproposition innehåller några
konkreta förslag som skulle kunna öka tillväxten i den
svenska ekonomin och därmed antalet nya jobb.
Massarbetslösheten kostar det svenska folkhushållet
uppemot 150 miljarder kronor, förutom förlorad självkänsla
och framtidstro för de drabbade.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att öka sysselsättningen så
kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. I motionen föreslås åtgärder för
att åstadkomma:
? Ett så bra företagsklimat att landets företagare vågar satsa och nyanställa
?
? En skattepolitik där alla får behålla mer av sin lön
?
? Mer tid för barnen
?
? Höjda och trygga pensioner
?
? Värdig vård utan köer
?
? Fler lärare i grundskolan
?
? Sänkt skatt på boende
?
? Ett återupprättat rättsväsende
?
? En ökad miljösatsning och bättre villkor för jordbruket
?
? Att jordens fattigaste ges bättre utvecklingsmöjligheter
?
På ovanstående områden är den socialdemokratiska
regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Det Sverige behöver är en offensiv tillväxtpolitik för nya jobb. En
sådan åstadkoms genom regelförenklingar, skattesänkningar och stabila
villkor i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins
funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i 25 år
underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens
massarbetslöshet och brister i välfärden. De flesta finanspolitiska åtgärder
som föreslås i motionen har även fundamentala strukturella effekter. Skatt-
erna för tjänstesektorn och på arbetande kapital sänks och arbetsgivar-
avgifterna på lönesummor upp till 900.000 kronor sänks med tio procent-
enheter. Riskkapitalavdraget återinförs, dubbelbeskattningen avskaffas, för-
mögenhetsskatten avvecklas i två steg, hushållssparande och kompetens-
utveckling uppmuntras. Utöver inkomstskattesänkningar och strukturella
reformer föreslås satsningar på ca 28 miljarder kronor den kommande
treårsperioden för företagande och långsiktig tillväxt.
Det svenska högskattesamhället har nått orimliga proportioner. I
motionen läggs förslag fram så att alla får behålla mer av sin egen lön,
genom bland annat en successiv höjning av grundavdraget. 1999 sänks
inkomstskatten med ca 220 kr/månad, från år 2000 får alla inkomsttagare en
skattelättnad på ca 310 kronor per månad. För en deltidsarbetande med
110 000 kronor i taxerad årsinkomst blir det nya grundavdraget 29.000
kronor. Heltidsarbetande får ett grundavdrag på 20.300 kronor. Lönebild-
ningen förbättras, därmed tillväxtmöjligheterna, samtidigt som bidragsbe-
roendet minskas. Kommunerna kompenseras fullt ut för skattebortfallet.
Barnfamiljer och pensionärer är två grupper som blir vinnare med
Kristdemokraternas politik. De har allt för länge varit förlorare med den
socialdemokratiska politiken. Ett vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år
införs på 10 procent av basbeloppet (3 640 kr) per månad. Garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kronor per dag till 120 kronor per
dag. Kontaktdagarna återinförs i föräldraförsäkringen. Styrkta barnomsorgs-
kostnader görs avdragsgilla med upp till 10 procent av basbeloppet (3 640
kr) per månad för alla barn mellan 1 och 3 år. Bostadsbidraget förstärks och
förbättras samtidigt som en del av barnbidraget behovsprövas. Förbehålls-
beloppet i underhållsbidragen höjs till 48.000 kr. Barnfamiljerna gynnas
dessutom av den generella skattesänkning som Kristdemokraterna föreslår.
Pensionstillskottet höjs med 200 kr per månad 1999 och med 310 kr per
månad från och med år 2000. Änkepensionerna återställs. Ca 1,3 miljoner
pensionärer kommer dessutom att få sänkt skatt genom den grundavdrags-
höjning som Kristdemokraterna föreslår. Omställningspensionen för efter-
levande återställs från 6 till 12 månader.
Rättsväsendet förstärks genom ett resurstillskott på 380 miljoner kronor
nästa år. Polisväsendet får ytterligare 200 miljoner kronor, åklagarväsendet
50 miljoner kronor, domstolarna 60 miljoner kronor och kriminalvården
ytterligare 10 miljoner. Skattemyndigheterna ges bättre möjligheter till
uppföljning och bekämpning av skattebrott, tullen och kustbevakningen
tilldelas 145 miljoner ytterligare för att motverka gränsöverskridande
brottslighet.
Värdig vård och kortare köer kräver nu på kort sikt mer resurser genom
ökade statsbidrag. Kristdemokraterna anslår i motionen 1,8 miljarder kronor
utöver regeringens förslag för de kommande åren. Men på längre sikt är det
bara tillkomsten av nya jobb som kan säkerställa finansieringen av de ökade
krav som bl a den demografiska utvecklingen ställer. Därför satsas mycket
på att förbättra tillväxten och sysselsättningen.
Jordbruket, sjöfarten och åkerinäringen ges stärkt utvecklingskraft för
överlevnad i Sverige främst genom skatteharmonisering med de viktigaste
konkurrentländerna.
Biståndet till de fattigaste höjs med 1,7 miljarder kronor under nästa år.
Utrymmet för personligt ansvarstagande och tillväxt ökas genom att
det totala skattetrycket sänks med ca 17, 29 och 35 miljarder kronor netto de
kommande tre åren. I förhållande till regeringens förslag föreslås det statliga
utgiftstaket år 1999 bli 17 miljarder kronor lägre, år 2000 18 miljarder kronor
lägre och 24 miljarder kronor lägre år 2001.
Finansiering av föreslagna reformer
Kristdemokraternas budgetalternativ bygger på omprioriteringar inom och
mellan olika utgiftsområden och mellan inkomst- och utgiftssidan i stats-
budgeten. Både inkomster och utgifter är lägre i vårt alternativ. Budgetbalans
uppnås på en lägre nivå än med regeringens politik.
Exempel på besparingar och omprioriteringar vi är beredda att göra för att
uppnå de förslag och reformer vi vill göra är minskning av presstöd, nej till
den kraftiga ökningen av anslagen till Regeringskansliet, besparingar på
myndigheter under utgiftsområde 2, en andra karensdag i sjukförsäkringen,
ny beräkningsgrund för SGI i sjuk- och föräldraförsäkringen, neddragning av
anslaget till förtidspensioner och därtill hörande statliga ålderspensionsavgift
till följd av en aktiv och utökad rehabilitering, nej till regeringens förslag
om
ökad kompensationsgrad i BTP, behovsprövat barnbidrag, nej till höjda barn-
och studiebidrag, ökad finansieringsgrad i arbetslöshetsförsäkringen,
besparing på AMV, avskaffande av flyttningsbidrag, borttagande av N/T-
stödet, realistisk utbildningssatsning inom universitet och högskolor samt
inom kunskapslyftet, nej till fackliga utbildningsbidrag, nej till ytterligare
lokala investeringsprogram, besparingar på Väg- och Banverk samt nej till
Svenskt företagsstöd inom Östersjömiljarden.
För åren 2000 och 2001 föreslår Kristdemokraterna att överskottsmålet för
offentlig sektor fastställs till 1,5 procent av BNP vartdera året. På detta sätt
kan en mindre del av det strukturella budgetöverskottet användas för att
finansiera en ytterligare höjning av grundavdraget. Statsskulden amorteras
snabbare än med regeringens politik till följd av en ökad utförsäljningstakt av
statligt hel- eller delägda bolag.
Tabell 1.1 Statens lånebehov och statsskuld till följd av
Kristdemokraternas finanspolitik
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
Inkomster
689,2
699,9
713,1
Utgifter exkl statsskuldsräntor
596,6
595,6
594,6
Statsskuldsräntor m.m.
84,3
76,3
70,6
Statsbudgetens primära saldo
8,4
28,0
48,0
Myndigheters m.fl in- och utlåning i
Riksgäldskontoret, netto
27,0
4,9
9,4
Överföring från AP-fonden 1)
-45,0
-45,0
-175,6
Lånebehov
-26,4
-68,1
-214,2
Skulddispositioner
-6,3
2,7
0,9
Statsskuldsförändring
-32,7
-65,4
-213,3
Statsskuld vid årets slut
1404,6
1371,9
1306,5
1093,2
Statsskuld i procent av BNP
72,7%
66,0%
52,8%
Regeringens beräknade skuld i procent av BNP
73,3%
66,8%
54,1%
1) Överföringen från AP-fonden år 2001 bygger på samma
beräkningstekniska antagande som regeringen gör.
Den ekonomiska
utvecklingen
Svårbedömd internationell utveckling
Bedömningarna om den svenska konjunkturutvecklingen går
isär. Bakgrunden är olika syn på hur krisen i Asien, Ryssland
och Latinamerika påverkar världsekonomin.
De flesta institut har under senare tid reviderat ner såväl den globala
tillväxten som tillväxten i Europa. EU-kommissionen skriver ned den
ekonomiska tillväxten för 1999 från 3,0 till 2,4 procent. Anledningen är den
globala finansoron. Sveriges tillväxt antas dock bli fortsatt stark och
beräknas till 2,8 procent under nästa år. Tillväxten inom hela OECD-området
har reviderats ner till mellan 2 och 2,5 procent per år.
Regeringen varnar för risken av en svagare internationell utveckling till
följd av utvecklingen i Asien, Ryssland och Latinamerika. Det s.k. sido-
alternativet som arbetats fram för att visa hur en sämre internationell
utveckling skulle påverka svensk ekonomi, skiljer sig anmärkningsvärt lite
från huvudscenariot. Konsekvenserna av en väsentligt sämre utveckling blir
högre arbetslöshet och försämrade offentliga finanser.
Den svenska utvecklingen
Den senaste tidens delårsrapporter från stora svenska
exportföretag visar att den internationella krisen sätter spår i
tillväxtprognoser och resultaträkningar. Vissa
konjunkturbedömare menar att världsekonomin står inför
allvarliga problem. I ett sådant scenario dämpas tillväxten
väsentligt framöver och bankerna blir allt restriktivare i sin
utlåning, med minskade vinster i företagen som följd.
Andra bedömare är liksom regeringen mer optimistiska. Det saknas heller
inte argument för att den inhemska efterfrågetillväxten skulle kunna fortsätta
att bli mycket stark, trots en osäkrare utveckling i omvärlden. Det kan inte
uteslutas att både den privata och den offentliga sektorn kan utvecklas starkt
efter flera år av besparingar och uppskjuten konsumtion under strama år av
budgetsanering. Regeringen lättar nu något på finanspolitiken, samtidigt som
också penningpolitiken under intryck av fortsatt sjunkande inflation och
vikande världskonjunktur allmänt också väntas lätta.
Regeringens brasklapp om konjunkturen
Det framgår av propositionen att i ett läge där konjunkturen
blir sämre än den av regeringen antagna, kommer
budgetmålet att förändras. Detta framhölls även av
finansministern vid ett framträdande på Stora Räntedagen
den 20 oktober. Detta måste tolkas som att regeringen inte
utesluter att budgetmålen måste överges under de kommande
åren. Innebörden av det sagda är att om konjunkturen viker,
är det amorteringarna på statsskulden som kommer att dras
ner i motsvarande mån.
I sin senaste prognos över den svenska ekonomins utveckling lägger sig
EU-kommissionen nära regeringens bedömning och förutspår en tillväxt på 3
procent 1998, 2,8 procent 1999 och 3 procent år 2000.
Höstens Sverigeprognoser
Trots den finansiella oron har de svenska prognosinstituten
under hösten i genomsnitt höjt sina prognoser över den
svenska tillväxten jämfört med de bedömningar som gjordes
i våras. Höjningen gäller både 1998 och 1999. För 1998 är
det framför allt den inhemska efterfrågan - den privata och
offentliga konsumtionen och investeringarna - som justerats
upp. Däremot har den förväntade exporttillväxten sänkts, till
följd av en svagare internationell efterfrågan i den
internationella krisens spår. Även för 1999 förväntas
konsumtionen och investeringarna växa mer än vad som
antogs i våras enligt de Sverigeprognoser som publicerats
under augusti till oktober 1998.
De prognoser som presenterats mitt under den värsta finansiella turbu-
lensen är dock betydligt mer osäkra om både den svenska och internationella
konjunkturutvecklingen. Osäkerheten gäller främst 1999. Effekterna på
världsekonomin av kriserna i Asien, Japan, Ryssland och till viss del
Latinamerika och Öst- och Centraleuropa bedöms bli större än väntat.
Avmattningen i den amerikanska ekonomin blir djupare och tillväxten i
Europa inte så stark som allmänt förväntades bara för ett halvår sedan. I
prognoserna över den svenska ekonomin får detta genomslag genom en
svagare export och färre investeringar i industrin när företagen till följd av
en
svagare internationell efterfrågan skjuter framförallt s.k. expansionsinveste-
ringar på framtiden. Det stora frågetecknet i prognoserna är hur hushållens
köpvilja påverkas av turbulensen och svängningarna på världens aktiebörser
om krisen blir långvarig.
Än så länge är dock den sammantagna bedömningen att stigande
disponibla inkomster, låga räntor och ett uppdämt köpbehov i hushålls-
sektorn fortsätter att hålla uppe den privata konsumtionen på en relativt hög
nivå.
För 1998 visar de prognoser som publicerats under perioden augusti till
oktober i genomsnitt att BNP-tillväxten i den svenska ekonomin i år blir 3
procent, några tiondelar högre än motsvarande prognoser som gjordes i
våras, och samma tillväxt som regeringen antog i såväl vår- som budget-
propositionerna.
Prognoserna för 1999 års tillväxt är betydligt mer spridda än för 1998. I
genomsnitt räknar prognosmakarna med att tillväxten nästa år stiger med 2,8
procent, faktiskt en upprevidering med 0,2 procentenheter, vilket t ex över-
ensstämmer med EU-kommissionens prognos. Regeringen gör i budget-
propositionen bedömningen att BNP även nästa år stiger med 3 procent,
vilket är en nedjustering med 0,1 procentenheter jämfört med vårbudgeten.
De institut som gjort bedömningar av utvecklingen år 2000 räknar i
genomsnitt med att BNP stiger med 3,1 procent. Om den mest optimistiska
prognosen från Hagströmer & Qviberg på 4,5 procent dras bort, sjunker
genomsnittet till 2,8 procent. Regeringens bedömning i budgetprognosen på
3,2 procent är den högsta av dem som gjorts under hösten, medan Merita-
Nordbankens bedömning på 2,6 procent är den lägsta för BNP-utvecklingen
år 2000.
Optimism trots att orderingången till industrin
mattas
KI:s konjunkturbarometer för tredje kvartalet indikerar att
orderingången till industrin har mattats påtagligt.
Orderingången rapporteras ha blivit i stort sett oförändrad
och missnöjet med orderstockarna har ökat något. Företagen
har sänkt priserna i relativt stor omfattning, främst på
exportmarknaden. Å andra sidan redovisar företagen en
ökning avseende såväl produktionsvolym som ny kapacitet.
Även sysselsättningen tycks ha stigit något.
Trots att företagens förväntningar på orderingången inte har infriats hittills
under året kvarstår emellertid optimismen även inför fjärde kvartalet. Indu-
strin räknar med god ordertillväxt, framför allt från exportmarknaden. Även
produktionsvolymen beräknas öka parallellt med en fortsatt utbyggnad av
kapaciteten. Fortsatta prissänkningar aviseras, främst på exportmarknaden.
Även inför första halvåret 1999 kvarstår företagens optimism. Närmare 40
procent av företagen räknar med ökad produktionsvolym jämfört med
innevarande halvår.
Industrins förväntningar om den allmänna prisutvecklingen (KPI) för de
närmaste 12 månaderna var i september 1,0 procent. Detta är en marginell
nedjustering jämfört med mätningen i juni då motsvarande siffra var 1,1
procent.
