Nästan lika många kvinnor som män förvärvsarbetar i
Sverige i dag. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden är en av
de mest genomgripande förändringar som ägt rum inom
svenskt arbetsliv under de senaste decennierna. Kvinnor har
generellt större rörelsefrihet, är mer ekonomiskt oberoende
och delaktiga i samhället än tidigare. Den officiella
inriktningen är att kvinnor och män skall ha samma
rättigheter. Detta kommer till uttryck i lagar, förordningar
och avtal.
Den svenska arbetsmarknaden kan således tyckas vara jämlik mellan
könen, men statistiska data och verkligheten visar att det inte är så.
Lägre lön
Svenska kvinnor arbetar på en segregerad arbetsmarknad till
lägre löner än männen, trots jämförbar eller högre
utbildningsnivå. Svenska kvinnor arbetar mer än svenska
män och en stor del av deras arbete i vårt välfärdssamhälle är
oavlönat. Kvinnor har lägre avkastning än män på såväl
utbildning som arbetslivserfarenhet. Och även om en kvinna
lever "som en man" - avstår från familj och satsar allt på
jobbet - får hon lägre lön och sämre möjligheter att göra
karriär.
Kvinnors genomsnittliga timlön är 80 procent av männens. Då är inte
hänsyn tagen till skillnader i befattning. Men även när kvinnor och män har
samma befattning, har kvinnorna lägre lön. Enligt Löneskillnadsutredningen
finns en löneskillnad mellan 1 och 8 procent som inte går att förklara.
Ju fler kvinnor som arbetar i ett yrke, desto lägre är lönen. I
mansdominerade yrken innebär fler anställda kvinnor lönesänkning för alla.
Lönerna sänks även när redan kvinnodominerade yrken får in ännu fler
kvinnor. Men fler kvinnor i mansdominerade yrken sänker lönerna dubbelt så
mycket. Exempelvis manliga journalister förlorar mer på att det blir fler
kvinnliga journalister, än kvinnliga sjuksköterskor som får färre manliga
arbetskamrater.
Lönerna är generellt lägre i kvinnoyrken än i likvärdiga mansyrken. En
kvinna i ett kvinnodominerat yrke har en lön som är 16,68 kronor lägre i
timmen än en man i ett mansdominerat yrke.
Mellan kvinnliga och manliga tjänstemän var löneskillnaden år 1990
27 procent. Men jämförs kvinnliga och manliga tjänstemän på samma
befattning och samma arbetsplats är skillnaden i genomsnitt 5 procent,
således 750 kr i månaden om månadslönen är 15 000. Det blir 9 000 kr om
året.
Enligt Eva M. Meyersons och Trond Petersens studie (Glastak och
glasväggar) är kvinnor i kvinnodominerade yrken mer produktiva än män.
Men det påverkar bara deras lön när de har ackord. När kvinnor har tidlön får
de lägre lön, även om deras produktivitet är högre.
År 1996 arbetade 54 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor inom den
offentliga sektorn. Motsvarande siffra för män var 21 procent. Den offentliga
sektorn kan i vissa avseenden ses som mer "kvinnovänlig" än den privata; att
vara hemma med sjukt barn anses exempelvis inte suspekt. Men i andra
avseenden exploaterar den kvinnor. De många deltidsjobben och tillfälliga
anställningarna för med sig dåliga löner och utvecklingsvillkor och sämre
pensioner.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män påverkar effektivt hur mycket
framförallt kvinnor och män med små barn förvärvsarbetar och hur
arbetstiden fördelas i arbetsliv och hem. Beslut inom familjen hur det
gemensamma arbetet i hemmet skall fördelas baseras ofta på hur det kommer
att påverka den gemensamma ekonomin. När ett barn blir sjukt ligger det
nära till hands att den av föräldrarna som gör den minsta ekonomiska
förlusten stannar hemma med det sjuka barnet. Beslutet att den som tjänar
minst också är den som väljer deltidsarbete när barnen är små baseras i hög
grad på familjeekonomiska överväganden. Detta påverkar kvinnors
möjligheter till cheftjänster, att avancera och göra karriär och är en viktig
bidragande orsak till att kvinnor och män trots samma yrke och utbildning
finns på olika lönenivåer och har olika kvalificerade arbetsuppgifter.
Segregering
En bidragande orsak till de stora skillnaderna mellan
kvinnors och mäns löner är ändå könssegregeringen på
arbetsmarknaden.
