med anledning av prop. 1997/98:180 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning
Inledning
I propositionen föreslår regeringen att en ny lag om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning
införs. Lagen skall omfatta både direkt och indirekt
diskriminering.
Det finns i mänsklighetens historia en mörk underström, en tendens att
bedöma och fördöma människor, inte på grund av deras egna förtjänster eller
brister, utan på grund av till exempel deras kön, etniska tillhörighet, sexuella
läggning eller handikapp. Men enligt Folkpartiet liberalernas och
liberalismens uppfattning är en självklar utgångspunkt att var och en har rätt
att bli bemött med respekt för den hon är. Alla former av fördomar och
diskriminering måste därför bekämpas och Folkpartiet har också genom åren
varit pådrivande i kampen mot diskriminering. Exempelvis infördes
jämställdhetslagen efter liberalt initiativ 1980. Det är därför viktigt att
något
nu görs för att komma tillrätta med problemen när det gäller diskriminering
på grund av sexuell läggning på arbetsmarknaden.
Lagen är dock bara en av många insatser som måste göras för att
homosexuella inte skall mötas av intolerans, våld och diskriminering i vårt
samhälle. Propositionen innehåller också en del brister som måste åtgärdas.
Lagen behövs
Att lagen behövs är ställt utom allt tvivel. Gjorda
undersökningar visar att var tredje homosexuell man eller
kvinna har diskriminerats i arbetslivet på grund av sexuell
läggning. Rädslan för diskriminering är utbredd och gör att
många därför döljer sin läggning. Varken fackföreningar
eller arbetsgivare gör någonting. Ingen av dagens
myndigheter med ansvar på området (Folkhälsoinstitutet och
Diskrimineringsombudsmannen) kan ge homosexuella stöd
eller råd. Slutsatsen blir att lagstiftning behövs och att en
myndighet måste få ansvar för tillsynen av lagen.
Trakasserier
Arbetsgivaren får enligt propositionen inte skyldighet att
ingripa vid trakasserier på arbetsplatsen från någon annan än
arbetstagare. Kunderna i en butik eller arbetsgivarens egen
företrädare omfattas inte av lagen. Arbetsgivaren får inte
heller skyldighet att arbeta förebyggande för att motverka
trakasserier på grund av sexuell läggning.
Utredningsplikten gäller bara om en enskild anställd anmäler till arbets-
givaren att han eller hon känner sig personligen trakasserad på grund av sin
sexuella läggning. Därmed ger lagen inget skydd åt alla de homo- och
bisexuella som inte vågar visa sin sexuella läggning just på grund av den
fördomsfulla eller direkt fientliga inställning till homosexualitet som råder på
deras arbetsplatser.
Vi anser därför att man för att underlätta för dessa människor, utan att
samtidigt ge arbetsgivarna en omöjlig uppgift, i lagtexten bör ålägga
arbetsgivaren att förebygga trakasserier på grund av sexuell läggning. Några
sanktioner mot den arbetsgivare som endast åsidosätter detta åliggande bör
inte införas. Arbetsgivarens förebyggande arbete skulle däremot kunna vägas
in vid bedömningen av påföljden vid konstaterade fall av trakasserier. Det
bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Den nya ombudsmannen
I utredningen (SOU 1997:175) föreslogs att den nya
ombudsmannen endast skulle få mandat att handlägga
sådana frågor om diskriminering på grund av sexuell
läggning som har anknytning till arbetslivet. Emellertid
omfattas homosexuella även av brottsbalkens bestämmelse
om olaga diskriminering (BrB 16:9). Propositionen ger på
denna punkt inte någon entydig bild av regeringens avsikter.
Här anges att: "Regeringen anser att den som anser sig utsatt
för diskriminering bör kunna vända sig till Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning för råd och
stöd" (sid 57).
Ur den enskilda människans perspektiv torde det framstå som obegripligt
att man kan få råd och stöd av en ombudsman om man blivit diskriminerad
som anställd på ett företag men inte om man blivit diskriminerad som kund
av samma företag. I den kommande instruktionen bör det anges att
ombudsmannen ska få mandat att handlägga frågor om diskriminering på
grund av sexuell läggning både enligt den nya lagen och enligt brottsbalkens
bestämmelse.
Ombudsmannen föreslås få mindre än en miljon kronor för sitt arbete. Med
en så snäv budgetram kommer det att bli svårt att få en meningsfull
omfattning på ombudsmannens aktiviteter i synnerhet om uppdraget skall
vidgas till att också omfatta Folkhälsoinstitutets tidigare uppgifter (se
nedan).
Samordning av
ombudsmannafunktionerna
Regeringen avser att under 1999 ta initiativ till påbörjandet
av ett arbete för att sammanslå vissa ombudsmannainstitut
till en gemensam myndighet. Detta är en viktig åtgärd för att
samordna insatserna mot diskriminering och skapa enklare
och mer överskådliga strukturer. Sammanslagningen bör
avse de fyra ombudsmannainstitut som arbetar mot
diskriminering, nämligen Jämställdhetsombudsmannen,
Handikappombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering och Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning. Dagens olika
diskrimineringslagar bör samordnas till en gemensam
lagstiftning.
