Dagens trafiksystem, med stor dominans av vägtrafik och
flyg samt hög transportintensitet, är inte ekologiskt hållbart.
Transportsektorn står för en femtedel av Sveriges samlade
energianvändning, och av denna energi kommer 90 % från
fossila bränslen. Vägtrafiken är den största enskilda
utsläppskällan till försurande och gödande kväveoxider samt
växthusgasen koldioxid. Dagens trafiksystem kräver mycket
resurser i form av mark, enligt en uppskattning åtgår cirka en
tredjedel av den bebyggda arealen i Sverige och EU.
Förutom detta har dagens transportsystem stora sociala
konsekvenser i form av stress, buller, olyckor och försämrad
hälsa. I beräkningar för ISEW (The Index for Sustainable
Economic Welfare), ett slags grönt alternativ till BNP,
räknas transportintensitet som en avgörande
störningsindikator.
För att åstadkomma ett hållbart transportsystem behöver vi:
? minska behovet av transporter,
?
? ställa om de transporter som sker till hållbara trafikslag.
?
I de svenska miljöutrymmesberäkningarna uppskattas att
privatresandet med bil och flyg behöver minska med hälften
till år 2050. En fjärdedel av resandet har då gått över till tåg,
etanolbussar och annan hållbar kollektivtrafik. Resten av
minskningen (25 %) består i att transportbehoven har
minskat genom transportsmartare planering av
bostadsområden, lokalisering av arbetsplatser och service.
Godstransporterna har år 2050 minskat till halva dagens
tonnage genom bland annat ökad samlastning och mer lokal
produktion av basvaror. Forskningsgruppen för
miljöstrategiska studier har i en rapport för
Kommunikationsforskningsberedningen gjort bedömningen
att ett hållbart transportsystem är möjligt att förverkliga i
Sverige till år 2040 (det innebär bland annat att
energianvändningen för transporter har minskat med en
tredjedel). Begränsningar av godstransporterna och främst
arbets- och inköpsresor gör att fritidsresandet kan prioriteras
och till och med öka något jämfört med idag.
Sedan 1950-talet har det svenska samhället planerats och byggts efter ett
ökande innehav av bilar. Med privat- och lastbilen som utgångspunkt har
bostäder, affärer, service och arbetsplatser placerats allt längre ifrån
varandra. Detta har lett till en enorm transportökning. Under 1900-talet har
medelsvenskens ressträcka ökat från cirka 600 meter till 40 kilometer per
dag. Transporterna i Sverige har fyrfaldigats sen 1960-talet, och enligt
dagens prognoser kommer ökningen att fortsätta. Med ökad tillgänglighet
som officiellt mål har nationen täckts med ett finmaskigt vägnät. Samtidigt
har målen för våra resor flyttat ut i samma takt som vägnätet har expanderat.
Den eventuellt ökade tillgängligheten gäller med andra ord bara de hushåll
som har tillgång till bil. Kvinnor är särskilt drabbade av denna utveckling,
dels för att deras genomsnittliga bilinnehav är lägre än männens, dels för att
de i regel har ett huvudansvar för transport av barn samt inköp.
Planera för minskat
transportberoende och
hållbara transporter
Fysisk planering är ett av kommunernas tydligaste redskap
för att styra sin framtida utveckling. Därför är den också ett
viktigt redskap för att ställa om till ett hållbart samhälle.
Trafik- och bebyggelsestruktur tar tid att ändra. De består av
fysiska element som omvandlas med bara någon
procentenhet per år. Därför är planeringsprocessen
betydelsefull för att förebygga miljömässiga systemfel.
