Tillämpningen av jordförvärvslagen vid juridiska personers förvärv av enskild skog fungerar allt oftare inte i enlighet med lagens och förarbetenas intentioner. Det blir allt vanligare att juridiska personer får förvärva enskilt ägd skog som enligt lagen och förarbetena även fortsättningsvis borde ägas av enskilda.
Planeringssituationen, ransoneringsregler, generationsskiftesproblematiken och skatteförhållanden ger oftast juridiska personer bättre betalningsförmåga för skogsfastigheten än vad som gäller för enskilda köpare. Speciellt gäller detta "välbestockade" fastigheter där ett bolag snabbt kan göra stora uttag men där en enskild ägare måste ransonera uttagen och planera för en uthållig verksamhetsintensitet och stabil inkomstkälla. Ett av jordförvärvslagens viktiga syften är att hindra att enskild skog till följd av dessa ojämlika förutsättningar successivt blir uppköpt av juridiska personer.
Tillämpningen av de aktuella delarna av jordförvärvslagen är komplex med en rad successiva steg, överväganden och prioriteringar. Efter hand har det visat sig att det finns tolkningsmöjligheter, svagheter och brister i lagen och dess tillämpning som allt oftare leder till att enskild skog köps upp av juridiska personer.
Ett av grundproblemen är att juridiska personer genom sin högre betalningsförmåga och sin större affärserfarenhet kommer i läge att teckna köpeavtal med säljaren. Regelverkets tillämpning och bristen i över- klagandemöjligheterna gör sedan att enskilda köpare inte ges möjlighet att komma in i ett prövningsförfarande trots att de i princip är prioriterade köpare enligt lagen.
Ett annat grundproblem är att reglerna om att juridiska personer skall lämna kompensationsmark vid köp av enskild skog i de allra flesta fall inte fungerar i praktiken så som lagen avser. I många fall ställs inga sådana krav och inte heller fungerar uppföljningen av kompensationskravet. I de fall där kompensation ändock aktualiseras sker det ofta på ett olämpligt sätt i fråga om tid, plats och värde.
Kompensationskravet skall bl a följas upp med så kallade markbalanser för juridiska personer som förvärvat enskild skog. Upprättande och uppföljning av markbalanser är i praktiken så gott som obefintliga.
Skrivningar som kan utnyttjas för att kringgå lagens syfte återfinns i jordförvärvslagen 5 §.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av utformningen och tillämpningen av 5 § jordförvärvslagen (1979:230) om juridiska personers förvärvsprövning.
Stockholm den 23 oktober 1998
Inger Strömbom (kd)