Signalerna till landets alla mobiltelefoner sprids via tusentals antenner
monterade på husväggar och tak. Ingen vet hur de som bor i dessa hus
påverkas och ansvariga myndigheter saknar kunskaper om antal och
placering av dessa tekniska utrustningar.
Att mobiltelefoner i sig kan orsaka fysiska besvär har börjat uppmärk-
sammas. Men även sändarna - s.k. basstationer med tillhörande antenner
sänder ut högfrekventa radiosignaler. Till skillnad för telefonerna sänder
antennerna ut dessa signaler oavbrutet.
Hur många antenner som finns i anslutning till bostäder och dagis vet bara
telefonbolagen och husvärdarna. Teleaktörerna vill av konkurrensskäl inte
redovisa sina basstationer, och hyresvärdarna har inga formella skyldigheter
att informera hyresgästerna.
Varje sändare finns registrerad hos Post & Telestyrelsen men placeringar-
na av dessa klassificeras som företagshemligheter och skyddas därmed av
sekretess.
Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut har utarbetat riktlinjer och
kontrollen är tänkt att skötas av kommunerna. Även kommunerna saknar
emellertid information om var och hur många antenner som finns inom det
egna ansvarsområdet.
Den tekniska utvecklingen har otvivelaktigt hunnit före både samordning
och kontroll. Ett helhetsgrepp om situationen måste naturligtvis tas och detta
grepp kan släppas först när bevis om sändarnas oskadlighet finns.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till utredning om samordning, information och kontroll av
stationär mobiltelefoniteknik.