I dag står en halv miljon människor utanför
arbetsmarknaden. Antalet socialbidragstagare har ökat
dramatiskt och bland dem är kvinnorna överrepresenterade.
Kommunernas finanser urholkas av de ökande
socialbidragskostnaderna, vilket får till följd att än fler
människor hamnar i ekonomiska problem. Till 1965 års
riksdag fanns ett antal motioner som föreslog en särskild
utredning om låginkomsttagare och deras problem.
Utredningen kom till stånd och fick en central ställning i
samhällsdebatten när dess resultat nådde offentligheten
genom delbetänkanden (SOU 1970:34 och 1971:39) samt
utkast till kapitel i slutbetänkandet. Till uppmärksamheten
bidrog att utredningen förhindrades att lämna sitt
slutbetänkande.
Låginkomstutredningen tillkom vid en tidpunkt då den ekonomiska
tillväxten under flera år varit synnerligen god. Många såg det som problema-
tiskt att standardhöjningen inte hade lett till minskade välståndsklyftor.
Vad har hänt sedan dess?
Många statistiska sifferserier pekar mot minskande
skillnader under 1970-talet men ökande under 1980- och
1990-talen. Detta gäller både mellan olika löntagargrupper,
mellan kvinnor och män samt mellan löntagare och
kapitalägare. Under 80-talet har också invandrarna fått en
sämre ställning på arbetsmarknaden. Allt större belopp
betalas ut i socialbidrag. Enligt siffror från Statistiska
centralbyrån har de som tillhör den fattigaste tiondelen av
hushållen tappat 20-30 procent av sin disponibla inkomst
1989-1996, medan de som tillhör den rikaste tiondelen har
vunnit knappt 20 %. Statistiken visar också att det är stora
skillnader i disponibel inkomst mellan kvinnor och män,
något som Vänsterpartiet ser som mycket olyckligt.
Vänsterpartiet har tidigare krävt en ny låg- och
höginkomstutredning, och med tanke på vad som händer i
dag är behovet om möjligt än större nu.
Till skillnad från den gamla låginkomstutredningen bör den nya också
uppmärksamma höga inkomster och förmögenheter. Vilka grupper har fått
det bättre under och efter 1980-talet? Vilka vann och vilka förlorade på den
avreglerade penning- och kreditmarknaden samt på börsuppgången.
Vänsterpartiet anser också att utredningen skall redovisa de könsmässiga
skillnaderna. T.ex. vann eller förlorade kvinnorna på den avreglerade
penning- och kreditmarknaden, eller på börsens upp- och nedgång?
Utredningen bör också uppmärksamma särskilda förmåner och privilegier
bland större ekonomiska och politiska makthavare.
Det är av stor vikt att få fram vilka komponenter som ligger bakom lågin-
komsttagares minskade och höginkomsttagares ökade disponibla inkomster.
För låginkomsttagare kan tänkbara komponenter vara arbetslösheten,
bidragsnivåerna, lönerna och höjda skatter, medan ökade inkomster för hög-
inkomsttagare kan bero på aktiekurser, löner och sänkta skatter. Dessa sam-
band är av stor vikt att redovisa i en ny hög- och låginkomstutredning.
Utredningen bör kunna hämta sitt material till stor del från redan gjorda
undersökningar som Undersökningen av levnadsförhållanden (ULF) och av
Hushållens inkomster (HINK) vid Statistiska centralbyrån.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen enligt vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag
om tillsättandet av en låg- och höginkomstutredning.
Stockholm den 24 oktober 1998
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Claes Stockhaus (v)
Willy Söderdahl (v)
Johan Lönnroth (v)