Allmännyttan har så länge den existerat varit en viktig del av
bostadsförsörjningen i Sverige.
Förutsättningarna för de allmännyttiga bostadsföretagen har dock
förändrats radikalt de senaste åren. Mellan 1991 och 1994 slopades en rad
särregler som allmännyttan hade. Parallellt med detta har förutsättningarna
för bostadspolitiken också förändrats, sämre räntebidrag, minskat ansvar för
bostadsförsörjningen för kommunerna, slopad bostadsanvisningslag etc.
Att allmännyttan utsätts för nya prövningar bekräftas av den ökade
genomförda men också planerade utförsäljningen. Under 90-talet har det
sålts en rad allmännyttiga bostäder, både till privata fastighetsägare för
fortsatt uthyrning och genom ombildning till bostadsrätter. Bara i
Stockholms län uppgår försäljningen till mer än 13 000 lägenheter. Andra
beräkningar som gjorts visar att 340 000 lägenheter kan komma att säljas ut
inom en snar framtid.
Anledningen till dessa utförsäljningar varierar. Under det senaste året har
det blivit allt vanligare att kommuner säljer ut allmännyttiga bostäder därför
att ekonomin i företagen och/eller kommunen är dålig. Det finns också
exempel på att kommuner rivit lägenheter. Blir utförsäljningen omfattande
hotas dagens bruksvärdessystem och hela den sociala bostadspolitiken.
De allmännyttiga bostadsföretagen kom till för att kommunerna skulle
kunna ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen och kommuninvånarnas
boendeförhållande och har byggts upp med särskilda statliga regler och
subventioner. Detta har skett under en period på över 50 år, i samförstånd
mellan stat och kommuner. Avsikten var att bygga bort bostadsbrist och
dåliga bostäder och målet var att tillgodose behovet av bra bostäder fria från
spekulation och privat vinst.
Bostadsmarknaden är annorlunda nu men allmännyttan fyller fortfarande
en stor och viktig funktion, den är en del i den sociala bostadspolitiken.
Allmännyttan skall drivas utan enskilt vinstintresse, hyrorna skall vara
baserade på självkostnaden, den skall erbjuda demokratiskt inflytande och
hyressättningen skall ske efter bruksvärde/boendevärde. Den allmännyttiga
hyresrätten fyller också en funktion därför att den genom bruks-
värdessystemet sätter ett tak för hyrorna i de privata hyresrätterna.
Bruksvärdessystemet får inte urholkas för att hålla hyrorna på en rimlig nivå,
snarare behöver det stärkas.
I en situation då utförsäljningar planeras kommer de gemensamt ägda
tillgångarna att kapitaliseras och användas på annat sätt än vad som var
syftet när investeringarna gjordes. Eftersom syftet på så sätt går förlorat bör
det garanteras att en rättmätig del av de kapitaliserade bostadssubventionerna
återförs till staten. Det bör inte vara möjligt att en politisk majoritet i en
kommun med ett enda beslut kan utradera allmännyttan.
Situationen på bostadsmarknaden har hårdnat. Vräkningarna har ökat
lavinartat de senaste åren. Arbetslösa, låginkomsttagare, invandrare och
ungdomar får allt svårare att skaffa sig en bostad. Fortsätter utvecklingen på
det här sättet förvärras segregationen och klyftan mellan olika människor
fördjupas. Det är hög tid att stoppa den utvecklingen och återgå till en
bostadspolitik där alla har rätt till en god bostad till en rimlig hyra. I en
sådan
bostadspolitik har allmännyttan en avgörande betydelse. Säljer kommunerna
ut bostadsföretagen så säljer de också ut den sociala bostadspolitiken. Inte
minst visar erfarenheterna från den turbulenta fastighetsmarknaden under
1980-talet att allmännyttan representerar stabilitet och trygghet på
bostadsmarknaden.