Det saknas enligt tillgängliga prognoser alltså inte fog för regeringens
bedömning att svensk ekonomi i grunden är stark. Problemet är att tillväxten
inte är tillräckligt stark för att kunna öka sysselsättningen till de målsätt-
ningar som ställs upp i propositionen.
Regeringens vilsenhet och
handlingsförlamning
Det är uppseendeväckande att budgetpropositionen inte
innehåller mer av konkreta förslag som skulle kunna öka
tillväxten i den svenska ekonomin och därmed antalet nya
jobb. Det lilla som föreslås är av tillfällig- och
engångskaraktär. Regeringens strategi har uppenbarligen gått
ut på att bara statsfinanserna är i balans och konjunkturen
fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till ökad
sysselsättning. Med en sådan strategi undviker regeringen att
splittra den egna rörelsen och det nya samarbetet med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Priset är att
massarbetslösheten består, liksom grundproblemet bakom
arbetslösheten: de långsiktiga strukturella problemen i
svensk ekonomi. Utan konkreta tillväxtåtgärder urholkas
tilltron till regeringens optimistiska antaganden om den
ekonomiska utvecklingen.
Massarbetslösheten och dess
kostnader består
Arbetslösheten kostar i år de svenska offentliga budgetarna
uppåt 150 miljarder kronor. Det är illa nog. Men arbetslöshet
kostar också först och främst självkänsla och förlorad
framtidstro för de ca 886.000 personer som antingen
drabbats av arbetslösheten, vill arbeta mer eller ha riktiga
jobb. Inte minst allvarligt är det för de ca 50.000 ungdomar
som nu kunnat konstatera att ingen i Sverige behöver deras
kunskap och arbetskraft.
Budgetpropositionen saknar både trovärdighet och konkretion i den fråga
som är helt avgörande för att trygga den svenska välfärden, nämligen hur
bästa möjliga förutsättningar skapas för ökad sysselsättning och tillväxt, för
hur företag och näringsliv ska kunna växa och utvecklas.
Ett tionde misslyckande
Årets budgetproposition har det gemensamt med samtliga
budget-, vår-, sysselsättnings- eller tillväxtpropositioner som
socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan
hösten 1994 de konkreta förslagen kommer i nästa
proposition. Nu heter det i finansplanen att "Regeringen
avser att i samband med vårpropositionen återkomma med
förslag som förbättrar möjligheterna att uppnå målet"... om
ökad tillväxt och sysselsättning. Exakt så lät det också om
tillväxtpolitiken inför 1995, inför 1996, inför 1997, inför
1998 och nu också inför 1999.
Budgetpropositionen 1999 är den tionde stora proposition som social-
demokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan valet 1994. Tidigare
propositioner har helt varit inriktade på budgetsanering oavsett om de kallats
sysselsättningsproposition, tillväxtproposition eller budgetproposition. Den
gemensamma faktorn är att tillväxtfrämjande åtgärder har saknats.
Regeringens oförmåga att presentera en offensiv tillväxt- och jobbpolitik
har haft ett högt pris i form av onödigt hög arbetslöshet och därmed följande
kostnader för de arbetslösa och för samhället.
Statistikpolitik och orealistiska
jobbmål
Regeringen kommer av allt att döma att få problem med sina
sysselsättningsmål. Statistikpolitikens fundament, löftet att
halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000,
saknar varje stöd i prognoser utanför Regeringskansliet.
Vid en närmare analys av målet om halverad öppen arbetslöshet till år
2000 visar det sig att det bygger på antagandet att arbetskraften inte ökar,
trots att en förbättrad konjunktur gör det lättare att få jobb. Ett sådant
antagande avviker från tidigare mönster och historiska siffror över
arbetskraftdeltagandet, det så kallade AK-talet, som under långa perioder
legat väl över 80 procent av den arbetsföra befolkningen. Så sent som 1991
var deltagandet 83,5 procent. Men nu spår regeringen att AK-talet ska ligga
kvar på 76-77 procent fram till 2001, trots att över 150 000 jobb förutsätts
skapas under perioden.
Källor på Finansdepartementet har nyligen bekräftat att antagandet om
AK-talet kommit till för att målet om en halverad öppen arbetslöshet
statistiskt ska kunna nås. Utbildningssatsningarna fortsätter och regeringen
utgår i sina kalkyler från att alla de som nu har utbildningar slutför dem. All
erfarenhet tyder tvärt om på att i ett läge där ekonomin genererar hög tillväxt
och högre sysselsättning kommer fler människor att lämna sina utbildningar
och söka sig till arbetsmarknaden, särskilt med den inriktning som det
konjunkturbestämda s k kunskapslyftet har fått. Eftersom öppen arbetslöshet
beräknas som andelen ej sysselsatta i procent av arbetskraften (AK-talet),
uppstår därmed också automatiskt högre statistiska arbetslöshetstal.
Fenomenet förvärras i dagsläget av att svenska företag till 70 procent
anställer medarbetare på tillfällig basis. Därmed blir det lättare för de minst
studiemotiverade att lämna sin utbildning, vilket kan ge en oproportionerligt
stor ökning i arbetskraftsdeltagandet vilket i sin tur påverkar arbetslöshets-
statistiken negativt. Kristdemokraternas ihärdiga kritik av regeringens
statistikpolitik och inriktning av arbetsmarknadspolitiken bekräftas av den
faktiska utvecklingen.
Enligt de långtidsprognoser som AMS publicerade förra året räknar man
med betydande ökningar av arbetskraftutbudet när arbetsmarknadsläget för-
bättras. Detta gör att det tar betydligt längre tid än regeringen räknar med att
pressa tillbaka den öppna arbetslösheten till 4 procent.
Sysselsättningsmål välkomnas
Mot ovanstående bakgrund är det bra, men också naturligt,
att regeringen nu skiftar fokus i och med införandet av ett
kompletterande sysselssättningsmål. Det är dock troligt att
regeringen inte heller kan leva upp till sitt nya
sysselsättningsmål, i varje fall inte utan att föreslå ytterligare
tillväxtfrämjande åtgärder.
Målsättningen att 80 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år skall
vara sysselsatta år 2004, förutsätter att det tillkommer 375 000 nya jobb
netto, det vill säga 55 000 nya jobb per år.
För att regeringen, som helt saknar en politik för ny tillväxt och nya jobb,
ska kunna nå målen krävs det en långvarig internationellt driven högkon-
junktur som saknar historiskt motstycke. Åtgärder av den karaktär som
fordras är inte lätta att föreslå för Socialdemokraterna, allra minst i
samverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Tillväxtskeptiskt samarbete
Valet gav förutsättningar för en socialistisk och
tillväxtskeptisk regering. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är
av tradition negativa till ekonomisk tillväxt överhuvudtaget.
Socialdemokraterna vill nog se tillväxt om näringslivet kan
leverera den med bevarade regelverk och skattenivåer.
Däremot har Socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen
vågat ta en rejäl diskussion om Sveriges djupgående problem
i form av dåligt fungerande lönebildning, dåligt fungerande
arbetsmarknad och tillväxthämmande skatter på arbete,
sparande och företagande. Under de gångna fyra åren har
tillväxtpolitiken helt lyst med sin frånvaro. Regeringen har
inte ens försökt ta upp och åtgärda Sveriges under snart 30 år
notoriskt låga tillväxt. Nu har ett tillväxtdepartement inrättats
och bemannats. Det är bara politiken som fortfarande saknas.
I och med Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande över regerings-
politiken ökar osäkerheten om regeringens kurs. Den verbala tillväxtorien-
tering som, trots samarbetets karaktär och sammansättning, tonar fram i
budgetpropositionens texter, torde förklaras av den korta tid som stod till
buds för budgetförhandlingar samt att det mesta budgetarbetet och de flesta
texter åstadkommits före valet.
Risk att tillväxtpolitiken aldrig
lämnar skrivbordet
Denna verbala tillväxtinriktning kan dock snabbt förblekna
när Vänsterpartiet och Miljöpartiets tillväxthämmande
politik skall upphöjas till regeringspolitik ur de
arbetsgrupper som tillsatts för att bearbeta krav på bl a
förkortad arbetstid. Stödpartierna Vänsterpartiet och
Miljöpartiet kommer knappast att kunna möta väljarna i
nästa val utan att ha fått igenom väsentliga delar av sina
hjärtefrågor. Det talar antingen för att regeringen kommer att
bakbindas i tillväxtpolitiken eller att samarbetet spricker.
En etiskt förankrad skattereform ger
fler jobb
Saneringen av statsfinanserna har varit nödvändig, även om
den till alltför stor del skett genom skattehöjningar. Det
räcker dock inte att sanera statsfinanserna. Det krävs en
konsekvent och långsiktigt stabil reformpolitik med en
förnyelse från grunden, parad med en ökad etisk
medvetenhet. Hederlighet och tillit som bygger på
förtroende, måste ersätta det krångel och den byråkrati och
misstänksamhet som idag möter landets småföretagare. Det
personliga ansvarstagandet måste också få öka. Medborgarna
måste myndigförklaras, få behålla mer av sina inkomster, så
att bidragsberoendet kan minska, så att familjerna och hela
det civila samhället kan fungera bättre. Kristdemokraterna
vill därför genomföra en ordentlig sänkning av
inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare. Genom
metoden att höja grundavdraget kommer skattesänkningen
även arbetslösa och deltidsarbetslösa till del. Det är en
fördelningspolitiskt effektiv åtgärd som också kommer att
öka tillväxten och antalet nya jobb.
Nu krävs strukturreformer
Svenska och internationella nationalekonomer, OECD, IMF,
EU-kommissionen och andra internationella ekonomiska
organisationer, har en omfattande lista med sammanfallande
förslag till grundläggande strukturreformer inom
skattepolitiken, när det gäller arbetsmarknadens
funktionssätt, lönebildningen och reglerna på
arbetsmarknaden som man är överens om krävs för att
väsentligt kunna höja sysselsättningen i Sverige.
Det framgår av både regeringsförklaringen och budgetpropositionen att
regeringen håller med om att det finns sådana behov. Tyvärr föreslås inga
åtgärder utöver de arbetsgrupper som skall tillsättas, bl a för att "analysera
konsekvenserna av förändringar i arbetstider". Konjunkturinstitutet, som av
regeringen fått uppdraget att ta fram underlag, har redan i förväg fällt sin
dom över projektet.
Det är uppenbarligen lättare för Socialdemokraterna att byta närings-
minister än att förankra en tillväxtorienterad och sammanhängande närings-
politik i det egna och de samarbetande partierna. Ett tecken på uppgiven-
heten även bland arbetsmarknadens parter är de centrala förhandlingar som
inletts mellan SAF, LO, TCO och SACO för att nå en tillväxtpakt inför hotet
av handlingsförlamning i den politiska ledningen av landet.
Det är anmärkningsvärt att regeringspartiet närmast stoltserar med att
sakna en egen aktuell näringspolitik. Ett tillväxtdepartement kan aldrig
ersätta en tillväxtpolitik. Nu har statsråden presenterats. Men var finns den
nya närings- och tillväxtpolitik med positiva och stabila regelverk, som
skulle kunna få landets företagare att våga börja nyanställa och expandera?
Det är alarmerande att landets fortfarande största parti bevisligen inte har en
näringspolitik att genomföra i regeringsställning. Detta uppenbara, men
sensationella faktum har redan hunnit bli förnedrande för de nya statsråden.
Ingen stimulans av vita
hushållstjänster
Ett exempel på fortsatt inre splittring är att regeringen inte
heller den här gången kunnat samla sig till ett förslag som
öppnar en laglig och vit tjänstemarknad riktad till de privata
hushållen. Detta trots att både efterfrågan och tillgång finns,
trots att det kostar väldigt lite att göra svarta jobb vita, trots
att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både köpa och
sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska
medvetandet och rättssamhället. Nu finns två ministrar på
det nya tillväxtdepartementet som anser att någon form av
skatterabatt på hushållstjänster bör införas. Det blir svårt att
tala om superdepartement och jobbtillväxt om inte de
ansvariga ministrarna ens tillåts genomföra denna enkla och
självklara jobbskapande reform som de faktiskt båda tidigare
pläderat för.
Arbetsmarknadens funktionssätt
försämras
Det är även illavarslande att den svenska arbetsmarknaden
enligt färska beräkningar från Finansdepartementet fungerar
allt sämre. Ett växande antal lediga jobb tillsätts inte, trots att
arbetslösheten fortfarande är mycket hög. Det framgår av
propositionen att matchningsproblemen på arbetsmarknaden
nu successivt förvärrats under det senaste halvåret. Det blir
allt svårare att tillsätta de lediga platserna. Det allvarliga är
att detta sker i ett läge med så hög arbetslöshet. Enligt
Arbetsgivarföreningens senaste rekryteringsenkät framgår
även att över hälften av alla företag som vill nyanställa har
problem att hitta personal. Konjunkturinstitutet pekar i sina
senaste konjunkturbarometrar på betydande
flaskhalsproblem på viktiga områden av arbetsmarknaden.
Alarmerande, men kanske mindre förvånande är att
tillväxtbranscherna är svårast drabbade. Över 80 procent av
datakonsultföretagen har t ex svårt att rekrytera personal med
rätt kompetens.
När kommer de konkreta förslagen?
Sammanfattningsvis ägnar regeringen föga politisk kraft åt
företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att
Sverige sedan 1970 halkat från 3:e till 15:e plats bland
OECD-länderna. Regeringen verkar sakna såväl ideologi
som strategi för att få landets famljeföretag att växa och
blomstra i ett varmare och mer stabilt klimat. Inget tyder
idag på att regeringen med den i propositionen redovisade
politiken kan uppnå de ambitiösa sysselsättningsmålen den
själv ställer upp.
Amortera på statsskulden men låt
hushållen öka nettosparandet
När regeringen föreslår ett långsiktigt mål om ett överskott i
de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel är detta främst uttryck för den
ideologiska linjen att kapitalbildning och sparande skall ske
inom den offentliga sektorn och inte i hushållen.
Regeringens budgetmål innebär ett evigt offentligt
nettosparande på runt 40 miljarder kronor per år. Regeringen
föreslår att budgetmålet för år 2000 höjs från 1,5 till 2,0
procent av BNP och att detta tillkommande överskott skall
användas för att amortera på statsskulden. Kristdemokraterna
anser att kapitalbildning i första hand bör ske i den privata
sektorn. I avsnitten 4.5 och 7.2 utvecklas motiven för denna
syn.
Motivet för det något skärpta budgetmålet uppges vara att ytterligare
stärka förtroendet för den svenska ekonomin när den finansiella oron sprider
sig. En inte alltför djärv hypotes är också att regeringen samtidigt utnyttjar
tillfället att låsa in överskotten, utom räckhåll för samarbetspartiernas
hunger efter nya kostnadskrävande "reformer" från de egna digra
önskelistorna. Detta är också en förutsättning om delar av överskotten skall
kunna utnyttjas i förhandlingarna med övriga partier om skattepolitiken.
Det är förvånansvärt att notera att samarbetspartierna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, är så nöjda med att regeringen ser sig nödsakad att inbjuda
andra partier till överläggningar om skatterna. Det naturliga i en
regeringskonstellation är annars att man söker forma en gemensam politik
för både utgifter och intäkter. Hur intäkterna tas in, hur skattepolitiken
utformas, betraktas i normala politiska sammanhang ha stor betydelse för
helheten, såväl fördelningspolitiskt som för tillväxtens villkor. Hur skall ett
samarbete som varken omfattar skatte- eller Europapolitiken kunna styra
landet?
Kristdemokraterna ser det som en viktig princip att statsskulden amorteras.
Men vi anser att principen om 2 procents evigt sparandeöverskott i den
offentliga sektorn är orimlig. Vi förordar dock en högre amorteringstakt på
statsskulden än regeringen genom ökad utförsäljning av konkurrensutsatta
företag i statlig ägo och ett starkare budgetsaldo än regeringen. Därmed kan
vi utnyttja en del av överskottet för att sänka inkomstskatten för låg- och
medelinkomsttagare.
