Det svenska systemet för bestämning av hyran för bostadslägenheter bygger på självständiga parter som genom förhandlingar tecknar överenskommelse. Förhandlingar mellan parterna kan också beröra andra förekommande frågor så som ombyggnad av fastigheter, underhåll o s v. I förhandlingarna äger parterna stor frihet att bestämma överenskommelsen till både innehåll och form.
Enligt hyresförhandlingslagen har hyresgästorganisation rätt att teckna förhandlingsordning i en fastighet där hyresgästerna så önskar. Hyres- nämnden kan också på begäran av fastighetsägaren tvinga hyresgästorganisa- tionen att teckna förhandlingsordning. Det innebär att hyresgästorganisa- tionen vid alla förhandlingar företräder fler hyresgäster än de som är medlemmar. Naturligtvis innebär det kostnader som inte kan finansieras genom medlemsavgifter. Med anledning av detta har parterna möjlighet att komma överens om ersättning för genomförda förhandlingar, s k förhand- lingsersättning. Lagen är så utformad att fastighetsägaren har rätt att finansiera kostnader för förhandlingsersättning genom påslag på hyran. Däremot saknar hyresgästorganisationen rätt till ersättning för genomförd förhandling.
De senaste åren av låga hyreshöjningar eller i vissa fall till och med sänk- ningar av hyresnivån har varit positiva för hyresgästerna. Efter många år av hyreshöjningar har trenden brutits. Det är resultatet av politiska beslut som lett till sänkta räntor, låg inflation och sänkt fastighetsskatt. Men det är också ett resultat av en stark hyresgästorganisation som genom enträget arbete vid förhandlingsbordet lyckats få många fastighetsägare att inse att hyresgästerna inte klarar högre hyror.
Många fastighetsägare har dock varit tveksamma till att hålla hyrorna oförändrade. De ser att deras ekonomiska vinster kan komma att minska. Vissa fastighetsägare har i förhandlingarna hävdat att hyresgästorganisatio- nen inte är berättigad till ersättning för genomförd förhandling vid en oförändrad hyresnivå eller en sänkning. Med denna motivering har de sedan underlåtit att betala överenskommen ersättning.
Detta faktum blottar en betydande brist i dagens lagstiftning. Om det är lagstiftarens mening att en hyresgästorganisation ska företräda alla hyres- gäster måste det finnas ett trovärdigt och över tiden hållbart ersättnings- system. Det är uppenbart att en hyresgästorganisation inte kan ta ett så stort ansvar utan att erhålla en rimlig ersättning för uppkomna kostnader. Om det dessutom förhåller sig så att fastighetsägare kan innehålla ersättningen beroende på förhandlingsresultatet är situationen orimlig.
I de fall där hyresgästorganisation tar ett övergripande förhandlingsansvar genom en förhandlingsordning bör också en lagstadgad rätt till ersättning finnas. I annat fall borde den rimliga lösningen bli att en hyresgästorganisa- tion endast förhandlar för sina medlemmar. Ur ett samhällssperspektiv vore den förra lösningen att föredra. Hyresgästerna får starka och professionella företrädare och fastighetsägarna får en väl insatt motpart att förhandla med.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parternas ansvar vid hyresförhandlingar.
Stockholm den 24 oktober 1998
Ingela Thalén (s) Sylvia Lindgren (s)