I Sverige har kommunerna huvudansvaret för fysisk planering. Planarbetet
regleras i plan- och bygglagen. Planeringen innebär stora möjligheter att
minska transportavstånden och förbättra förutsättningarna för hållbara trafik-
slag. Planeringsinstrumenten ger goda möjligheter att minska transport-
behoven genom att forma en bebyggelsestruktur med god tillgänglighet (det
vill säga nära mellan bostäder, service och arbetsplatser), lokala
försörjningssystem samt planlösningar som ger goda förutsättningar för
kollektivtrafik och ett väl utbyggt gång- och cykelnät. Man bör sträva efter
att så många funktioner som möjligt ska kunna utövas i eller nära
bostadsområdet. Vad gäller service är den viktigaste åtgärden för att
minimera resebehovet att planera för dagligvaruhandel i varje
bostadsområde. Målet för en hållbar planering på godsområdet är att skapa så
lokala marknader som möjligt genom att anpassa den lokala produktionen till
de lokala behoven. Planering av industriområden bör ha transportsnålhet som
kriterium och ge goda förutsättningar för miljövänliga godstransporter. I
planberedskapen bör ingå att man avsätter mark för stickspårsanslutningar
till järnvägsnätet, så att godset till och från stora anläggningar kan
transporteras från dörr till dörr. Man bör också planera för kombicentraler,
det vill säga omlastningscentraler, mellan långväga järnvägstrafik och lokal
lastbilstrafik samt mellan järnväg och hamnanläggningar. Grannskapskontor
i bostadsområden innebär att anställda på vitt skilda och avlägsna arbets-
platser kan arbeta på hemmaplan några dagar i veckan med hjälp av
informationsteknik.
Stora möjligheter
Kunskapen om möjligheterna att använda planeringen för
ekologisk omställning och minskat transportbehov är idag
dåligt spridd på kommunernas planeringsavdelningar. 1994
hade mindre än 3 % av kommunerna integrerat arbetet med
översiktsplan och Agenda 21. Idag är det säkert fler, men
planeringen kan och bör i ökad utsträckning användas för
ekologisk omställning, givetvis kompletterad av andra
styrmedel. Här finns en stor potential för verkningsfulla
åtgärder. Bland de kommuner som börjat använda den
fysiska planeringen för att minska bilberoendet kan nämnas
Örebro. Enligt översiktsplanen där skall ny bebyggelse helst
ligga på cykelavstånd, det vill säga inte över 5 kilometer,
från centrum. I en fördjupning av Norrköpings översiktsplan
har man tagit principbeslut om att utbyggnad av staden skall
ske efter befintliga kommunikationsstråk.
Målet för den fysiska planeringen bör vara att skapa en samhällsstruktur
som minskar transportbehovet samt transporternas miljöpåverkan och
utrymmesbehov. Inom den fysiska planeringen, liksom i trafiksektorn som
helhet, bör man givetvis utgå från att arbetet ska leda till att de nationella
miljömålen uppnås. Boverket har tillsammans med Naturvårdsverket i
projektet "Miljömål och indikatorer i fysisk planering" påvisat behovet av att
utveckla metoder för att tillämpa nationella miljömål i den fysiska
planeringen.
Information och
kunskapsuppbyggnad om
transportsnål planering
Vi har så länge varit beroende av bilen att bilden av hur
alternativen kan te sig är otydlig. Planeringsprocesser kring
stadsbyggnad och trafikinfrastruktur behöver berikas med
mer kunskap och idéer om hållbara transportsnåla
framtidslösningar. Internationella erfarenheter bör tas till
vara och spridas. Forskning- och utredningsverksamhet på
området bör stimuleras genom statliga forskningsanslag.
En utredning om hur man kan bidra till att nå de nationella miljömålen för
trafiksektorn genom samhällsplanering bör tillsättas. Utredningen bör lägga
konkreta förslag till åtgärder på olika nivåer i samhället.
I Sverige är sedan ett tag bostadsbyggandet relativt lågt. Möjligheterna att
minska transporterna genom ändringar i befintlig bebyggelsestruktur bör
därför också studeras. Boverket, som är verket för byggande, bostadsmiljö
och fysisk planering, bör aktivt stödja kommunernas planering för minskade
och hållbara transporter genom utbildning, material, rådgivning och
erfarenhetsspridning. En inspirationskälla kan vara den statliga Energi-
myndigheten som nu gör stora satsningar på uppsökande verksamhet och
rådgivning för energiomställning bland företag, privatpersoner och
kommuner.