Det är för Kristdemokraterna i första hand en ideologiskt motiverad åtgärd
att låta hushållen behålla mer av sina inkomster genom en sänkning av
inkomstskatten. Effekterna av Kristdemokraternas skattepolitik redovisas
bland annat i avsnitt 5.2.
Minska bidragsberoendet
Kristdemokraternas förslag till sänkta inkomstskatter är även
motiverat för att det stärker den personliga integriteten och
livskvalitén genom att minska bidragsberoendet. Det är en
fråga om stärkt självkänsla och ökad mänsklig värdighet när
fler kan klara sig på sin egen inkomst. Fler kommer också att
kunna gå från arbetslöshet till att få ett jobb. Allt talar för att
sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare ökar tillväxten
av nya jobb, bl a genom bättre lönebildning. Den disponibla
inkomsten ökar utan krav på nominella löneökningar eller
ökad löneglidning.
Med tanke på avmattningen i exportkonjunkturen och den mycket låga
inflation som förutses under perioden bör finanspolitiken kunna lättas något
utan att behöva belasta penningpolitiken.
Kristdemokraterna har inte intecknat något utrymme för reformer från de
osäkra delarna av de prognostiserade överskotten. Amorteringsmålen för
statsskulden överträffar de som regeringen uppställer, trots resursförstärk-
ningen till hushållen (se tabell 5.2).
I ett medelfristigt perspektiv föreslår vi ett budgetmål på 1 procent av BNP
tills Sverige uppfyller konvergenskriteriet om 60 procents offentlig
skuldkvot. Genomsnittet för Kristdemokraternas preciserade överskottsmål
under perioden blir 1,2 procent, jämfört med regeringens 1,5 procent.
Familjen och det civila samhället
viktiga för långsiktig utveckling
Det är anmärkningsvärt att regeringen ingenstans i budgeten
räknar med familjen som samhällets viktiga byggsten, också
för att den ekonomiska utvecklingen skall bli långsiktigt
positiv. Det är i stället myndigheter, stat och kommun som är
viktiga för utvecklingen. Det är dags att inse att trygga
familjer är en vinst för Sverige. Det civila samhället måste
ges en större roll i Sveriges långsiktiga positiva utveckling.
Även skattepolitiken måste verka i denna riktning.
Ryckighet och återställare hindrar
långsiktig tillväxt
Regeringens fram-och-tillbakapolitik under förra
mandatperioden har varit förödande, liksom målet att försöka
halvera den öppna arbetslösheten och inte den totala.
Ryckighet, företagarfientliga återställare och instabila villkor
för företagande är normalt heller ingen bra jordmån för
tillväxt och nya jobb. Regeringen och dess stödpartier har en
lång uppförsbacke innan de har skapat det förtroende mellan
den politiska sektorn och företagarna som krävs för att
Sverige skall kunna ge jobb åt alla som kan och vill arbeta,
samtidigt som välfärden långsiktigt tryggas.
Kristdemokraternas
alternativ
En social och ekologisk
marknadsekonomi ger
långsiktiga tillväxtförutsättningar
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Valet av ekonomiskt system grundar sig
på den kristdemokratiska ideologin, men också på
övertygelsen att marknadsekonomin är den mest effektiva
och den mest demokratiska formen för att hushålla med
begränsade resurser. Den renodlade marknadsekonomin
behöver korrigeras av sociala och ekologiska hänsyn.
Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan
den enskilde och samhället. Enskilda initiativ och personligt ansvarstagande
skall uppmuntras. Staten ska sätta ramarna för ett gott och stabilt
företagarklimat, främja konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till
småföretagens villkor. Statens uppgift är vidare att säkra social trygghet för
alla samt garantera hänsynstagande till vad miljön tål. Kontrollinstrument
och ekonomiska styrmedel måste användas för att påverka den ekonomiska
aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion.
Marknaden bör också styras av strävan efter gemensamma etiska
värderingar och riktlinjer. En god affärsetik i marknadsekonomin ger
smidighet och sänker de s.k. transaktionskostnaderna som i allt högre grad
uppkommer som en effekt av bristen på förtroende och tillit i olika typer av
uppgörelser. Kristdemokraterna vill se en ökad avreglering med ökat
personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer. Ekonomisk brottslighet måste
bekämpas med kraft. Mot denna bakgrund är de senaste årens kraftiga
besparingar inom polisen och rättsväsendet beklagliga.
Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge möjlighet till ett bättre liv för
fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske till priset
av en förstörd miljö. En förutsättning för att förverkliga den sociala och
ekologiska målsättningen är sunda offentliga finanser. Detta i sig är
emellertid inte tillräckligt. Parallellt måste fundamentala tillväxtförutsätt-
ningar skapas.
Ett gott företagarklimat skapar nya
framtidsjobb
Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på
de mindre företagen. Det är också naturligt med
utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att
cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre
företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått
genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en
tredjedel tillkommit genom nyetablering.
De flesta politiska partier är idag överens om att de nya jobben i huvudsak
måste skapas i den privata sektorn. Detta är också utgångspunkten för
Kristdemokraternas politik. Men Kristdemokraterna redovisar också i detta
budgetalternativ hur ökade resurser på kort sikt kan tillföras och på längre
sikt skapas för att möta det ökade behovet av vård och omsorg i kommuner
och landsting.
Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de
stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produk-
tionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden
minskade antalet anställda i storindustrin med 19 procent medan små-
industrin ökade antalet anställda med 11 procent.
Sverige har under senare år i rask takt rutschat utför i OECD:s välfärdsliga.
Från en position som nummer fyra 1970, via en sjundeplats 1980 befinner sig
Sverige idag på en blygsam femtondeplats. Denna utveckling måste brytas
och vändas. Det kan bara ske genom ett bättre företagar- och investerings-
klimat som ger fler nya jobb, ökad köpkraft och därmed ökad efterfrågan.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt i
kampen mot den höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet en
relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för
förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse.
Nyföretagandet i Sverige ligger på en nivå som klart understiger exempelvis
Tysklands och Frankrikes och många andra länders i Europa. Det kan också
noteras att i dagens Sverige skapas en betydande andel av de tillkommande
företagen enbart av skatteskäl. Dessa företag bidrar alltså inte alls till
tillkomsten av nya jobb. Det är också ett anmärkningsvärt underbetyg att så
många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.
Ska trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt sjunka måste små och
medelstora företag och familjeföretag ses som en tillgång som måste värnas
och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv som
förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska
verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker inte att tala
om vikten av ett ökat företagande, det fordras också praktisk politik. Det
handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så
att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta språnget att starta
eget, vågar ta risker, vågar utvidga och nyanställa.
Från statligt håll går det inte att tvinga fram företag och nya jobb, men det
går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter genom
att förändra regler, skatter och strukturer så att medborgare kan dra nytta av
varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska utvecklingens
viktigaste drivkraft.
Ökad sysselsättning tryggar välfärden
År 1997 nådde sysselsättningen sin lägsta nivå sedan 1974.
Den kraftiga sysselsättningsökning som fyrpartiregeringen
lämnade efter sig bröts av den socialdemokratiska
regeringens politik från mitten av år 1995 och
sysselsättningen föll sedan i drygt två år. De historiskt låga
sysselsättningsnivåer som nu etablerats är inte bara en följd
av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan
också en följd av den socialdemokratiska politiken som
aktivt gått ut på att få bort människor från arbetskraften
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
generationsväxlingar och tillfälliga avgångsersättningar.
Vidare har antalet förtidspensioneringar ökat kraftigt under
senare år. Denna politik bidrar till passivisering av
människor, vilket i sig är illa nog. Men den innebär också ett
allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att
finansiera en rimligt omfattande offentlig verksamhet med
god kvalitet. De senaste decenniernas utveckling där allt
färre måste försörja allt fler är ohållbar och måste snarast
både brytas och vändas. En viktig förändring är därför en
politik som skapar förutsättningar för en kraftigt ökad
sysselsättning i framför allt det privata näringslivet. För att
åstadkomma detta krävs det att en rad förändringar görs
inom många olika områden. Regeringens politik har hittills
gått ut på att saneringen av statens finanser tillsammans med
förhoppningar om en god internationell konjunktur ska lösa
problemet. Föreliggande budgetproposition ger inte heller
den några som helst konkreta besked eller förslag med syfte
att långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar.
Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att bryta den höga
totala arbetslösheten genom ökad sysselsättning. I ett sådant program ingår
bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck,
förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsrätten,
ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom
krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av
dagens lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet
mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament
till arbete, samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda
eller opåverkbara situationer. Utmaningarna är stora, men därmed också
möjligheterna. Den socialdemokratiska regeringen tycks emellertid sakna
varje framtidsinriktad tanke. I stället går regerandet ut på att passivt
förvalta
den uppnådda budgetbalansen och formulera målsättningar som sedan inte
följs av några åtgärder. Kritiken av denna passivitet borde vara större än den
i dag är i den allmänna debatten. Den budgetbalans som uppnåtts i
högkonjunktur är långt ifrån självklar om fem till tio år. Därför krävs det nu
en aktiv politik som tar sikte på Sveriges förutsättningar att klara
välfärdsåtagandena längre fram, då andelen äldre personer ökar, då
lågkonjunkturer kommer och då arbetslöshet och statsskuld riskerar att öka.
Endast genom att aktivt genomföra förändringar som stimulerar
sysselsättning, tillväxt och företagande kan Sverige trygga välfärden.
Kristdemokraterna anser dock att det är av stor vikt att också ha mätbara
mål för sysselsättningen, så att den förda politiken kan följas upp och
utvärderas. När det gäller det senare är det ynkligt att regeringen väljer att
återigen sätta slutåret för sitt mål till mitten av nästa mandatperiod. Det ska
alltså inte gå att utvärdera måluppfyllelsen i samband med de ordinarie
riksdagsvalen. Kristdemokraterna anser att det sysselsättningsmål som
jobballiansen - Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna - lanserade
inför höstens val är ett bättre mål. Det innebär att minst 300.000 nya
arbetstillfällen tillkommer netto under denna mandatperiod, det vill säga
fram till år 2002. Med samma beräkningssätt som regeringen använder
innebär det att i storleksordningen 60.000 nya arbetstillfällen om året måste
tillkomma. Detta mål går också att utvärdera i samband med nästa ordinarie
val. Riksdagen bör avslå regeringens förslag till sysselsättningsmål och i
stället fastställa sysselsättningsmålet till att sysselsättningen under
innevarande mandatperiod ska öka med minst 300.000 personer.
Att få behålla en större del av sin egen
lön bryter bidragsberoendet
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till
stora delar inneburit höjda skatter för låg- och
medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta
bidrag gjort att många som redan tidigare levde på
marginalen tvingats söka socialbidrag.
Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den
förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare.
Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom
det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare
som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året
betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter.
Denna negativa rundgång måste brytas.
Kristdemokraterna ser det som en viktig och prioriterad uppgift att skapa
en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Dagens skattesystem gör att lågavlönade inte klarar sig på sin lön när skatten
är betald. De får först betala världens högsta skatter och sedan "stå med
mössan i hand" på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett
rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om
värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för
att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har fastnat i.
Regeringens föreslagna barnbidragshöjning kommer inte en socialbidrags-
tagare till del, eftersom socialbidraget minskar med samma belopp som
barnbidraget ökar. Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler
låginkomsttagare att få möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen
ekonomiska situation.
I denna motion föreslås en rad åtgärder som gör att människor får behålla
en större del av sin egen lön. Det beloppsmässigt mest betydande förslaget är
ett kraftigt höjt grundavdrag i den kommunala beskattningen. Förslaget
innebär en höjning av grundavdraget med 8 400 kronor nästa år, vilket i
genomsnitt innebär en ökning av den disponibla inkomsten på ca 220 kronor
i månaden. Från och med år 2000 föreslås en ytterligare höjning av
grundavdraget så att effekten totalt blir en ökning av inkomsten efter skatt
med 310 kr per månad. Förslaget ger förutsättningar för en bättre fungerande
lönebildning och innebär dessutom kraftiga förbättringar för till exempel
sommar- eller extraarbetande studerande ungdomar. Med Kristdemokra-
ternas grundavdrag kan man tjäna 20 500 kronor per år innan man behöver
börja betala kommunalskatt, jämfört med 8 700 kronor i dag.
Det skattebortfall som uppstår för kommunsektorn regleras i enlighet med
finansieringsprincipen. Se avsnitt 6 om kommunsektorn.
En minskad statsskuld ger frihet åt
kommande generationer
Staten bör snarast betala av den statsskuld som i dag uppgår
till ca 1.400 miljarder kronor. För Kristdemokraterna finns
det flera skäl till detta ställningstagande.
För det första är det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta en
skuld på kommande generationer.
För det andra innebär nuvarande stora skuld att statsbudgeten och hela den
svenska ekonomin är väldigt konjunkturkänslig. Enligt regeringens
proposition innebär en ränteuppgång av den svenska marknadsräntan med en
procentenhet under 1999 jämfört med regeringens beräkningsantaganden att
ränteutgifterna för statsskulden ökar med ca 8 miljarder kronor. En för-
ändring av den utländska räntan med en procentenhet påverkar statsskulds-
räntorna med mellan 1 och 2 miljarder kronor per år. Vidare påverkas
statsskuldsräntorna av förändrade valutakurser och förstås av statens
lånebehov. En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre
förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den svenska
ekonomin.
För det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden den enskilt
största posten i budgeten med drygt 107 miljarder kronor i år och ca 85
miljarder kronor nästa år. Dessa räntekostnader tränger undan annan
offentlig verksamhet eller möjligheter till stora skattesänkningar. Stats-
skulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera räntekostnader
motsvarande ca 6 procent av BNP. Skattetrycket skulle alltså kunna vara
motsvarande lägre med samma nivå på den offentliga konsumtionen som i
dag om räntekostnaderna inte fanns.
Dessa tre skäl leder Kristdemokraterna till att föreslå riksdagen en
snabbare avbetalning av statsskulden än den som regeringen räknar med.
Tekniken för att åstadkomma detta skiljer sig dock från den metod som
regeringen använder - ett permanentat högt skattetryck. Kristdemokraterna
väljer i stället att sälja ut fler statligt hel- eller delägda företag i en
snabbare
takt än den regeringen föreslagit. På detta sätt kan avbetalningstakten av
statsskulden öka, samtidigt som skattetrycket kan sänkas. Det går således att
uppnå två strukturellt viktiga effekter samtidigt med detta tillvägagångssätt.
Utförsäljningen är också motiverad av vår ståndpunkt att staten bör renodla
sin roll. I denna roll ingår inte att både agera domare och spelare på den
konkurrensutsatta marknaden. Kristdemokraternas ståndpunkt i denna fråga
utvecklas ytterligare i den näringspolitiska motionen för utgiftsområde 24.
En bättre fördelningspolitik skapar
möjligheter för fler
Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både
misslyckad och orättvis. Detta gäller inte minst på
familjepolitikens område. Den socialdemokratiska politiken
går ut på att enbart subventionera de familjer som väljer
"rätt", det vill säga använder föräldraförsäkringen i ungefär
ett år och sedan förvärvsarbetar, med barnen inom den
kommunala barnomsorgen. De familjer som av olika skäl
inte kan eller vill utnyttja daghem får därmed inte del av det
offentliga stödet. Denna typ av styrande fördelningspolitik
går på tvärs mot den kristdemokratiska
subsidiaritetsprincipen som innebär att staten ska stödja och
inte styra familjernas val i detta fall. Kristdemokraterna vill
se en reformerad familjepolitik med ökad valfrihet och ett
mer rättvist fördelat offentligt stöd till barnfamiljerna.