Även om andelen kvinnor i yrken som läkare, veterinär, biolog, kemist,
jurist, journalist och ekonom har ökat är arbetsmarknaden fortfarande
könssegregerad. Enligt Kvinnomaktutredningen skulle det ta minst hundra
år, kanske hundrafemtio, innan vi har en arbetsmarknad utan könssegre-
gering om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt.
Arbetsdelningen mellan könen på arbetsmarknaden benämns bland
kvinnoforskare som horisontell och vertikal segregering. Åtskillnad på
längden och på tvären.
Horisontell segregering innebär att fördelningen av kvinnor och män
mellan sektorer och yrken på arbetsmarknaden inte är densamma. Yrken är
således antingen kvinnodominerade eller mansdominerade, och ett förhåll-
andevis litet antal arbetar i så kallade blandade yrken.
Vertikal segregering innebär att fördelningen mellan män och kvinnor på
olika positioner inom sektorer och yrken inte är densamma. Kvinnorna finns
systematiskt på lägre befattningsnivåer och med lägre löner, och männen är i
större utsträckning chefer.
När det gäller horisontell segregering visar en internationell studie (Lux-
embourg Employment Study) att Sverige och de övriga nordiska länderna är
mer könssegregerade än USA. Även när det gäller vertikal könssegregering
tillhör Sverige de mest segregerade länderna, när enbart förvärvsarbetande
studeras. Fenomenet brukar kallas "glastaket". Ett osynligt, men verkligt,
stopp för klättringen uppåt.
För att komma tillrätta med den orättvisa lönesättningen och de ökade
löneskillnaderna mellan kvinnor och män krävs kraftfulla åtgärder.
Jämställdhetsombudsmannen måste ges sådana befogenheter att den
osakliga löneskillnaden kan försvinna från arbetsmarknaden. Kraftfulla
insatser måste också göras så att kvinnor i större utsträckning får ledande
positioner inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i övrigt.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan konstateras att kvinnorollen har
förändrats och fortfarande är inne i en förändringsprocess.
Däremot har mansrollen inte förändrats i samma
utsträckning. Samhället och mannen själv har inte varit lika
intresserade av att ändra den rollen. Detta har inneburit att
kvinnorna fått ta på sig dubbla roller och att den tredje
rollinnehavaren, barnet, kommit i kläm. För att underlätta för
männen att ta på sig mer av arbetet med vård och omsorg
och på så sätt bli mer delaktiga av gemenskapen med barnen
krävs en attitydförändring i hela samhället. Glädjande nog är
en ändring på gång. Män tillbringar exempelvis mer tid med
sina barn idag, jämfört med hur det var tidigare. En tredjedel
av alla män utnyttjar sin föräldraledighet. Men fortfarande
tar de bara ut en tiondel av den tid de har rätt till.
De flesta fäder som varit lediga i minst en månad arbetar inom den
offentliga sektorn, på kvinnodominerade arbetsplatser, och har högre
utbildning än de fäder som inte varit lediga alls.
Männen tar oftare ut föräldraledighet när kvinnan tjänar mer än mannen,
har högre utbildning eller har en högre position på arbetet.
Sannolikheten för att en man ska ta ut föräldraledighet minskar för varje
barn de får. Det tycks också som om män förlorar mer i löneutveckling än
kvinnor när de tar ut föräldraledighet. En månads föräldraledighet påverkar
lönen negativt för både kvinnor och män, men mest för män. Detta visar på
en negativ inställning till föräldralediga fäder från arbetsgivare och
arbetsledare.
Genom kraftfulla informationsinsatser till arbetstagare och fackförbund
samt arbetsgivare och deras organisationer måste den negativa inställningen
kunna påverkas i positiv riktning.
Det är också angeläget att arbetet i hemmet uppvärderas, synliggörs och
får en ökad status. Arbetet i det egna hemmet med fullt ansvar för en eller
flera andra personer bör vara meriterande även för ansvar och ledarskap i
arbetslivet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om löneskillnaderna mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ökad informationsspridning för att åstadkomma en
attitydförändring så att vård av egna barn i hemmet får en högre status och
inte blir ett hinder i karriären,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade möjligheter att verka
för att den osakliga löneskillnaden mellan kvinnor och män försvinner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade möjligheter att
kraftfullt verka för att ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor
och samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som för
män.