med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar
Plikttjänstgöring är ett frihetsberövande. Samtidigt är detta
frihetsberövande en grundläggande förutsättning för ett
fungerande totalförsvar. Den enskildes ställning på
arbetsmarknaden kan inte tillåtas ha betydelse när det gäller
skyldigheten till plikttjänstgöring. Dessa principer är
värdefulla och skall försvaras.
De senaste åren har vi noterat en utveckling där antalet värnpliktiga som
kallas in har blivit något av en budgetregulator. Mot bakgrund av ett
förbättrat säkerhetspolitiskt läge har allt färre kallats in och dessutom har
det
hänt att redan inkallade har frikallats på grund av ekonomiska problem inom
Försvarsmakten.
Regeringen föreslår nu att utbildningsvolymerna för åren 2000 och 2001
bör begränsas till cirka 15 000 totalförsvarspliktiga per år. För år 2000 inne-
bär det en reduktion med 4 500 pliktiga jämfört med vad riksdagen tidigare
beslutat. Pliktverket har redan kallat in dessa ungdomar.
När en grupp av redan inkallade och placerade värnpliktiga, av olika skäl,
reduceras måste andra kriterier gälla i denna Pliktverkets andra gallring. Det
är rimligt att arbete, eller möjlighet till arbete skall kunna utgöra ett motiv
för
frikallelse. Idag saknar Pliktverket laglig möjlighet att ta denna hänsyn. Det
är orimligt. En rad olika motiv ska räknas in när Pliktverket gör en reduktion
av redan uttagna ungdomar, varav ställning på arbetsmarknaden bör vara en.
Denna princip bör riksdagen slå fast och den bör ges möjlighet att gälla redan
för år 2000.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om plikttjänstgöring.