Inom familjepolitikens område kommer regeringen också med förslaget att
höja barnbidragen om konjunkturen blir så bra som regeringen hoppas. Ett
höjt barnbidrag leder dock inte till någon förbättring för den som uppbär
socialbidrag, eftersom detta reduceras med samma belopp som barnbidraget
höjs. Det räcker sannolikt inte heller för de barnfamiljer som har det sämst
ställt ekonomiskt. Kristdemokraterna vill i stället uppnå en viss grad av
behovsprövning av barnbidragen genom att låta det generella barnbidragets
sista 50-lapp gå till en kraftig förbättring av bostadsbidraget. På så sätt
kommer samhällets stöd dem till del som behöver det bäst.
En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit under sanerings-
åren är och har varit förödande för enskilda människor och ett uttryck för
regeringens betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som
exempel på sådana åtgärder kan nämnas besparingarna på änkepensionerna,
bostadsbidragen och övriga försämringar för ålderspensionärer. Regeringen
har också genom de utomordentligt omfattande skattehöjningar som skett
pressat många hushålls ekonomier över den gräns där de själva klarar av att
försörja sig utan socialbidrag. Kristdemokraterna föreslår i denna motion en
aktiv skattepolitik som inriktas på sänkta skatter för låg- och medelinkomst-
tagare.
Regeringens tal om att värna svaga grupper har inte heller omsatts i
praktisk handling när det gäller biståndet till världens fattigaste.
Kristdemokraterna anser att biståndet bör höjas för att återgå mot enprocents-
nivån av BNI.
Kristdemokraterna vill också förbättra för de sämst ställda pensionärerna,
som ofta är kvinnor, genom att höja pensionstillskottet. Likaså bör
grundnivån i föräldraförsäkringen höjas från dagens låga nivå på 60 kronor
per dag. Talet om att värna svaga grupper måste också återspeglas i
praktiken. Det är först då det verkligen går att tala om fördelningspolitik. I
Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås, förutom de fördelningspolitiskt
viktiga förändringar som nämnts ovan, ytterligare ett antal åtgärder som
riktas in på att förbättra för dem som i dag har det sämst.
Prioriterade områden
I följande avsnitt presenteras sex områden som är särskilt
prioriterade för Kristdemokraterna i den ekonomiska
politiken. Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar, skattepolitiken för låg- och
medelinkomsttagare, barnfamiljers och pensionärernas
ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan inom
kommunsektorn samt vikten av ett återupprättat
rättssamhälle. På dessa områden är den socialdemokratiska
regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge
stabila och goda villkor för fler och växande företag och
därigenom minska arbetslösheten och öka välfärden. Detta
åstadkoms genom en väl balanserad finans- och
penningpolitik i kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de
seglivade bromsmekanismer som i 25 år underminerat den
svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens
massarbetslöshet och brister i välfärden. De flesta av de
finanspolitiska åtgärder som föreslås i motionen har även
fundamentala strukturella effekter:
? Skatten för vanliga inkomstlägen sänks kraftigt de närmaste åren genom
höjningar av grundavdraget. Detta bidrar i första hand till att fler kan
klara sig på sin egen lön, men det medför också den strukturellt viktiga
effekten att kommande lönebildning underlättas. Se vidare avsnitt 5.2.
?
? Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en
femtioprocentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster
i det egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det nuvarande ROT-
systemet permanentas och utvidgas rejält så att det vita priset halveras
direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50.000 kr per år kan köpas med en
femtioprocentig skattereduktion, som då uppgår till maximalt 25.000 kr
per hushåll och år.
?
? Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp
till 900.000 kronor per år. För egenföretagare utökas lönesumman till
250.000 kronor per år. Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men
gynnar främst småföretagen. De mindre företag som i dag tvekar om de
ska våga nyanställa får med detta förslag klart förbättrade möjligheter att
våga satsa på utveckling och nyanställningar.
?
? Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. 1999 minskar den med en
procentenhet och från 2000 avvecklas den helt (se nedan).
?
? Regeringens nya värnskatt avskaffas.
?
? Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande
avskaffas.
?
? Avdragsrätten på pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år.
?
? Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två
år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
?
? Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
?
? En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton införs
fr o m 1/7 1999.
?
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att
förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och
obligatorisk a-kassa med en 33-procentig egenfinansiering
som kommer att skapa ett rakare rör mellan en bra
lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den
enskilde och vice versa.
Förmögenhetsskatten
Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers
nettoförmögenhet. Nivån är 1,5 procent på belopp som
överstiger 900 000 kronor.
De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla
förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande
internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet
bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmögenhets-
beskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl får
idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl a genom att
regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan
t ex låginkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt
område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala
förmögenhetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18 aktiemiljardärer befriade från
förmögenhetsskatten på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars
sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina pengar. De som inte har de
stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.
Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra
avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet
som överstiger 900 000 kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett
sammanboende par har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sam-
beskattas. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt
straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.
Inkomstbeskattningen och kapitalinkomstbeskattningen innebär att en
faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot bygger ofta
på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T ex
tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala
förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten
inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.
Vi är av den bestämda uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att
avskaffas inom några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har.
Sverige har den högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Allt fler av
våra grannländer avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig
Tyskland och Danmark till de länder som inte längre har en särskild skatt på
förmögenheter. Kristdemokraterna noterar att regeringen i budgetproposi-
tionen antyder att en förändring är på gång vad gäller förmögenhetsskatten.
Regeringens bedömning är att "under mandatperioden bör kapitalinkomst-
skattesatsens nivå och förmögenhetsskatten övervägas".
Kristdemokraterna har kommit fram till slutsatsen att förmögenhetsskatten
ska fasas ut ur det svenska skattesystemet. För att finansiera detta föreslås en
höjd bolagsskatt, dvs skatten på företagens vinster. Vi gör bedömningen att
den nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande dubbel-
beskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i
vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår. Höjningen innebär
att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas lägsta, ökar från 28 till
30 procent av vinsten. På så sätt sker beskattningen på faktiska intäkter, inte
på fiktiva värden som vid förmögenhetsbeskattningen.
Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en
diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna
vill avskaffa förmögenhetsskatten.
Tabell 5.1 Företagar- och tillväxtpaketet
Kassamässiga skatte- och inkomstförändringar för statsbudgeten. Miljarder kronor
1999
2000
2001
Sänkt skatt inom tjänstesektorn (ROT) netto
-0,70
-1,12
-1,60
Royaltyinkomster från pat. uppfinningar befrias från skatt
-0,02
-0,02
-0,02
Yrkesfiskeavdrag för konkurrensneutralitet
-0,04
-0,04
-0,04
Inför ett riskkapitalavdrag (Tak 100 tkr)
-0,60
-0,70
-0,70
Slopad dubbelbeskattning på utdelning (15 % 1999, 0% år 2001)
0,00
-2,48
-4,95
Slopad förmögenhetsskatt, 0,5% 1999 sedan 0%
-1,08
-1,83
-6,34
Höjd bolagsskatt till 30%
0,00
3,70
7,40
Sänkta arbetsgivaravgifter med 10 procentenheter på löneunderlag
upp till 900 tkr
-3,56
-3,08
-2,69
Ingen särskild löneskatt på vinstandelar
0,00
-0,10
-0,10
Slopad moms på barnböcker
-0,06
-0,06
-0,06
Slopad kulturmoms
-0,05
-0,05
-0,05
Sänkt fordonsskatt
-3,30
-2,80
-2,80
Sänkt skatt inom åkeri- och transportsektorn
-0,20
-0,40
-0,40
Avfallsskatt enligt deponiskatteutredningen från 1/1 1999
0,65
0,00
0,00
Effektivare skatteindrivning
0,60
1,20
1,20
Åtgärder på jordbruksområdet:
Eldningsolja beskattas inom jordbruket som inom industrin (0,53kr/l)
-0,06
-0,06
-0,06
Jordbruket befrias från elskatt
-0,28
-0,30
-0,30
Sänkning av dieselskatten
-0,13
-0,14
-0,14
Slopad avgift blockdatabas
-0,02
-0,02
-0,02
Slopad avgift djurdatabas
-0,01
-0,01
-0,01
EU-bidrag till arealersättning
1,35
1,35
1,35
Summa inkomstförändringar
-7,50
-6,95
-10,33
En skattepolitik där alla får behålla
mer av sin egen lön
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till
stora delar inneburit höjda skatter för låg- och
medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta
bidrag gjort att många som redan tidigare levde på
marginalen tvingats söka socialbidrag.
Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den
förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare.
Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom
det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare
som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året
betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter.
Denna negativa rundgång måste brytas.
Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur
som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende
av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad
åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön
och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekono-
miska situation.
? Det beloppsmässigt mest betydande förslaget är ett kraftigt höjt grund-
avdrag i den kommunala beskattningen. För låg- och medelinkomsttagare
sänks inkomstskatten med 10 miljarder kronor nästa år genom en höjning
av grundavdraget med 8 400 kronor i normala inkomstlägen. Effekten
blir en skattesänkning med ca 220 kr/månad. Från och med år 2000
föreslås grundavdraget i den kommunala beskattningen höjas på samtliga
inkomster med ytterligare 3 200 kronor, så att den nya grundnivån totalt
uppgår till 20 300 kronor. För deltidsarbetande med en taxerad inkomst
på ca 110.000 kronor blir det nya grundavdraget 29.900. Därmed blir
skillnaden jämfört med regeringens förslag att alla inkomsttagare får
behålla ca 310 kronor mer per månad av sin egen lön. Grundavdrags-
höjningen omfattar även skattepliktiga transfereringar och gäller för
pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag understiger det av
Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala beskatt-
ningen. Kommunerna kompenseras fullt ut för skattebortfallet i enlighet
med den så kallade finansieringsprincipen. Förslaget ger förutsättningar
för en bättre fungerande lönebildning och innebär dessutom förbättringar
för sommar- eller extraarbetande ungdomar. Med Kristdemokraternas
grundavdrag kan man tjäna 20 500 kronor per år innan man behöver
betala kommunalskatt jämfört med 8 700 kronor i dag.
?
? Kristdemokraterna föreslår också skattemässiga förbättringar för
hushållen att spara, dels genom en höjd avdragsrätt för pensionssparande,
dels genom en avdragsrätt för sparande på individuella utbildnings-
konton.
?
? Vidare föreslås att gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet
sänks från 7 000 till 6 000 kronor. Det innebär att resekostnader på
ytterligare 1 000 kronor blir avdragsgilla jämfört med idag.
?
? En skatt som plågar många, inte minst folk med låga inkomster, är
fastighetsskatten som på grund av sin utformning fått orimliga effekter.
Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten på bostadshus sänks i ett
första steg till 1,4 %, samt att den endast beräknas på en tredjedel av
markvärdet överstigande 150.000 kronor. På så sätt försvinner de
orimliga effekter som exempelvis drabbat folk i skärgårdsområden. När
det gäller fastighetsskatten föreslår Kristdemokraterna också att de s.k.
krisårgångarna bland hyresfastigheterna inte ska träda in i fastighets-
skattesystemet som planerat år 1999. Detta skulle nämligen tvinga fram
höjda hyror för flertalet hyresgäster i dessa fastigheter. Med Kristde-
mokraternas politik kan detta undvikas.
?
? Kristdemokraterna avvisar också regeringens nya värnskatt. Den är ett
brott mot de principer Socialdemokraterna själva var med om att lägga
fast i skattereformen 1990-1991 om att ingen ska betala mer än 50 % av
en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften Social-
demokraterna ställde ut om att värnskatten under budgetsaneringsåren
skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha extra hög statlig skatt
på högre inkomster är också att utbildning med medföljande studie-
skulder måste löna sig. Om svenska studenter utbildar sig i Sverige,
måste vi också se till att skattesystemet gör att de inte flyttar utomlands.
Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör att utbild-
ning lönar sig.
Tabell 5.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
Skatteförändringar, kassamässiga förändringar i förhållande till gällande
regler. Miljarder kronor
1999
2000
2001
Höjt grundavdrag
-9,09
-18,60
-20,30
Nej till regeringens tillfälliga skattereduktion
2,98
0,28
0,14
Avdragsrätt för individuella utbildningskonton
-0,10
-0,20
-0,30
Nej till nya värnskatten
-2,00
-2,20
-2,20
Sänkt gräns för reseavdrag fr. 7 000 till 6 000
0,00
-0,33
-0,32
Höjd avdragsrätt för pensionssparande (1 basbelopp)
-0,47
-0,93
-1,17
Sänkt fastighetsskatt till 1,4% (bostadshus)
-0,26
-0,99
-1,42
Fastighetsskatten tas bara ut på 1/3 av markvärdet över 150 tkr
-0,12
-0,16
-0,16
Framskjutet inträde i fastigh.skatten för krisårgångarna (lägre hyra)
-0,64
0,00
0,00
Nej till regeringens tillfälliga fastighetsskattesänkning för hyreshus
0,00
0,73
1,00
Summa skattesänkningar
-9,70
-22,40
-24,73
En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har haft en central ställning i
Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet
bildades. Det handlar både om synen på familjens oersättliga
ställning och uppgifter i samhället och utformningen av
familjestödet. Vi har hela tiden arbetat för att hitta de
modeller för likvärdighet och mångfald, som vi tror skapar
de bästa förutsättningarna för föräldrarna och därmed också
blir bäst för barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att
lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga på grund av
den betydelse den har för hela samhällsbyggandet och
framför allt för barnen.
Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i
praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga
och kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och
kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill
sköta barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför
ofta mycket svårt att förverkliga sin önskan.
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister
från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt
därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk
situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för redan välav-
lönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget
kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Bostadsbidraget har
dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år. Från valfrihetssyn-
punkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alterna-
tiva barnomsorgsformer. Kristdemokraternas samlade familjepolitik återfinns
i en särskild motion till utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn.
Kristdemokraterna föreslår följande förändringar för
barnfamiljerna:
? Höjd garantinivå i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per dag till
120 kronor per dag. Kontaktdagarna återinförs i föräldraförsäkringen.
?
? Ett återinfört och förbättrat vårdnadsbidrag på 10 procent av basbeloppet
(3 640 kr) per månad och barn mellan 1 och 3 år. Till följd av att
vårdnadsbidraget gäller från den dag barnet fyller 1 år slopas de 90
garantidagarna i föräldraförsäkringen.
?
? Avdragsrätt på maximalt 10 procent av basbeloppet per månad för styrkta
barnomsorgskostnader för alla barn mellan 1 och 3 år.
?
? Behovsprövning av barnbidraget genom att det generella barnbidraget
sätts till 700 kronor per barn och månad. Samtidigt höjs det särskilda
bidraget i bostadsbidraget med 100 kronor per månad och barn. De
individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende
avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000
kronor. Ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10
kvadratmeter i respektive kategori.
?
? Förbehållsbeloppet i underhållsbidragen höjs till 48.000 kronor.
?
Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den
generella skattesänkning som föreslås för inkomsttagare
genom en höjning av grundavdraget.
Tabell 5.3 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
MILJONER KRONOR
År 1999
Vårdnadsbidrag - ökad valfrihet
4 000
Höjt garantibelopp och slopade garantidagar i föräldraförsäkringen
-120
Höjt förbehållsbelopp i underhållsbidragen
250
Behovsprövat barnbidrag
-1 051
Höjt och förbättrat bostadsbidrag till barnfamiljer
1 050
Ny beräkning av SGI
-600
Två kontaktdagar per år i föräldraförsäkringen
23
Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader
400
Adoptionsbidrag
26
Summa
3 978
Trygga pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många
pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom
äldrevården samt de växande vårdköerna. Många
pensionärer har heller inte råd att lösa ut nödvändiga
mediciner.
Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl a innehåller nedanstående
reformer, innebär därför en stor satsning på rättvisa och bättre ekonomisk
situation för pensionärerna:
? Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas.
?