Grundprincipen ska vara att den framtida ombudsmannen ska ha samma
mandat att arbeta mot diskriminering oavsett vilken i lag nämnd egenskap
diskrimineringen avser. Även den framtida, samordnade lagstiftningen bör
ha samma utgångspunkt. De metoder som används för att motverka
diskriminering ska dock även i framtiden kunna vara olika beroende på vilka
uttryck diskrimineringen tar sig. Olikheter i metodvalen ska dock inte leda
till att diskriminering på vissa grunder betraktas som mindre allvarlig.
Vilka grupper ska skyddas
av lagen
Lagen gäller diskriminering på grund av homosexualitet,
bisexualitet och heterosexualitet. Ingen kan påstå att det
förekommer någon nämnvärd diskriminering av
heterosexuella på grund av deras sexuella läggning. Att även
heterosexualitet täcks av lagen motiveras med att inte heller
sådan diskriminering vore försvarlig om den förekom. Men
därigenom urholkar man principen att
diskrimineringslagstiftning ska ses som en extra åtgärd för
att motverka sådan diskriminering som faktiskt leder till att
vissa grupper av människor blir illa behandlade. Samtidigt
ger den nya lagen inget skydd åt personer som diskrimineras
på grund av t.ex. transvestism, en företeelse som finns både
hos homo-, bi- och heterosexuella och vars frivilliga
utövande är fullt laglig. Detta trots att det faktiskt
förekommer en diskriminering mot dessa grupper.
I samband med den kommande sammanläggningen av de olika
diskrimineringslagarna borde man på nytt ha en övergripande diskussion om
vilka principer som ska vara vägledande. Ska lagarna skydda den
diskriminerade minoriteten eller ska alla skyddas? Ställningstagandet till den
frågan bör sedan styra alla irrelevanta bestämmelser.
Det är alltså dags för en genomgripande översyn och samordning av alla
dagens bestämmelser mot diskriminering. Den översynen bör göras i samråd
med den nyss tillsatta kommittén som ska göra en översyn av bestämmelsen
om hets mot folkgrupp. Här bör också frågor om t.ex. åldersdiskriminering
tas upp.
Folkhälsoinstitutets
uppdrag
Folkhälsoinstitutet (FHI) övertog för några år sedan
Socialstyrelsens regeringsuppdrag att ansvara för en
övergripande samordning av insatser för homosexuella, följa
utvecklingen av homosexuellas situation, bl.a. vad gäller
diskriminering och i sådant fall överväga i vilka former
diskriminering kan motverkas, vidta egna och följa andra
myndigheters informationsinsatser samt följa forskningen
om homosexualitet och homosexuellas förhållanden (det s.k.
homosexuppdraget). Inom ramen för detta uppdrag har FHI
bl.a. publicerat forskningsrapporter, arrangerat
forskningsseminarier, genomfört utbildningar riktade till
olika yrkeskategorier på folkhälsoområdet och producerat
informationsmaterial till skolan. Det är också FHI som
fördelar de statliga bidragen till organisationer som arbetar
på riksplanet för homo- och bisexuellas rättigheter. Däremot
har FHI inte någon rådgivande eller stödjande roll för
enskilda personer som anser sig utsatta för diskriminering på
grund av sexuell läggning.
Ansvarsfördelningen mellan den nya ombudsmannen och FHI måste
bygga på hur man skapar de bästa organisatoriska förutsättningarna för att
arbeta mot diskriminering av homo- och bisexuella. De aktiviteter som i dag
bedrivs av FHI har tydliga kopplingar till myndighetens övergripande
folkhälsoarbete. De sociala och psykologiska konsekvenser som följer på
fördomarna mot och diskrimineringen av homo- och bisexuella män och
kvinnor kan nämligen beskrivas som ett folkhälsoproblem för denna grupp.
FHI:s verksamhet på detta område låter sig svårligen överflyttas till en ny
juristmyndighet med en helt annan roll.
Regeringens proposition markerar en höjning av ambitionerna i arbetet
mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Det är rimligt att denna
höjning också avspeglar sig i de resurser som tilldelas aktiviteterna inom
homosexuppdragets ram. Enligt uppgift kostar insatserna 4 miljoner kronor
per år. Vi förutsätter att detta tas upp i årets budgetproposition som avlämnas
efter motionstidens utgång på denna proposition.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändringar i lagförslaget i enlighet med vad i
motionen anförts om trakasserier på arbetsplatsen på grund av sexuell
läggning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågor om diskriminering på grund av sexuell läggning skall
handläggas både enligt den nya lagen och enligt brottsbalkens bestämmelser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en genomgripande översyn och samordning av alla
dagens bestämmelser mot diskriminering.