Utgångspunkt
Sverige har undertecknat Riodokumentet om en hållbar utveckling, Agenda 21. Här har Sverige ålagt sig självt att omställa samhället till ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta ställer stora, men berättigade, krav på alla samhällssektorer. I Sverige har vi länge haft en bostadspolitik som har haft som uppgift att tillse att alla invånare har rätt till och ekonomiska möjligheter att efterfråga en god bostad. Med de kunskaper vi i dag har om jordens ändliga resurser och byggmaterialens inverkan på miljön är det nödvändigt att starkare betona de ekologiska värdena i nybyggnation och renoverings- och ombyggnationsarbete.
I dag är lagstiftningen på de här områdena alldeles för svag och kraven på ekologiskt byggande är inte tillräckligt tydliga i de regelsystem som gäller. Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader styr till stor del byggandet. I den lagen saknas fortfarande ett tydligt uttryck som motsvarar de högtidliga utfästelserna om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är viktigt att vid allt byggande använda sig av en ekologisk kretsloppstillämpning och resurshus- hållning i sin helhet. Vänsterpartiet föreslår att BVL 2 § punkt 9 kompletteras med krav på resurshushållning och en hållbar kretslopps- tillämpning. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
Att införa dessa krav i lagen om tekniska egenskapskrav innebär stora förändringar när det gäller att ta till vara de växtnäringsämnen som produceras i våra bostäder. Urinseparering, kompostering, tillvaratagande av gråvatten från tvätt och disk och ett utnyttjande av dagvattnet är exempel på detta. I dag finns redan en rad projekt och reguljär verksamhet, som vi kan ta lärdom av och erfarenheter från, och där man använder redan känd teknik och utvecklar nya metoder för ett ekologiskt hållbart boende med höga krav även på energieffektivitet och goda inomhusmiljöer. Som exempel kan nämnas urinsepareringen i Borlänge i samarbete med Luleås högskola eller miljöhuset på Söderkulla i Malmö som är ett höghusområde där man byggt upp ett helt system för kompostering och utnyttjande av värmeöverskottet i kompostanläggningen. Även Ekoporten i Norrköping har en rad erfarenheter att ge. För att nå framgång så krävs att lagar och tillämpningsföreskrifter införs, både för nyproduktion och för större renoveringar, t.ex. vid byte av avloppsrör.
Kvalitetskontroll
Kvalitetskontrollen styrs enligt PBL, kap 9. Kraven dokumenteras i en plan som skall ange vad som skall kontrolleras, men inte vilka kvaliteter som skall finnas. Den kontrollansvarige ansvarar bara för att en plan upprättas och följs och inte för vad som står i den. Följaktligen bör antingen benämningen kvalitetsansvarig bytas mot kontrollansvarig eller så måste uppdraget för kvalitetsansvarig förändras på ett sådant sätt att nuvarande benämning motsvaras av arbetsuppgifter i linje med benämningen. Det bör bli regeringens uppgift att se till att detta sker.
Utvärderingen av kvalitetskontrollen sker i samråd med Byggnads- nämnden. Kvalitetsbestämningen sker däremot endast genom byggherrens försorg. Det finns i dag inget formellt krav på byggherren att kontakta kommunen under projekteringen av byggnationen. Krav på bästa möjliga kvalitet när det gäller tillgänglighet, materialval m.m. bestäms av byggherren utifrån de egenskaper som PBL föreskriver. Kommunen eller andra intresseorganisationer har därför ingen möjlighet att bevaka kvalitets- intressen under kvalitetsbestämningsskedet. Detta borde kunna intresse- regleras mellan allmänna och enskilda intressen och beslutas t.ex. i detaljplan och/eller områdesbestämmelser. Att tillse att största möjliga hänsyn tas vid bestämmandet av tillgänglighet och bästa möjliga kvalitet enligt de krav som lagen föreskriver är ett sätt att undvika framtida merkostnad. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur kvalitetsbestämmelserna skall säkras, så att samhällets mål och riktlinjer för den framtida boendeplane- ringen på bästa sätt skall uppfyllas. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljö- och energideklarationer
En miljö- och energideklaration för boendet är nödvändig utifrån en rad olika aspekter. Den energi som i dag förbrukas i boendet motsvarar en fjärdedel av landets totala energiproduktion. En femtedel av utsläppen av koloxid och en fjärdedel av utsläppen av flyktiga organiska ämnen och kväveoxider kommer från boendet. Som konsument är det svårt att göra bedömningar av en bostads miljöegenskaper och energiförbrukning när man väljer bostad. En tydlig energi- och miljödeklaration skulle antagligen, precis som när det gällt annan miljömärkning, på sikt leda till att konsumenterna efterfrågade miljöanpassade och energisnåla bostäder. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att undersöka möjligheterna att utforma ett system för kvalitetsdeklaration av bostäder. Det bör ges regeringen till känna att Vänsterpartiet stöder en sådan utredning och att vi vill se högsta prioritet på utredningen så att kvalitetsdeklarationen avseende miljö och energi kan användas senast år 2000. I uppdraget bör man också tillse att allergi- och överkänslighetsaspekterna vägs in i kvalitetsdeklarationen. Kostnaderna för allergi och överkänslighet ligger årligen på mellan 5 och 6 miljarder kronor. Detta bör ges regeringen till känna.