På samma sätt behövs det en eller flera myndigheter som tar ett centralt
ansvar för omställningen av trafiksektorn. Målgruppen vad gäller transport-
snål planering i kommunerna är i första hand stadsbyggnads- och gatu-
kontoren samt lokalpolitiker och i viss mån allmänheten. En sådan åtgärd
skulle vara ett (av flera) svar på den omfattande kritik från Agenda 21-aktiva
i kommunerna som riktats mot staten för brist på nationella åtgärder och
styrmedel i Agenda 21-processen.
I dag finns relativt lite resurser för denna typ av verksamhet på Boverket.
Som ett led i att verkställa regeringens målsättning om en ekologisk omställ-
ning av samhället bör detta prioriteras och Boverket tilldelas resurser för
verksamheter kring transportsnål planering.
Det behövs även pilotprojekt där kommunerna konkret ges möjlighet att
pröva olika metoder för att minska transportintensiteten. Att vissa kommuner
går före och testar metoder är viktigt för att bygga upp erfarenheter så att
goda exempel kan sprida sig till fler kommuner.
Lagstiftning
Vid varje beslut om byggande, företagsetableringar,
infrastruktursatsningar etc i kommunerna bör man analysera
vilka indirekta effekter detta har. Hur kommer
transportarbetet att påverkas? Hur påverkas lokalisering av
bostäder, serviceutbud etc.?
Det är inte ovanligt att kommunerna har en fin miljöpolicy i översikts-
planen. Men när det kommer till konkreta beslut analyseras sällan vilka
indirekta och långsiktiga miljöeffekter beslutet får. Speciellt vanligt är detta
i
trafikfrågan, där man gång på gång låter transportalstrande externa köpcentra
och nya trafikleder byggas.
Ett exempel är Dennispaketet i Stockholm där effekterna på bebyggelse-
strukturen inte analyserades trots att paketet sannolikt skulle få stora
effekter
på lokalisering av verksamheter och bostäder.
Vi förutsätter att sådana analyser görs före beslut i fortsättningen och att
för stora indirekta miljöeffekter ger grund till avslag och begränsning av
verksamheter. Om inte bör berörd lagstiftning ses över och kompletteras så
att det blir tydligt att även indirekta miljöeffekter, som ökat transport-
beroende, beaktas.
Miljöanpassade lokala
trafikplaner
Kommunerna har idag möjlighet att utveckla så kallade
sektorsplaner som följer en kommunal verksamhet. Det finns
avfallsplaner, energiplaner, trafikplaner och
grönstrukturplaner. De två första planerna är obligatoriska
enligt lagstiftning, de övriga frivilliga. I samband med
Agenda 21-arbetet har en del kommuner utarbetat
miljöanpassade trafikplaner.
Liksom avfalls- och energiplaner idag är obligatoriska bör även
miljöanpassade trafikplaner bli det. Kommunerna bör åläggas att upprätta
miljöanpassade trafikplaner som visar hur de avser att klara sin del av de
nationella miljömålen.
I dessa bör bland annat ingå en beredskap för från transportsynpunkt håll-
bara företagsetableringar. Det innebär att kommunerna bör ha inventerat och
angett plats för stickspår till järnväg etc.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Boverket bör ges i uppdrag att aktivt stödja kommunernas
planering för minskade och hållbara transporter genom utbildning, material,
rådgivning och erfarenhetsspridning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskningsverksamhet om samhällsplanering för
transportminimering bör främjas genom statliga forskningsanslag,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en utredning om hur
de nationella miljömålen för trafiksektorn skall uppnås genom
samhällsplanering,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med lagförslag
som ålägger kommunerna att upprätta miljöanpassade trafikplaner som visar
hur kommunerna avser att klara sin del av de nationella miljömålen.