Alltsedan Riokonferensen har Agenda 21 fått ett starkt genomslag såväl i
den lokala som i den nationella politiken i Sverige. Agenda 21 har även
fått starkt genomslag internationellt. Kyotoprotokollet har förstärkt denna
tendens. Satsningen på hållbar utveckling i Sverige har tagit sig många
olika uttryck. Ett problem är dock bristen på koppling till relevanta
forskningsresultat och anknytningen till pågående och planerad
forsknings- och utvecklingsverksamhet i de investeringar som nu görs
och där hållbarhetsaspekten väger tungt.
Ett tungt ansvar faller på planerings-, bygg- och fastighetssektorerna i
Sverige i genomförandet och förverkligandet av satsningarna på hållbar
utveckling. Det gäller att bygga om och anpassa nuvarande infrastruktur i vid
mening till nya principer och det gäller att från början få rätt inriktning och
kvalitet på investeringar. Dessutom måste livscykelanalys och uppföljnings-
och utvärderingsaktiviteter knytas till projekten och till investerings-
programmen i sin helhet. Detta sker tyvärr alltför sällan. Erfarenheter av
vissa beslut om lokala investeringsprogram lämnar i detta avseende mycket i
övrigt att önska.
Projekten inom ramen för satsningen på hållbar utveckling måste bygga på
både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet för att de skall leda till en
bättre byggd miljö och högre välfärd för medborgarna. Detta är också viktigt
av det enkla skälet att det gäller att undvika att "bygga in" nya systemfel och
kvalitetsbrister i de stora investeringsprogrammen. Mot den bakgrunden är
det ägnat att förvåna att budgetpropositionen 1998/99:1 på utgiftsområde 18
anslag A 7 föreslår en snabb och mycket drastisk nedskärning av den
forsknings- och utvecklingsverksamhet som är speciellt viktig och relevant
för en hållbar utveckling av den byggda miljön. Budgetförslaget innebär att
Byggforskningsrådet (BRF), som är det statliga forskningsrådet för byggd
miljö, föreslås få ett kraftigt minskat anslag från nuvarande ca. 164 miljoner
kronor till ca 64 miljoner kronor 1999. Detta sker innan propositionen om
BRF:s framtida inriktning ens är lagd på riksdagens bord. Det sker också
utan att avvakta den statliga utredning - Forskning 2000 - som ser över
systemet för svensk forskningsfinansiering. Utredningen skall enligt
direktiven komma med betänkandet i november 1998, som sedan förväntas
ligga till grund för den forskningspolitiska propositionen och riksdagens
forskningspolitiska beslut.
Den svenska byggforskningen har de senaste åren fått vidkännas kraftiga
neddragningar och stora organisatoriska förändringar. Detta gäller även
Byggforskningsrådet som trots detta vidareutvecklat det nära FoU-
samarbetet med aktörerna inom planerings-, bygg- och fastighetssektorerna.
BRF har lyckats förhandla fram samfinansiering av projekt med branschen i
vid mening på ungefär samma nivå som byggforskningsanslaget från staten.
Denna samfinansiering som regering och riksdag efterlyst och som BRF
lyckats förverkliga riskerar nu att äventyras. En neddragning av bygg-
forskningsanslaget med 100 miljoner kronor från ett budgetår till nästa
innebär i princip att 200-300 forskare, i första hand doktorander, riskerar att
stå utan finansiering och tvingas avbryta sin forskarutbildning. Ned-
dragningen kommer att drabba vissa universitet och tekniska högskolor
mycket hårt på områden som är viktiga för satsningen på den hållbara
utvecklingen. Nämligen institutioner som forskarutbildar arkitekter, väg- och
vattenbyggare, lantmätare m.fl. och som bedriver en avancerad, ofta starkt
miljöinriktad forskning för en hållbar utveckling. En utebliven sam-
finansiering med branschen förstärker detta problem.
Till bilden hör också att BRF:s bemyndigande innevarande budgetår frysts
på en låg nivå i avvaktan på en planerad proposition baserad på den statliga
utredningen En ny plan-, bygg- och bostadsforskning (SOU 1997:182). Detta
innebär i realiteten ett beslutsstopp för BRF:s del under 1999. Utrednings-
förslaget har fått en förödande remissinstanskritik. Den planerade
propositionen har fortfarande inte lagts på riksdagens bord. Förseningen och
den därmed sammanhängande oklara beslutssituationen har försatt
forskningen, forskarna och BRF:s personal i ett prekärt läge. Detta läge
förvärras ytterligare av förslaget i budgetpropositionen om en oerhört
drastisk neddragning av byggforskningsanslaget redan 1999. Budgetförslaget
saknar dessvärre också varje antydan till konsekvensanalys.
I avvaktan på den forskningspolitiska propositionen gäller det att undvika
en negativ särbehandling av planerings-, bygg- och fastighetssektorernas
statliga forskningsresurser.
Behovet av att vidmakthålla hög kvalitet på kunskap och kompetens på
den byggda miljöns område är mycket viktigt. Inte minst mot bakgrund av att
staten är en mycket stor beställare av infrastruktur och tjänster och speciellt
med tanke på satsningen på hållbar utveckling. I denna motion föreslås
därför att anslaget för byggforskning hålls på oförändrad nivå 1999 och att
anslaget för stöd till lokala investeringsprogram därför reduceras med 100
miljoner kronor samt att frysningen av BRF:s bemyndigande upphävs, d.v.s.
att nivån återställs och samma principer för bemyndigandeberäkning som
gällde före frysningen nu kommer att tillämpas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till A 7 Byggforskning för budgetåret 1999 anvisar 100
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 164 356 000
kr,
2. att riksdagen till E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet för budgetåret 1999 anvisar 100 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att
frysningen av BRF:s bemyndiganderamar upphävs och att en återgång sker
till den nivå och de principer som gällde före frysningen.