med anledning av prop. 1998/99:122 Kommunala bostadsföretag
De som pläderar för utförsäljning av de kommunala
bostadsföretagen glömmer så lätt varför dessa kom till och
vilken roll de har i samhället. De kom till för att tillförsäkra
vanliga människor bostäder till rimliga hyror. Den uppgiften
har de fortfarande.
Hur det kan gå när en kommun säljer ut sitt allmännyttiga bostadsföretag
behöver vi inte spekulera över. Det finns redan åtminstone ett konkret
exempel att dra lärdom av i Stockholms län, nämligen AB Nackahem i
Nacka.
Ända sedan kommunen bildades 1971 har Nacka haft borgerlig majoritet.
Sedan början av 1980-talet är moderaterna det dominerande borgerliga
partiet i kommunen. Hos majoriteten - som under den föregående mandat-
perioden bestod av moderaterna och folkpartiet - fanns det inget intresse av
att bedriva en social bostadspolitik. Kommunens ägo av ett solitt bostads-
företag sågs snarare som ett ekonomiskt sparkapital för kommunen än en
bostadspolitisk tillgång för kommuninnevånarna och hyresgästerna.
I början av 1990-talet låg Nackahems hyror på en nivå under genomsnittet
i Stockholmsregionen. Det framgår av tabellen/diagrammet, som visar hyres-
nivåerna i fem allmännyttiga bostadsföretag i Stockholm och kranskom-
muner:
Företag
Hyresnivå
1993 (kr/m2)
Hyresnivå
1999
Hyreshöj
n.
i kronor
Hyreshöjn.
i procent
Svenska
Bostäder
635
750
115
18
Telgebostäder
605
700
95
16
Botkyrka-
byggen
623
710
87
14
Huge
(Huddinge)
680
727
47
7
Nackahem
630
829
189
30
Enligt de krav som är kända när det gäller hyreshöjningar för
nästa år kommer trenden att hålla i sig: hyresnivåerna i
Nacka fortsätter att stiga, medan de ligger i stort sett still i de
övriga kommunerna.
Av nedanstående diagram framgår tydligt hur hyresnivån i Nackahem ökar
efter försäljningen.
Vad beror den kraftiga hyresutvecklingen på? Svaret kan vi
söka i de två tydliga trendbrott, som hyresnivåerna i Nacka
uppvisar jämfört med bolagen i de andra fyra företagen. Det
första trendbrottet kom när den borgerliga kommunledningen
beslutade att Nackahem skulle lämna samorganisationen för
de allmännyttiga bostadsföretagen SABO. Då inleddes en
hyreshöjningsutveckling som gjort att Nackahem 1996 har
de högsta hyrorna av de fem nämnda bostadsföretagen.
Nästa trendbrott inträffade 1996. Då beslutade den borgerliga kommun-
ledningen att ta nästa steg i avvecklandet av den sociala bostadspolitiken i
Nacka: man splittrade upp och sålde Nackahem. Hyresnivåerna i Nacka
fortsatte att stiga, medan utvecklingen så småningom har bromsats upp i de
andra bostadsföretagen - i Huddinge har hyrorna t.o.m. sänkts sedan 1996.
Sänkta räntekostnader, minskad inflation och sänkt fastighetsskatt har lett
till att hyrorna nu ligger still i de fyra bostadsföretagen, höjningarna fort-
sätter däremot i Nacka. Skälet till detta är att de bolag som köpte Nackahem
med kommunens officiella stöd utnyttjade möjligheten att höja hyrorna
maximalt medan de övriga kommunala bolagen med hänvisning till
utvecklingen av räntan, inflationen och fastighetsskatten sänkt hyreskraven.
De nya högre hyresnivåerna i Nackahem har sedan fått en tendens att spilla
över på alla andra hyresrätter inom Nacka kommun. Dessa tenderar nu att få
höjningar som överstiger allmännyttans hyreshöjningar i de jämförda
kommunerna.
Var det då någon bra affär, sett ur snävt kommunalekonomiskt perspektiv,
att sälja Nackahem? Inte ens det!
Försäljningen av Nackahem inbringade 350 miljoner kronor 1996. 1997
såldes dessutom marknadsbolaget inom Nacka Energi. Den affären inbring-
ade 90 miljoner kronor. Under åren har kommunen haft ränteinkomster mm
på ca 5 miljoner kronor. Således inbringade försäljningarna 445 miljoner
kronor. I och med att kommunen sålde var avsikten att kommunala lån skulle
avskrivas. I verkligheten kom 290 miljoner kronor att användas redan 1996,
50 miljoner 1997, 29 miljoner kronor 1998 för att finansiera underskott i den
kommunala driften. Resterande 85 miljoner kronor har kommunen för avsikt
att använda för att finansiera den kommunala driften under 1999. I den
politiska retoriken innan försäljningen sas att inkomsterna från försäljningen
skulle leda till minskade ränteutgifter på i storleksordningen 25-30 miljoner
kronor årligen. I verkligheten blev det inget av med detta, allt har använts för
att finansiera kommunens löpande utgifter.
