I Skåne planeras och genomförs stora och vittomfattande
infrastrukturinvesteringar. Det handlar om mycket mer än om den fasta
förbindelsen över Öresund, även om detta projekt dominerar i
samhällsdebatten.
Järnvägsnätet i Skåne rustas upp. Västkustbanan byggs ut till dubbelspår.
Den spårbundna kollektivtrafiken skall komma att nå Öresundsbron via en
citytunnel. Kontinentalbanans fortbestånd genom Malmö är för den närmaste
tidsperioden säkrad, men den nödvändiga kompletteringen med ett s k yttre
godsspår är inte klarlagd. På olika håll skall därutöver ett antal vägbyggen
genomföras. Därtill kommer moderniseringar och effektiviseringar av såväl
landsvägar som järnvägar att ske.
För att genomföra investeringarna på ett bra sätt så krävs lösningar på
många omfattande och skiftande problem, som alla rimligen måste lösas eller
elimineras genom planering. I planeringen och genomförandet är många
inblandade. Enbart den omfattande Öresundsförbindelsen med anslutande
lands- och järnvägar ger konsekvenser i flertalet av Skånes 33 kommuner.
Planeringsprocessen för användningen av mark och vatten regleras i
huvudsak av plan- och bygglagen (PBL) och lagen om naturresurshushåll-
ning (NRL). Karaktären på dessa lagar är att de präglas av ett demokratiskt
synsätt och att det är kommunerna som är spelförare i planeringsprocessen.
De statliga intressena företräds i den basala planeringen enligt PBL/NRL
av länsstyrelserna. Dessa har att göra en sammanvägning och redovisa de
samlade statliga intressena. I ett sådant arbete skall inte minst klaras ut
vilket
av eventuellt motstående riksintressen enligt PBL/NRL som enligt
länsstyrelsen skall ges störst tyngd. Dessvärre har något sådant dokument
inte tagits fram i Skåne, vare sig av de tidigare länsstyrelserna eller av den
nuvarande Skånes länsstyrelse. Denna brist sätter inte minst planerarna på
den kommunala nivån i onödigt svårbedömda situationer.
Ytterligare en faktor som i viss mån komplicerar läget för Skånes del är
sammanläggningen av länen och tillkomsten av det nya regionfullmäktige.
Regionens roll i den fysiska planeringen visavi länsstyrelse och kommuner
förefaller ännu så länge oklar.
Infrastrukturprojekten drivs av olika huvudmän med olika utgångspunkter
och mål. Det är många som har synpunkter på de frågor som är aktuella.
Enbart den samlade kretsen av formella sakägare är mycket stor. Någon
närmare regional eller statlig koordinering finns inte. Av olika skäl är
dessutom ibland de i och för sig genomförandemässigt sammanhållna
projekten delade i olika administrativa skeden och delprojekt. Dessa
delprojekt drivs ibland som formellt självständiga projekt. Sammantaget
leder detta till att det är svårt att hålla en aktuell och samlad överblick.
Planeringsorganen står således inför omfattande och komplicerade
uppgifter. Den effektiva lösningen innebär bland annat en bra koordinering
av de olika delförloppen.
Planeringen enligt PBL/NRL, som i grunden är en utpräglad demokratisk
process, ger stort utrymme för diskussioner och överläggningar samt prövan-
de av alternativa lösningar. Eftersom konflikterna när det gäller markanvänd-
ningen är stora kan det inte uteslutas att en del av besluten kommer att
överklagas. Detta leder till betydande förlängningar av ledtiderna.
Mot denna bakgrund är det naturligt att söka en samlad överblick för den
fysiska strukturen. En samlande överblick saknas även för vad de skilda
statliga aktörerna planerar att genomföra på regional nivå. En för Skåne
samlad översikt bör därför tas fram och hållas aktuell.
En strukturplan för Skåne måste tas fram, som anger den huvudsakliga
förläggningen och markanvändningen för de större strukturbildande
elementen. Initiativ till detta bör tas av länsstyrelsen, men arbetet bör ske i
samråd med det nya regionfullmäktige. Riksdagen bör ge regeringen till
känna behovet av en strukturplan för Skåne.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad strukturplan för Skåne.
Stockholm den 22 oktober 1998
Karin Wegestål (s)
Ronny Olander (s)
Anita Jönsson (s)
Morgan Johansson (s)
Catherine Persson (s)