Sjuka hus
En miljö- och energideklaration räcker inte för att komma till rätta med byggfel som har begåtts och kommer att begås. Inte heller täcker miljö- och energideklarationen effekterna av t.ex. fuktangrepp som frigör ämnen i byggmaterialet. Både byggfel och fuktangrepp leder ofta förr eller senare till miljöproblem i form av dålig inomhusmiljö och mögelangrepp. Byggnader bör konstrueras, projekteras, uppföras och ändras på ett sådant sätt att det ger den boende ett skydd mot den yttre miljön och samtidigt en riskfri och hälsosam inomhusmiljö. Byggprodukter borde inte få innehålla ämnen som är cancerframkallande om produkten utsätts för fukt eller oönskad temperatur. Inte heller borde byggprodukter innehålla ämnen som är klassade som allergiframkallande om produkten utsätts för fukt eller oönskad temperatur. Krav måste ställas på leverantörer att garantera att deras produkter inte avger vare sig cancer- eller allergiframkallande ämnen vid kombination av andra normalt ingående byggprodukter.
Inomhusmiljön är en av våra viktigaste miljöfrågor inte minst med tanke på att vi tillbringar 90 % av vår tid inomhus. Allergi och överkänslighet har fördubblats varje decennium sen 1960-talet, och en del av denna ökning kan tillskrivas våra allt sämre inomhusmiljöer. Forskning har visat att barn är betydligt känsligare för miljöföroreningar än vuxna och att barn reagerar tidigare på dålig miljö. I dag är vart tredje barn drabbat av allergi/överkänslighet. Mellan 600 000 och en miljon människor bor i dåliga inomhusmiljöer. Dessutom dör cirka 1 200 människor årligen med astma/allergi som direkt eller indirekt orsak.
Det är både en folkhälsofråga och en utmaning för byggsektorn att bygga sunda hus, dvs. miljöer där människor inte blir sjuka. Att i det framtida byggandet skapa tydliga regler torde inte vara svårt utifrån den samlade kunskap som i dag finns. Problemet är snarare hur man kan komma till rätta med problemet i redan byggda och sjuka hus. Det är i dag klarlagt att stor del av problemen är förknippade med fukt i husen. Hälsoproblemen kan oftast härledas till kombinationen av mögel, ammoniakgaser och organiska ämnen i inomhusluften. Dessa problem kan sättas i samband med dålig byggteknik, fukt i betongbjälklager som stängts inne under golvmattor av plast och linoleum, flytspackel med egen fukt och vattenbaserat lim. Utöver detta tillkommer emissioner från målarfärg, lim och spackel. Dåliga och komplicerade ventilationssystem gör att de flyktiga organiska ämnena i inomhusluften, som har tre till fyra gånger så höga halter av föroreningsgrad än normalt, innebär att den enklaste åtgärden, nämligen att ventilera, inte fungerar tillfredsställande. Om inte ventilationen fungerar blir man inte av med fukten. Lagen om ventilationskontroll fungerar inte tillfredsställande och regeringen borde se över hur denna lag kan skärpas så att syftet med lagen motsvaras av åtgärder och kontrollmöjligheter. Detta bör ges regeringen till känna.
De människor som drabbats av överkänslighet är inte hjälpta av de normer som finns, vilket för övrigt bara omfattar radon och formaldehyd, utan för den här gruppen krävs ett starkt skydd. Oftast handlar det om nollnivåer. Den här gruppen tvingas ofta flytta från bostad till bostad för att hitta ett boende som fungerar. Det är naturligtvis svårt att bygga och renovera utifrån en nollnivå, men strävan att komma dit måste finnas och att se till att inte fler människor drabbas av sjuka-hus-syndrom genom att kraftigt reducera halterna av allergiframkallande ämnen i ny- och ombyggnation. Regeringen bör utreda förutsättningarna för ett lagstiftat krav om produktansvar för lokaluthyrare och bostadsvärdar, vad gäller lägenheters och lokalers hälsoeffekt.
Sjuka inomhusmiljöer tycks framför allt förekomma på arbetsplatser, och där kvinnors arbetsmiljöer ofta är sämre än mäns. Skolor och förskolor tycks vara särskilt drabbade. Med tanke på både personalen, och att dessa institutioner riktar sin verksamhet mot barn och ungdom är det väsentligt att åtgärderna i första hand riktas mot just dessa verksamheter.