Denna utveckling skall jämföras med den prognos som bolagets dåvarande
VD och ekonomidirektör (tillsatta av den borgerliga majoriteten) gjorde för
Nackahem. Prognosen för AB Nackahem visade följande utveckling:
1996: + 8,4 miljoner kronor
1997: + 10,9 miljoner kronor
1998: + 20,5 miljoner kronor
1999: + 36,7 miljoner kronor
2000: + 37,6 miljoner kronor
Samtidigt beräknade man att bolagets värde skulle öka med
mellan 400 och 500 miljoner kronor fram till sekelskiftet.
Bostaden är av central betydelse för människor. Kommunägda bostäder
har en mycket betydelsefull roll i utformningen av den praktiska bostads-
politiken. Det är därför riktigt att säga att nu står mycket stora samhälleliga
värden på spel i de kommuner som diskuterar utförsäljning av hela bostads-
företag. Besluten får återverkningar i hela Stockholmsregionen.
Kommunerna har numera två viktiga instrument för att utforma
bostadspolitiken. Den ena är rätten att styra markanvändningen. Den rätten
handlar ytterst om att vi som nu lever skall besluta hur vi utformar och
överlämnar kommunen till kommande generationer. När ett område väl är
exploaterat är det inte lätt att återskapa bergen, björkarna, tallarna och det
öppna landskapet med sina ängar.
Det andra instrumentet är de kommunägda bostäderna. Genom dessa kan
kommunen:
ta ansvar för framtiden genom att utveckla ett ekologiskt boende,
tillhandahålla bra bostäder till låga hyror utan krav på kontantinsats,
gå i spetsen för en utveckling av hyresboendet, som innebär möjligheter
för hyresgästerna att direkt påverka hyreskostnaderna, standard och övriga
boendeförhållanden,
verka för sänkta bygg- och boendekostnader,
ha ett spritt bestånd av bostäder med olika storlekar i olika delar av kom-
munen,
bidra till en ökad valfrihet på bostadsmarknaden - alla boendeformer
(privata och kommunala hyresrätter, bostadsrätter, privata bostadsrätter,
äganderätter) blir representerade i kommunen,
motverka bostadssegregering och undvika att särskilda områden med
"sociala" bostäder måste byggas.
Försäljningen av Nackahem har inneburit att de bostadssociala problemen
ökat i Nacka. Kyrkan har rapporterat om ett ökat antal uteliggare. Social-
tjänsten har rapporterat att lägenheter nu måste hyras för flyktingar i andra
kommuner för att kommunen skall klara sina sociala åtaganden (1999
beräknas denna kostnad bli ca 7 miljoner kronor. En krona på skatten
motsvarar i Nacka ca 90 miljoner kronor).
Den kommunala bostadsförmedlingen BOFORUM rapporterade efter för-
säljningen av Nackahem att de nya ägarna av Nackahems bostäder höjde
kraven på hushållsinkomst för att få bostadskontrakt. Bostadsförmedlingen är
numera nedlagd.
Kommunen har således, efter försäljningen av AB Nackahem, fått ökade
problem med att klara av de bostadssociala åtaganden som ligger på en
kommun.
Försäljningen av Nackahem har också inneburit att kommunen saknar ett
viktigt bostadspolitiskt verktyg när gammal industrimark nu förändras till
bostadsändamål. Kommunen är i händerna på de företag som äger mark och
är intresserade av att bygga i Nacka. Allt detta är stora och viktiga frågor
som bör granskas ytterligare.
Varken från hyresgästernas eller från kommuninnevånarnas sida var alltså
försäljningen av Nackahem ekonomiskt befogad. Men av ideologiska skäl
ville den borgerliga kommunledningen göra sig av med det kommunala
bostadsföretaget.
Av både ekonomiska och av ideologiska skäl hade det från social-
demokratisk synvinkel varit bättre att behålla och utveckla det allmännyttiga
bostadsföretaget i Nacka. På samma sätt ser vi givetvis positivt på alla
insatser som görs för att utveckla allmännyttiga bostadsföretag i andra
kommuner.
Kritiken mot propositionens förslag om sanktioner mot de kommuner som
avhänder sig bestämmanderätten över de kommunala bostadsföretagen är
högljudd. Kritikerna menar att åtgärden inkräktar på det kommunala själv-
styret. Staten har bidragit med drygt 100 miljarder kronor för att möjliggöra
att kommunerna bygger och förvaltar allmännyttiga bostadsföretag. Dessa
pengar har varit direkt destinerade till bostadsföretagen i form av räntebidrag
och andra stödformer för byggandet och boendet. Hade kommunen inte
byggt eller upplåtit fastigheterna för kommunens invånare att bo i - hade
bidragen aldrig utgått. I konsekvens med detta måste det anses rimligt att en
del av de pengar som kommunen kan erhålla om det allmännyttiga beståndet
avyttras återgår till bidragsgivaren - staten. I inget annat sammanhang utgår
något samhälleligt bidrag om det bidragsgrundande objektet inte längre finns
i bidragsmottagarens ägo.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av kommunägda bostäder som ett instrument i
bostadspolitiken.