? Pensionstillskottet höjs med 200 kr/månad från 1 januari 1999. Detta
förslag gynnar alla som har låg eller ingen ATP. Kristdemokraterna anser
att detta alternativ är bättre än den av regeringen föreslagna höjda
kompensationsgraden i bostadstillägget. Från och med år 2000 bör
pensionstillskottet höjas med ytterligare 110 kronor per månad. Det
innebär att pensionstillskottet jämfört med i dag blir 310 kronor högre per
månad, eller 3 720 kronor högre per år.
?
? Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritids-
fastighet.
?
? Omställningspensionen för efterlevande återställs från 6 till 12 månader.
?
? Grundavdragshöjningen som Kristdemokraterna föreslår omfattar alla
skattepliktiga transfereringar och gäller även för pensionärer i de fall där
deras särskilda grundavdrag (SGA) understiger det av Kristdemokraterna
föreslagna grundavdraget i den kommunala beskattningen. Ungefär 1,3
miljoner pensionärer kommer därmed att få sänkt skatt till följd av denna
förändring.
?
Tabell 5.4 Kristdemokraternas politik för pensionärer
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Bort med hela inkomstprövningen av änkepensionen
552
552
552
Bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen av BTP
195
195
195
Förlängd omställningspension till 12 månader
43
43
43
Höjt pensionstillskott med 200 kr per månad
810
1 260
1 260
Nej till höjd kompensationsgrad i BTP
-720
-720
-720
Summa
880
1330
1330
Anm. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer dessutom att få sänkt skatt genom
Kristdemokraternas föreslagna grundavdragshöjning.
Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner
och landsting kommer att få 1,8 miljarder kronor i
ytterligare resurser de närmaste två åren jämfört med
regeringens förslag. Vidare vill vi förbättra
assistentersättningen och tandvårdsförsäkringen.
Kristdemokraternas samlade politik för kommunsektorn
presenteras mer utförligt nedan under avsnitt 6
Kommunsektorn.
Tabell 5.5 En politik för bättre vård, omsorg och skola
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Miljoner kronor
1999
2000
2001
Assistentersättning
300
300
300
Förbättrad tandvårdsförsäkring
200
200
200
Ökade resurser till kommunsektorn
1 000
800
Summa
1 500
1 300
500
Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som
skett inom rättsväsendet under senare år. Kristdemokraterna
vill tillföra rättsväsendet ytterligare 380 miljoner kronor
nästa år.
Polisväsendet tilldelas ytterligare 200 miljoner kronor för 1999 varav 50
miljoner ska gå till att höja statusen på och utveckla närpoliskontoren och
deras verksamhet för att lyckas med bekämpningen av vardagsbrottsligheten.
Cirka 500 civilanställda och 200 poliser bör därför anställas under 1999-
2001.
? Åklagarväsendet bör stärkas med 50 miljoner kronor nästa år. En
beredskap måste finnas för ett ökat antal ärenden till följd av en
förbättrad personalsituation inom polisen. Pengarna ska även användas
till fortbildning och kompetensutveckling.
?
? Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare 60 miljoner kronor. Dessa
pengar ska särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där
en andel mål får vänta på domstolens avgörande trots att skriftväxling
och övriga beredningsåtgärder är avslutade.
?
? En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser. Det är viktigt att
underlätta för de barn vars föräldrar sitter på anstalt. 10 miljoner kronor
bör avsättas för att barn inte ofrivilligt ska fråntas rätten att hålla en
kontinuerlig kontakt och upprätthålla en gemenskap med sina föräldrar
då dessa vistas på anstalt. 20 miljoner kronor utöver regeringens nivå ska
användas till att förbereda och förbättra frigivningen. Idag saknas
skyddsnät och över hälften av de frigivna begår nya brott. Pengarna bör
fördelas på BRÅ för samordning, på lokalt förebyggande insatser samt
som stöd till frivilliga organisationer.
?
? Till detta kommer förbättringar för skattemyndigheternas möjligheter till
uppföljning och bekämpning av skattefusk samt satsningar på tullen och
kustbevakningen.
?
Tabell 5.6 Kristdemokraternas alternativ för
rättsväsendet
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Miljoner kronor
1999
2000
2001
Tullverket
100
100
100
Effektivare skattekontroll
200
200
200
Mer resurser till polis, domstol, kriminalvård m m
380
350
260
Förstärkning av kustbevakningen
45
45
45
Summa
725
695
605
Kommunsektorn inför 2000-
talet
Kommunsektorns samlade resurser har under senare år
skurits ner kraftigt med den socialdemokratiska regeringens
politik. Till följd av successivt ökade allmänna egenavgifter
sedan 1995 har kommunernas skatteintäkter utvecklats
mycket ogynnsamt. Nästa år drar egenavgifterna undan drygt
18 miljarder kronor i kommunala skatteintäkter till följd av
att egenavgifterna är avdragsgilla.
Kommunsektorns skatteintäkter påverkas också i hög grad av sysselsätt-
ningsutvecklingen i den privata sektorn. På grund av att regeringens politik
så ensidigt inriktats på budgetsanering och så lite på att förbättra företagar-
klimatet och Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar är sysselsättningen
hittills i år lägre än samma period 1995. Sysselsättningen hittills i år är
också
lägre än under lågkonjunkturens bottenår 1993 samma period. Detta faktum
avspeglar sig naturligtvis i sämre utvecklingsmöjligheter för kommun-
sektorn. Regeringen konstaterade i vårpropositionen för år 1998 att "trots
ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sysselsatta inom kommunsektorn
fortsatt att minska jämfört med föregående år". Från 1995 till 1998 har
antalet sysselsatta inom kommunsektorn minskat med 43 000 personer.
Vidare ökade kommunernas kostnader för socialbidrag under i stort sett
hela den förra mandatperioden. Regeringens politik har på olika områden
inneburit att minskade statliga kostnader i transfereringssystemen har vältrats
över på kommunerna i form av ökade socialbidragskostnader. Det är först
under andra halvåret 1998 som en viss minskning av de totala kostnaderna
för socialbidrag skett.
Tabell 6.1 Kommunernas socialbidragskostnader
Miljoner kronor
År
Socialbidrag,
Löpande priser
Ökning från föregående år
1994
10 285
Mot denna bakgrund är det enligt Kristdemokraterna bra att regeringen
genom höjda statsbidrag återställer en del av den reala resursindragning som
hittills skett. Enligt Kommunförbundet innebär detta att personalminsk-
ningarna kan hejdas. Landstingsförbundet konstaterar att med de ekonomiska
förutsättningar som hittills gällt skulle alla landsting utom tre behövt minska
hälso- och sjukvårdens resurser fram till sekelskiftet. Enligt Landstings-
förbundets senaste prognos över den ekonomiska utvecklingen (25
september 1998) kommer landstingen att gå med större underskott än vad
som förutsatts i budgetpropositionen.
Nya befolkningsprognoser och utvärderingar av de kommande resurs-
behoven indikerar att behoven av utbildning, vård och omsorg på den
kommunala sidan ökar med 0,7-0,8 procent årligen till följd av den
demografiska utvecklingen. Detta kan jämföras med att hela befolkningen
växer med 0,1-0,2 procent per år. Enligt Kommunförbundets bedömning
växer behoven snabbare än resurserna de kommande åren. Skillnaden för
hela perioden 1997-2001 uppgår till omkring 2 procent. På landstingssidan
finns områden där kvaliteten behöver förbättras med hjälp av ökade resurser
bland annat till nya platser på sjukhus. Nedrustningen av skolan måste
avbrytas. Det krävs fler lärare till grundskolan och gymnasiet för en
nödvändig kvalitetshöjning av undervisningen.
Det behövs mer än statsbidrag för att
trygga kommunsektorns framtid
Den kommunala sektorns möjligheter att finansiera
angelägen och nödvändig service av god kvalitet är dock
långt ifrån enbart avhängig av statliga bidrag. Statsbidragen
till kommunsektorn motsvarar knappt 20 procent av de totala
inkomsterna. Den viktigaste enskilda faktorn som påverkar
kommunsektorns finanser är sysselsättningsutvecklingen i
övriga sektorer. Fler sysselsatta betyder fler skattebetalare
och därmed ökade skatteinkomster för kommunerna. Men
fler sysselsatta betyder också färre arbetslösa och färre
personer i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
kommunerna i dag till stor del administrerar och finansierar.
Med ökad sysselsättning följer därför minskade kostnader
för kommunernas arbetsmarknadsåtaganden.
Kristdemokraternas politik tar bland annat därför sikte på att skapa
långsiktiga tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat och lägre
skatter för låg- och medelinkomsttagare. Om sysselsättningen ska ta fart
måste det löna sig att arbeta. Skattepolitiken inriktas också på att skapa
förutsättningar för att behålla företag och kompetens i landet och på att
förbättra möjligheterna till nya företagsetableringar. Sambandet mellan
Sveriges företagar- och sysselsättningsklimat och kommunsektorns framtida
resursbehov kan inte nog betonas. Om de nuvarande låga sysselsätt-
ningsnivåerna, allt fler människor utanför arbetskraften samt ett ogynnsamt
företagarklimat får fortsätta kommer kommunsektorns resursgap att växa
kraftigt de kommande 10-15 åren. Inte minst av detta skäl behövs det en ny
politisk inriktning när det gäller attityden till företagande och synen på
Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar.
Kommunsektorn är emellertid inte en gång för alla "färdig" till sina
strukturer. På många håll finns det potential att effektivisera och samordna
verksamheter så att resurser frigörs och kan användas där de bäst behövs.
Den offentliga upphandlingen har i vissa kommuner förbättrats, men kan
utvecklas väsentligt. Genom entreprenadupphandling visar det sig ofta att det
går att få likvärdig kvalitet till ett något lägre pris. En intressant modell är
kommuner som anger ett pris på en viss tjänst som är lägre än vad den egna
verksamheten kostar och sedan låter olika entreprenörer konkurrera med
kvalitet i stället för med pris. Samtidigt är det viktigt att privata
entreprenörer
tillåts utveckla egna, långsiktiga verksamheter, och inte bara hänvisas till att
tillfälligt överta kommunala verksamheter.
Med hjälp av den nya informationstekniken och elektronisk handel
kommer kommuner och landsting att inom en snar framtid kunna minska på
mycket av den administration som egentligen inte hör till de kommunala
kärnuppgifterna. Med en friare användning och lokal samordning av
exempelvis arbetsmarknadsmedel kommer sannolikt också vissa vinster att
göras i resurshänseende. Till detta kommer att det på många håll handlar om
att hushålla bättre med de resurser som redan finns.
Ytterligare en faktor som i stor utsträckning kan påverka de kommunala
finanserna är kommunernas eget bostadsbestånd. På detta område finns det
också anledning att verka för en strukturförändring som gör att kommunerna
påtagligt minskar sina, och därmed skattebetalarnas, risker som följer av för
stora åtaganden på bostadsområdet. Kommunala utförsäljningar av
bostadsbolag bör inte motverkas från statligt håll, som med den nuvarande
socialdemokratiska politiken. Det utförsäljningsstopp som regeringen infört
bör snarast avskaffas.
Sammantaget påverkas alltså förutsättningarna för att förbättra och
bibehålla den offentliga servicen på längre sikt både av en bättre arbets-
marknad och av egna strukturförändringar.
Skillnad mellan kort och lång sikt
På kort sikt är det dock svårt att hävda att
strukturomvandling eller bättre ledning av verksamheter
skulle göra att människor med vård- och omsorgsbehov i dag
får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris som finns
på alltför många håll inom skolan rättas inte heller till för
dem som är elever i dag, genom en strukturomvandling som
kanske tar några år att genomföra. Därför är det motiverat
med ökade resurser från statligt håll för den närmaste
perioden så att de människor som nu behöver och har rätt till
en fungerande service kan få det. Inte minst för landstingens
del är det angeläget att de resursbrister som vi redan nu kan
se inför år 2000 till en del täcks av ökade statsbidrag. På
längre sikt är det emellertid endast en stark
sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta
strukturreformer kan trygga verksamheterna inom
kommunsektorn.
Mot ovanstående bakgrund anser Kristdemokraterna att ett tillskott på en
miljard kronor år 1999 utöver det regeringen gör för att återställa tidigare
indragningar är motiverat. År 2000 föreslås ett tillskott utöver regeringens
nivå med 800 miljoner kronor. För år 2001 anser Kristdemokraterna att det
tillskott på 2 miljarder som regeringen beräknat är ett tillräckligt tillskott,
förutsatt att det används för en generell förbättring för kommuner och
landsting och inte för att finansiera ett krav på till exempel kommunernas
nivå på daghemstaxor.
Förändringar som påverkar
kommunsektorn
Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar
som Kristdemokraterna vill göra på olika områden.
Införandet av en andra karensdag beräknas minska
kommunernas kostnader med 300 miljoner kronor. Den
föreslagna beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
väntas minska kommunsektorns skatteintäkter med 380
miljoner kronor årligen. Ett återinförande av
vårdnadsbidraget på en högre nivå får en rad konsekvenser
för kommunsektorn. För det första väntas skatteintäkterna
öka till följd av att vårdnadsbidraget föreslås skattepliktigt.
För det andra leder vårdnadsbidraget till en viss ökning av
kommunernas intäkter från daghemsavgifterna, eftersom
dessa styrs av den sammanlagda inkomsten av tjänst, som
ökar något för dem som på deltid använder kommunalt
dagis. För det tredje väntas kommunernas kostnader för
barnomsorg kunna minska med ca 1 miljard kronor, eller ca
2 procent av de totala kostnaderna för barnomsorgen när
föräldrarna får möjlighet till fler alternativa
barnomsorgsalternativ. För det fjärde väntas
kommunsektorns skatteintäkter minska med ca 400 miljoner
kronor till följd av avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader som även föreslås gälla kommunala
daghemsavgifter för barn som fyllt ett men inte tre år.
Det höjda garantibeloppet i föräldraförsäkringen i kombination med de
slopade garantidagarna väntas medföra ett skattebortfall för kommunsektorn
med 40 miljoner kronor. Det höjda pensionstillskottet med 200 kronor i
månaden väntas öka kommunernas skatteintäkter med 255 miljoner kronor.
De samlade effekterna enligt ovan för kommunsektorn till följd av
Kristdemokraternas politik framgår av tabell 6.2.
Tabell 6.2. Effekter för kommunsektorn med
Kristdemokraternas
politik
Miljoner kronor
1999
2000
2001
En andra karensdag
300
300
300
Ny beräkning av SGI
-380
-380
-380
Minsk. kostnader pga infört vårdnadsbidrag
1 000
1 250
1 250
Skatte- och avgiftseffekter pga vårdnadsbidrag (netto)
1 500
1 500
1 500
Höjt pensionstillskott
255
390
390
Slopade garantidagar & höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen
-40
-40
-40
Skatteeffekt pga utökad avdragsrätt för barnomsorgskostnader
-400
-400
-400
Summa före neutralisering
2 235
2 620
2 620
Neutralisering enl. finansieringsprincipen
-2 235
-2 620
-2 620
Ökade statsbidrag till kommunsektorn
1 000
800
0
SUMMA ramförändring på UO25
-1 235
-1 820
-2 620
Till de ovanstående effekterna kommer ytterligare några
förslag som indirekt påverkar kommunsektorns
skatteunderlag, som samtliga regleras för kommunsektorns
räkning enligt finansieringsprincipen. Det viktigaste av dessa
förslag är det höjda grundavdraget. Det skattebortfall som
uppstår för kommunsektorn till följd av det höjda
grundavdraget föreslås dock inte regleras som en
ramförändring på utgiftsområde 25, utan i stället direkt på
statsbudgetens inkomstsida som en inkomstminskning för
staten under inkomsttitel 1111 Fysiska personers
inkomstskatt. Denna inkomsttitel är en nettotitel där
intäkterna bland annat består av samtliga inbetalade
kommunalskatter, och där utgifterna bland annat består av
samtliga till kommunerna utbetalade kommunala
inkomstskatter. Kommunsektorn erhåller de skatteintäkter de
skulle ha fått enligt gällande regler för grundavdraget och
staten tar kostnaden genom minskade nettointäkter på
inkomsttitel 1111.