För att garantera en långsiktig, pluralistisk och stabil bostadsförsörjning,
och för att garantera kommunmedborgarnas insatskapital bör en
skyddslagstiftning komma till stånd. En sådan lagstiftning bör ta sikte på att
framgent garantera bruksvärdesprincipen och tillse att kommun-
medborgarnas gemensamt uppbyggda kapital inte kan realiseras bort.
Ombildning till bostadsrätter
Under årens lopp har en mängd hyresrätter omvandlats till bostadsrätter
framför allt i attraktiva områden och i centrala delar av städer. Detta har
lett till flera negativa konsekvenser. Den första och mest uppenbara är att
det blivit svårare och svårare för människor i normala inkomstlägen att
bosätta sig i dessa områden. En fortsatt ombildning skulle accelerera
processen och göra exempelvis Stockholms innerstad svårtillgänglig för
andra än bättre bemedlade. Detta skulle förvärra segregationen och för
lång tid framöver försvåra ambitionerna att arbeta för integration i våra
storstäder.
Den andra konsekvensen är att det kapital som medborgarna byggt upp i
form av sina gemensamt ägda hyresfastigheter riskerar att slumpas bort till
reapris. Detta sker genom att hyresrätter omvandlas till bostadsrätter och att
priset fastställs genom att fastighetens marknadsvärde delas med lägenhetens
delningstal (yta och del av gemensamma ytor). Detta pris motsvarar i
dagsläget ungefär hälften av lägenhetens marknadsvärde som bostadsrätt.
Följden av denna prissättning blir att den som har råd att köpa ut sin
lägenhet, bara några dagar efter omvandlingen kan få ut dubbla insatsen på
den öppna marknaden. Förlorarna är alla de kommunmedborgare som varit
med och finansierat det gemensamma beståndet, och som trots detta inte får
ut ett öre. De förlorar dessutom möjligheten att bosätta sig i attraktiva
områden, och halva deras kapital går förlorat och tillfaller dem som för
tillfället hyr lägenheten.
Det ligger i det allmännas intresse att medborgarnas tillgångar inte på detta
slumpvisa sätt skänks bort eller realiseras till underpris. De övriga kommun-
medborgarnas rätt till ett skäligt pris bör garanteras genom att priset på den
ombildade lägenheten fastställs genom marknadspriset för bostadsrätten, och
inte genom priset för fastigheten.
En tredje negativ effekt blir konsekvenserna för dem som önskar bo kvar
med hyresrätt som upplåtelseform. Antingen på grund av att de föredrar den
upplåtelseformen eller för att de inte har råd att binda det kapital som krävs
för att förvärva bostadsrätten. Dessa negativa konsekvenser kan yttra sig i
grannosämja, sämre fastighetsunderhåll, sämre eller obefintliga möjligheter
att byta sin lägenhet mot andra lägenheter samt den ökade otryggheten som
en mindre och oerfaren hyresvärd utgör.
Dessa människors rätt till trygghet och möjlighet att planera sitt framtida
boende bör garanteras genom att ett minoritetsskydd införs. Detta legitima
behov av minoritetsskydd skulle kunna tillgodoses genom att kräva att endast
en kvalificerad majoritet av hyresgäster skall kunna omvandla sin
gemensamma hyresrätt till en bostadsrättsförening. Detta minoritetsskydd
skulle också minska risken för spekulation och garantera en långsiktig
diskussion om upplåtelseformen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av allmännyttiga bostadsföretag,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av reglerna för
att garantera minoritetsrättigheter vid omvandling av hyresrätter till
bostadsrätter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av reglerna för
att garantera att medborgarnas tillgångar inte realiseras bort vid försäljning
av allmännyttiga bostadsföretag,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av reglerna för
att garantera bruksvärdesprincipen i områden med liten eller obefintlig
tillgång på allmännyttiga bostadsföretag,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av reglerna för
att garantera medborgarnas insatskapital vid försäljning av allmännyttiga
bostadsföretag,
6. att riksdagen hos regeringen begär om en översyn av konsekvenserna av
en ökad utförsäljning av allmännyttan,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en översyn av
konsekvenserna av en ökad omvandling av hyresrätter till bostadsrätter.