Det svenska systemet för bestämning av hyran för bostadslägenheter
bygger på självständiga parter som genom förhandlingar tecknar
överenskommelse. Förhandlingar mellan parterna kan också beröra andra
förekommande frågor så som ombyggnad av fastigheter, underhåll o s v.
I förhandlingarna äger parterna stor frihet att bestämma
överenskommelsen till både innehåll och form.
Enligt hyresförhandlingslagen har hyresgästorganisation rätt att teckna
förhandlingsordning i en fastighet där hyresgästerna så önskar. Hyres-
nämnden kan också på begäran av fastighetsägaren tvinga hyresgästorganisa-
tionen att teckna förhandlingsordning. Det innebär att hyresgästorganisa-
tionen vid alla förhandlingar företräder fler hyresgäster än de som är
medlemmar. Naturligtvis innebär det kostnader som inte kan finansieras
genom medlemsavgifter. Med anledning av detta har parterna möjlighet att
komma överens om ersättning för genomförda förhandlingar, s k förhand-
lingsersättning. Lagen är så utformad att fastighetsägaren har rätt att
finansiera kostnader för förhandlingsersättning genom påslag på hyran.
Däremot saknar hyresgästorganisationen rätt till ersättning för genomförd
förhandling.
De senaste åren av låga hyreshöjningar eller i vissa fall till och med sänk-
ningar av hyresnivån har varit positiva för hyresgästerna. Efter många år av
hyreshöjningar har trenden brutits. Det är resultatet av politiska beslut som
lett till sänkta räntor, låg inflation och sänkt fastighetsskatt. Men det är
också
ett resultat av en stark hyresgästorganisation som genom enträget arbete vid
förhandlingsbordet lyckats få många fastighetsägare att inse att hyresgästerna
inte klarar högre hyror.
Många fastighetsägare har dock varit tveksamma till att hålla hyrorna
oförändrade. De ser att deras ekonomiska vinster kan komma att minska.
Vissa fastighetsägare har i förhandlingarna hävdat att hyresgästorganisatio-
nen inte är berättigad till ersättning för genomförd förhandling vid en
oförändrad hyresnivå eller en sänkning. Med denna motivering har de sedan
underlåtit att betala överenskommen ersättning.
Detta faktum blottar en betydande brist i dagens lagstiftning. Om det är
lagstiftarens mening att en hyresgästorganisation ska företräda alla hyres-
gäster måste det finnas ett trovärdigt och över tiden hållbart ersättnings-
system. Det är uppenbart att en hyresgästorganisation inte kan ta ett så stort
ansvar utan att erhålla en rimlig ersättning för uppkomna kostnader. Om det
dessutom förhåller sig så att fastighetsägare kan innehålla ersättningen
beroende på förhandlingsresultatet är situationen orimlig.
I de fall där hyresgästorganisation tar ett övergripande förhandlingsansvar
genom en förhandlingsordning bör också en lagstadgad rätt till ersättning
finnas. I annat fall borde den rimliga lösningen bli att en hyresgästorganisa-
tion endast förhandlar för sina medlemmar. Ur ett samhällssperspektiv vore
den förra lösningen att föredra. Hyresgästerna får starka och professionella
företrädare och fastighetsägarna får en väl insatt motpart att förhandla med.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parternas ansvar vid hyresförhandlingar.