I Kristdemokraternas skattemotion regleras ytterligare några mindre
sidoeffekter för kommunsektorn som kostnader eller inkomstminskningar
direkt på statsbudgeten.
Budgetpolitikens inriktning
Utgiftstaken
Kristdemokraterna föreslår att taket för statens utgifter
fastställs till 736 miljarder kronor år 1999, 743 miljarder
kronor år 2000 och 762 miljarder kronor år 2001. Detta är
17, 18 respektive 24 miljarder kronor lägre än det tak
regeringen föreslår för de tre kommande åren. I avsnitt 8
redovisas den preliminära fördelningen på utgiftsområden.
Överskottsmålet
Regeringen föreslår att riksdagen fastställer ett överskottsmål
för de offentliga finanserna år 2000 på 2 procent av BNP.
Det innebär sammantaget att regeringens överskottsmål för
offentlig sektor är preciserade till 0,5 procent av BNP år
1999, 2,0 procent år 2000 och 2,0 procent år 2001. Detta
ligger i linje med regeringens tidigare presenterade mål att
de offentliga finanserna på lång sikt ska uppvisa ett överskott
på i genomsnitt 2 procent av BNP över en konjunkturcykel.
Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget
med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens
finanser.
Den svårbedömda konjunkturen i kombination med en oroväckande stor
statsskuld gör att behovet av en snabb avbetalning av statsskulden är stort
och att en god säkerhetsmarginal bör finnas för att klara en kommande
konjunkturnedgång utan att upplåningen ökar. Kristdemokraterna anser
dessutom att statsskulden bör betalas av i snabbare takt än den som reger-
ingen föreslår bland annat för att minska statsbudgetens konjunktur-
känslighet. Motiven för en snabbare avbetalning av statsskulden redovisas
utförligare i avsnitt 4.5.
Den snabbare avbetalningstakten behöver dock inte ske på bekostnad av
ett permanent högt skattetryck. Kristdemokraterna anser att i stället för att
hela det belopp som överskottsmålen väntas inbringa används för att
amortera på statsskulden bör en del av detta användas för att sänka inkomst-
skatterna åren 2000 och 2001. De skatteinkomster som därvid inte kan
användas för att amortera på statsskulden kan mer än väl kompenseras med
en snabbare utförsäljning av statligt hel- eller delägda bolag.
Kristdemokraterna anser att överskottsmålen för offentlig sektors
finansiella sparande bör fastställas till 0,5 procent av BNP för år 1999, 1,5
procent av BNP år 2000 och 1,5 procent av BNP år 2001. Tills statsskulden
understiger 60 % av BNP bör överskottsmålet för de offentliga finanserna i
genomsnitt vara 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. De ovan
föreslagna överskottsmålen innebär ett genomsnitt på 1,2 procent över den
kommande treårsperioden. De beräknade överskotten till följd av Kristde-
mokraternas politik beräknas däremot uppgå till 1,2 procent av BNP år 1999,
1,8 procent av BNP år 2000 och 2,9 procent av BNP år 2001. Därmed finns
en god säkerhetsmarginal över det målsatta finansiella sparandet på 0,7
procent, 0,3 procent respektive 1,4 procent av BNP de respektive åren.
Skillnaderna mellan regeringens och Kristdemokraternas förslag framgår av
diagram 7.1.
Diagram 7.1 Kristdemokraternas budgetmål och
avbetalning av statsskulden i procent av BNP jämfört
med regeringens förslag åren 1999-2001.
1) Toppen av respektive stapel visar den totala statsskuldsförändringen i
procent av BNP.
Den översta ljusa delen av stapeln visar således skillnaden mellan budgetmålen
för offentlig
sektor och statsbudgetens saldo (= lånebehovet) i procent av BNP efter
kassamässiga
korrigeringar.
Anm: Förändringen år 2001 baseras på samma beräkningstekniska antagande som
regeringen gör till följd av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssy-
stemet.
Statens utgifter och
utgiftstak
I det följande avsnittet redogörs kortfattat för
Kristdemokraternas förslag till beslut om utgiftsramar för
utgiftsområdena inom statsbudgeten i förhållande till
regeringens föreslagna ramar år 1999. Vidare redovisas
Kristdemokraternas preliminära fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 2000 och 2001. Även dessa
förändringar redovisas som ramförändringar i förhållande till
regeringens preliminärt beräknade utgiftsramar.
Förändringarna på anslagsnivå återfinns i särskilda motioner
som är kopplade till varje utgiftsområde i statsbudgeten. I
slutet av avsnitt 8.3 sammanfattas förändringarna i
tabellform.
Fördelning på utgiftsområden år
1999-2001
Utgiftsområde 1. Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen
och riksdagen. Dessutom ingår bland annat stöd till politiska
partier, presstöd och utgifter för vissa centrala myndigheter.
Kristdemokraterna anser att den av regeringen föreslagna ökningen av
anslaget till Regeringskansliet är för stor. Den är svår att motivera med det
som regeringen redovisar. Av detta skäl kan ramen för utgiftsområdet
minskas med 250, 300 respektive 400 miljoner kronor under respektive år
1999 till 2001.
Det går vidare att göra vissa besparingar på presstödet, men först måste ett
nytt system för hur presstödet fördelas utredas. Besparingar kan därmed
göras först år 2000. Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med
250 miljoner kronor år 1999, 340 miljoner kronor år 2000 och 440 miljoner
kronor år 2001.
Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet, Statens fastighetsverk m fl.
Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas med 100 miljoner kronor
år 1999 genom en generell besparing på myndigheterna med 6 %.
Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 100 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslår 1999, 89 miljoner kronor lägre år 2000 och 95 miljoner
kronor lägre år 2001.
Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. Kristdemokraterna gör
bedömningen att dessa områden bör tilldelas större resurser
än regeringens budgetförslag.
Kristdemokraterna anser att den svarta marknaden har en skadlig
omfattning i Sverige. Ett flertal studier och utredningar bekräftar detta. Den
svarta sektorn snedvrider konkurrensen mellan företag och försämrar den
svenska affärsmoralen på ett negativt sätt. I syfte att hålla tillbaka den
svarta
sektorn måste skattekontrollen effektiviseras ytterligare. Därför vill vi anslå
200 miljoner kronor mer per år än regeringen för ökad skattekontroll. Det
handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, dvs förhållandet mellan
debiterad skatt och rätt skatt, dels uppbördseffektiviteten, dvs förhållandet
mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare erfarenheter visar
att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.
EU:s regelverk inom tullens område är i huvudsak genomfört. Ett ökat
samarbete mellan medlemsländerna för att minska smuggling och annan
ekonomisk brottslighet, kräver ökade resurser.
Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullverket skall ökas med 100
miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit, för att förstärka
kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen, alkohol,
tobak och övriga skattepliktiga varor.
Ramen för utgiftsområdet bör därför sammantaget utökas med 300
miljoner kronor åren 1999 till 2001.
Utgiftsområde 4. Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar bland annat polis- och
åklagarväsende, domstolsväsendet, kriminalvård samt
brottsförebyggande arbete.
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom
utgiftsområdet under senare år. Vi vill utöver regeringens nivå tillföra
rättsväsendet ytterligare 380 miljoner kronor som fördelas enligt följande:
? Polisväsendet tilldelas ytterligare 200 miljoner kronor för 1999 varav 50
miljoner ska gå till att höja statusen på och utveckla närpoliskontoren och
deras verksamhet för att bekämpa vardagsbrottsligheten. Cirka 500
civilanställda och 200 poliser bör därför anställas under 1999-2001.
?
? Åklagarväsendet bör stärkas med 50 miljoner kronor nästa år. En
beredskap måste finnas för ett ökat antal ärenden till följd av en
förbättrad personalsituation inom polisen. Pengarna ska även användas
till fortbildning och kompetensutveckling.
?
? Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare 60 miljoner kronor. Dessa
pengar ska särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där
en andel mål i dag får vänta på domstolens avgörande trots att skrift-
växling och övriga beredningsåtgärder är avslutade.
?
? En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser. Det är viktigt att
underlätta för de barn vars föräldrar sitter på anstalt. 10 miljoner kronor
bör avsättas för att barn inte ofrivilligt ska fråntas rätten att hålla en
kontinuerlig kontakt och upprätthålla en gemenskap med sina föräldrar
då dessa vistas på anstalt. 20 miljoner kronor utöver regeringens nivå ska
användas till att förbereda och förbättra frigivningen. Idag saknas
skyddsnät och över hälften av de frigivna begår nya brott. Pengarna bör
fördelas på BRÅ för samordning, på lokalt förebyggande insatser samt
som stöd till frivilliga organisationer.
?
? Vad gäller det brottsförebyggande arbetet bör 10 miljoner kronor avsättas
till en landsomfattande kampanj på temat "Föräldrarna är samhällets
viktigaste brottsförebyggande resurs". Kampanjen ska i första hand
vända sig till föräldrar och olika personalgrupper som arbetar med barn.
Syftet är att skapa en medvetenhet om det förebyggande arbetets stora
betydelse för att förhindra brottsbenägenhet. Därutöver vill vi anslå 30
miljoner kronor till arbete med brottsförebyggande miljöer. Av dessa
medel ska 10 miljoner tillfalla BRÅ för forskning, samordning och
planering. 20 miljoner kronor ska tillfalla det brottsförebyggande arbetet
ute i kommunerna.
?
Ramen för utgiftsområdet bör därför utökas med 380
miljoner kronor utöver regeringens förslag för 1999, 350
miljoner kronor för 2000 och 260 miljoner kronor utöver
regeringens nivå för 2001.
Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Kristdemokraterna föreslår ingen förändring av ramen för
detta utgiftsområde, men väl några omprioriteringar inom
ramen. Dessa redovisas i den särskilda
utgiftsområdesmotionen för detta område.
Utgiftsområde 6. Totalförsvar
I utgiftsområdet ingår förutom totalförsvar och verksamhet
som bedrivs av kustbevakningen, statens räddningsverk vad
avser fredsräddningstjänst, vissa nämnder samt
stödverksamhet till militärt och civilt försvar.
Efter det kalla kriget har vi en annorlunda hotbild. Flera olika
säkerhetsstyrkor har tillkommit i Europa med inriktning på ökat samarbete.
Vi måste därför finna de bästa lösningarna för att behålla vår fred och frihet
och för att kunna möta morgondagens utmaningar utan gårdagens låsningar.
Den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999 bör därför lägga fast ett nytt
försvarsbeslut utifrån ett folkförsvar med största möjliga handlingsfrihet
inför framtida hot.
I avvaktan på resultatet av den pågående pliktutredningen föreslår Krist-
demokraterna att dagersättningen för de totalförsvarspliktiga höjs med 5
kronor per dag från nuvarande fyrtio kronor till fyrtiofem kronor per dag. För
detta ändamål avsätts 50 miljoner kronor.
För att kunna möta ökade krav på gränskontrollen och miljöskydd till sjöss
bör kustbevakningens resurser förstärkas. Kristdemokraterna avsätter 45
miljoner kronor för detta ändamål.
Ramen för utgiftsområdet bör därför justeras upp med 95 miljoner kronor
under åren 1999 till 2001.
Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd
Det internationella biståndet har under de senaste åren
sjunkit till en ur historisk synpunkt sett rekordlåg nivå, trots
att behoven av utvecklingssamarbete mellan rika och fattiga
länder har ökat, framförallt med länderna i Afrika.
Även den svenska biståndspolitiken, som tidigare förknippats med
generositet, solidaritet och effektivitet präglas numera mer av vackra
ordvändningar och fraser än av substantiellt stöd till jordens fattiga. Frysta
biståndsmedel (reservationer) tillsammans med övergivandet av enprocents-
nivån har minskat biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor. Dessutom
har Sidas inflexibilitet onödigt skapat stora reservationer uppgående till nära
6 miljarder kronor som istället för att lindra nöden i världen har blivit
stående
på Sidas bankkonton. Tre fjärdedelar av dessa är visserligen intecknade
genom avtal eller andra beslut, men de gör likväl ingen nytta så länge de inte
kan betalas ut. Risken finns också att dessa pengar i likhet med tidigare
biståndsmedel blir indragna till statskassan.
Vi kristdemokrater föreslår därför att dessa reservationer skyndsamt
kanaliseras till behövande och fattiga medmänniskor i den fattiga delen av
världen. Delar av reservationerna bör omfördelas till katastrofanslag och
andra akuta insatser samt till stöd till enskilda organisationers
biståndsarbete.
Samtidigt föreslår Kristdemokraterna att i jämförelse med regeringens
proposition anslå ytterligare 6,7 miljarder kronor mer än regeringen under
treårsperioden med målsättningen att åter nå enprocentsnivån.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 700 miljoner kronor år 1999,
2 400 miljoner kronor för år 2000 och 2 600 miljoner kronor för år 2001.
Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor
rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagandet av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i
Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området.
Utgiftsområdet omfattar vidare integrationspolitik med frågor rörande
invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot
etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till
kommunerna för mottagandet av flyktingar.
Integrationsverket, som inrättades i juni 1998, skall främja lika rättigheter
och möjligheter för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund samt
förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Kristdemokraterna motsatte sig bildandet av den nya myndigheten. Vi
accepterar anslaget till Integrationsverket för år 1999 men kommer att
överväga alternativ till verket för tiden därefter.
Statsbidrag har fr.o.m. budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i
framför allt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i utsatta
bostadsområden. Vi ställer oss bakom anslaget för 1999 och den föreslagna
höjningen 2000, men avvisar den kraftiga höjningen på 305 miljoner kr år
2001.
Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för
vård och omsorg inklusive utgifter för de flesta av
Socialdepartementets myndigheter, bidrag till organisationer
inom det sociala området samt stimulans- och
utvecklingsbidrag för skilda ändamål.
Kristdemokraterna accepterar inga nedskärningar på handikappområdet.
Därför avsätter vi 300 miljoner kronor per år till assistentersättning utöver
regeringens förslag fram till år 2001. Det är viktigt att de handikappade kan
känna trygghet och inte ständigt tvingas leva i oro för att deras rättigheter
beskärs.
Högkostnadsskyddet i sjukförsäkringen fyller inte sin uppgift, eftersom
många kostnader för den enskilde inte inkluderas däri. Vi anser att sjuk- och
tandvårdsförsäkring på sikt bör samordnas. För detta ändamål bör en
utredning skyndsamt tillsättas. Då bör också frågan om kostnader för
hjälpmedel tas med.
Under de senaste åren har den enskildes tandvårdskostnader stigit drama-
tiskt. Kristdemokraterna känner oro för att många tvingas avstå nödvändig
tandvård, på grund av dessa höga kostnader. I avvaktan på en utredning om
att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen tillför vi 200 miljoner kronor
per år utöver regeringens förslag för förbättringar i tandvårdsförsäkringen.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 500 miljoner kronor åren 1999,
2000 och 2001.
Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid
sjukdom
och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringens administration. De
socialförsäkringsförmåner som ingår är dagersättningar
såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och
närståendepenning och vissa bidrag till rehabilitering,
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension i form av förtidspension. Till området förs 1999
utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av
förtidspension samt arbetsskadeförsäkringen. Tillkommer
gör också kostnader för sysselsättning för vissa
förtidspensionärer samt ersättning för kroppsskada.
Regeringen har under några år minskat anslaget till rehabilitering. Det har
varit missriktat, eftersom resurser som satsas betalar sig mångdubbelt. Den
ökning som nu föreslås är inte tillräcklig. Kristdemokraterna anslår därför
ytterligare 200 miljoner kronor och räknar med minskade kostnader för
sjukpenning och förtidspensioner. Lägre kostnader för förtidspension innebär
vidare en besparing på anslaget för statlig ålderspensionsavgift på 290
miljoner kronor.