Energieffektivisering
Kärnkraften skall avvecklas och inleds med en stängning av Barsebäck, enligt den partiöverenskommelse som Vänsterpartiet medverkat till. En stor del av den energiförbrukning som i dag finns kan ersättas genom besparingar. 40 % av all elenergi används för uppvärmning av inomhusluft och varmvatten. Energin används som direktverkande el i småhus och flerbostadshus, i lokaler av skilda slag samt för att producera fjärrvärme. Det är fullt möjligt att minska elanvändningen i svenska hus och på sikt minska det totala energianvändandet. Den elspecifika användningen (t ex ljus, TV, arbetsmaskiner) kan tillgodoses med i huvudsak befintlig vattenkraft och ny miljövänlig och småskalig elproduktion och genom besparingar i konsumentledet med upphandling av energisnålare produkter. Elvärmen ersätts billigast med fjärrvärme där de lokala förutsättningarna finns. Bränslevalet varierar efter omständigheter, ekonomi och tillgång. Det kan handla om ved- och fliseldning, biogas, naturgas under ett övergångsskede, solpaneler och värmepumpar. Alla systemen har sina fördelar och nackdelar.
Även när det gäller ny elproduktion finns en rad olika alternativ. Vindkraften kräver fortsatt investeringsstöd, skydd av markägarens rätt att bygga vindkraft, inventering av lokaliseringsalternativ i alla kommuner och minskad rätt för försvaret att lägga in veto.
Kostnaderna för solceller och solvärmesystem är höga och den positiva utvecklingen avstannade när staten drog in sitt stöd till solfångarinstalla- tioner. Det här beklagar vi från Vänsterpartiet, inte bara för att solvärme är perfekt från miljösynpunkt både avseende miljöpåverkan och kretslopps- synpunkt, utan också därför att vi i Sverige har en långt gången forskning och förutsättning för att starta produktion i större skala och därmed också skapa nya arbetsplatser. Kraftvärme (el- och värmeproduktion) kräver ut- byggnad av fjärrvärme både i små och stora kommuner, men är det effekti- vaste sättet att producera el. Här behövs en utveckling av bränslet och miljöpåverkan bestäms av bränslevalet. I dagsläget är det biogas och naturgas som är möjliga bränslen men på sikt måste naturgasen ersättas av förnyelsebar energi som inte bidrar till växthuseffekten.
Det är inte politikernas uppgift att söka finna den enda vägen när det gäller energiutvecklingen, utan krav måste ställas på energibranschen att ta fram alternativ som kan underställas politisk prövning.
Det är inte bara valet av energisystem som avgör hur vi bäst kan anpassa boendet till ett kretslopp utan också i lika stor utsträckning hur vi bygger och renoverar våra bostäder. I de större kommunerna måste man utnyttja tätheten i byggandet. Att nyttja de synergieffekter som man har i de större samhällena borde vara en självklarhet. Avlopp, sophantering och energi kan användas mer effektivt i flerbostadshus och i tättbebyggda områden än i en utspridd bebyggelse. Det är därför viktigt att se till att städer och andra större samhällen framför allt växer genom en förtätning som också tar hänsyn till behovet av grönområden och lekytor. Det kan handla om att bygga ut genom att förlägga nya bostäder ovanpå lågbyggda affärcentra och därmed också få möjligheter att bygga billiga mindre bostäder, som i dag saknas, framför allt till ungdomar. Det är dessutom vanligt att dessa affärscentra har platta tak och att då se till att bygga sluttande tak skulle från energi- och fuktsynpunkt vara en dubbel fördel. Dessutom behöver framför allt storstadsområdena bibehålla sina fria markytor i närområdet både för rekreation och för odling inom närområdet. Vid större ombyggnader finns en unik chans att vidta energihushållningsåtgärder. Ombyggnaderna måste naturligtvis ske med försiktighet avseende de arkitektoniska värdena och speciellt i K-märkta hus.
Byggmaterial
Att i plan- och bygglagen införa krav på ekologisk kretsloppshushållning måste med automatik få en rad konsekvenser för byggandet och boendet. Byggmaterialen skall vara energieffektiva, återvinningsbara och ofarliga för hälsan. Avfallshanteringen skall ingå i det ekologiska kretsloppet, vilket kräver en välfungerande källsortering av sopor och ett bra system för att tillvarata restprodukter. Det ställer också krav på alternativa lösningar för vatten och avlopp och hur vi bäst använder dagvattnet och gråvattnet. När det gäller byggmaterial bör paragraf fem i lagen om kemiska produkter (LKB), den s.k. substitutionsprincipen, användas på ett kraftfullt sätt. Centrala myndigheter har varit obenägna att använda lagen, men även kommuner är skyldiga att se till att lagen följs. Här bör tillämpningskraven skärpas och Boverket få i uppdrag att se till att lagen tillämpas vid byggnation och i de samråd som entreprenörer och byggherrar har med kommunerna inför byggstart. Kommunerna har en möjlighet att utfärda krav lokalt med stöd av utbyteslagen. Praktiskt tillämpad har det visat sig vara en effektiv åtgärd. De boende måste också få en möjlighet att utforma bl a sopsorteringssystem vid ny- och ombyggnad. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet utgångspunkt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetskontroll och den kvalitetsansvarige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetsbestämmelsernas säkrande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och energideklarationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuka hus och ventilationskontroll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nollnivå för utsatta boendegrupper,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energieffektivisering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggmaterial.
Stockholm den 25 oktober 1998
Sten Lundström (v)
Maggi Mikaelsson (v) Kjell-Erik Karlsson (v) Owe Hellberg (v) Jonas Ringqvist (v)