Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att säga
nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen,
är en av hörnstenarna i den kommunala självbestämmanderätten och en
förutsättning för en reell demokrati. Rätten att leva i en miljö som inte
innebär risk för liv och hälsa är en fundamental rättighet. Kommunerna
har ett övergripande ansvar för människors hälsa och för miljön i
kommunen. Kommuninvånarnas representanter i kommunfullmäktige
måste därför ha rätt att bestämma om och i så fall vilka typer av
miljöfarliga anläggningar och verksamheter som skall finnas i
kommunen.
Genom riksdagsbeslut under riksmötet 1989/1990 gjordes kraftiga
inskränkningar i den kommunala vetorätten. Regeringen gavs då möjligheter
att köra över den kommunala demokratin genom att, i strid med en kommuns
uttalade vilja, bestämma om lokalisering av vissa typer av anläggningar, t.ex.
för förvar av utbränt kärnbränsle. Miljöpartiet har sedan dess krävt ett
återupprättande av det kommunala vetot, så att också dessa anläggningar
omfattas. Vi föreslår därför att en utredning skall tillsättas som skall se över
gällande bestämmelser.
Avskriv Kynnefjäll!
En av de platser i vårt land där man vill undersöka berggrundens
lämplighet för slutförvaring av utbränt kärnbränsle är Kynnefjäll på
gränsen mellan norra Bohuslän och Dalsland. När planerna blev kända
för mer än 18 år sedan, väckte de ett starkt motstånd i området och en
aktionsgrupp bildades med syfte att skydda Kynnefjäll mot sådana
provborrningar. Aktionsgruppen har växt till en lokal folkrörelse och
man har hållit vakt för att förhindra provborrningar sedan dess, dygnet
runt i en liten vaktstuga. Hittills har man varit framgångsrik i den
kampen. De tre berörda kommunerna Munkedal, Tanum och Dals-Ed,
förklarade samtliga att man ämnade utnyttja den kommunala vetorätten
som då fanns i naturresurslagen för att förhindra att Kynnefjäll görs till
en sopstation för utbränt kärnbränsle. När riksdagen beslöt att göra
inskränkningar i vetorätten upplevdes detta som ett mycket starkt hot mot
bygden.
Bara muntliga löften
SKB (Svensk kärnbränslehantering) har under senaste tiden i olika
medier antytt ett större intresse för en dialog med den lokala
befolkningen och också att låta folkmeningen få stor betydelse vid val av
platser. Men än har SKB inte öppnat någon dialog med t. ex.
lokalbefolkning runt Kynnefjäll. Den väntar fortfarande.
Trots att de berörda kommunerna och aktionsgruppen flera gånger krävt
besked får man det inte. Regeringen hänvisar till SKB och SKB ger muntliga
besked om att Kynnefjäll inte är intressant, men att det inte går att ge någon
skriftlig försäkran/friskrivning. Så sent som förra året tänkte man sig området
som en del i ett jämförelseunderlag, vad man nu menade med det. Kynnefjäll
är tydligen fortfarande inte helt avskrivet. Hur länge till skall folket behöva
vakta sitt berg? Det finns inte längre rim och reson i myndigheternas
bollande med frågan och oviljan att en gång för alla friskriva Kynnefjäll. Ett
beslut måste fattas. Aktionsgruppen och lokalbefolkning ger inte upp sin
kamp för berget.
Vetorätt - även för kärnavfall
Den kommunala vetorätten bör återinföras beträffande kärntekniska
anläggningar. Kärnavfallet har en halveringstid på drygt 24 000 år. Det
betyder att slutförvaret skall vaktas i närmare 1 000 generationer framåt
(det har gått ca 80 sedan Kristi födelse). Var finns den
miljökonsekvensbeskrivning som kan garantera ett säkert förvar för
denna tidsrymd? Sanningen är att det inte finns någon
miljökonsekvensbeskrivning i hela världen för slutförvar av kärnavfall!
Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det
miljöfarliga avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i
restprodukter och avfall som inte kan destrueras eller återföras till
naturens kretslopp bör överhuvudtaget inte tillåtas.
Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i Sverige. Genom en
stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjligheter att
påverka sin miljö.
Sett i ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala
självstyrelsen. Den s.k. närhetsprincipen som innebär att beslut skall fattas på
så lokal nivå som möjligt talar också för en förstärkning av den kommunala
vetorätten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning med uppgift att komma med förslag till
en ny bestämmelse om kommunalt veto som skall gälla även för
kärntekniska anläggningar.