Inom socialförsäkringens administration är det viktigt att tillgodose
behovet av personella resurser samt ett ökande behov av kompetensutveck-
ling. Administrationen tillförs därför 300 miljoner kronor. Genom kvalitets-
höjning i besluten och förbättrad kontroll går det att räkna med besparingar
inom bl.a. sjukpenningen.
Vi föreslår att sjukförsäkringen ska innehålla två karensdagar med ett hög-
riskskydd på 10 dagar per år. Detta förstärker budgeten med 1 100 miljoner
kronor.
Den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) ska beräknas på snittinkomsten
under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning
ska vara SGI-grundande. Nettobesparingen för detta blir 700 miljoner
kronor.
Kristdemokraterna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen där
samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ avlyfts det offentliga kostnader på
ca 3,8 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs till trafikanterna
genom sänkt fordonsskatt.
Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget justeras ner med 7 940
miljoner kronor år 1999, 8 715 miljoner kronor år 2000 och 9 935 miljoner
kronor år 2001.
Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i
form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna,
bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.
Regeringen har enligt Kristdemokraterna genomfört en rad orimliga för-
sämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna anser att omställnings-
pensionen ska återställas till ett år från dagens sex månader. Inkomst-
prövningen i änkepensionen ska tas bort. Vidare ska inte fritidsfastighet ingå
i inkomstprövningen för bostadstillägg.
För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna anslår Kristdemokra-
terna 810 miljoner kronor utöver regeringens förslag till höjt pensions-
tillskott. Detta innebär ett tillskott på 200 kronor i månaden till denna grupp
pensionärer. Från och med år 2000 föreslås pensionstillskottet höjas med
ytterligare 110 kronor per månad, till en total kostnad av 1 260 miljoner
kronor. Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om höjd kompensa-
tionsgrad i bostadstillägget.
Ramen för utgiftsområdet utökas med 880 miljoner kronor år 1999 och
med 1 330 miljoner kronor åren 2000 och 2001.
Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till
barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkring, underhållsstöd samt vårdbidrag till
handikappade barn.
Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform
inklusive egen omsorg i hemmet. Ett vårdnadsbidrag ska därför införas på
nytt. Bruttokostnaden för denna reform beräknas till 4 000 miljoner kronor.
Reformen finansieras bl.a. genom slopande av garantidagarna i föräldraför-
säkringen samt en reglering enligt finansieringsprincipen av statsbidraget till
kommunerna som erhåller skatte- och avgiftsintäkter samt avlastas vissa
kostnader genom reformen.
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen återinförs.
Barnfamiljerna tillhör dem som drabbats hårdast av regeringens politik
fram till 1997. Kristdemokraterna förordar en modell med ett allmänt
barnbidrag på 700 kronor per månad. Detta möjliggör att 50 kronor kan
överföras till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget inom utgiftsområde
18. Det innebär i praktiken att de som bäst behöver det, får ett högre
barnbidrag. För de barnfamiljer som berörs betyder det ca 300 kronor mer i
månaden.
Kristdemokraterna föreslår vidare ett höjt förbehållsbelopp i underhålls-
bidragen och ett förbättrat adoptionsbidrag för internationella adoptioner. På
motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt beräkningssätt
för SGI samt en ökad kontroll av föräldraförsäkringen, vilket leder till att
kostnaderna för föräldraförsäkringen kan justeras ner.
Jämfört med regeringen utökas ramen för utgiftsområdet med 1 659
miljoner kronor år 1999, 1 759 miljoner kronor år 2000 och 1 859 miljoner
kronor år 2001.
Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till
arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för kontant
arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
Med Kristdemokraternas samlade förslag för tillväxt- och företags-
främjande åtgärder samt personalförstärkningar inom offentliga verksam-
heter som t ex rättsväsendet, tullen, försäkringskassor, skattemyndigheter och
kommunsektorn kommer trycket på arbetslöshetsersättningen att minska. Vi
föreslår också vissa strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan
vilket leder till minskade utgifter för statskassan. En ytterligare struktur-
reform är ökad finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring, som för den enskilde mer än väl vägs upp av sänkt inkomstskatt,
men gör att anslaget till detta utgiftsområde kan minska.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 10 580 miljoner
kronor år 1999, 8 800 miljoner kronor år 2000 och 8 500 miljoner kronor år
2001.
Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Dessutom ingår kostnader för statliga
arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns också
utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder samt kostnader för
Samhall AB.
Kristdemokraterna avvisar en del av regeringens arbetsmarknadsåtgärder
och lämnar förslag om aktiva insatser för minskad arbetslöshet och ökad
sysselsättning. Trycket på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna väntas
därmed minska. Ytterligare ett antal strukturförändringar föreslås vad gäller
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En utökning av anslaget för löne-
bidrag föreslås också, tillsammans med ett ökat utbildningsbidrag med 300
miljoner kronor.
Ett avskaffande av åtgärden tillfälligt offentligt arbete (OTA) med
tillhörande stimulansersättning innebär också en minskad kostnad på detta
område under 1999. Denna kostnad belastade tidigare utgiftsområde 13.
Sammantaget kan ramen minska med 3 325 miljoner kronor år 1999, 3 240
miljoner kronor år 2000 och 3 725 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 15. Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för
studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.
För att värna om utbildningskvaliteten liksom andra kvalitetsaspekter
inklusive bostadssituationen för studerande vill vi i fortsättningen se en något
lägre utbyggnadstakt av högskole- och vuxenstudieplatser än regeringen. Vi
vill införa förändrade krav på en viss studietakt för att få fullt studiemedel
och en bättre kontroll av studieaktivitet. Reformen innebär en besparing på
ca 200 miljoner kronor årligen, en summa som vi vill använda för att rejält
höja fribeloppet i studiestödssystemet. Vi gör det eftersom den existerande
inkomstgränsen för att få fullt studiemedel är kontraproduktiv. Dessa är dock
bara några av de reformer som måste genomföras när det nya
studiestödssystem som vi länge har efterlyst träder i kraft, förhoppningsvis år
2000.
Vi avvisar att en mindre grupp vuxenstuderande får ett särskilt N/T-stöd.
Sänkningen av utbildningsbidrag till studerande i arbetsmarknadsutbildning
utan a-kassa måste kompenseras med en lånedel. Vi avsätter 300 miljoner
kronor till detta under utgiftsområde 14.
Vi avvisar tills vidare regeringens villkorade förslag om en höjning av
studiebidraget åren 2000 och 2001. Det följer som en konsekvens av vårt
ställningstagande mot en höjning av barnbidraget, vilket redovisas närmare i
utgiftsområde 12.
Sammantaget innebär våra förslag att utgiftsramen för utgiftsområdet
minskas med 748 miljoner kronor 1999, 1 132 miljoner kronor år 2000 och
1 213 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 16. Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning samt universitetsforskning.
Delvis på grund av resursbrister når alltför många skolor idag inte upp till
läroplanens mål och riktlinjer. I denna motion föreslås åtgärder som innebär
ytterligare 1 000 miljoner kronor till kommunerna utöver regeringens förslag
för 1999, bland annat för att genomföra nödvändiga satsningar inom skolans
område.
Vi yrkar avslag på regeringens förslag om drastiskt minskade bidrag till
svenska skolor i utlandet och avsätter för år 1999 10 miljoner kronor till
ändamålet.
Utbyggnaden av antalet platser för vuxenstudier och i högskolan är
angelägen, men det finns risk för att den höga takten innebär negativa
konsekvenser för utbildningskvaliteten. Vi anser det därför nödvändigt med
en något lägre utbyggnadstakt och avsätter medel för totalt 7 500 nya platser
per år inom vuxenutbildningen respektive högskolan fram till år 2001 samt
för ytterligare 5 000 platser inom högskolan år 2000 med anledning av den
planerade storstadssatsningen. Vi kommer även i fortsättningen att avvisa
regeringens negativa särbehandling av icke statliga högskolor när det gäller
fördelningen av nya högskoleplatser. Vi har tidigare framfört krav på ett
större utrymme för den kvalificerade yrkesutbildningen och välkomnar
därför att antalet platser nu föreslås utökas från 8 800 till 12 000 år 1999.
För att ytterligare värna kvaliteten avsätter vi 50 miljoner kronor utöver
regeringens förslag till forskarutbildningen för att öka antalet disputerade
lärare inom främst humaniora samt ytterligare 50 miljoner kronor till
högskolelärares pedagogiska utveckling.
Slutligen anser vi att höjningen av expeditionsavgiften för återbetalande av
studielån är orimlig. I vårt förslag får därför CSN 20 miljoner kronor utöver
regeringens anslag för att undvika avgiftshöjningen. Sammantaget bör
utgiftsramen för område 16 minskas med 367 miljoner kronor 1999, 814
miljoner kronor 2000 och 447 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund
och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer,
konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den
samiska kulturen, trossamfund, idrott och folkbildning.
Regeringen föreslår att anslaget för stöd till allmänna samlingslokaler
m.m. som bland annat används till handikappanpassning och ombyggnad helt
avskaffas från 1999. Kristdemokraterna motsätter sig detta och föreslår att
anslaget ska finnas kvar och uppgå till 25 miljoner kronor årligen. Även
trossamfundens lokalbidrag genererar både arbetstillfällen för byggbranschen
och bevarar kulturmiljö. Därför bör anslaget för detta ändamål ökas med 8
miljoner kronor per år över regeringens förslag fram till år 2001.
Länsmusiken som tidigare drabbats av kraftiga nedskärningar föreslås få 10
miljoner kronor per år utöver regeringens förslag.
I ideell verksamhet finns stort engagemang och potential, vilket staten bör
ta vara på och uppmuntra. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor
under treårsperioden för utveckling av den ideella sektorn.
Regeringens förslag om 40 miljoner kronor till framför allt facklig
utbildning inom folkbildningsanslaget avvisas.
Ramen för utgiftsområdet bör sammantaget ökas med 14 miljoner kronor
år 1999, 13 miljoner kronor år 2000 och 13 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 18. Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar främst räntebidrag, bostadsbidrag,
Bostadskreditnämndens verksamhet och länsstyrelserna.
Avgörande för utfallet av anslaget för räntebidrag, det största
anslaget inom området, är räntenivån och den allmänna
ekonomiska utvecklingen.
Kristdemokraterna anser att fastighetsskatten ska sänkas från 1,5 till 1,4
procent av taxeringsvärdet på bostadshus och att skatten endast ska tas ut på
en tredjedel av markvärdet över 150 000 kronor. Som motförslag till
regeringens förslag om en långsammare avtrappning av räntebidragen för de
s k krisårgångarna, föreslår vi istället, att infasningen i fastighetsbeskatt-
ningen skjuts upp för de fastigheter som normalt infasas 1999. Detta ger en
större lättnad på hyresnivån för en normallägenhet på 75 kvm med ca 310
kronor i månaden mot regeringens förslag som endast ger 250 kronor/mån.
Vi anser också att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för
bostadsbidragen slopas. Likaså avvisar vi som tidigare de snäva reglerna för
den bidragsgrundande bostadsytan. Den barnrelaterade delen av bostads-
bidraget bör höjas med 100 kr per barn. Förbättringarna i bostadsbidraget
finansieras genom en minskning av det generella barnbidraget med 50 kronor
per månad under utgiftsområde 12. Dessa medel förs över till detta
utgiftsområde. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk
situation. Vissa besparingar kan göras på räntebidragen i det äldre beståndet
där räntebidragen i dag redan är låga eftersom fastighetsskatten sänks och att
skatt bara ska tas ut på en tredjedel av markvärdet.
Kristdemokraterna föreslår också en omfördelning av medel från vissa
delar av de lokala investeringsprogrammen till offensiva satsningar på byg-
gande av studentbostäder, allergisanering, byggforskning och arkitekt-
utbildning. 320 miljoner kronor avsätts för dessa ändamål. Regeringens extra
utökning på de lokala investeringsprogrammen år 2001 avvisas helt.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 540 miljoner kronor år 1999,
med 490 miljoner kronor år 2000 och med 2 045 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 19. Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av
företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s
strukturfondsprogram samt medel från EG:s regionalfond.
Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit
passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en
livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter,
god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den krist-
demokratiska regionalpolitiken. Därför motsätter vi oss regeringens förslag
om att slopa nedsättningen av sociala avgifter för jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske i stödområdet.
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga
sektorspolitiken ta regionalpolitisk hänsyn. Regionalpolitiska konsekvens-
analyser måste upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att
förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv
regionalpolitik.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhälls-
servicen, det vill säga utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer
etc, hålls på en rimlig nivå. En översyn av stödområdesindelningen är ett
annat kristdemokratiskt krav.
För att kunna behålla de sänkta sociala avgifterna för jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske i stödområdet bör ramen för utgiftsområdet
utökas med 100 miljoner kronor för 1999 och samma belopp för åren 2000
och 2001.
Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar bl a frågor rörande hushållning med
naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, miljöskydd, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.
Vi kan nu konstatera att regeringen hörsammat våra tidigare krav om rejäla
satsningar på inköp av skyddsvärd skog, att ett särskilt konto för sanering av
förorenade områden upprättas och att man nu går i riktningen mot stärkta
resurser för miljöövervakning och miljöforskning. Problemet är att det nu är
betydligt svårare och tar lång tid att bygga upp något som regeringen tidigare
rivit ner.
För att förhindra att växthuseffekten blir verklighet krävs nu snabba
krafttag för att få hejd på koldioxidutsläppen och få till en minskning av
utsläppen av växthusgaser. Ett tydligt handlingsprogram som omfattar alla de
sektorer som kan komma att beröras av kampen mot klockan som
klimatfrågan är, bör utarbetas. Det handlar då om såväl nationella
frågeställningar, som regionala och globala.
Regeringens beslut att avveckla den statligt finansierade miljöforskningen
och istället överlåta ansvaret på forskningsstiftelser är inte långsiktigt
hållbart. För att garantera att nödvändig grundforskning blir genomförd är
det viktigt att riksdagen beslutar att återupprätta det statliga stödet. Vi
anslår
100 miljoner kronor till ett nytt anslag "miljö- och kretsloppsforskning".
För Naturvårdsverket anslås 10 miljoner utöver regeringens ram för
uppföljning och kontroll. Miljöövervakningen stärks med 10 miljoner och för
att länsstyrelserna ska klara arbetet med att få fram underlag för beslut om
skyddsvärd skog anslås 10 miljoner. Inom det sammanslagna anslaget för
skyddsvärd skog och kalkningsinsatser vill vi kristdemokrater öronmärka
180 miljoner för kalkningen.
Sammantaget innebär Kristdemokraternas förslag att ramen för
utgiftsområdet bör utökas med 130 miljoner kronor för år 1999. För år 2000
budgeteras 80 miljoner kronor och för år 2001 70 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Utgiftsområde 21. Energi
Utgiftsområdet omfattar bl a energiforskning och
energiteknisk utveckling, investeringsbidrag samt stöd för
eleffektivisering och minskad elanvändning.
Regeringsrättens beslut om inhibition av regerings- och riksdagsbesluten
om stängning av Barsebäck I innebär att det uppstått ett energipolitiskt
vakuum. De villkor som riksdagen fastslagit för stängning av den andra
reaktorn i Barsebäck, det vill säga att ny elenergi ska tillföras eller
motsvarande mängd sparas, borde gälla också för den första reaktorn. Ett
sådant nytt energibeslut skulle vara bra såväl ur miljösynpunkt som ur
ekonomisk synvinkel.
Riksdagens energibeslut togs utan att de ekonomiska effekterna är kända.
Den uppläggning som riksdagens majoritet tvingade igenom kränker
riksdagen som folkets främsta företrädare. Ordningen strider dessutom mot
budgetlagen. Den rimliga ordningen borde ha varit att regeringen efter
slutförda förhandlingar kommit till riksdagen med ett besked om kostnaden
och förslag till finansiering.
Långsiktigt ska Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara
energikällor och bränslen. På så sätt byggs det ekologiskt uthålliga
energisystemet. Industri och hushåll skall tillförsäkras säkra elleveranser till
fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser.
