Regeringen avsatte 1997 5,4 miljarder kronor till bidrag till
lokala investeringsprogram för sysselsättning och hållbar
ekologisk omställning. Det var socialdemokratins nya stora
projekt för att minska arbetslösheten och skapa ett modernt
kretsloppsbaserat samhälle. Vänsterpartiet har i huvudsak
stött projektet. Medlen skall utgå till kommuner som sökt för
allsidiga och ekologiskt heltäckande program. Utöver de
nämnda målen skulle också utvecklingen av ny teknik
främjas. 2,3 miljarder kronor har under 1998 reserverats för
42 kommuner. 286 kommuner sökte medel.
För program som skall starta år 1999 och 2000 återstår ca 3 miljarder
kronor. Dessutom föreslår regeringen ytterligare medel för år 2001 och 2002.
Anslagets totala volym minskas något eftersom medel flyttas till mark-
sanering, som får ett eget anslag under miljöbudgeten. Medel flyttas också
för att kunna inrätta ett kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet i Umeå.
Ingen diskussion förs om hur anslagen skall utvecklas efter år 2001.
Problem
Kritiken har varit omfattande mot hanteringen av och syftet
med investeringsmedlen. En huvudpunkt i kritiken har varit
att projekt med låg miljöeffekt har fått stöd. En annan kritik
har varit att Regeringskansliet har gjort bedömningarna av
projekten och inte fack och expertmyndighet. Stödets effekt
på sysselsättning och utvecklingen av ny teknik är oklar. En
fråga är om så många miljarder kan användas på ett mer
kostnadseffektivt sätt. En annan fråga är om man skall ge
bidrag till projekt som ändå är lönsamma?
Ytterligare en invändning är att staten i första hand skall bidra till
ekologisk utveckling genom att ändra lagstiftning och föreskrifter, i andra
hand tillgripa ekonomiska styrmedel så att principen om att förorenaren
betalar gäller. I tredje hand skall direkta ekonomiska subventioner användas.
Ekonomiska subventioner har en rad nackdelar; de snedvrider konkurrens,
förorenare betalar inte, kommun som tidigare genomfört miljöåtgärder
missgynnas etc. Inom vissa sektorer där det idag är svårt att hitta en
förorenare - t.ex. hundraåriga tungmetalläckande gruvavfallshögar - är
statliga bidrag nödvändiga och även där miljöproblemen orsakas av diffusa
utsläpp, t.ex. försurningsskador. 40 % av anslaget har hittills gått till
investeringar i boendet och byggandet. Dessa 40 % har små miljöeffekter
men är kanske motiverade ur social synpunkt. Dessa borde då brytas ur,
kallas vid rätt namn och fördelas generellt över landet. Stödet har omgivits
av en viss förvirring. 42 kommuner har fått anslag och ca 240 har fått avslag
av olika anledningar. Det är svårt för utomstående att förstå kriterierna för
anslaget. Det är också svårt att förstå varför bidragsnivån i praktiken har
varierat mellan 0 och 100 %. Det har varit en stor tidspress, vilket
förmodligen resulterat i att de bästa projekten inte alltid är de som fått stöd.
Det är kommunala verksamheter, som fått stöd. Var tog det privata
näringslivet, miljöorganisationer, etc. vägen i miljöomställningen? Endast 2
% av stödet har gått till privata projekt. Statens olika stödformer till miljö-
och energiomställning överlappar nu också varandra, vilket ytterligare spär
på förvirringen. Årets budget innebär t.ex. att det kommer att finnas två
bidragsmöjligheter till marksanering. Denna oordning lämnar öppet för
godtycke och slumpen i anslagsfördelningen.
Åtgärder
Riksrevisionsverket har fått i uppdrag att under 1999 göra en
första uppföljning av stödets effekter. Vänsterpartiet är inte
berett att anslå mer medel till detta stöd innan ordentliga
utvärderingar skett. Det finns alltför många frågetecken
kring stödet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till ekologisk omställning och utveckling.