Medel på utgiftsområdet sparas genom minskade kostnader för den
särskilda delegationen för energiförsörjningen i Sydsverige. Totalt minskas
utgiftsramen med 60 miljoner kronor för 1999. För åren 2000 och 2001
föreslås ingen förändring jämfört med regeringens förslag.
Utgiftsområde 22. Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och
underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar
även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning
samt övergripande informationsteknikfrågor.
Kristdemokraterna anser att vissa besparingar kan göras
genom ytterligare rationaliseringar av Ban- och Vägverket.
Ökade satsningar om 20 miljoner kronor görs på ökad
trafiksäkerhet.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 40 miljoner kronor vartdera
året 1999 till 2001.
Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar bl a verksamheterna jordbruk, fiske
och skogsnäring, vidare forskning vad gäller areella
näringar, rennäringen och djurskyddet.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av
åkermarken för livsmedelsproduktion. Förutsättningarna för jordbruket ska
vara lika konkurrensvillkor med omvärlden och därför måste böndernas extra
skatteryggsäck lyftas av. Detta är en förutsättning för att jordbruket ska
finnas kvar som basnäring i hela landet.
En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ytterligare ett sätt att
stärka den svenska livsmedelsnäringen. Att staten ska bära kostnader för
kartavgifter, djurdatabas och avbytarverksamhet samt genomföra avsevärda
förenklingar av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag.
Givetvis ska de EU-finansierade och medfinansierade EU-ersättningarna
användas fullt ut.
I de fortsatta förhandlingarna i EU om reformeringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) ska Sverige inta en mer jordbruksfrämjande
inställning syftande till bevarande av åkermark och fortsatta förutsättningar
för livsmedelsproduktion i hela Sverige.
Sammantaget innebär vårt budgetförslag med sänkta skatter och ökade
satsningar på jordbruket ett nettotillskott för näringen med drygt 2 000
miljoner kronor. För utgiftsområdet ökar anslagen med totalt 1 586 miljoner
kronor där arealersättningar och djurbidrag som helt finansieras av EU ingår
med 1 350 miljoner kronor. Vissa besparingar görs genom minskade anslag
till Jordbruksverket med 23 miljoner kronor och genom att vi avvisar
införandet av ett nytt statistikinstitut vilket sparar 4 miljoner kronor.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 1 568 miljoner
kronor år 1999 och de två kommande åren.
Utgiftsområde 24. Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och
utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande
samt konsumentfrågor.
Som tidigare har framhållits handlar Sveriges möjligheter att långsiktigt
hävda sig som en välfärdsnation om att skapa förutsättningar för ett fram-
gångsrikt näringsliv. Politiken måste läggas om för att skapa förutsättningar
för nya jobb och därmed större inkomster.
Det sammantagna näringsklimat som skapas främst genom skatte-, energi-,
arbetsmarknads- och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande
ekonomiska politiken, måste inriktas på att identifiera och undanröja
existerande hinder för startande och utvecklande av företag.
Bland de hinder som idag finns för en verkligt positiv utveckling återfinns
den stelbenta arbetsrättslagstiftningen, det krångel som omgärdar företa-
gandet, dubbelbeskattningen av riskkapital, brister i utbildningssystemet och
inte minst skattereglerna för den privata tjänstesektorn.
Regeringen föreslår för den kommande treårsperioden att 50 miljoner
kronor per år tillförs för småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på
såddkapital. Detta ligger väl i linje med vad vi kristdemokrater föreslagit
tidigare.
Beträffande regeringens förslag om att anslå 1 miljard kronor för de
kommande fem åren, dvs. 200 miljoner kronor per år, för satsningar på
Östersjöregionen anser vi att detta förslag för utökat företagsstöd bör avvisas
av riksdagen. Generellt goda betingelser för företagen är bättre än av
politiker anvisade stöd till vissa sektorer.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 222 miljoner kronor år 1999,
222 miljoner kronor år 2000 och 322 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till
kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till
kommuner och landsting.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens satsning på kommuner och
landsting. Den innebär som tidigare påpekats att delar av de resurser som
med den socialdemokratiska politiken dragits in från kommunsektorn
återförs.
Kristdemokraterna föreslår en rad åtgärder på bland annat skatteområdet
som får konsekvenser för kommunsekton. Dessa effekter regleras i enlighet
med finansieringsprincipen, vilket innebär att anslaget för utgiftsområdet
sammantaget minskar. Se avsnitt 6 i denna motion för en utförlig redovisning
av de effekter som påverkar kommunsektorn.
Utöver dessa regleringar anser Kristdemokraterna att kommunsektorn
behöver ett tillskott utöver den kompensation regeringen föreslår för ökade
kommunala pensionskostnader till följd av domstolsutslaget i den s.k.
Törlingdomen. Tillskottet föreslås vara 1 000 miljoner kronor år 1999 och
800 miljoner kronor mer år 2000.
Ramen för utgiftsområdet minskar med 1 235 miljoner kronor år 1999,
med 1 820 miljoner kronor 2000 och med 2 620 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden
och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning.
Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under
den kommande perioden med netto 10, 15 respektive 20 miljarder mer än det
regeringen räknar med, vilket minskar upplåningsbehovet jämfört med
regeringens politik. Det förbättrade saldo som därvid uppstår på
statsbudgeten innebär lägre statsskuld och därmed lägre räntekostnader för
statsskuldens hantering. Den positiva ränteeffekten till följd av detta gör att
ramen enligt regeringens redovisade känslighetskalkyl kan minskas med 0,5
miljarder kronor år 1999 och åren därefter med 1,0 respektive 1,8 miljarder
kronor. Vid utförsäljningstillfället förutsätts utförsäljningen göras på ett
sådant sätt att den netto inbringar de ovan angivna beloppen efter det att den
framtida avkastning som staten eventuellt går miste om i de fall en sådan
finns inräknad i budgeten är avräknad.
Kristdemokraterna föreslår också en förlängd momsinbetalningsperiod
även för företag med omsättning över 40 miljoner kronor, vilket innebär en
varaktig räntemässig försämring för statsbudgeten jämfört med den nu
gällande ordningen. Den negativa ränteeffekten till följd av detta gör att
kostnaderna inom ramen för utgiftsområdet ökar något. Denna effekt
uppskattas till 160 miljoner kronor årligen.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 340 miljoner
kronor år 1999, 840 miljoner kronor år 2000 och 1 640 miljoner kronor år
2001.
Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska
gemenskapen
Kristdemokraterna föreslår av lätt insedda skäl ingen
förändring av ramen för detta utgiftsområde. I en särskild
motion för utgiftsområdet redovisas dock den principiella
hållning Kristdemokraterna anser att Sverige bör ha när det
gäller den svenska medlemsavgiftens storlek i EU:s
långsiktiga budgetarbete.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar
från och med år 1999 endast inkomstbaserade
ålderspensionsförmåner. Kristdemokraterna står som ett av
fem partier bakom den pensionsuppgörelse om det nya
pensionssystemet som träffats och beslutats i riksdagen
under våren 1998. Därmed har vi inte några ändringsförslag
vad avser det nya pensionssystemet.
Den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet
medför en rad justeringar av teknisk karaktär. Inte minst gäller detta det
ökade inslaget av bruttoredovisning av utgifter och inkomster på
statsbudgeten samt förändringar av kostnadsansvar mellan statsbudgeten och
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Den tekniska uppjuste-
ring som regeringen gör av det statliga utgiftstaket med 19 miljarder kronor
beror inte på ökade nettoutgifter för offentlig sektor, utan på en omfördelning
av kostnader inom offentlig sektor.
Kristdemokraternas föreslagna ändring av det statliga utgiftstaket (se
nedan) görs således utifrån den av regeringen föreslagna justerade nivån på
utgiftstaken.
Statens utgiftstak
I de ovanstående två avsnitten har vi redogjort för våra
förslag till fördelning av ramarna per utgiftsområde åren
1999 till 2001, samt att vi står bakom det regeringen föreslår
vad gäller ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Kristdemokraterna föreslår att taket för
statens utgifter fastställs till 736 miljarder kronor år 1999,
743 miljarder kronor år 2000 och 762 miljarder kronor år
2001. Utgiftstaken för staten bör således fastställas till att
vara 17, 18 respektive 24 miljarder kronor lägre än de av
regeringen föreslagna taken för de tre kommande åren.
Budgeteringsmarginalen
Regeringen föreslår en budgeteringsmarginal på 3,3 miljoner
kronor för år 1999 och 6,4 respektive 20,4 miljarder kronor
för åren 2000 och 2001. Till följd av den praxis som gäller
för avrundning uppåt till närmaste hela miljard föreslår
Kristdemokraterna att budgeteringsmarginalen utökas med
212 miljoner kronor år 1999, 532 miljoner kronor år 2000
och 520 miljoner kronor år 2001. Detta innebär en ökad
säkerhet att den föreslagna budgeten ryms inom de
föreslagna utgiftstaken.
Tabell 8.1 Statens utgifter fördelade på utgiftsområden
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
1999
2000
2001
UTGIFTSOMRÅDE
Tkr
Mkr
Mkr
1. Rikets styrelse
-250 000
-340
-440
2. Samhällsekonomi och finansförvaltning
-100 000
-89
-95
3. Skatteförvaltning och uppbörd
300 000
300
300
4. Rättsväsendet
380 000
350
260
5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan
0
0
0
6. Totalförsvar
95 000
95
95
7. Internationellt bistånd
1 700 000
2 400
2 600
8. Invandrare och flyktingar
0
0
-305
9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg
500 000
500
500
10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom o handikapp
-7 940 000
-8 715
-9 935
11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
880 000
1330
1330
12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn
2 528 000
434
-1 669
13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
-10 580 000
-8 800
-8 500
14. Arbetsmarknad och arbetsliv
-3 325 000
-3 240
-3 725
15. Studiestöd
-748 000
-1 132
-1 213
16. Utbildning och universitetsforskning
-367 000
-814
-447
17. Kultur, medier, trossamfund och fritid
14 000
13
13
18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning o byggande
-540 000
-490
-2 045
19. Regional utjämning och utveckling
100 000
100
100
20. Allmän miljö- och naturvård
130 000
80
70
21. Energi
-60 000
0
0
22. Kommunikationer
-40 000
-40
-40
23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
1 568 000
1 568
1 568
24. Näringsliv
-222 000
-222
-322
25. Allmänna bidrag till kommuner *)
-1 235 000
-1 820
-2 620
26. Statsskuldsräntor m.m.
-340 000
-840
-1 640
27. Avgift till Europeiska gemenskapen
0
0
0
Summa utgiftsområden
-17 552 000
-19 372
-26 160
Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor
-17 212 000
-18 532
-24 520
Minskning av anslagsbehållningar
0
0
0
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
0
0
0
Summa takbegränsade utgifter
-17 212 000
-18 532
-24 520
Budgeteringsmarginal
212 000
532
520
Utgiftstak för staten
-17 000 000
-18 000
-24 000
Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av
det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala
utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat
och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag
till lägre utgiftstak för staten och ett större utrymme för
kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga
utgiftstaket med -16 miljarder kronor år 1999, -17,2
miljarder kronor år 2000 och -24 miljarder kronor år 2001.
De interna transaktionerna mellan stat och kommun antas
därmed netto vara oförändrade i förhållande till regeringens
förslag.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn
redovisas på total nivå i tabell 8.2
Tabell 8.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Miljarder kronor
1999
2000
2001
Staten inklusive ålderspensionssystemet
736
743
762
Den kommunala sektorn
478
496,8
512
Interna transaktioner
-180
-182
-185
Summa offentlig sektor
1 034
1 057,8
1 089
Procent av BNP
54,8
53,4
52,6
Anm. Procent av BNP utifrån regeringens prognos i budgetpropositionen
Statens inkomster
Kristdemokraternas förslag till skatte- och
inkomstförändringar redovisas utförligt i den särskilda
skattemotion som är kopplad till Kristdemokraternas
budgetalternativ. I tabell 9.1 sammanfattas de skatte- och
inkomstförändringar som följer av Kristdemokraternas
föreslagna politik.
Tabell 9.1 Förändringar av statens inkomster åren 1999-
2001 i
sammanfattning
Kassamässiga skatte- och inkomstförändringar i förhållande till regeringens
beräknade
inkomster. Miljarder kronor.
1999
2000
2001
Företagar- och tillväxtpaketet, tabell 5.1
-7,50
-6,95
-10,33
En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön, tabell 5.2
-9,70
-22,40
-24,73
Skattesänkningar netto
-17,20
-29,35
-35,06
Utförsäljningsinkomster
10,00
15,00
20,00
Summa inkomstförändringar
-7,20
-14,35
-15,06
De föreslagna skatteavvikelserna redovisas också fördelade
per inkomstgrupp i tabell 9.2.
Tabell 9.2 Kassamässiga inkomstavvikelser för statsbudgeten åren
1999-2001
Förändringar i förhållande till regeringens beräknade inkomster. Miljarder
kronor
1999
2000
2001
Inkomstgrupp 1 000 Skatter m.m.
-18,55
-30,70
-36,41
Inkomstgrupp 2 000 Inkomster av statens verksamhet
Inkomstgrupp 3 000 Inkomster av försåld egendom
10,00
15,00
20,00
Inkomstgrupp 4 000 Återbetalning av lån
Inkomstgrupp 5 000 Kalkylmässiga inkomster
Inkomstgrupp 6 000 Bidrag m.m. från EU
1,35
1,35
1,35
Inkomstgrupp 7 000 Extraordinära medel avseende EU
Summa inkomstförändringar
-7,20
-14,35
-15,06
Statens lånebehov och statsskuld
Kristdemokraternas politik syftar till ett minskat lånebehov
och en snabbare avbetalning av statsskulden än den som
följer av regeringens politik, i enlighet med vad som
redovisats i avsnitten 4.5 och 7.2. Utvecklingen av statens
inkomster och utgifter samt statens lånebehov och
statsskuldens förändring till följd av Kristdemokraternas
politik framgår av tabell 9.3.
Tabell 9.3 Statens lånebehov och statsskuld till följd av
kristdemokraternas finanspolitik
Miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
Inkomster
689,2
699,9
713,1
Utgifter exkl statsskuldsräntor
596,6
595,6
594,6
Statsskuldsräntor m.m.
84,3
76,3
70,6
Statsbudgetens primära saldo
8,4
28,0
48,0
Myndigheters m.fl in- och utlåning i Riksgäldskontoret,
netto
27,0
4,9
9,4
Överföring från AP-fonden 1)
-45,0
-45,0
-175,6
Lånebehov
-26,4
-68,1
-214,2
Skulddispositioner
-6,3
2,7
0,9
Statsskuldsförändring
-32,7
-65,4
-213,3
Statsskuld vid årets slut
1 404,6
1 371,9
1 306,5
1 093,2
Statsskuld i procent av BNP
72,7%
66,0%
52,8%
Regeringens beräknade skuld i procent av BNP
73,3%
66,8%
54,1%
1) Överföringen från AP-fonden år 2001 bygger på samma
beräkningstekniska antagande som regeringen gör.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen (avsnitt 5),
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 1999 till 736
miljarder kronor, för år 2000 till 743 miljarder kronor och för år 2001 till 762
miljarder kronor,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1999 till 2001 (avsnitt 8.5),
4. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999 (avsnitt 9),
5. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1999
på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8,
tabell 8.1),
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000 och 2001 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 8.1),
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2000 års taxering,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
statlig fastighetsskatt,
9. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till sysselsättningsmål
fastställer ett sysselsättningsmål i enlighet med vad som anförts i motionen
(avsnitt 4.3),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett gott företagarklimat (avsnitt 4.2),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön (avsnitt
5.2),
12. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till budgetöverskott i
de offentliga finanserna fastställer överskottsmålet till 1,5 % av
bruttonationalprodukten för år 2000.